Safek skrev:Har du provat taktil massage? Det kan ibland ge lite balans i sådana här frågor. Men allt i allt, handlar det ju om dina själsliga sår, här är det ju viktigt att du för se dig själv som värdefull och inte som något objekt.

Ja jag har provat taktilmassage, men jag gillar det inget vidare. Jag gillar mera fast beröring, formligen älskar djupgående massage som löser upp spänningar och muskelknutar.

Safek skrev:Ja känns som det, allt fungerade fint i början av förhållandet, men har blivit sämre och sämre med tiden. Men det lägger säkert flera faktorer till det, t.ex klarar jag inte av att vara social under lång tid- och i början levde vi särbo- nu lever vi tillsammans, och eftersom jag har behov av ensamtid- ja- kan inte skriva hur mycket som helst, men hon upplever ju även att kommunikationen fungerar dåligt- och klart det också gör sitt på dessa plan. Har också mycket svårt att läsa min partner, och hon även mig- ibland har jag bara klätt mig naken och sagt "nu peppar vi"- bara för att hon ska fatta vinken

Mitt förhållande började också bra, då var jag en helt annan människa. På sexfronten pratade jag högt, vitt och brett så min sambo var väl glad över det antar jag.. Jag känner likadant, jag behöver mycket egen tid, då kan det bli stressande när man väl ses för då kan det kännas som att man måste ta igen tiden man missat. Ibland är jag väldigt sugen på att bli särbo, bara för att få ha en plats som är bara min och där jag kan vara helt ifred. Men jag är osäker på hur min relation till min partner skulle bli då. Jag ogillar att vara ensam, men jag kan bli helt galen om jag inte får vara ifred när jag behöver det.

Att klä av sig naken och vara helt tydlig tycker jag låter rättså briljant faktist. Det önskar jag att min karl kunde göra, men chansen för det är inte så stor Finns det ingenting "intimt" du och din sambo kan göra då, istället för att ha sex? Man kanske inte behöver prata helatiden, men jag tror det är viktigt att man rör vid varandra. Kanske duschar/badar ihop, sitter tätt intill varandra i soffan, håller handen när man är ute. Jag försöker göra det med min sambo iaf relativt ofta, ibland känns det helt menlöst ärligt talat, men ibland blir jag överraskad över hur bra det kan kännas, att det väcker känslor i mig, och jag tror att det gör det i honom med.

Moderator mnordgren: Ändrade citatet så det framgår vem som citeras. Tänk på att ange vem det är ni citerar.

Komsi komsi

matterik skrev:Jag har inget behov av sex över huvudtaget.

Jag uppskattar dina ärliga inlägg Gillar du inte sex alls?

Sexdrift och sexdrift... Det finns väl en massa orsaker till att vilja respektive inte vilja ha sex, jag tror inte det bara beror på en "sexdrift".

Jag kan känna att jag inte duger om en annan inte vill ha sex med mig. Eller att jag gjort något dumt som jag inte är medveten om. Eller så kan jag få för mig att jag inte ser attraktiv ut.

Sex är mycket bekräftelse för mig, att känna att någon tycker om mig. Eller åtminstone vill ha sex med mig.

oerhört stark sex drift, heterosexuell dragning mot kvinnor. tyvärr ogillar jag människor vilket gör det hela mycket svårare. jag hymlar inte med kritik kring ageranden eller beteenden jag anser vara fel, dvs jag är sällan "snäll" och "smörar" aldrig.

jag saknar inte sex då jag vet hur högt priset är för mig (emotionellt, integritets- och värdighetsmässigt)

idag säger jag helt enkelt till när jag blir allt för kär eller sexuellt attraherad till en kvinna och förklarar snällt varför jag anser att vi bör träffas mindre. fungerar bra, efter en vecka eller 2 brukar känslorna stabiliseras och man kan övergå till att bli "vanliga vänner" istället.

i korthet, jag fantiserar, drömmer och önskar sex konstant men inser hur svårt jag, personligen, har med samspelet, känslorna och förändringarna i mitt inre.

jag har aldrig stått inför en situation där sex erbjuds utan några "strings attached" och kan därför inte bedöma hur jag skulle reagera i en sån situation. men risken för att det ska ske i Sverige är minimal.

Jag tror att jag länge haft en konstig relation till sex. I hela gymnasiet var jag tillsammans med en kille och vi hade det hur bra som helst i sänghalmen, inga problem där. Sen var jag sambo med en kille i 4 år och vi hade nästan aldrig sex, han ville inte, hade alltid ursäkter och jag vet än idag inte sanningen bakom hans mindre sexuella aptit. Tillslut blev vi FÖR goda vänner och flyttade ifrån varandra.

Detta har helt klart påverkat mig och mitt självförtroende när det gäller sex och idag kan jag bli helt paralyserad och vet absolut inte vad jag ska göra. Jag är rädd, inte just bara för närheten, utan jag får sån enorm prestationsångest att det slutar med att jag inte gör något. Jag vet hur man gör, jag är egentligen inte "dålig" men jag blir handlingsförlamad. Dessutom finns risken att jag tappar lite intresse efter att jag haft sex med en kille, men blir ändå bunden till honom på nåt knasigt sätt (det är väl ofta så vi tjejer fungerar med våra hormoner).

Någon som känner igen sig?

Jag har också en lite annorlunda sexdrift.
I början av min nuvarande relation var allt fantastiskt. Jag var den drivande och den som tog flest initiativ. Men så berättade min partner en kväll att jag är den bästa nånsin och samtidigt så började han ta fler och fler initiativ. Jag tycker att det är smickrande och trevligt att han tycker att vårt sexliv är så bra, men plötsligt har sex blivit prestationsbaserat för mig. Då låser jag mig och blir passiv.

Jag har genom åren haft rätt många relationer. Jag har också haft ett antal one night stands. Jag har aldrig någonsin blivit intresserad av ett one night stand i efterhand. Spänningen är helt borta när man redan haft sex. Jag tycker om att dejta och att bygga upp en stämning innan, helt enkelt. Män som lägger sig på första dejten är inte pojkvänsmaterial, helt enkelt

Jag skulle nog vilja säga att bara för att man har AS så innebär inte det att man har en högre sexdrift än vad andra har. Jag har i lite mer en två år nu levt i ett distansförhållande med ytterligare en aspergare och jag kan sakna att få krypa ner hos honom och mysa och sen bara låta allt ta sin gilla gång. Att ha sex för mig är något man delar tillsammans med den man älskar och en mer intimare form av kärlek.

Har inga problem med sex när det gäller one night stands, men när det gäller tjejer jag har känslor för så blir det som snus säger prestationsbaserat och då undviker jag helst det helt även om jag aldrig fått några klagomål ;P

Men som sagt innan så tror jag inte det hör ihop med aspberg utan på osäkerhet inför människor man litar på och älskar.

Intressant tråd. Trodde att asexualitet var starkt kopplad till asperger.
De flesta i den här tråden verkar vara mer än sexglada.....

Varför trodde du det?

Varför saknar vissa med AS sexlust?

Har läst då och då om detta, att de säger att de inte har det behovet. Hur kommer det sig?
Är inte just det ett av de basala behoven människan har? Eller ???
Finns ju iofs "normala" som inte har lust heller men det verkar vara en vanlig grej om man har AS.

Vad sägs?

Lusten och behovet finns men det är när jag och min egna värld är för sig själv. Kanske handlar om att det är svårt att känna allt det där om man "störs" av en annan person? Menar nog att det är svårt att känna lust när ens huvud är upptagen på annat håll?, Skyddar sig själv. Vet inte.

Wow, det där blev totalt obegripligt. Återkommer när jag kan putsa till orden och göra det mer förståeligt.

Har hört att de med ADHD kan bli distraherade av ljud och helt plötsligt tappa fokus...sen e det kört...

Men då har man ju iaf haft lusten från början...hmm

Vet inte hur det är med frekvenser av olika läggningar, men kanske är vi mer naivt frispråkiga åtminstone? I alla fall har här skrivits en del om sådant. Du kan ju gå in på "avancerad sökning" i vänstermarginalen och söka på "asexu*" (vilket innefattar asexuell, asexualitet osv.) eller något sådant om du vill...

Det är ju inte bara lusten man behöver för att få lust.
Det är så mycket annat som spelar roll också.
Mår man inte bra så är det nog vanligare med asexualitet.

Lusten är det inget fel på, kan jag säga direkt.

Däremot ifall själva akten avbryts, då tappar jag lusten omedelbart. Det finns många exempel på detta, som jag dock inte tänker dela med mig av. Jag kan hur som helst i de fallen känna mig totalt likgiltig till situationen och inte alls vara på det humöret längre.


Det är nog väldigt individuellt, det där med lusten.

jagvetinte).. läste lite här.. vissa verkar (äcklade?) gissning själv, många har väl svårt för nära kontakt som har AS; bara en kram handskakning tillräcklig svår.. så.. nä behöver inte betyda.. men det låter ju svårare då iallafall, vissa har väl bara inte lika stor lust som andra, många har nog sänkt många ggr pga lyckopiller.. tappat behovet?

tänkte mer om man bortser från att man mår dålgt eller äter piller.
Undrar mer om det är ett utmärkande drag hos AS personer?

Om tidigare förhållanden inte har varit bra på det sexuella planet, och/eller personen i fråga inte har haft ett förhållande på några år, så kan det mycket väl ta död på lusten. Så är det åtminstone i mitt fall, behovet försvann alltså p.g.a. dåliga erfarenheter långt bak i tiden och brist på nya erfarenheter därefter.

edit: glömde tala om att jag inte är diagnostiserad, utredningen började så sent som igår...

Här finns en tråd sedan tidigare, med länkar till ännu fler trådar. Ämnet kommer upp med jämna mellanrum.

http://www.aspergerforum.se/sexdrift-och-as-t17089.html

Man kan aldrig få för många trådar om ämnet..he he

Jag har aldrig varit kåtare än nu när jag träffat fler människor, mycket öppnas (i dubbel bemärkelse) verkar det som med större kontaktnät. Urskta språket