Gör ni bort er ofta?
70 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
När jag stöter på mina grannar i trapphuset och inte orkar säga ngt mer än "Hej", svarar fåordigt om jag får en kommentar/fråga och inte orkar visa ngt intresse för motparten genom att ställa någon motfråga. Att jag inte är bra på vardagskommentarer o dyl och därför ofta undviker det.
Detta känns ofta pinsamt, men relativt, eftersom det finns betydligt värre saker och jag vet att jag inte borde skämmas för mig själv samt att båda är ansvariga för hur en relation ser ut o utvecklar sig.
Detta känns ofta pinsamt, men relativt, eftersom det finns betydligt värre saker och jag vet att jag inte borde skämmas för mig själv samt att båda är ansvariga för hur en relation ser ut o utvecklar sig.
Jo, visst gör jag bort mig.
Dessutom har jag en förmåga att med jämna mellanrum få som flashbacks (jag veta alltså inte vad i den nuvarande situationen som triggar dessa minnen eller om det ens finns något som triggar utan de kanske bara kommer farande ändå) från tillfällen då jag gjort bort mig även om de ligger så långt som 20 år tillbaka, med hela registret av hur pinsamt och skämmigt det var.
Dessutom har jag en förmåga att med jämna mellanrum få som flashbacks (jag veta alltså inte vad i den nuvarande situationen som triggar dessa minnen eller om det ens finns något som triggar utan de kanske bara kommer farande ändå) från tillfällen då jag gjort bort mig även om de ligger så långt som 20 år tillbaka, med hela registret av hur pinsamt och skämmigt det var.
jag är ny här. fick diagnos nyligen. Känner igen det där med plötsliga flashbacks. De brukar vara av den obehagliga sorten och ibalnd så rycker jag till när det händer och ibland så säger jag saker när det sker. Det kan vara pinsamt. Rycka med huvudet och säga nåt kosntigt bland folk. önskar jag kunde lägga av med det
- modestrick
- Inlägg: 106
- Anslöt: 2010-11-19
- Ort: Skaraborg
cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Jag antar det, det är nog ingen slump att jag med jämna mellanrum får frågan ifall jag knarkar eller har knarkat. Jag brukar kunna ta det utan att bli arg och tala om att så är inte fallet (lite beroende på person och situation förstås). Men kommer frågan igen så blir jag snabbt avigt inställd.
Xzirie skrev:cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Oh ja! Har blivit utslängd från krogen för att de trodde jag var drogpåverkad en gång.
Har ständigt problem med krogvakter som inte vill släppa in mig för att jag ser mycket fullare ut än vad jag är. De släpper glatt in mina polare som är lika fulla men hackar alltid på mig.
För mig personligen så är det tvärtom i sådana sammanhang. Jag minns till exempel den kvällen när jag tog studenten och hade antingen ätit för lite under dagen eller druckit för snabbt, men jag kräktes i alla fall bara några meter utanför ingången till krogen vi skulle in till - å dom släpper in mig! Sen degade jag halvt liggandes på en soffa i ett hörn större delen av tiden där...
Senast redigerad av prodge64 2010-11-20 0:56:59, redigerad totalt 1 gång.
modestrick skrev:jag är ny här. fick diagnos nyligen. Känner igen det där med plötsliga flashbacks. De brukar vara av den obehagliga sorten och ibalnd så rycker jag till när det händer och ibland så säger jag saker när det sker. Det kan vara pinsamt. Rycka med huvudet och säga nåt kosntigt bland folk. önskar jag kunde lägga av med det
Haha, lägg inte av med det! Jag tycker det låter alldeles underbart
Jag gör bort mig bland aspergare också tydligen, men jag har svårt att tolka varför. Det blir bara tyst, en konstig stämning och så tittar de på varandra. Varför?
Lär inte sluta med det. Numera kvittar det ändå. slutat umgås. Förr var det värre. pluggade en termin på Gbgs universitet. Tror jag sa ett par saker för mycket. Blev utstött ur gemenskapen till slut tror jag. En förmåga att tala om jobbiga sanningar för folk samt en häftigt intagande av alkohol gjorde ingen succé. Folk är så lättstötta.
Tror min hund gillar mig iaf
Tror min hund gillar mig iaf
- modestrick
- Inlägg: 106
- Anslöt: 2010-11-19
- Ort: Skaraborg
jag gör bort mig oftare än jag får reda på har jag märkt. Specielt nu när jag är 28 år och mer är i vuxen världen.
jag hatar att folk inte är ärliga och berättar för mig att dom tycker jag gör bort mig. jag kan inte lära mig om ingen berättar.
Jag gör bort mig på sättet att jag ofta missar delar av situationen jag är i eller det som sägs. ser inte hela bilden liksom .
fått reda på en del saker i efterhand via ryters vägar. bättre info än inget. hmmmmm
jag hatar att folk inte är ärliga och berättar för mig att dom tycker jag gör bort mig. jag kan inte lära mig om ingen berättar.
Jag gör bort mig på sättet att jag ofta missar delar av situationen jag är i eller det som sägs. ser inte hela bilden liksom .
fått reda på en del saker i efterhand via ryters vägar. bättre info än inget. hmmmmm
Jag gör nog nästan aldrig bort mig. Däremot kan jag missbedöma hur väl personer känner att de känner mig. Jag gillar att skämta mycket om tortyr och våldsamma saker, och mina vänner skrattar ihjäl sig, men man får nog ta det lugnt med sånt med nya vänner. De tycker det är konstigt. Men sen när man blivit vänner tycker de också det är skitkul. De har nog inget emot det egentligen, är nog bara att det är tabu liksom.
- FakkDöWörld
- Inlägg: 311
- Anslöt: 2010-09-29
- Ort: Linköping
Att göra bort sig vet jag inte vad det är riktigt längre, det var mer man tänkte så när man var yngre och gick i plugget. Då var ju folk jävligt känsliga för sådant kommer jag ihåg.
Däremot hamnar jag nästan alltid i konflikt med andra människor förr eller senare. Anledningen är alltid i stort sett samma, man kommer i kontakt med en människa som lever i ekorrhjulet av arbete och aktiviteter, och inte har tid eller begåvning att gå in i sig själv. Den tänker inte, eller analyserar inte speciellt mycket sitt liv och förstår aldrig lite djupare saker än det vanliga ytliga standardsnacket. Inte konstigt att stora filosofer ofta helst är för sig själva och undviker andra.
Däremot hamnar jag nästan alltid i konflikt med andra människor förr eller senare. Anledningen är alltid i stort sett samma, man kommer i kontakt med en människa som lever i ekorrhjulet av arbete och aktiviteter, och inte har tid eller begåvning att gå in i sig själv. Den tänker inte, eller analyserar inte speciellt mycket sitt liv och förstår aldrig lite djupare saker än det vanliga ytliga standardsnacket. Inte konstigt att stora filosofer ofta helst är för sig själva och undviker andra.
- snuttedrutt
- Får inte posta
- Inlägg: 20
- Anslöt: 2010-06-10
Re: Gör ni bort er ofta?
cognitive delight skrev:..gör ni bort er ofta, säger saker som är socialt olämpliga, eller flyter det på OK?
Jag vill säga jämt, men det vore statistiskt sett omöjligt. Mina problem i att jag är, hmm.. lite klumpig av mig ibland. Det är jag och torktumlare, typ.
Re: Gör ni bort er ofta?
cognitive delight skrev:Ja. Som trådtitel lyder: gör ni bort er ofta, säger saker som är socialt olämpliga, eller flyter det på OK?
Jag brukar ofta göra bort mig. Minst när jag anar det så händer det att människor kallar mig extremt efterbliven, och andra fula epitet, baserade på hur märklig jag och min mimik är i vissa lägen. Jag förstår liksom inte hur jag ska göra för att få människor att tycka om mig. Blir så extremt förvirrad, jag har ju knappast bett om det.
Jag brukar ofta kläcka olämpliga saker vid olämpliga tillfällen och tycker att det är okej, även ibland blir det nästan litet tvångsmässigt, jag vet vad konsekvenserna blir, men gör ändå saken, som någon slags ego boost, det konstiga är att jag kan välja vad jag skall säga men väljer hur som helst ändå att göra fel...weird.
Samtidigt kan jag vara rätt provocerande mot folk, speciellt mot NT folk och gillar att knäcka deras psyke och deras linjära tankesätt.
Brukar gärna prata om sexuella perversiteter, blod, mord, död och andra omoraliska saker, då jag inte tycker det är kul att säga - Vilket fint väder det är, utan mer gärna - Hejsan, du ser ut som en trevlig prick...vet du, jag och min polare skall bada naken i fontänen, du skall inte med och kolla på, eller haka på? Okej kanske inte så extrem, men jag och min bästa polare brukade faktiskt ganska ofta naken bada på olika platser på kvällen och natten natten när folk gick förbi, men undvek att gå upp eller visa oss när folk kom förbi, det blev som en kick och själsligt befriande
- Kingdom_Hearts
- Inlägg: 45
- Anslöt: 2010-11-22
- Ort: Karlstad
Re: Gör ni bort er ofta?
Kingdom_Hearts skrev:...Hejsan, du ser ut som en trevlig prick...vet du, jag och min polare skall bada naken i fontänen, du skall inte med och kolla på, eller haka på?
Jag lever efter filosofin " Det finns alltid någon värre " i sådana lägen. Kanske inte inom en snar framtid, kan man stöta på en person som säger ja!
"-Upp till bevis!"
"- Va, näe, va fan..hmm.."
Re: Gör ni bort er ofta?
Heishi skrev:Kingdom_Hearts skrev:...Hejsan, du ser ut som en trevlig prick...vet du, jag och min polare skall bada naken i fontänen, du skall inte med och kolla på, eller haka på?
Jag lever efter filosofin " Det finns alltid någon värre " i sådana lägen. Kanske inte inom en snar framtid, kan man stöta på en person som säger ja!
"-Upp till bevis!"
"- Va, näe, va fan..hmm.."
Haha, jag garvade högt när jag läste det där!
Återgå till Att leva som Aspergare