"Kallprat" för mig är när man egentligen inte ens vill prata med personen, så man pratar om en massa "standard-saker". Väder, barn, fotboll.

Fast jag har alltid mina egna definitioner på allt. De brukar inte stämma överens med andras ofta.

Kallprat för mig är en typ av småprat, fast helt utan substans.

I stället för att småprata om vädret, hur det kan bli i morgon när man ska ut på motorcykel, hur man eventuellt kan spå väder i det man ser nu o.s.v., så färväntas man påpeka något om vädret, fast se till att absolut inte säga något om hur man kan tolka det väder man ser, eller påpeka hur praktiskt eller opraktiskt vädret kommer att bli för en kommande aktivitet.

Undantaget då förstås om man kan påpeka sådana saker genom att enbart säga "underbart", "förtjusande", "nej men usch" eller liknande.

Jag har grannar där mamman (70-årsåldern) småpratar med mig ibland, och det kan kännas trevligt, medan hennes dotter (50 år) avbryter tvärt om jag svarar annat än "jodå, så trevligt, vi ses" eller liknande skräp.

Mamman kan fråga om hur hunden mår, och lyssnar på det, dottern frågar hur hunden mår, men avbryter tvärt om jag säger hur den mår och inte bara "jodå, det knallar" typ

Jag anser att jag kan klara småprat mycket bättre än kallprat (åtminstone när det handlar om ämnen jag är intresserad av eller kan något om). Ofta kan de olika praten blandas så att det inte fungerar hur man än försöker. Man vet inte när man ska säga "jodå det knallar" och när man ska säga "ja, hunden mår lite bättre nu när hon fått Imurel några månader".

Kallprat ger mig ingenting, och de som enbart kallpratar (en hel del) går ju inte att prata med alls, de är som en vägg.

De som småpratar med substans, fungerar det ofta att prata med. Många aspergare småpratar faktiskt, även om de säger att de inte gör det. Enligt min definition av småprat i alla fall. Men de flesta människor verkar som sagt blanda, och då är det svårt att avgöra vad och när man ska säga olika saker. Det blir svårare än de som bara kallpratar, men är inte lika ointressanta och man får liksom lite kontakt emellanåt i alla fall

Bror Duktig skrev:Kallprat för mig är en typ av småprat, fast helt utan substans.

...

Jag gillar dina definitioner, Bror!

Och Kahlokatt har verkligen en fin känsla för var gränsen går. Hoppas jag hittar alla äldre exempel också, som forumfolk givit särskilt på småpratsformen kallprat! Jag minns vagt ett par helt ljuvliga.

Kahlokatt skrev:Exempel på kallpratfraser:
"Nej men HEJ! Det var inte i går!"
"Hur har du det?"
"Jo tack, det är bra. Själv då?"
"Och bilen går bra?"
"Joråsåattööö..."
"Vad snygg du är i håret!"
"Vilket väder vi har fått!"
"Hoppas det blir snö till jul!"
"Vad gör du nuförtiden?"
"Åh vad roligt!"
"Tänk att de redan har börjat julskylta!"

Exempel på fraser som inte är kallprat:
"Du får ursäkta att jag gäspar, men jag blir så trött av att äta benzo!"
"I går åt jag bruna bönor med fläsk till middag!"
"Vad tjock du har blivit!"
"Min katt var så gosig och gullig i morse"
"Usch vad det kliar i baken"

Jag håller med de andra och säger därmed att du är riktigt professionell när det gäller det här.

Måste även säga att jag nu med all säkerhet vet att jag inte är bra på att kallprata.

Det finns nog en hel del kallprat som inte ens når upp till uppvärmningsprat.

Kallpratet har inget annat syfte än att vara ett social kitt (för de som förstår sådant...). Jag misstänker dessutom att en avsikt kan vara att undvika viktigare/hetare diskussioner som kan leda till ovänskap.

Miche skrev:Jag misstänker dessutom att en avsikt kan vara att undvika viktigare/hetare diskussioner som kan leda till ovänskap.

Uh-oh, konflikträdda landet lagom!

FakkDöWörld skrev:

Miche skrev:Jag misstänker dessutom att en avsikt kan vara att undvika viktigare/hetare diskussioner som kan leda till ovänskap.

Uh-oh, konflikträdda landet lagom!

Det är möjligt, men hur stämmer det in på kallprat i andra kulturer, eller har de inte kallprat (fast jag tycker mig ha känt igen kallprat även inom den anglosaxiga kulturen...)

Miche skrev:Kallpratet har inget annat syfte än att vara ett social kitt (för de som förstår sådant...). Jag misstänker dessutom att en avsikt kan vara att undvika viktigare/hetare diskussioner som kan leda till ovänskap.

Kanske jag borde lära mig då, som förstör allt genom hetsigt politisk prat ^_^

Miche skrev:[...] Jag hittade den här:

[...] Har man sagt A får man säga B så får man se vad det är. [...]

Och det har ett gäng aspergare bara svalt? Ska aldrig mer säga "NT och språk "...

Rätt stavning är ju: Har man sagt A får man säga B så får man C vad D E.

Zombie skrev:

Miche skrev:[...] Jag hittade den här:

[...] Har man sagt A får man säga B så får man se vad det är. [...]

Och det har ett gäng aspergare bara svalt? Ska aldrig mer säga "NT och språk "...

Rätt stavning är ju: Har man sagt A får man säga B så får man C vad D E.

Instämmer fullständigt, jag kontrollerade inte texten innan jag klistrade in den.

Gå till valfri krog en fredagskväll och lyssna på konversationerna som förs folk emellan så får ni allt höra en stor dos kallprat kan jag garantera.

Kallprat/nonsens/ytligt snack, ja vad är det då? Det är människans sätt att markera sin roll, öka sin status, sänka andras status, ge signaler på intresse/ointresse, hålla samman gruppen, ja många saker som har att göra med människans roll i förhållande till gruppen/kollektivet och varandra i allmänhet.

Eftersom man som Aspergare ofta inte känner sig tillhöra varken kollektivet eller andra människor på samma sätt (eller ens ha behovet av det då intresset ofta är mindre) upplever man således att folk runtomkring en snackar en massa strunt, att de kommer aldrig till kritan osv.

Vad som är strunt är ju dock subjektivt i denna fråga. Förstår man inte det viktiga i något blir det ju strunt för en själv, när det för andra kan fylla viktiga funktioner som man själv inte kan uppfatta, eftersom man inte är funtad på samma sätt.

Kahlokatt skrev:Exempel på kallpratfraser:
"Nej men HEJ! Det var inte i går!"
"Hur har du det?"
"Jo tack, det är bra. Själv då?"
"Och bilen går bra?"
"Joråsåattööö..."
"Vad snygg du är i håret!"
"Vilket väder vi har fått!"
"Hoppas det blir snö till jul!"
"Vad gör du nuförtiden?"
"Åh vad roligt!"
"Tänk att de redan har börjat julskylta!"

Exempel på fraser som inte är kallprat:
"Du får ursäkta att jag gäspar, men jag blir så trött av att äta benzo!"
"I går åt jag bruna bönor med fläsk till middag!"
"Vad tjock du har blivit!"
"Min katt var så gosig och gullig i morse"
"Usch vad det kliar i baken"

Roligt det där med NT folk, falsk artighet och kallprat, gillar inte sådant beteende, speciellt när folk säger att de gillar en men inte visar någon som helst engagemang eller intresse för den andre parten, har råkat ut för det så många gånger så jag tappat räkningen, sucks ass. Varför ens engagera sig på sånt skit, när folk egentligen oftast inte vill tala med den andre personen, utan man gör det för artighetens skull.

Självfallet kan även Aspergare och Aspisar ha kallprat, men oftast blir det betydligt mer vrickade samtal och trevligare diskussioner med dom än NT´s, trevligare och mer varmhjärtade - I just love it

Förstår inte bara varför folk måste vara så kyliga, men visst kan jag vara så mot folk, men jag är oftast litet mer sadistisk, egocentrisk och pratar om sådant man inte skall, bara för att det är kul och stör folks egon. Frågan är bara hur bemöter man egentligen Kallprat, när man vet att det hela alltför ofta är bara till för artighets skull, inte som att man gillar den andre över huvud taget. Så varför upprätthåller folk en illusion har jag länge undrat mig, är det så här att vara primärt NT, så är jag väldigt glad att jag är Aspergare

Kingdom_Hearts skrev:Självfallet kan även Aspergare och Aspisar ha kallprat, men oftast blir det betydligt mer vrickade samtal och trevligare diskussioner med dom än NT´s, trevligare och mer varmhjärtade - I just love it

Kanske är det jag kallar "småprat" då?

Annars tycker jag att det kan blir VÄLDIGT jobbigt när en aspergare har lärt sig en massa kallpratsfraser som den använder sig flitigt av. De liksom kommer lite hur som helst och det blir mindre kontakt än med en NT. Den kan svara med en inlärd fras innan man ens kommer till poängen i det man säger. Jag känner en (ingen som någon här träffat, utan en som jag själv har "stämplat" som aspergare) som kan säga dönickekallpratsfraser helt fel eller upprepade gånger. Och om personen är bland folk som inte pratar mycket, säger den samma fraser flera gånger, t.ex. "hur är det på jobbet då?" (svar och tystnad en stund) "hur är det på jobbet då?" igen (just den gången var det till en person som den vet inte jobbar).

Bror Duktig skrev:Annars tycker jag att det kan blir VÄLDIGT jobbigt när en aspergare har lärt sig en massa kallpratsfraser som den använder sig flitigt av. De liksom kommer lite hur som helst och det blir mindre kontakt än med en NT. Den kan svara med en inlärd fras innan man ens kommer till poängen i det man säger. Jag känner en (ingen som någon här träffat, utan en som jag själv har "stämplat" som aspergare) som kan säga dönickekallpratsfraser helt fel eller upprepade gånger. Och om personen är bland folk som inte pratar mycket, säger den samma fraser flera gånger, t.ex. "hur är det på jobbet då?" (svar och tystnad en stund) "hur är det på jobbet då?" igen (just den gången var det till en person som den vet inte jobbar).

Jag hamnar ibland i situationer då jag känner att jag "måste" slänga ur mig någon standardfras bara för att det inte ska uppstå pinsam stämning. Men det gör nästan ont i mig när jag hasplar ur mig något i stil med "Oj vad kallt det var idag då, jag hade -14 hemma hos mig" bara för att fylla luften med ljud.
För mig känns det så uppenbart att det bara är tomt kallprat, helt meningslöst, och det känns nästan bisarrt när min samtalspartner entusiastiskt hakar på och börjar dra sina egna väderanekdoter.

Nu minns jag inte längre vad jag ville ha sagt med det här inlägget... kanske att pappiga standardfraser fungerar bättre än man ofta tror. Men det kan ju vara bra att ha åtminstone ett par olika på lager.

Jag tror att jag utåt sett kan hantera att kallprata hyfsat bra, men det krävs otroligt mycket av mig, för det kommer allt annat än automatiskt. Det är ju inte bara det att kasta ur sig en passande ytlig fras, utan det är det där med tajmingen också, så att den innehållslösa konversationen kan fortgå och inte bara dör ut. Jag kan tycka att när jag lysstnar på några som kan behärska konsten att kallprata på ett bra sätt, så uppstår det som ett "flow" i meningsutbytena som jag tycker att jag har svårt att få till. Sedan om det egentligen är något att sträva efter att klara av vet jag inte riktigt...

Bjäbbmonstret skrev:Katten hade jag nog kunnat kvalificera in som kallprat om det sägs till rätt personer vid rätt tillfälle, exempelvis till andra personer man vet gillar katter.

Fast i mitt fall så halkar jag in på mina katter hela tiden så efter ett tag så vet alla att jag älskar katter...

Jag tror jag är hyfsad på kallprat, men jag har himla svårt att svara med standardsvar på t.ex. fraser som "Hur är det?" för då måste jag behärska mig för att inte prata om hur det faktiskt ligger till. Samma när jag klippt håret. Jag vet att jag kommer få kommentaren "Har du klippt håret?" och att jag ska svara "Ja" och inte det jag vill svara "Nej, jag har inte klippt håret utan jag gick till en frisör som gjorde det åt mig. Hade jag gjort det så hade det sett [infoga valfritt svärord här] ut". Jag misslyckas med detta ibland...

Jag misslyckas ofta med att ställa följdfrågor till personen/personerna i fråga också. Antagligen för att jag är så himla nöjd med att jag kom ihåg att fråga vad de gjorde under helgen.

Bjäbbmonstret skrev:Katten hade jag nog kunnat kvalificera in som kallprat om det sägs till rätt personer vid rätt tillfälle, exempelvis till andra personer man vet gillar katter.

Jag håller inte med i detta. Om man pratar om ett gemensamt intresse så är det verkligen inte kallprat! Kallprat är när någon frågar mig "Hur går det med katterna?" trots att han/hon inte är intresserad över huvud taget.

Banzai skrev:Jag tror jag är hyfsad på kallprat, men jag har himla svårt att svara med standardsvar på t.ex. fraser som "Hur är det?" för då måste jag behärska mig för att inte prata om hur det faktiskt ligger till. Samma när jag klippt håret. Jag vet att jag kommer få kommentaren "Har du klippt håret?" och att jag ska svara "Ja" och inte det jag vill svara "Nej, jag har inte klippt håret utan jag gick till en frisör som gjorde det åt mig. Hade jag gjort det så hade det sett [infoga valfritt svärord här] ut". Jag misslyckas med detta ibland...

Jag har också svårt för sådana frågor som "Hur är det?" och "Hur går det med...?" På frågan "Hur är det?" känner jag mig frestad att svara "Hur är vad?"

Avskyr när folk frågar saker som är uppenbara. T ex man träffar någon i en matbutik, "Är du ute och handlar mat?"

Har även svårt för frågor som "Fryser du?" bara för att man har mössa/jacka på sig. Frågan skulle väl vara mer befogad om man inte har mössa /jacka.

Kallprat är allt det där som man inte behöver säga.

Folk frågar mig om hur det är eller hur jag mår och jag avskyr det. Vissa människor som jag ändå känner kan jag svara något i stil med att bortsett från det mesta är allt bra.

Jag glömmer nästan alltid att följdfråga på måendefrågan.

Men kallprat, småprat och det där som folk är ständigt inbegripna i fungerar som ett slags kitt i deras relationer. De måste helt enkelt prata på det sättet för att kunna fungera; det är ju synd om dem.

Och sedan glömmer de bort vad de har sagt.

Arkimedes skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Katten hade jag nog kunnat kvalificera in som kallprat om det sägs till rätt personer vid rätt tillfälle, exempelvis till andra personer man vet gillar katter.

Jag håller inte med i detta. Om man pratar om ett gemensamt intresse så är det verkligen inte kallprat! Kallprat är när någon frågar mig "Hur går det med katterna?" trots att han/hon inte är intresserad över huvud taget.

Ja, det andra kallar jag småprat (hur mår katterna-frågan av en som är intresserad).

Arkimedes skrev:Avskyr när folk frågar saker som är uppenbara. T ex man träffar någon i en matbutik, "Är du ute och handlar mat?"

Det här brukar jag störa mig rejält på. För trots att det är en ja/nej-fråga måste man brodera ut när man svarar om det inte ska bli skumt.

Det är som att frågeställaren vill prata strunt men är för lat/dum för att orka hitta ett riktigt samtalsämne och istället lägger det ansvaret på mig. Det vore ärligare om de istället bara sade "Säg något roligt som vi kan prata om". Det skulle i alla fall vara ärligt.

[url=http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalls_församling]En form av jämtska[/url]. Ett sätt att tala tull* i en gränsbygd.

------------
* snacka strunt osv.

Arkimedes skrev:Jag har också svårt för sådana frågor som "Hur är det?" och "Hur går det med...?" På frågan "Hur är det?" känner jag mig frestad att svara "Hur är vad?"

Hehe, som liten svarade jag alltid bara "bra" när någon frågade hur det var. Första gången någon istället frågade hur läget var så fattade jag ingenting och fick inte ur mig ett ord.

Arkimedes skrev:Avskyr när folk frågar saker som är uppenbara. T ex man träffar någon i en matbutik, "Är du ute och handlar mat?"

Den frågan har jag aldrig fått, å heller aldrig hört någon fråga nån annan. Rent spontant känns det som att folk har raggat på dig!

Arkimedes skrev:Har även svårt för frågor som "Fryser du?" bara för att man har mössa/jacka på sig. Frågan skulle väl vara mer befogad om man inte har mössa /jacka.

Andra människor som får den frågan svarar nästan alltid "ja" och fortsätter med nåt, men jag funkar inte heller så. Istället svarar jag att jag inte fryser för jag har ju precis tagit på mig mössan/jackan.