Visste ni att en del personer som bjuder på kaffe med kakor eller liknande, säger "varsågod och doppa nu" när de vill att man ska ta kakor, och att det då är ofint att verkligen doppa kakorna?

Att det heter dopp/doppa ska visst härröra från förr när gamlingar inte kunde tugga hårdare saker eller när kaffebrödet var gammalt och hårt.

Men varför använda det uttrycket då om man inte vill att folk ska doppa?

Jag fick höra på omvägar hur oartig jag ansågs vara av en person som alltid sade "varsågod och doppa nu". Eftersom jag gillar att doppa i mjölk och sådant, så gjorde jag då det, vilket var fel fel fel.

Jag frågade en annan äldre person om det igår, och hon skrattade och sade "ja herregud, doppar på riktigt gör man ju inte, det är ofint".

Jag är inte van vid sådana uttryck som fika och doppa hemifrån. Där sades det alltid "varsågod att ta en kaka/bulle" och "nu är det varsågod för kaffe och te/mellanmål/whatever".

Angående "fika" så tog det ett bra tag (=över 10 år) innan jag slutade tänka "vad FIKAR du efter" eller "fika fikon" när någon sade "fika". Jag tyckte att "fika" var ett riktigt löjligt och pinsamt ord.

När jag tänker efter, så verkar det högst ointelligent att tycka att någon är oartig som doppar när man säger till dem att doppa.

I stället borde de tänka "ojdå, hon fattade nog inte vad det uttrycket betyder". Kanske skratta åt att personen inte känner till ett vanligt uttryck, men knappast anse att de är oartiga och ofina.

I mekargarage, så har det hänt åtskilliga gånger att folk inte vet vad "horan" är, och då känner sig pinsamma och rodnar o.s.v. Då brukar den som bad om den, förklara vad den menade, inte säga "vad håller du på med, hämta horan nu".

I skinnarspråket blev Malung till Lungma och den dialektala formen kaffi blev fika.
Fika är alltså backslang, inte fikonspråk. På fikonspråket blir kaffe fife kakon. (Orden byggs upp av fi- och -kon som fogas till de omkastade stavelserna i kaffe.)

Kopierat från http://www.dn.se/blogg/spraket?kategori=Slang

Bror Duktig skrev:Angående "fika" så tog det ett bra tag (=över 10 år) innan jag slutade tänka "vad FIKAR du efter" eller "fika fikon" när någon sade "fika". Jag tyckte att "fika" var ett riktigt löjligt och pinsamt ord.

För den som inte vet, så är det ju ett konstigt ord att förstå. Jag hörde inte ens ordet fika förrän jag var närmare 18 år. Hur kan sådana där fikonspråk och liknande ha fått bestämma så vanligt förekommande ord? Konstigt.

Och det där missförstånden med "doppa" utspelade sig när jag var från 18 år. Då gjorde jag en massa knäppa saker, som t.ex. låg på golvet hemma hos min pojkväns föräldrar, medan jag pratade. ^_^ Och skulle lära mig deras konstiga uttryck. Det var mer än "doppa" och blev en del missförstånd. Jag var heller inte klar över att man gör vissa saker hemma, men inte borta, medan jag var 100 % säker på andra etikettsregler som pojkvännens föräldrar inte hade en susning om. Alltså, jag kunde väl det jag hade fått lära mig av min pedagogiska mamma, medan det jag inte hade fått lära mig, var svårt att få in sådär bara genom att "suga till sig underförstådda saker".

Min mamma var ibland pedagogisk, och då fattade jag, men ibland var det "man gör så" och då gick det inte in hur andra upplevde det, förrän jag lärt genom upprepad erfarenhet. Jag kunde tänka att det var mammas fixa idéer eller löjligheter, så när jag kom bort från dem, så kanske jag lade mig på golvet hos folk t.ex.

Även "ha inte fötterna där, de smutsar ned" tolkade jag som att det var ok om man var utan skor och hade rena strumpor, men då var det i stället oartigt som fan att göra så.

Herregud vad mycket knäppa saker man har gjort.

Men jag visste hur man dukade korrekt, hur man började bjuda, vem man började bjuda, i vilket ordning rätter skulle serveras, att man inte snurrar fram vardagskoppen med örat åt vilket håll som helst på sitt 50-årskalas och lägger kniven på vänster sida med eggen utåt o.s.v. När (om) jag gör sådant, så är det ett högst medvetet val från mig.

Bror Duktig skrev:Visste ni att en del personer som bjuder på kaffe med kakor eller liknande, säger "varsågod och doppa nu" när de vill att man ska ta kakor, och att det då är ofint att verkligen doppa kakorna?

Jag förstår inte hur man ska kunna veta det utan att någon säger det, ens om man är bäst i hela världen på att tolka bildligt eller läsa mellan raderna. Det finns väl inget i det uttrycket som går att tolka som att man inte får doppa? Man kan förstås tänka "det kanske betyder motsatsen, eller något annat", men det kan man fortfarande inte veta om ingen säger det.

Fast nu analyserar jag bara orden, i praktiken skulle man kanske kunna vänta på att någon annan börjar och sedan kopiera vad den personen gör (dvs bli en konformistisk fåntratt -- utan tvekan en anledning till att folk kan verka så "normala"), eller helt enkelt undvika att doppa för säkerhets skull.

@Altus: Ja, är det något jag har lärt mig mer och mer, så är det att avvakta och se efter hur de andra gör. Fast inte alltid jag kommer ihåg eller tänker på att det behövs. Å andra sidan så har jag ju insikt i fler och fler sådana där underligheter så att jag kan undvika de värsta grejerna.

Även om jag trodde att det var okej att doppa så skulle jag nog undvika det pga risken att söla eller att det kan sticka ut. Att doppa om ingen annan gör det sticker ut mer än att inte gör det även om alla andra gör det, eftersom doppandet i sig är mer "extremt" (även om det kan vara normalt i ett visst sammanhang) på något sätt. (That's what she said.)

Jag har som allmän regel att sticka ut så lite som möjligt och ibland måste man chansa på vilket alternativ det är...

Vilken underbar tråd! Fy för dubbla budskap!

Bror Duktig skrev:Även "ha inte fötterna där, de smutsar ned" tolkade jag som att det var ok om man var utan skor och hade rena strumpor, men då var det i stället oartigt som fan att göra så.

Påminner om Pippi på kalas: "Men Pippi då! Fina damer petar sig inte i näsan sådär!" "Näha, hur petar sig fina damer i näsan då?"

Men jag visste hur man dukade korrekt, hur man började bjuda, vem man började bjuda, i vilket ordning rätter skulle serveras, att man inte snurrar fram vardagskoppen med örat åt vilket håll som helst på sitt 50-årskalas och lägger kniven på vänster sida med eggen utåt o.s.v. När (om) jag gör sådant, så är det ett högst medvetet val från mig.

Ska det inte vara eggen inåt? (Min tumregel är att den ska ligga tvärtemot såsom jag själv tycker bildar mest harmonisk linje.)

Det där med koppen och örat har jag aldrig hört talas om. Övrigt får du också gärna berätta mer om.

Varsågod att doppa BETYDER helt enkelt inte LÄNGRE Varsågod att doppa, det betyder Varsågod att ta lagom mycket kakor och ät dem på ett socialt accepterat sätt.

På samma sätt som Sans doute på franska (uttryckligen utan tvekan) inte längre betyder Utan tvekan utan Antagligen. Det har glidit i betydelse, eller i värde, av att användas. Slitits. Det har gått inflation i det.

Hittar inget bra exempel på svenska. Jo förresten. Hur är det? betyder ju inte Hur är det? utan Hej och man väntar sig inget ärligt svar på det. Det är att annat bra exempel.

Bättre då att säga Allt bra? Det är svårare att missuppfatta, för säger man Nej, så hör man nog tydligare att det inte är det förväntade. Eller kanske inte förresten? Jag svarar nästan alltid Jag lever som svar förresten. Vare sig folk tar illa upp eller ej.

En fråga bara: Varför doppar du (och andra människor som doppar)?

Om man doppar en kaka i till exempel kaffe, smakar ju kakan kaffe (i alla fall i början innan man tuggat ett tag ).

Som ett kak-freak är det något jag alltid irriterat mig på. Om du vill att kakan ska smaka kaffe eller mjölk eller vad det nu kan vara, kan du väl dricka ditt jävla kaffe och lämna kakan åt mig för fan, haha!

Det här låter faktiskt enligt mig inte som ett typiskt "aspigt" problem.
Jag kan tänka mig att detta är smått universala vardagsgåtor som även neurotypiska kan vara lika konfunderade över.

Har inget att säga om uttrycket i sig.

Men jag håller med om att det är ofint att doppa kaffebröd. Jag tycker inte att man gör det ens i kamratliga sammanhang helt enkelt för att man inte slafsar med det man ska äta.

Att doppa bullar i kaffe är nåt som jag ser som bonnigt/lufsigt och som möjligtvis kan göras när man är ute i skogen eller liknande och dricker kaffe från en termos.

Exploitbat skrev:En fråga bara: Varför doppar du (och andra människor som doppar)?

Om man doppar en kaka i till exempel kaffe, smakar ju kakan kaffe (i alla fall i början innan man tuggat ett tag ).

Som ett kak-freak är det något jag alltid irriterat mig på. Om du vill att kakan ska smaka kaffe eller mjölk eller vad det nu kan vara, kan du väl dricka ditt jävla kaffe och lämna kakan åt mig för fan, haha!

Exploitbat skrev:En fråga bara: Varför doppar du(och andra människor som doppar)?

Jag doppar inte i kaffe, utan i mjölk, eller om jag har mycket mjölk i kaffet.

Och aldrig kakor, utan vetebröd, bullar o.s.v.

Som barn åt jag till frukost varje dag i typ 10 år, en hel hönökakshalva som jag doppade i varm kakao

Inger skrev:Ska det inte vara eggen inåt? (Min tumregel är att den ska ligga tvärtemot såsom jag själv tycker bildar mest harmonisk linje.)

Det där med koppen och örat har jag aldrig hört talas om. Övrigt får du också gärna berätta mer om.

Jo, det ska vara eggen inåt. Det var det som var felet, personen som lade fel lade med eggen utåt, och på vilken sida som helst. Det var olika för varje person hon dukade till, även till fest alltså. Till vardags om man slänger fram bestick så spelar det ju ingen roll. Jag känner till reglerna där, och följer dem om jag vill.

Örat ska vara åt höger, inte åt vänster, uppåt, 30 grader sydväst eller liknande.

alfapetsmamma skrev:Varsågod att doppa BETYDER helt enkelt inte LÄNGRE Varsågod att doppa, det betyder Varsågod att ta lagom mycket kakor och ät dem på ett socialt accepterat sätt.

På samma sätt som Sans doute på franska (uttryckligen utan tvekan) inte längre betyder Utan tvekan utan Antagligen. Det har glidit i betydelse, eller i värde, av att användas. Slitits. Det har gått inflation i det.

Hittar inget bra exempel på svenska. Jo förresten. Hur är det? betyder ju inte Hur är det? utan Hej och man väntar sig inget ärligt svar på det. Det är att annat bra exempel.

Bättre då att säga Allt bra? Det är svårare att missuppfatta, för säger man Nej, så hör man nog tydligare att det inte är det förväntade. Eller kanske inte förresten? Jag svarar nästan alltid Jag lever som svar förresten. Vare sig folk tar illa upp eller ej.

Problemet är att en del visst vill veta hur man mår, hur det är eller vad de nu frågar.

Då blir det helt fel med slentriansvar.

När jag körde med ett slentriansvar, fick jag till svar att vad skönt det var att jag mådde bra, det kändes bra för personen. Jag mådde svindåligt, och fattade att det inte går att svara rätt på den där frågan hur man än gör.

Bror Duktig skrev:Problemet är att en del visst vill veta hur man mår, hur det är eller vad de nu frågar.

Då blir det helt fel med slentriansvar.

Ett riktigt ärligt svar är nog inte det som förväntas av en majoritet av dem som frågar, skulle jag säga. Men sen beror det förstås på hur många man träffar och vad man har för umgänge. Mig gäller det iaf (att de bara frågar som ett automatiserat led i det sociala spelet).

Ska vi hoppa över kaffet?

Bror Duktig skrev:Örat ska vara åt höger, inte åt vänster, uppåt, 30 grader sydväst eller liknande.

Måste jag som vänsterhänt dricka med höger hand då, eller vrida koppen så att örat står åt höger varje gång jag stoppar ner den?

ufo skrev:Ska vi hoppa över kaffet?

Bror Duktig skrev:Problemet är att en del visst vill veta hur man mår, hur det är eller vad de nu frågar.

Då blir det helt fel med slentriansvar.

När jag körde med ett slentriansvar, fick jag till svar att vad skönt det var att jag mådde bra, det kändes bra för personen. Jag mådde svindåligt, och fattade att det inte går att svara rätt på den där frågan hur man än gör.

ja, det där är alltid svårt... oftast fungerar det bra att gå på hur personen brukar svara själv. om han/hon brukar berätta när den inte mår bra, eller mer utförligt än ett enkelt "bra" så vill den nog veta hur du mår på riktigt

Det var nån gång för längesen då jag fikade hos en tant i mammas bekantskap:

Tant: Varsågod att doppa mer!
Jag tittar förvånat mot kakorna
Jag: Alltså, jag vill inte doppa kakorna i saften, för det passar inte ihop.
Tant: Doppa mer! Jag menar att du får ta mer kakor...
Jag: Det låter knäppt, hur ska man förstå det?

Hon tyckte åtminstone inte att jag var oartig

En annan grej som är lite konstig är väl "Känn dig som hemma" Jag brukar tänka "Men det här liknar ju inte ens mitt hem, var är mina möbler, grejer, min mat osv..." Hur känner man sig som hemma då?

Men de menar ju att man får ta mat/dryck om man vill, göra sig bekväm, slå på TV:n (Slå på TV:n är ju roligt det med... ) och så vidare.

En grej som jag gillar ibland är att finna det roliga i de där uttrycken. En gång så skrev jag "Vad" på ett papper och sa till en kompis "Ska vi slå vad?" och kompisen sa ett tveksamt "ok?" Så slog jag näven ner på papperet där det stod "Vad"

Jag gillar att doppa pepparkakor både i saft och kaffe, varför är det inte OK.
Numera är det ju OK att doppa veken i avloppsöppningar, men de gillar inte jag men det är tydligen inte PK att ogilla de.
Värden är inte lätt att förstå för en Aspis.