"Rådgör med din läkare" är inte heller något vidare. Jag kan bara tänka mig vilken uppläxning man skulle få om man tog kontakt med en läkare och frågade om allt det man uppmanas till.

Någon som känner för och har den sociala orken att maila FASS-redaktionen och höra efter hur de ställer sig till de där otidsenliga uppmaningarna?

Det låter som de följer amerikanska regler. För att inte bli stämda så friskriver de sig genom att säga att patienterna vid ett visst symptom genast ska kontakta "sin läkare". Att patienten sedan inte får tag på någon läkare "genast" är ju inte läkemedelsbolagens fel.

Jag har ingen psykiatriker men har haft ett engångsmöte med en, som då skrev ut recept. Sen fortsätter husläkaren på VC att skriva ut samma recept.

Jag har en psykiatrikerkontakt som jag uppskattar i nuläget.

Har varit regelbundet hos en läkare sen i början på året, pga att jag började ta antidepressiva. Ska dock inte dit där mer nu, så mitt svar blir nej.

Varför har ni andra psykiatrikerkontakt förresten?

Peace skrev:Varför har ni andra psykiatrikerkontakt förresten?

Jag har någon slags psykossjukdom så medicinerna behöver justeras hela tiden. Byta preparat, öka dos, sänka dos yadayada. Och då vill de ju träffa patienten innan de kan göra en förändring.

Så jag lär ha frekvent kontakt med psykiatrin tills den dag jag dör. Om jag inte hittar en supermedicin som löser allting .

Peace skrev:Varför har ni andra psykiatrikerkontakt förresten?

Depressioner, suicidförsök, självskadebeteende, ADHD, Asperger, ångest, psykotiska symtom, insomningssvårigheter och säkert nått mer.

Peace skrev:Har varit regelbundet hos en läkare sen i början på året, pga att jag började ta antidepressiva. Ska dock inte dit där mer nu, så mitt svar blir nej.

Varför har ni andra psykiatrikerkontakt förresten?

1. Hypofysen strejkade. 2. Östrogenet uteblev 3. Jag mådde dåligt på alla sätt av detta, blev ju inte kvinna på riktigt 4. Men fick ledgångsreumatism i stället 5. Karriärstegarna gick av i samma takt som lederna 6. Det viktigaste: att spela gitarr blev allt mindre möjligt 7. Övriga psykosociala följdverkningar: förlust av arbete, familj, vänner 8. Jag deppade ihop av hela skiten och där jag låg i sängen kom jag en dag på att jag hade AS 9. Tja: ångest, isolering, depression, operationer, värk, trötthet, följdsjukdomar, svåra biverkningar av cellgifter etc.

DÅ KAN DET KÄNNAS SOM ATT MAN VILL HA ETT LYCKOPILLER!

Zombie skrev:Någon som känner för och har den sociala orken att maila FASS-redaktionen och höra efter hur de ställer sig till de där otidsenliga uppmaningarna?

Tja, why not? Någon måste väl göra något åt detta totala vansinne! Det handlar ju om galenskap på långt mycket högre nivå än vad någon av oss någonsin kan uppnå! Hur knäppa vi än kan va ibland så inte är vi så HÄR knäppa:

Citat ur Fass, början av förmaningarna kring medicinen Lyrica. Men det ser ju ut så där på alla mediciner, för att läkemedelsbolagen ska ha ryggen fria. "Jamen, vi skrev ju att DU SKULLE KONTAKTA DIN LÄKARE!" (inte HUR)

…svullnad av ansikte, läppar, tunga och hals såväl som diffusa hudutslag. Om du skulle uppleva någon av dessa reaktioner, kontakta läkare omedelbart.

Du ska omedelbart kontakta läkare om du upplever någon förändring av din syn.

Innan du tar detta läkemedel bör du berätta för din läkare om du har någon hjärtsjukdom.

•Det har förekommit rapporter om njursvikt hos vissa patienter som tar LYRICA. Om du upplever att du får minskad urinmängd under behandling med LYRICA, meddela din läkare

•Ett litet antal personer har också haft tankar på att skada sig själva eller begå självmord. Om du någon gång får dessa tankar, kontakta omedelbart din läkare.

Tala om för din läkare om du får förstoppning, särskilt om du har benägenhet för detta problem.

Innan du tar denna medicin bör du tala om för din läkare om du har alkoholism eller narkotikaberoende i din bakgrund. Tala om för din läkare om du tror att du behöver mer medicin än förskrivet.

Kontakta omedelbart din läkare om du upplever kramper.

•Det har förekommit rapporter om nedsatt funktion i hjärnan (encefalopati) hos vissa patienter som tagit LYRICA när de har andra sjukdomar. Tala om för din läkare om du har något allvarligt medicinskt tillstånd, inklusive lever- eller njursjukdom.

Om du upplever att effekten av LYRICA är för stark eller för svag vänd dig till läkare eller apotekspersonal.

Fortsätt att ta LYRICA tills din läkare säger till dig att sluta

Sluta inte ta LYRICA, såvida inte din läkare säger åt dig att göra det. Om din behandling ska avslutas bör det ske gradvis under minst en vecka. Om du har ytterligare frågor om detta läkemedel kontakta läkare eller apotekspersonal.

Ovanstående är alltså bara ingressen till Lyrica-användning så det följer alltså ännu ett otal liknande meningar. Man får ju intrycket att det skulle finnas en slags heta linjen mellan patient och (stafett)läkare, fast det i flera landsting finns övervägande stafettläkare som man inte kan komma åt.

Jag fick ingen chans att berätta om några allvarliga medicinska tillstånd innan jag fått ett recept i handen (15 min.)

Texten är ofta helt absurd och så galen att man bara kan skratta åt den:

Jag ska kontakta läkaren om jag:

- NÅGON gång får självmordstankar...någon? Vad sägs om ALLTID?

- om jag får FÖRSTOPPNING, särskilt om jag har benägenhet för detta

- Jag ska tala om ifall jag har missbrukarbakgrund och i så fall vill ha MER utskrivet av Lyrican, vilket är ett narkotiskt läkemedel. Borde det inte stå MINDRE?

- Om man har viss skada eller sjukdom i hjärnan ska man säga till. Man kan annars råka ut för medvetandesänkning, ev av allvarligt art. Hmm..tja, VAD är AS?

- Jag får inte sluta med Lyrican förrän MIN LÄKARE säger till mig ... och? Han står ju inte direkt vid min sängända och kollar upp mig. Om jag förlorar medvetandet, får slaganfall eller råkar ta mitt liv - HUR skulle denna "Min läkare" hinna märka det?

Jag vill helst döpa om Min läkare till My little pony - visst låter det gulligare?

Nej, men jag har en fast sjuksköterskekontakt... Läkaren går det inte att få tag på, men det behövs inte heller, för det är Min sjuksköterska som bestämmer över mina mediciner, dosändringar, osv... Henne är det lätt att få tag på, hon ringer oftast tillbaka inom en timme, om hon inte kunnat svara när jag ringt. Läkarna har kommit och gått, inga stafettläkare alltså, utan fast anställda som har slutat, nya kommit, som också slutat, orkar inte räkna hur många gånger det senaste året...

Kimmelie skrev:Nej, men jag har en fast sjuksköterskekontakt... Läkaren går det inte att få tag på, men det behövs inte heller, för det är Min sjuksköterska som bestämmer över mina mediciner, dosändringar, osv..

Det funkar här med med receptförnyelser, ev höjning av dosen (det älskar de!), men om man är multisjuk så behöver man få tid att förklara alla sina sjukdomar. Egentligen behöver man en somatisk undersökning först. Sedan behöver man rapportera alla kontraindikationer man kommer att råka ut för och tillsammans försöka sy ihop en fungerande lösning, ev. med flera mediciner inblandade, med mycket tät uppföljning.

I mitt fall får det ju bli så att jag bara ger upp och slutar efter ett tag pga allvarliga biverkningar.

Har mest kontakt med studenthälsan. Har två psykiatrer där som jag frekventerar. Ca en gång i månaden. Det jag tycker är superbra är det att jag kan ha kontakt med dem per e-post. Har regelbunden kontakt p.g.a. medicinering.

Det verkar vara så att NÄL är i särklass sämst i Sverige.

Det finns i min stad bara En fast psykiatriker på 1 200 patienter. Jag vägrar träffa ännu en stafettläkare, eftersom jag är multisjuk.

En äldre boendestödjare har tagit eld. Han tycker det är för djävligt. Så har har gjort Mig till ett Pilotfall. Kul! Han tänker avkräva vården infrielse av deras löfte om Case Manegement, dvs att EN person samordnar alla insatser för EN patient. Denna samordning bör även gälla min sjuka kropp, eftersom den ju kan dö av biverkningar om ingen samordning sker.

Eftersom jag redan har skrivit till alla tänkbara chefer så hoppas jag att de tänker som de brukar: Ok, vi ger oss! Du får som du vill eftersom du är så AS-envis.

På den psykiatrimottagning som jag tillhör får jag nöja mig med att träffa min psykiatriker en gång per år. Jag får träffa en sjuksköterska tre gånger per år. Nu för tiden så tittar läkarna knappt på en som patient. De sitter och stirrar in i sin dator skärm och läser journalen samtdiigt som de skriver in nya journalanteckningar.

Tor skrev: Det jag tycker är superbra är det att jag kan ha kontakt med dem per e-post. Har regelbunden kontakt p.g.a. medicinering.

Varken min vanliga eller mina utredande läkare vill använda e-post för känslig information pga det inte är "säkert nog". Min tandläkare är likadan! Enda gången de använder e-post är typ "jag ringer upp dig på måndag 13.00".

Nej, jag har ingen fast psykiater/läkare. Kan inte rösta dock för jag har ingen stafettläkare heller, har ingen läkare alls och har inte haft kontakt med psykiatrin sedan jag fick min diagnos 2007. Behövs visserligen ingen kontakt när man inte medicinerar.

Ja, jag har en fast hjärnskrynklarkontakt, men jag träffar henne bara en gång om året om ens det.
Den mesta kontakten sköts via telefon och gäller då mediciner.

Senaste gången ledde det till stor frustration och irritation.
Att behöva vänta mer än två veckor på en telefontid för att psykiatrikern är ledig (i november!, hade mer förväntat mig något liknande under sommaren eller julen, men, men..) och att sedan få vänta en vecka extra eftersom hon blivit sjuk.
Och detta när man befinner sig i djupaste mentala mörker och vill ha ny medicin utskriven, ett helvete minst sagt !

Innan dess i oktober fick jag även då vänta i två veckors tid (återigen för att hon även då var på semester) för att få sömnmedicin utskrivet.

Hade det varit medicin jag tidigare fått utskrivet hade jag kunnat få det via sjuksköterskan per telefon, men sånt funkar ju inte när det är något tidigare oprovat man vill ha utskrivet.

jag har en fast läkar kontakt .... vi träffas efter behov kan man säger ..... men det dröjer ibland lite ..... men jag har en samtalskontakt med där som jag kan träffa varje väcka om det behövs och en arbetsterapeut som jag träffa regelbundet .....
så har hela teamet varje dag telefontid ..... då sitter en sjukskörtiska där för rådgiving ..... och om det behövs kan hon se till att en läkare kontakta samma dag .... men då är det inte säkert att det är min egen läkare .....
och så finns det mobila teamet man kan kontakta dygnet rund ..... och dom har också möjlighet att kontakta läkaren hela tiden om det behövs ..... har redan haft det att en läkare ringt upp när jag mådde för dåligt ....

Jag har även samtalskontakt, och henne träffar jag oftare. Det vill säga ungefär var sjätte vecka som oftast.
Innan hade jag iaf en gång i månaden, vilket även det kan tyckas sällan, men hon ville ändå fasa ut tiderna eftersom hon behövde ta in andra patienter och att samtalskontakten var tänkt att ses som en behandling och att den kan man inte ha hur länge som helst typ...

Nackdelen med att ha det såpass sällan är att det blir ingen kontinuitet, säger jag något jag tycker är viktigt har hon ofta glömt bort det till nästa gång..jag går numera mest på samtalskontakten för att hålla någon slags kontakt med psykiatrin.
Tappade lite av förtroendet för henne när hon ville fasa ut tiderna, och sen tycks hon alltid så oengagerad nu för tiden.

Jag hade en fast psykologkontakt, men blev "utkastad" då jag började jobba heltid. Det finns tydligen inget alternativ om man jobbar 9-18 måndag till fredag! Inga helgläkare, ingen chans! "Du är välkommen tillbaka när dina arbetstider har ändrats", skrev han när jag frågade om det fanns kvälls/helgtider.
Tycker att det är helt sjukt, bara för att jag jobbar betyder inte det att jag inte behöver gå i terapi. Hur gör alla andra som jobbar?

biologic skrev:Jag hade en fast psykologkontakt, men blev "utkastad" då jag började jobba heltid. Det finns tydligen inget alternativ om man jobbar 9-18 måndag till fredag! Inga helgläkare, ingen chans! "Du är välkommen tillbaka när dina arbetstider har ändrats", skrev han när jag frågade om det fanns kvälls/helgtider.
Tycker att det är helt sjukt, bara för att jag jobbar betyder inte det att jag inte behöver gå i terapi. Hur gör alla andra som jobbar?

De går på arbetstid. Jag tror att du har rätt att ta ledigt för sådant, i alla fall om man inte går väldigt ofta (kanske får man det också, men populärt är det nog inte.)

Alla som arbetar sådana tider, är tvungna att ta ledigt för vissa ärenden och för sådant som tandläkarbesök, sjukhusbesök m.m. De ska nog inte vara några problem att säga till arbetsgivaren att an behöver gå till läkare och att de har bara tider på arbetstid. En gång i månaden borde ju gå bra.

Psykolog varje vecka kan nog vara svårare och orsaka jobbig situation på jobbet.

Bror Duktig skrev:De går på arbetstid. Jag tror att du har rätt att ta ledigt för sådant, i alla fall om man inte går väldigt ofta (kanske får man det också, men populärt är det nog inte.)

Tror jag har läst i mitt kollektivavtal att man har rätt till permission från jobbet (alltså betald lediget) om man skall gå på ett första läkarbesök för en åkomma. Om man sedan har rätt att ta ledigt (utan lön såklart) för vidare behandling vet jag inte, men det verkar ju logiskt.

Problemet som jag ser det är att jag pendlar en timme i varje riktning, så jag måste ta ledigt 2,5 timme för ett besök. Men det kanske går att fixa en gång/månad. Tack för synpunkterna.

Jag går till en skötare en gång i veckan på psyk. Hon funkar som en psykolog för mig, samt hjälper med en del praktiska saker.

Jag säger hallå till min ADHD-givare (eller arbetsgivare. Diagnosen är jobbig ) en gång varannan vecka. Förresten! Hur hittar man psykologer man kan ha råd med? Kan landstinget skänka några timmar i månaden?