KrigarSjäl skrev:Älskar uteliv & krogrundor. Det är där man träffar intressanta människor, det är där man raggar, kan hamna i fight etc. Stan lever upp, det blir lite action. Välkommen till den urbana djungeln. Skåda arter som bara lever om natten. Skåda hyenor, kolibris, tjocka krokodiler, parasiter, påfåglar, flamingos & knott...

Låter som att krogarna i dina trakter är aningen häftigare än dom i mina.

Jag fick min diagnos tidigare i år och har inte velat gå ut med att jag har AS på grund av rädsla för att bli "stoppad i ett fack" hos folk.

Jag vill gärna vara social, jag tycker om mäniskor, men jag blir utmattad av social interaktion, speciellt när det är nya människor jag ska interagera med. För mig räcker det med ett enskilt samtal kring våran lilla dotter på dagis eller ett möte med socialförvaltningen på någon timma, sen är jag så slut att jag ofta går och lägger mig för att sova ett par timmar när jag kommer hem, även om det så är på förmiddagen. I regel orkar jag bara med ett möte på en dag, men ibland händer det att det är två möten på en dag, och då går jag i regel och sover efteråt.

Varför blir jag utmattad? Jo, jag ser inte på folk vad deras kroppsspråk betyder, så jag tänker hela tiden aktivt för att komma underfund med vad folk egentligen menar när de pratar. Det tar mycket energi. Sen har min uppväxt ställt till det för mig, så jag har förstått att jag kanske analyserar väldigt mycket i onödan, vilket gör att en hel del energi går loss i onödan.

Är det någon som känner igen sig i detta? Hur hanterar ni social interaktion?

Jag blir också skit trött precis som du! Vet dock inte om det beror på AS eller ADHD...jag måste sortera ljud hela tiden för att höra vad den andra säger. Sen lägger man mycket energi på att läsa av den andras kroppsspråk..

Om du umgår med folk som har "samma problem" brukar det dock inte vara lika intensivt och man blir inte lika trött.

Beror på hur jag mår men om jag umgås under för lång tid utan att kunna gå och ladda om mig så kan jag bli sjukt trött, ont i huvudet till och med. Sova, sova.
Allt blir svårare om jag inte känner personen väl också.
Har ett skyddssätt som sätter igång ofta när jag befinner mig i en social situation som gör att jag håller mig så tyst och lite orörlig.

Det är ju inte alls överraskande.

Människor interagerar ju socialt på andra sätt än dig och mig. Det gör att vi måste tyda vad de menar. Klart man blir trött.

Jag har inte lagt märke till min trötthet av sociala kontakter förrän på senare år (är 50 nu, fick diagnos för tre år sedan), men jag har använt helgerna för att vila upp mig från jobbet, men samtidigt har sociala kontakter varit nödvändiga för mig för att slippa vara så deprimerad.

netsrac skrev:Det är ju inte alls överraskande.

Människor interagerar ju socialt på andra sätt än dig och mig. Det gör att vi måste tyda vad de menar. Klart man blir trött.

"Än du och jag" heter det!

Ungefär som de ovanstående. Ett av våra standardproblem formulär 1A.

************

rutig duk skrev:

netsrac skrev:Det är ju inte alls överraskande.

Människor interagerar ju socialt på andra sätt än dig och mig. Det gör att vi måste tyda vad de menar. Klart man blir trött.

"Än du och jag" heter det!

Inte om man använder interagera som transitivt verb så att dig/mig blir direkt objekt. Litet originellt, men kan gå. Särskilt bland sådana som oss! För nog hör du väl hur man riktigt kan få fram den aspiga känslan av att ha gått igenom en halvtons stenmangel i en fras som "Fy fan vad jag blev interagerad idag"?

Och i netsracs fras ligger det ju, återigen från min egen aspiga horisont, nära till hands att anta att de där andra människorna defininerar bara sig själva som människor och aspergaren som något annat – med motsvarande skillnad i hur de interagerar någon ur respektive grupp.



(Språknörderi: aspergerstandard 2B)

Haha ;) Lärdom: besserwissra med Google nästa gång alt. aldrig motsäga stavningsrage när det kommer till aspisar.

rutig duk skrev:Haha Lärdom: besserwissra med Google nästa gång alt. aldrig motsäga stavningsrage när det kommer till aspisar.

Det är väl ganska uppenbart att jag skrev i "de mot oss-termer"? Inte minst om du läser en mening till, dem.

netsrac skrev:Det är ju inte alls överraskande.

Människor interagerar ju socialt på andra sätt än dig och mig. Det gör att vi måste tyda vad de menar. Klart man blir trött.

+1

---

Och så har jag lagt märke till att vi har ett nytt stjärnskott som inte hittat till avdelningen för språkpoliser.
http://www.aspergerforum.se/sprakspalten-f25.html

Tack för alla svar. Jag blev glad över att höra att jag inte är ensam. Jag menar inte att jag är glad över att ni också har problem, utan att finna flera som är som jag. Både jag och min fru har fått diagnosen AS i år, och min syster och min dotter fick diagnosen för några år sedan och en i släkten har fått diagnosen. Och detta forumet tog det hela ett steg längre för mig nu när jag gått med, ett steg längre från känslan att vara ensam, utanför. Det har blivit mer konkret för mig nu, det utredarna sa till mig, att det finns många fler som är som jag. Hela mitt liv innan jag fick min diagnos, så har jag känt mig utanför. Jag har aldrig passat in någonstans. Och jag har hela tiden försökt vara som alla andra runtomkring mig, men aldrig lyckats, och jag trodde, ända tills utredningen var gjord, att jag var en dålig människa som måste bättra mig.

Hoppas jag nu inte rörde till det. Vad jag menar är iaf att jag är glad över att jag tillhör en mycket speciell och fin grupp människor: Vi aspies
Och att det blivit mer konkret för mig nu att vi faktiskt är en hel hög

Dandelo skrev:Har ett skyddssätt som sätter igång ofta när jag befinner mig i en social situation som gör att jag håller mig så tyst och lite orörlig.

Detta kanske jag borde prova

Zombie skrev:Ungefär som de ovanstående. Ett av våra standardproblem formulär 1A.

Masselito skrev:Hoppas jag nu inte rörde till det.

Tvärtom och ingen fara, jag tycker du har varit glasklar hela tiden jag.

Några fler saker jag inte tror jag är ensam om att känna igen:

Masselito skrev:Och detta forumet tog det hela ett steg längre för mig nu när jag gått med, ett steg längre från känslan att vara ensam, utanför. Det har blivit mer konkret för mig nu, det utredarna sa till mig, att det finns många fler som är som jag.

Masselito skrev:Hela mitt liv innan jag fick min diagnos, så har jag känt mig utanför. Jag har aldrig passat in någonstans. Och jag har hela tiden försökt vara som alla andra runtomkring mig, men aldrig lyckats,

Masselito skrev:och jag trodde, ända tills utredningen var gjord, att jag var en dålig människa som måste bättra mig.

Och så att det går i släkten förstås...

netsrac skrev:Människor interagerar ju socialt på andra sätt än dig och mig. Det gör att vi måste tyda vad de menar. Klart man blir trött.

Det har jag inte tänkt på. Jag trodde det var jag som var begränsad i förmågan att förstå det "alla andra" förstår intuitivt. Jag har aldrig tänkt på att vi har våra egna sätt att interagera socialt. Något för mig att fundera på.

sussi83 skrev:Jag blir också skit trött precis som du! Vet dock inte om det beror på AS eller ADHD...jag måste sortera ljud hela tiden för att höra vad den andra säger. Sen lägger man mycket energi på att läsa av den andras kroppsspråk..

Om du umgår med folk som har "samma problem" brukar det dock inte vara lika intensivt och man blir inte lika trött.

Ja precis så, detta med att läsa andras kroppsspråk, är det för mig. Jag blir helt slut efter ett tag. Speciellt om det är många människor inblandade samtidigt.

Detta med att det inte brukar vara lika intensivt om jag umgås med andra personer med AS har jag aldrig tänkt på riktigt. Då är det därför jag inte blir lika trött när jag umgås med min stora dotter och min syster. Det var viktigt att veta för mig. Tack.

Zombie skrev:

Masselito skrev:Hoppas jag nu inte rörde till det.

Tvärtom och ingen fara, jag tycker du har varit glasklar hela tiden jag.

Tack, det var skönt att höra. Blev lite osäker.

Zombie skrev:Några fler saker jag inte tror jag är ensam om att känna igen:

Masselito skrev:Och detta forumet tog det hela ett steg längre för mig nu när jag gått med, ett steg längre från känslan att vara ensam, utanför. Det har blivit mer konkret för mig nu, det utredarna sa till mig, att det finns många fler som är som jag.

Masselito skrev:Hela mitt liv innan jag fick min diagnos, så har jag känt mig utanför. Jag har aldrig passat in någonstans. Och jag har hela tiden försökt vara som alla andra runtomkring mig, men aldrig lyckats,

Masselito skrev:och jag trodde, ända tills utredningen var gjord, att jag var en dålig människa som måste bättra mig.

Och så att det går i släkten förstås...

Nu kan jag gå och lägga mig med en skön lättnad inombords ikväll, så skönt att inte känna ensamheten så längre som jag gjort innan.

Masselito skrev:Nu kan jag gå och lägga mig med en skön lättnad inombords ikväll, så skönt att inte känna ensamheten så längre som jag gjort innan.

Jag skriver under på precis samtliga punkter!

Masselito skrev:Nu kan jag gå och lägga mig med en skön lättnad inombords ikväll, så skönt att inte känna ensamheten så längre som jag gjort innan.

Visst är det här forumet en guldgruva!

Ja det är det!

Det här är inget ovanligt direkt. Själv ser jag mig som eremit till 50 procent, jag kan umgås med folk men det är under vissa villkor. Jag vägrar allt som heter mingel och jag undviker gruppsituationer.

Masselito skrev: Hela mitt liv innan jag fick min diagnos, så har jag känt mig utanför. Jag har aldrig passat in någonstans. Och jag har hela tiden försökt vara som alla andra runtomkring mig, men aldrig lyckats, och jag trodde, ända tills utredningen var gjord, att jag var en dålig människa som måste bättra mig.

Jag trodde detsamma fram till min diagnos. Det var en sån fruktansvärd lättnad och bekräftelse att få veta att det beror på att jag är autistisk.

KrigarSjäl skrev:Det här är inget ovanligt direkt. Själv ser jag mig som eremit till 50 procent, jag kan umgås med folk men det är under vissa villkor. Jag vägrar allt som heter mingel och jag undviker gruppsituationer.

Det är skönt att veta att detta inte är ovanligt. Idag håller jag mig undan en hel del.