Min utredande psykolog och jag diskuterade samtalsterapi. Jag anmärkte att det ofta är alldeles för dyrt för "vanligt folk" - 900 kronor i timmen är inte ovanligt om anslutning till FK saknas.

Då kom han med ett tips. Om man har turen att bo i en universitetsstad finns det ofta Psykologiska Institutionen. Och där går bland annat psykologistudenter. För sådana kan man gå på samtal för cirka 75 kronor i timmen om man går 2 gånger i veckan (jag gissar att han syftade på Göteborg, jag frågade inte om priserna i andra städer).

Jag frågade heller inte vilken typ av terapi det är men förhoppningsvis är det inte psykodynamisk iaf.

"Kan man jämföra detta lite med Restaurangskolan och Frisörskolan?" undrade jag. Han skrattade och sa "ja, det påminner om det. Men jag vet att dessa studenter är väldigt engagerade". Det hör till saken att han själv undervisar och handleder sådana studenter.

Jag tycker det låter intressant även om jag inte har nåt akut behov just nu.

Skulle ni kunna tänka er att gå till en sådan här "Psykologskola?"

Är inte Lukas psykologerna billiga ?

Du har ingen AS-diagnos va? Annars kan man vid behov (de bedömer) få kurator eller psykolog på Vuxenhabiliteringen.

MsTibbs skrev:Du har ingen AS-diagnos va?

Nej men inom kort kommer "domen" från utredningen

MsTibbs skrev:Annars kan man vid behov (de bedömer) få kurator eller psykolog på Vuxenhabiliteringen.

Visstja, det är ju en option för de som har diagnos.

barracuber skrev:Skulle ni kunna tänka er att gå till en sådan här "Psykologskola?"

Farligt farligt. Psykologer skall vara erfarna innan det är lämpligt att öppna sig för dom.

Alla är väl nya i början...

Jag hade för avsikt att gå i terapi hos en psykologistudent (vi har samma system här i Stockholm) en gång i tiden men det föll av olika orsaker innan vi ens började.
Det jag kommer ihåg av upplägget är att psykologistudenten var i slutet av sin utbildning och hade en handledare som noga skulle följa hela processen. Så i princip skulle terapin utföras av de bägge, fast psykologistudenten skulle sköta själva sessionerna.

Nu blev det ju inget den gången men skulle nog kunna tänka mig att satsa på det om det knep.
Man måste väl alltid vara observant även på en erfaren psykolog och avbryta om personkemin eller annat signifikant inte stämmer. Många av de här gamla stötarna är inte per definition bättre på något sätt alls i förhållande till sina yngre kollegor.

Speciellt när det gäller KBT så ser jag inga speciella hinder med att gå till en psykologistudent.

Jag gick till en person som var under utbildning till KBT-terapeut ett tag och det var inte alls bra.
Flera saker som jag fick höra där (och i många fall ifrågasatte) har utbildade psykologer helt förkastat när jag frågat om det senare. T ex fick jag höra att det inte spelade någon roll om jag hade någon NPF-diagnos eller inte (jag var vid det tillfället remitterad men odiagnosticerad). Bara att exponera, exponera, exponera.

Enligt terapeuten skulle en handledare gå igenom en videoupptagning av varje session, men antingen var handledaren lika värdelös den eller så var det bara tomma ord för att få mig att känna mig bättre till mods.

I mitt fall var valet KBT-elev eller inget alls men jag tycker i efterhand att jag gjorde fel val, eftersom klåparen gjorde mer skada än nytta.

Om jag inte hade haft så allvarliga psykiska problem att jag inte ens vågar prata om dem med min samtalskontakt, utan känner att jag behöver en specialist men inte riktigt vågar förklara varför, så hade jag gärna gått till en student. Erfarenhet är inte enbart positivt, erfarna personer tänker mindre fritt än erfarna.

Sammelsurium skrev:Jag gick till en person som var under utbildning till KBT-terapeut ett tag och det var inte alls bra.
Flera saker som jag fick höra där (och i många fall ifrågasatte) har utbildade psykologer helt förkastat när jag frågat om det senare. T ex fick jag höra att det inte spelade någon roll om jag hade någon NPF-diagnos eller inte (jag var vid det tillfället remitterad men odiagnosticerad). Bara att exponera, exponera, exponera.

Enligt terapeuten skulle en handledare gå igenom en videoupptagning av varje session, men antingen var handledaren lika värdelös den eller så var det bara tomma ord för att få mig att känna mig bättre till mods.

I mitt fall var valet KBT-elev eller inget alls men jag tycker i efterhand att jag gjorde fel val, eftersom klåparen gjorde mer skada än nytta.

Usch, det där lät riktigt hemskt!

Då får jag väl ta tillbaka mitt påstående ovan.
Brasklapp för att vissa terapeuter varken är bra som nybörjare eller efter ex. antal yrkesverksamma år.

Det finns ett antal olika terapiutbildningar. Det gäller att ha koll på vilka som är seriösa.

Flera psykoterapiutbildningar mister examensrätt
http://www.dn.se/insidan/insidannotiser/flera-psykoterapiutbildningar-mister-examensratt-1.836141

Högskoleverket vill skärpa kraven på psykoterapiutbildningen
https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2010/6/Hogskoleverket-vill-skarpa-kraven-pa-psykoterapiutbildningen/

LILITH_ skrev:Usch, det där lät riktigt hemskt!

Då får jag väl ta tillbaka mitt påstående ovan.
Brasklapp för att vissa terapeuter varken är bra som nybörjare eller efter ex. antal yrkesverksamma år.

Jag ville inte avskräcka någon, bara mana till lite försiktighet. Terapeuten jag fick hade ingen KBT-utbildning över huvud taget när jag började där. Hon fick mig som "patient" samtidigt som hon började utbildningen.

Får man tag på en kompetent student så kan det säkert fungera bra, men jag tror man måste ta informationen man får av terapeuten med en större nypa salt än annars, eftersom de faktiskt inte är färdigutbildade än.

Jag säger Katt-kitt! Om fler frågar efter det så kanske det vaknar till liv i behandlingsvärlden.

Ja det gav iaf mig flera vinklar att se på samma situationer med.
Väldigt intressant faktiskt.