Vad för yrken skulle passa en aspie?

Att jobba på ett arkiv, kanske? Sortera och arkivera.

Allt beror väl också på vem denne är.
Själv skulle jag inte vilja sitta och sortera och arkivera.
Jag vill arbeta med nåt praktiskt.

man ska arbeta med det man tycker om. då fungerar det bäst känns det som.

jag praktiserade på ett arkiv i säkert 9 månader och var lovad lönebidragsanställning där efter avklarad praktik.

men det blev inte av eftersom de tyckte att jag inte var passande att ha mig där eftersom man blir tvungen att bemöta kunder...

för övrigt så har jag provat på att köra truck på lager och monterat styrsystem för båtar.

där tycker jag att köra truck var roligare!

1010010 skrev:men det blev inte av eftersom de tyckte att jag inte var passande att ha mig där eftersom man blir tvungen att bemöta kunder...

Samma argument försöker dom med på mitt jobb...

1010010 skrev:där tycker jag att köra truck var roligare!

Köra truck är roligt. Inte gjort det så ofta men har kort för det. Men buss och bil är också roligt.

Jag instämmer med diverse föregående talare. Vilket yrke man passar till eller vad man bör jobba med är inte i första hand beroende av ens egna egenskaper och inte diagnoser i sig.

Vilka intressen har du? Vilka är dina starka samt dina svaga sidor?
Man bör, i den mån man kan, följa den man är, det man begåvats med och det man har intresse för. Tyvärr är det få människor som fullt ut har möjlighet att få sig ett arbete på de kriterierna.

Arbetar med att reparera elektronisk utrustning (tv, stereo, dvd och så vidare), kul med felsökning och testning av komponenter, får dessutom sitta för mig själv så det fungerar helt perfekt

Arbetade som IT-tekniker i 15 år innan och det var inte kul alls, valde yrket för jag är duktig på datorer men jobbet gick ut på att få idioter att förstå hur man använder en dator och det är lättare sagt än gjort (och då jobbade jag på en IT-konsult firma)

Funderaren skrev:Samma argument försöker dom med på mitt jobb...

...

Funderaren skrev:Köra truck är roligt. Inte gjort det så ofta men har kort för det. Men buss och bil är också roligt.

hmm.. Manpower och liknande brukar ha ute lagerarbete-tjänster rätt så ofta !

1010010 skrev:

Funderaren skrev:Samma argument försöker dom med på mitt jobb...

...

Tråkigt men sant.

1010010 skrev:

Funderaren skrev:Köra truck är roligt. Inte gjort det så ofta men har kort för det. Men buss och bil är också roligt.

hmm.. Manpower och liknande brukar ha ute lagerarbete-tjänster rätt så ofta !

Fast just nu tänker jag inte söka något jobb. Jag har ju jobb redan och de skall inte bli av med mig på felaktiga grunder.

Sen kanske jag skall försöka utbilda mig inom järnvägsteknik. det är något för mig. Järnvägar och teknik är liksom inom mina intresseområden.

Statistiker. Eller korrekturläsare, översättare eller liknande.

Tydligen inga alls, eftersom ingen vill ha en.

Kahlokatt skrev:Tydligen inga alls, eftersom ingen vill ha en.

+1

kände samma sak när man va på test veckor på yrkes förar utbildningen på grönlunds, fick en del beröm, bra resultat på teori tester o omtyck av klassen, o på praktiken

men av nån anledning så vägrade dom att ta med mig :O och dom vägrade att tala om varför, o dom på arbets förmedlingen skulle kolla up pde,i itne mycek hände, usel stil!

o flera andra hade fått se sina omdömmen, vil ju själv göra nåt med mycket körning, då det är de ja gillar.. men har itne fått tag på nåt bra än

Har tidigare jobbat med elektronikkonstruktion och programmering, då har jag jobbat själv i projekten och det har gått väldigt bra. Ofta har jag blivit klar långt innan utsatt tid, eller på utsatt tid om tidsplanen varit väldigt knapp.

Jag har ganska nyligen börjat jobba som konsult och har just nu en tjänst på ett större företag där jag arbetar i en grupp, eller team som som en del projektledare gillar att kalla det. Det går relativt bra, men det dyker ofta upp saker och folk söker ofta kontakt med frågor och nya uppgifter plus att man måste anstränga sig för att bete sig normalt. Detta gör att det blir rätt svårt att få lugn och ro att arbeta samt att komma tillbaka till rätt koncentrationsnivå efter att man har blivit avbruten med en fråga eller liknande.

Misstänker att jag kanske ligger på 20% av effektiviteten jag skulle legat på om jag fått jobba mer ostört. Lösningen hittils har varit att gå upp tidigt och vara på jobbet strax efter klockan 06. Då får man ofta 2-3 timmar av lugn och ro där man kan jobba effektivt.
Jag har förvisso ingen diagnos så det är ju möjligt att jag bara är lite egen av mig. Men jobb där man får jobba själv och begränsad kontakt med andra verkar funka bra för mig.

OT: finns det någon tråd med tips för hur man får det lättare på arbetet?

Forskare om man har orken att plugga så mycket. Och klarar av att vara social under kortare perioder. Finns en viss acceptans att vara lite udda inom universitetsvärlden. Jag sitter och snöar in mig på serier helt i min ensamhet just nu. Med musik i lurarna. Fungerar utmärkt om jag bara sätter stränga deadlines för mig själv. Som andra kollar upp. Annars skulle jag bara spela dataspel istället.

barracuber skrev:

Kahlokatt skrev:Tydligen inga alls, eftersom ingen vill ha en.

+1

+1 till!

I flera av dom jobb jag haft, men framför allt det senaste, så är jag för långsam.. När jag tog upp detta med min psykolog sa hon att många med AS är långsamma, i sina rörelser, men hon tyckte inte att jag var det och förstod därför inte riktigt vad som gjorde mig så långsam. Själv tänker jag precis samma sak!
Undrar hur många dagar jag har grubblat och funderat över vad som gör mig för långsam.. Jag kan skynda mig så mycket att jag nästan stupar och lik förbaskat så blir både chefer och kollegor sura för att jag är så seg!

Man kan vara långsam på subtilare sätt än i själva rörelserna. Jag brukade väl snarast få heta "livlig" som yngre, och finmotoriskt klumpig var jag inte heller annat än under stress, men det hindrade inte att så fort jag skulle göra något, om så enkelt som äta eller ta på mig ytterkläderna, blev jag alltid klar sist. Utan att jag, eller tydligen någon annan heller, någonsin blev klok på hur det gick till.

(En av de saker jag omedelbart kopplade ihop med asperger/NPF så fort jag hade börjat läsa på om det.)

Har man ett stort människointresse och en vilja att engagera sig i andras belägenhet så kan man exempelvis arbeta inom den somatiska eller den psykiatriska vården.

Finns många med AS som jobbar där.

LILITH_ skrev:Har man ett stort människointresse och en vilja att engagera sig i andras belägenhet så kan man exempelvis arbeta inom den somatiska eller den psykiatriska vården.

Finns många med AS som jobbar där.

... och bara en sån sak.

Varför kablar ingen ut den?

Mot den offentliga sanningen (till och med på ställen som läkarutbildningars fikarum) att "har man AS så ska man inte jobba med människor".

Jag hade nog inte haft några problem med att arbeta med något där man måste vara petnoga och där arbetet är repetitivt och ensidigt, det hade nog känns väldigt skönt faktiskt.
Men min skötare säger att det kanske ändå är bäst att jag får något jobb som har något att göra med mina intressen(vad nu det skulle vara) och som är lite utanför min comfort zone.

Men som många andra skrivit är det nog väldigt personligt. Hur man är som person och vad man har för intressen. Sen handlar det nog också mycket om var man står i livet, hur man mår rent mentalt, osv.
Ett jobb kanske passar jättebra först, men att det efter en tid känns inaktuellt och något annat hade passat bättre.

LILITH_ skrev:Sanningen är också att det finns gott om personal både inom somatiken som psykiatrin samt övriga människovårdande yrken som har AS samt gör ett helt fantastiskt arbete varje dag, pga. sina specialintressen som sammanfaller med yrkesvalet.

Måste specificera:
Det handlar inte enbart om specialintressen som sammanfaller med yrkesvalet utan om den speciella känsligheten, den hederlighet och genuina godhet många av oss har och kan förvalta på rätt sätt samt de specialkunskaperna som gör oss till väldigt skickliga inom de områden vi tar oss an.
Samt egentligen det viktigaste i mötet med andra människor - känslan för rättvisa som gör att vi behandlar alla vi möter med samma medmänsklighet.

Ibland spelar vår egen utsatthet en stor roll i den medkänsla som vi ofta utvecklar gentemot utsatta individer inom andra områden i livet och gör att vi känner ett enormt behov av att engagera oss på ett ganska överväldigande sätt.
Det är kännetecknande för Aspergare världen över.

Det där blev ju märkligt!
Jag skickade ett inlägg som jag ändå inte skickade, tydligen och qoutade den som jag trodde mig ha skickat som nu är borta...

Vänligen ta bort både detta och mitt föregående inlägg helt. Orkar inte komma ihåg vad jag skrev i inlägget som försvann så även resten blir ju obegripligt.

Men... Hallå, jag läste ett jättebra inlägg av dig som nu är borta, där du citerade mig! Är det det du menar? Det skickade du visst, och det vill jag ha tillbaka!!!

*anmäler*

- och även om något har slarvat bort det helt tycker jag det som står kvar behöver nämnas då och då...

Ja, det var den men jag råkade nog redigera bort den mellan skrivandet och pastakokandet som jag också håller på med just nu...
Vet faktiskt inte hur det gick till.