Sheyen skrev:

FakkDöWörld skrev:Skulle vilja ha en knapp för att SÄTTA PÅ mina känslor.

Nu tänkte jag på något helt annat

Funderade på alternativa sätt att orda det medan jag skrev det, men kom inte på något passande. Förstod att någon skulle reagera.

FakkDöWörld skrev:

Sheyen skrev:

FakkDöWörld skrev:Skulle vilja ha en knapp för att SÄTTA PÅ mina känslor.

Nu tänkte jag på något helt annat

Funderade på alternativa sätt att orda det medan jag skrev det, men kom inte på något passande. Förstod att någon skulle reagera.

Kan ju inte direkt påstå att du gjorde det hela mindre enkelt att misstolka genom att använda versaler.

Arkimedes skrev:Ja. Ensam hemma kan man släppa loss och behöver inte tänka på det men ibland när jag promenerar någonstans med min mp3 och är i min egen värld så kan jag gå och le eller göra miner och då känns det som att folk glor.

Det här känner jag verkligen igen, jag lyssnar ofta på musik när jag är ute och går, det hjälper mig att stänga ute omvärlden å då kan jag lätt driva iväg lite väl långt in i min egna värld. Börjar jag då tänka på något väldigt roligt så är det inte så kul att behöva gå och bita sig i tungan för att inte börja asgarva ute på stan.

prodge64 skrev:

Arkimedes skrev:Ja. Ensam hemma kan man släppa loss och behöver inte tänka på det men ibland när jag promenerar någonstans med min mp3 och är i min egen värld så kan jag gå och le eller göra miner och då känns det som att folk glor.

Det här känner jag verkligen igen, jag lyssnar ofta på musik när jag är ute och går, det hjälper mig att stänga ute omvärlden å då kan jag lätt driva iväg lite väl långt in i min egna värld. Börjar jag då tänka på något väldigt roligt så är det inte så kul att behöva gå och bita sig i tungan för att inte börja asgarva ute på stan.

Vem bryr sig? Garva på bara.

Skrattande självsällskap är ofta lite mer intressant än konstigt. De som flyr er är nog själva lite borta i huvudet, inte tvärtom.

Jag kan stänga av mina känslor när jag än vill. Oavsett om det blir för mycket eller inget alls. Oftast är jag kall och inte visar känslor alls vilket folk kan tycka är störande då de oftast tror att jag är sur på dem eller något sådant. Kan inte direkt komma på att jag visar några känslor alls förutom om jag är med om något otroligt roligt eller om jag blir otroligt arg. Vilket jag menar med OTROLIGT arg. Blir jag bara arg eller sur eller något sådant så visas inte det och jag berörs inte av det inombords utan jag bara vet. Ledsen blir jag aldrig. Exempelvis när min morfar dog så skratta jag lite om det direkt efter begravningen. Medans min släkt grät som galningar. Samma sak när min katt och bästa vän dog. 6år gammal, 2 dagar innan min födelsedag. Pappa var den som grät medans jag bara satt och tänkte på min dator, haha

Kan även tillägga att jag inte tar ut känslor när jag är ensam eller sådant utan det är alltid såhär. Dock när jag blir otroligt arg eller ledsen så lyssnar jag bara på musik och kan göra det i dagar utan paus och utan att prata med andra utan jag kommer så att säga till min egna lilla värld där jag lever.

jag kan ignonera folk men inte stänga av mina känslor :O är ni robotar?

T-Kaninen skrev: Exempelvis när min morfar dog så skratta jag lite om det direkt efter begravningen. Medans min släkt grät som galningar. Samma sak när min katt och bästa vän dog. 6år gammal, 2 dagar innan min födelsedag. Pappa var den som grät medans jag bara satt och tänkte på min dator, haha

Jag kan också skratta när något är sorgligt. Det är otroligt pinsamt när någon berättar något tragiskt och skrattet bara bubblar i mig. Jag tycker definitivt inte att det är roligt egentligen men kan inte kontrollera mitt skratt.

T-Kaninen skrev:Dock när jag blir otroligt arg eller ledsen så lyssnar jag bara på musik och kan göra det i dagar utan paus och utan att prata med andra utan jag kommer så att säga till min egna lilla värld där jag lever.

+1

Jag brukar få det jag kallar "fördröjd reaktion", precis som någon skrev om pressenerna. Kan komma grodor ur munnen ibalnd, när jag sedan sitter för mig själv, först då kan jag reflektera över vad jag sagt, blivit många ursäkter genom åren.

mvh, Kattpappa

så gjorde alltid jag när jag va liten och blev stressad elr om det va något jag inte gillde, brukade alltid göra så när jag va hos tandläkaren för jag hatade de så mke, jag liksom bara satt där och hörde inte ett ord om va dom sa