Många som kommer hit verkar ensamma och nedslagna över sin brist på värdefulla relationer; parförhållanden eller vänskap. Jag tycker det vore trevligt med en tråd där folk får beskriva vilken effekt AF haft på deras sociala liv och eventuellt kärleksliv. Det skulle säkert kunna vara hoppingivande för många som med mer eller mindre misslyckade resultat försökt hitta rätt bland NTs.

Som god trådskapare föregår jag med gott exempel: När jag först kom hit var jag rätt förbryllad över mig själv, diagnosen och mitt dåvarande förhållande, som var på upphällningen. Efter ett par Taco-träffar började jag känna att gemenskap och en annan typ av förståelse fanns inom räckhåll. Sedan började jag träffa animal privat vilket snabbt ledde till vad som redan är det mest givande förhållande jag haft. AF fungerade som kontaktskapare på ett sätt som verkligheten aldrig kunnat.

Men det finns väl fler framgångshistorier? Jag känner till åtminstone två par till här. Hade forumet någon del i att ni träffades? Och vänskap, nog måste det finnas en hel del nya vänskaper som uppstått med AF som medhjälpare eller mötesplats?

Det här påminner mig hur mycket jag har övervägt på sistone att skriva något personligt i "Kontakt önskas"-tråden mer på samma sätt som det annars känns som att bara de som är nya nu kan.

Mig har forumet gett mycket mer socialt liv, men samtidigt har jag hamnat i en roll som arrangör/organisatör som har krockat med möjligheterna för egen del att verkligen etablera något mer än vänskap med någon jag möter här.

Hade det varit andra som höll i det mesta och jag hade varit en i mängden av deltagare hade jag haft betydligt mer möjlighet att fokusera personligt på de som kan tänkas intressera mig, och rimligen haft bättre möjligheter att visa mig personligen intressant.

Nu har jag tappat mycket av det mer personliga för egen del av just det skälet. Jag kan ju på något vis liksom aldrig riktigt kontakta en ny kvinnlig forummedlem både för att berätta om det sociala jag håller i, och börja försöka visa mig själv i en förhoppning att kanske vara intressant. Och som såpass ansvarig för så stor del av det förstnämnda känns det rätt förpliktande...

Så för min del - jepp, det har gett mycket positivt, men bara till en viss gräns då, så att säga.

Träffar via forumet var ju något som just mitt intåg här började leda fram till, så jag har väl viss indirekt del i åtminstone en del av de som träffats via forumträffar...

Jag vet ett par som träffades första gången i min soffa på en av mina egna träffar här hemma, jag vet minst ett par som blivit ihop via adhdforum... så jag verkar ha kunnat göra mycket för många andra att träffas.

Det fyller mig med värme och glädje som sjutton, och jag kan bara drömma vidare om att livet kanske förr eller senare känner för att löna mig med att min stora kärlek dyker upp också någonstans. Exakt var och hur det sedan må inträffa.

De som inte omedelbart får sina tre första sekunders magkänsla av raka motsatsen och sedan har bestämt sig för att aldrig komma nära nog att titta efter, brukar hitta en väldigt kärleksfull person, som borde kunna vara rätt väl värd att bli älskad, om man vågar sticka ut hakan och nämna det. Och jag fäller både ner toalocket efter mig och har fått höra att jag kysser bra...

Jag är ju bara 42 år, så det finns ju gott om tid. Före 84, åtminstone?

Jag träffade Aspkvinna genom forumet. Hon har haft - och har- en enorm betydelse i mitt liv.

Och Alexandra som nu är min nästangranne och som jag ibland drar ut på promenad (hon skulle skriva under på beskrivningen) har jag också träffat här.

En sån här tråd vittnar om forumets oerhörda betydelse för aspies över hela landet.

vi får se vad den kommer ha för betydelse! jag tror jag har hittat min dröm kvinna dock, bara genom att se hennes kort här på ASF!

Hoppas att hon tycker likadant om dig!

hangwithmeifyourforreal skrev:vi får se vad den kommer ha för betydelse! jag tror jag har hittat min dröm kvinna dock, bara genom att se hennes kort här på ASF!

Försök ha lite mindre ytliga krav på en "eventuell partner". Sparar dej från smärta. Lycka till. Inge illa menat.
*tummen upp*

(vara ihop med en för man man gillar deras utseende är omoget och väldigt jävla ointelligent... från en som veeeeeeeeet)

...fast i praktiken går väl en stor del av världen när det kommer till kritan något mer på utseendebaserad attraktion än på att vara intresserad av att tillåta sig se människan? Så tycker jag det har känts i varje fall...

Monoaminoxidas skrev:

hangwithmeifyourforreal skrev:vi får se vad den kommer ha för betydelse! jag tror jag har hittat min dröm kvinna dock, bara genom att se hennes kort här på ASF!

Försök ha lite mindre ytliga krav på en "eventuell partner". Sparar dej från smärta. Lycka till. Inge illa menat.
*tummen upp*

(vara ihop med en för man man gillar deras utseende är omoget och väldigt jävla ointelligent... från en som veeeeeeeeet)

För mig hade det inte gått om jag inte varit attraherad av den jag är tillsammans med, och då spelar utseendet roll.
Annars hade jag nog haft den personen som kompis.

Du må veta vad som funkar i din agenda, men inte andras

Jag håller delvis med Exploitbat, eller mer eller mindre helt och hållet, bortsett ifrån en liten sak. Definitionen av attraktion behöver nödvändigtvis inte vara grundat i en fysisk egenskap, men de spelar roll, givetvis.

Men man kommer till den punkten att ifall man hade gått på den instinkten, och välja efter hur personer ser ut, och inte vad de har för egenskaper som person, skulle det inte båda gott i längden.

Nu säger jag inte att du gör så, men jag tror du förstår mitt synsätt, annars kan jag försöka utveckla det lite mer.

Själv tycker jag det är helt otroligt att personer blir tillsammans via ett forum där man kanske söker sig primärt till för svar, och lösningar på problem. Men vilken lösning de slutade upp med, inte sant?

Heishi skrev:Jag håller delvis med Exploitbat, eller mer eller mindre helt och hållet, bortsett ifrån en liten sak. Definitionen av attraktion behöver nödvändigtvis inte vara grundat i en fysisk egenskap, men de spelar roll, givetvis.

Men man kommer till den punkten att ifall man hade gått på den instinkten, och välja efter hur personer ser ut, och inte vad de har för egenskaper som person, skulle det inte båda gott i längden.

Nu säger jag inte att du gör så, men jag tror du förstår mitt synsätt, annars kan jag försöka utveckla det lite mer.

Själv tycker jag det är helt otroligt att personer blir tillsammans via ett forum där man kanske söker sig primärt till för svar, och lösningar på problem. Men vilken lösning de slutade upp med, inte sant?

Ganska säker på att jag "poängterade" att det jag skrev handlade om mig personligen, vilket hade att göra med det som skrivits av den jag citerade, vilket är typ:
Vi är alla olika. Alla är inte som du.

Att säga att man är omogen och liknande för att någon går efter utseende är bara dumt. Ska jag ha en "riktig", djup relation där både sex och känslor/tankar ska få plats går jag efter både fysisk och psykisk attraktion. Är det en "kk"-relation är känslor och tankar inte lika viktigt, därför går jag mer på utseende, även om det inte kan vara universums värsta douchebag i mina ögon (eller så är det just det som funkar, men det är en helt annan topic ). Är det endast känslor och tankar blir det "bara" vänskap för min del. För någon annan kan det här se annorlunda ut, vilket var det jag ville få fram.


Jag håller med om att attraktion kan ta form på olika sätt, men jag antog att vi pratade om ett "vanligt sexuell relation med både fysisk, psykisk, etc attraktion" finns med.

Jag är fullt medveten om att väääldigt många människor kan ha kärleksrelationer med personer som de kanske inte direkt faller för utseendemässigt, utan mer för deras personlighet eller något annat.
Men för mig funkar det inte. Känner jag ingen fysisk attraktion kan, eller vill, jag inte ha ett kärleksförhållande med personen, utan personen har jag då hellre som vän.
Sen finns det väl kanske andra konstellationer när det gäller förhållanden, till exempel ett kärleksförhållande där man inte är intima på det sättet, inget sex eller sådant. Bara på det emotionella planet, eller psykiska eller hur jag ska förklara det.

obs! "Kärleksförhållande" kanske låter lite konstigt eller så, men en vänskap är också ett slags förhållande för mig (fast andra kanske använder ordet 'vänskapsrelation' istället).

Uh. Känns som att jag förklarar mer än det behövs, så att det bara låter mer komplicerat än det är - men jag avskyr att misstolkas

Ah, jo, jag förstår vad du menar med en kärleksrelation med fysisk samt psykisk attraktion. Jag tänkte i ett löst baserat senario, inte relaterat direkt till de du skrev Jag är helt på det klara med att i grund och botten är kärleksrelationer "startade" tack vare den fysiska sidan är ju "start-lågan".

Men jag tänkte i väldigt svart och vitt, jag har en ful ovana att göra just det, att det är antingen fysiskt, ELLER psykiskt, när jag ändå ska "definera" det i mitt eget huvud, så jag glömde bort kombinationsaspekten totalt, haha. Lite vilsen i pannkakan känns det som. Jag menade inte som att försöka peka på någonting "fel", förstår om det kanske lät så. Givetvis är alla olika, och tack och lov för det, igentligen!

Och jag håller med dig i att man kanske känner att man "överförklarar sig", men ifall jag gjorde de från första början hade vi inte suttit här, haha

Utsidan ger insidan en chans!...har jag läst någonstanns och jag tycker att det stämmer. Sen kan någon bli snygg pga personligheten...och en snygg kan bli "ful" av personligheten med.

Inte fan tror jag att folk raggar på mig på krogen för att de tror att jag är snäll! (iofs så uppskattar jag inte klängapor ute på ställen)
Klart att det yttre har en viss betydelse...sen kan jag bli förbannad för att folk misstolkar mig. Man kan faktiskt vara smart fast man inte ser ut som ett spängt skithus.

Sen så finns skönheten i betraktarens ögon helt klart...man tycker väl inte lika. Och tur är väl det!

Angelic Fruitcake skrev:Men det finns väl fler framgångshistorier? Jag känner till åtminstone två par till här. Hade forumet någon del i att ni träffades?

Jag och Micke träffades och blev tillsammans genom att vi började prata på detta forum Vi är väl dessutom ett bra exempel på att geografiska avstånd inte behöver vara något problem. Jag är från Lappland och han från södra Sverige.

Vårt förhållande är ju ganska nytt men redan från första stund så märkte jag hur lätt jag hade för att prata med honom och att det fanns (och finns naturligtvis) en förståelse som jag aldrig stött på tidigare. Det har lett till att jag känner mig helt trygg och avslappnad. Jag känner mig helt enkelt älskad för den jag är.

Inom en snar framtid blir det flytt till södra Sverige för min del...

annorlunda skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Men det finns väl fler framgångshistorier? Jag känner till åtminstone två par till här. Hade forumet någon del i att ni träffades?

Jag och Micke träffades och blev tillsammans genom att vi började prata på detta forum Vi är väl dessutom ett bra exempel på att geografiska avstånd inte behöver vara något problem. Jag är från Lappland och han från södra Sverige.

Vårt förhållande är ju ganska nytt men redan från första stund så märkte jag hur lätt jag hade för att prata med honom och att det fanns (och finns naturligtvis) en förståelse som jag aldrig stött på tidigare. Det har lett till att jag känner mig helt trygg och avslappnad. Jag känner mig helt enkelt älskad för den jag är.

Inom en snar framtid blir det flytt till södra Sverige för min del...

(Oh, romantik! Grattis och jag väntar med spänning på fortsättningen betydde det.)

Ja, grattis! Detta var verkligen roligt att höra!

Jag har inte träffat några människor härifrån IRL. Men jag har fått oerhört mycket stöd när jag varit svårt psyksjuk. Pm-kontakt, en som skickat informationsmaterial om ECT, ja jag har tom fått brev skickade till mig innehållande rosa saker . Krya på dig-brev när jag låg på psyket, telefonsamtal mm. (Telefonsamtal väl värda att genomgå trots telefonfobi!)

Jättegulligt alltihopa. Hoppas jag tackade alla personligen . Det betydde oerhört mycket för mig att så många brydde sig på ett sätt som kändes så rent och äkta.

Roligt att höra, annorlunda och Micke! Kul att ni hittat till varandra.

jorand skrev:Roligt att höra, annorlunda och Micke! Kul att ni hittat till varandra.

Oj! O ja! Gratulerar!

Är rätt ny här och vågar inte träffa någon innan min utredning är klar, känns på något sätt oärligt att gå på träffar och sådant innan man har diagnosen på papper så att säga.

Har dock en gång i tiden haft ett 3 årigt förhållande med start på ett forum. För att anknyta till debatten om utseendets betydelse så kan jag väl säga att hon var söt till en början men efter att jag lärde känna henne så vart jag som blind inför andra kvinnors utseende. Vissa såg bra ut men ingen såg så bra ut som hon gjorde. Personligheten och kemin emellan tror jag kan göra underverk. Är ej heller nån sorts symmetrisk perfektion i ansiktet,tvärtom, men har ändå acceptabel framgång i miljöer där man lär känna folk såsom skola och vänskapskretsar.

Man kan nästan alltid kompensera självupplevda eller faktiska brister.

Kadaverin skrev:Är rätt ny här och vågar inte träffa någon innan min utredning är klar, känns på något sätt oärligt att gå på träffar och sådant innan man har diagnosen på papper så att säga.

Hoppas du är fri att göra som du verkligen vill bara. För oss andra är du välkommen, jag lovar. Här är det knappast någon som är den.

Förutom hur länge man ofta får vänta på utredning och att man tyvärr inte kan lita på alla utredare, finns det också så många som av goda skäl inte vill ha diagnos, så vill man vara öppen för aspergare går det inte att ha en faktisk diagnos som kriterium; litet måste man lita på att folk känner sig själva. Och det har gått alldeles utmärkt hittills. Här finns också några allmänt omtyckta medlemmar som inte tror de skulle kunna få någon diagnos utan bara trivs här.

Det var vänligt sagt utav dig!

Vilka är de goda skälen att inte vilja ha diagnos, utöver risken att hamna i ett fack hos den psykiatriska vården? Har varit utanför skola,jobb och samhälle sen 13 års ålder så detta känns som ett desperat försök att få ett papper jag kan vifta och begära hjälp att komma tillbaka. Funkar inte det så är nog diagnosens vara eller icke vara det minsta av mina problem.

Även om de träffar som anordnas här sker i Stockholm och ännu inte har varit på någon så blir jag glad och varm i hjärtat av att få läsa om hur mycket detta forum har betytt rent socialt. För mig har det betytt kunskap och förståelse + vetskap hur andra har det vilket har, och är, bra för mig.

Det som har fått mig och växa det senaste året har varit, och är, min praktik här på Johanneskyrka Kornhill där jag även bor. Här har jag för första gången blivit accepterad för den jag är som person och känner mig behövd och efterfrågad. Här har jag ett socialt nätverk som betyder mycket för mig då jag kan, om jag vill, söka upp andra för gemenskap eller bara se en film eller tv tillsammans.

Kadaverin skrev:Vilka är de goda skälen att inte vilja ha diagnos, utöver risken att hamna i ett fack hos den psykiatriska vården? Har varit utanför skola,jobb och samhälle sen 13 års ålder så detta känns som ett desperat försök att få ett papper jag kan vifta och begära hjälp att komma tillbaka. Funkar inte det så är nog diagnosens vara eller icke vara det minsta av mina problem.

Mitt skäl är i korthet att det skulle kunna vara förödande för min ekonomiska framtid.
Blir jag förtidspensionerad pga utbrändhet gäller min sjukförsäkring, men finns det ett knyst om AS/NPF i mina journaler (som försäkringsbolaget har rätt att läsa) så räknas det som ett undantag pga att det är medfött. Att jag sedan har jobbat alla år har ingen betydelse.

Vidare kan det kanske bli som så att om utredningen visar på autistiska drag NOS kanske man inte får samhällets stöd heller, då det saknas entydig diagnos.
Ramla mellan stolarna alltså. Det vill man inte.

Men i din situation har du uppenbarligen allt att vinna på att få en diagnos.