Telefonfobi? (Omröstning)
93 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
säger samma sak; värsta jag vet.
känner fruktansvärd ångest när telefonen ringer så har sagt upp hemtelefonen nu och mår mycket bättre, tänk så enkelt det kan vara
ibland kan det kännas som ett socialt övergrepp när man inte vill prata och ibland händer det att man pratar för mycket när det väl händer så inget som är nödvändigt det där med telefonkommunikation, finns ju internet.
känner fruktansvärd ångest när telefonen ringer så har sagt upp hemtelefonen nu och mår mycket bättre, tänk så enkelt det kan vara
ibland kan det kännas som ett socialt övergrepp när man inte vill prata och ibland händer det att man pratar för mycket när det väl händer så inget som är nödvändigt det där med telefonkommunikation, finns ju internet.
Senast redigerad av asp690 2011-05-04 10:41:29, redigerad totalt 1 gång.
Har också väldigt svårt för att prata i telefon. Speciellt med "privatpersoner" jag inte känner väl. Det värsta är om jag inte uppfattar riktigt vad personen säger och jag inte vet hur jag ska bemöta detta. Tycker det är lättare att prata vanligt i så fall.
Senast redigerad av Vatrevlet 2011-05-04 10:41:29, redigerad totalt 1 gång.
Även fast jag har "svår" AS så har jag inga problem att kontakta människor via telefon. Vänner, bekanta, försäljare i "tekniska" butiker, diverse handläggare på myndigheter och på andra ställen... det handlar om att "se människan bakom rösten", tycker jag.
Däremot blir jag "artigt vresig" ibland när det ringer så kallade telefonförsäljare, så när de börjar bli påträngande säger jag bara "jag har redan kanaler etablerade när det gäller sådant jag behöver". Och så lägger jag på luren med ett artigt bestämmt "hej".
Däremot blir jag "artigt vresig" ibland när det ringer så kallade telefonförsäljare, så när de börjar bli påträngande säger jag bara "jag har redan kanaler etablerade när det gäller sådant jag behöver". Och så lägger jag på luren med ett artigt bestämmt "hej".
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 10:41:29, redigerad totalt 1 gång.
Jag pratar ogärna i telefonen, det är obehagligt, speciellt då det är någon man inte känner eller har träffat. Det blir ännu lättare missförstånd över telefon och det känns väldigt stressigt att prata i telefonen. Jämt då jag ska beställa eller boka tider eller fråga något någonstans där jag kunde har ringt istället, så går jag hellre dit och gör det jag ska istället. Eller eventuellt mailar, när jag behöver kundservice till något ställe så mailar jag alltid!
Det är en av de jobbigaste delarna i mitt yrke (personlig assistent) att ta hand om andras samtal. Allra helst då jag är väldigt lite informerad också. Det känns som att man har ännu mindre tid att svara på en fråga i telefon än en fråga in real life.
Enda gången jag gärna pratar i telefon är med min pojkvän eller en bra kompis.
Det är en av de jobbigaste delarna i mitt yrke (personlig assistent) att ta hand om andras samtal. Allra helst då jag är väldigt lite informerad också. Det känns som att man har ännu mindre tid att svara på en fråga i telefon än en fråga in real life.
Enda gången jag gärna pratar i telefon är med min pojkvän eller en bra kompis.
Senast redigerad av Jeula 2011-05-04 10:41:29, redigerad totalt 1 gång.
Beror helt klart på vem jag ska ringa. Om det är någon av de som jag ringer ofta: Inga problem alls. Om det är folk som man ringer sällan samt ringa till myndigheter och dyl: Superjobbigt!
Exempel:
Jag bestämde mig i måndags för att ringa vårdcentralen för att äntligen ta tag i detta med att få komma till utredning. Jag hade egentligen tänkt ringa i tisdags. Har haft detta som en stor börda hela veckan. Varje dag har jag tänkt: Imorgon ska jag ringa. Istället har jag flytt från detta genom att sova till ca kl 14 varje dag.
Idag ringde jag äntligen, satt uppe flera timmar och väntade på att klockan skulle bli 8,00 då deras telefonväxel öppnar. Dom har ett system där man knappar in sitt nummer och de säger vilken tid de ska ringa upp. De ringer mig omkring 08,40. Känner en viss lättnad nu över att jag åtminstone tagit tag i detta och blir uppringd. Men omkring 08,35 kommer magen att börja vända sig igen.
Fattar inte varför jag är så rädd för detta egentligen. Såhär svårt är det inte varje gång jag ska ringa någonstans. Det är extra svårt till vårdcentralen. Speciellt detta samtal. Känns så fånigt att säga "Hej jag tror att jag har Aspergers syndrom". Man brukar ju inte ställa diagnosen själv och sedan ringa vårdcentralen. Alla andra ringer väl om influensavaccin och sånt. Blir galen!!
Exempel:
Jag bestämde mig i måndags för att ringa vårdcentralen för att äntligen ta tag i detta med att få komma till utredning. Jag hade egentligen tänkt ringa i tisdags. Har haft detta som en stor börda hela veckan. Varje dag har jag tänkt: Imorgon ska jag ringa. Istället har jag flytt från detta genom att sova till ca kl 14 varje dag.
Idag ringde jag äntligen, satt uppe flera timmar och väntade på att klockan skulle bli 8,00 då deras telefonväxel öppnar. Dom har ett system där man knappar in sitt nummer och de säger vilken tid de ska ringa upp. De ringer mig omkring 08,40. Känner en viss lättnad nu över att jag åtminstone tagit tag i detta och blir uppringd. Men omkring 08,35 kommer magen att börja vända sig igen.
Fattar inte varför jag är så rädd för detta egentligen. Såhär svårt är det inte varje gång jag ska ringa någonstans. Det är extra svårt till vårdcentralen. Speciellt detta samtal. Känns så fånigt att säga "Hej jag tror att jag har Aspergers syndrom". Man brukar ju inte ställa diagnosen själv och sedan ringa vårdcentralen. Alla andra ringer väl om influensavaccin och sånt. Blir galen!!
Senast redigerad av Arkimedes 2011-05-04 10:41:29, redigerad totalt 1 gång.
Att ringa är det näst värsta jag vet, så att säga. Det enda som jag "måste" göra som är värre är att gå och klippa mig. De flesta frisörer verkar inte fatta när man försöker visa att man inte är intresserad av att kallprata.
Att stirra ner i en tidning, ge korta svar och inga motfrågor... är inte det tillräckligt för att de ska fatta?
haha... det värsta var nog en kille jag klippte mig hos (två senaste gångerna faktiskt). Första gången frågade han ut mig om skola och vilket år jag gick, etc. Jag hittade på lite eftersom att jag hade hoppat av komvux och bara väntade på att utredningen skulle ta fart.
Nästa gång jag var där frågade han samma saker igen, men en del frågor kändes lite som om han kom ihåg vad han hade frågat sist! Då kom jag inte riktigt ihåg vad jag hade hittat på gången innan så det kändes jättepinsamt och konstigt, men jag fick helt enkelt chansa Och då jag tycker det är jobbigt att först ringa och sen gå och klippa mig, har jag alltid jättelångt, skadat hår och ful frisyr när jag väl släpar mig till en frisör, så jag tänker att jag inte kan vara så svår att glömma bort? Jag hoppas att han hade glömt :p
Nu ska jag i alla fall hitta en ny frisör, haha.
Att stirra ner i en tidning, ge korta svar och inga motfrågor... är inte det tillräckligt för att de ska fatta?
haha... det värsta var nog en kille jag klippte mig hos (två senaste gångerna faktiskt). Första gången frågade han ut mig om skola och vilket år jag gick, etc. Jag hittade på lite eftersom att jag hade hoppat av komvux och bara väntade på att utredningen skulle ta fart.
Nästa gång jag var där frågade han samma saker igen, men en del frågor kändes lite som om han kom ihåg vad han hade frågat sist! Då kom jag inte riktigt ihåg vad jag hade hittat på gången innan så det kändes jättepinsamt och konstigt, men jag fick helt enkelt chansa Och då jag tycker det är jobbigt att först ringa och sen gå och klippa mig, har jag alltid jättelångt, skadat hår och ful frisyr när jag väl släpar mig till en frisör, så jag tänker att jag inte kan vara så svår att glömma bort? Jag hoppas att han hade glömt :p
Nu ska jag i alla fall hitta en ny frisör, haha.
- Exploitbat
- Inlägg: 309
- Anslöt: 2010-11-01
- Ort: Boden, Norrbotten
Känner mig rädd!
Jag har telefonfobi. Gillar inte att ringa elle prata i telfon. Det går bra att smsa. Gillar inte att dela ut mina telefonummer och mobilnummer m.m. Personnummer osv. Gillar inte att någon tar kontakt med mig. Har svårt att tar kontakt. Det här är ett rop på hjälp. Tacksam för hjälp.
Re: Känner mig rädd!
Känner igen mig själv i det du skriver om att ha kontakt via telefon. Är man rädd för något och känner en viss otrygghet inför vissa saker så tycker jag inte du ska utsätta dig för sådant, i ditt fall att ha kontakt via telefon, sms:a istället om du tycker det känns bättre. Fast samtidigt är det ju nyttigt att du tränar upp din telefonfobi. Fast det låter som att du inte bara har problem med att ha kontakt via telefon enbart, det låter rent allmänt som du har problem att ta kontakt med människor?
- mendelssohn
- Inlägg: 85
- Anslöt: 2011-12-25
Re: Känner mig rädd!
mendelssohn skrev:Känner igen mig själv i det du skriver om att ha kontakt via telefon. Är man rädd för något och känner en viss otrygghet inför vissa saker så tycker jag inte du ska utsätta dig för sådant, i ditt fall att ha kontakt via telefon, sms:a istället om du tycker det känns bättre. Fast samtidigt är det ju nyttigt att du tränar upp din telefonfobi. Fast det låter som att du inte bara har problem med att ha kontakt via telefon enbart, det låter rent allmänt som du har problem att ta kontakt med människor?
Känner likadant som dig.
Re: Känner mig rädd!
Som mendelssohn ungefär skriver så känns det som att det är allmänt ensamhet du behöver hjälp med, Ensamm;
min telefon ringer nästan aldrig och gör den det hade det nästan alltid gått lika bra att messa mig; det brukar handla om plats och tid för saker. Vill jag ha reda på något som öppettider i en affär händer det att jag ringer men det brukar gå lika bra att läsa på internet.
Men är det just telefonfobin i sig som stör dig så borde du väl gå till sjukvården och skaffa en remiss till terapi mot fobi.
/ J
min telefon ringer nästan aldrig och gör den det hade det nästan alltid gått lika bra att messa mig; det brukar handla om plats och tid för saker. Vill jag ha reda på något som öppettider i en affär händer det att jag ringer men det brukar gå lika bra att läsa på internet.
Men är det just telefonfobin i sig som stör dig så borde du väl gå till sjukvården och skaffa en remiss till terapi mot fobi.
/ J
Re: Känner mig rädd!
jonsch skrev:Som mendelssohn ungefär skriver så känns det som att det är allmänt ensamhet du behöver hjälp med, Ensamm;
min telefon ringer nästan aldrig och gör den det hade det nästan alltid gått lika bra att messa mig; det brukar handla om plats och tid för saker. Vill jag ha reda på något som öppettider i en affär händer det att jag ringer men det brukar gå lika bra att läsa på internet.
Men är det just telefonfobin i sig som stör dig så borde du väl gå till sjukvården och skaffa en remiss till terapi mot fobi.
/ J
Ok. Tack!
Re: Känner mig rädd!
Jag hade också telefonfobi när jag var yngre. I skolan var det en klasskompis som hjälpte mig att komma över det första läskiga steget: att ringa och boka en tid för en aktivitet som vi skulle göra tillsammans. Jag var livrädd och ville inte alls, men hon envisades med att jag skulle göra det själv samtidigt som stod hon bredvid som stöd. Efter det gick det bättre och bättre och rädslan försvann så småningom av sig själv.
Numera finns det KBT för olika fobier.
Numera finns det KBT för olika fobier.
Re: Känner mig rädd!
För det första: VILL du lära dig prata i telefon? Vill du inte, så kan du ju fortsätta med sms bara. Mina spontana ideér:
1. Ring till en person du är trygg med, som sitter i samma rum som du.
2. Ring till en du är trygg med som sitter i rummet intill med öppen sedan stängd dörr.
3. Ring till en person som är utanför bostaden.
4. Ring till en person du är trygg med medan du är utanför din bostad.
5. Ring till en person du inte känner så bra, tex en bekant, medan en person du är trygg med sitter bredvid dig som stöd.
6. Och så vidare... Om ett steg inte fungerar, så gå tillbaka till steget före till du är trygg. Tips från MsTibbs!
1. Ring till en person du är trygg med, som sitter i samma rum som du.
2. Ring till en du är trygg med som sitter i rummet intill med öppen sedan stängd dörr.
3. Ring till en person som är utanför bostaden.
4. Ring till en person du är trygg med medan du är utanför din bostad.
5. Ring till en person du inte känner så bra, tex en bekant, medan en person du är trygg med sitter bredvid dig som stöd.
6. Och så vidare... Om ett steg inte fungerar, så gå tillbaka till steget före till du är trygg. Tips från MsTibbs!
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Tycker inte om att prata med okända människor. I alla fall inte när det är jag som ringer upp. Om någon ringer (t.ex. en försäljare) hade jag kunnat säga åt dem att dra dit pepparn växer och ibland när det är någon bekant till min mamma som ringer så brukar jag skämta genom att svara något kul när de säger "kan jag få prata med henne?".
Speciellt jobbigt är det att ringa efter tjänster eller till affärer för att ställa frågor osv. Vet aldrig hur jag ska uppträda och försöker oftast vara överdrivet trevlig.
Men det blir bättre ju mer man gör det. T.ex. vågade jag inte ringa alls för några år sedan. Nu blir jag orolig men kan ändå göra det.
Speciellt jobbigt är det att ringa efter tjänster eller till affärer för att ställa frågor osv. Vet aldrig hur jag ska uppträda och försöker oftast vara överdrivet trevlig.
Men det blir bättre ju mer man gör det. T.ex. vågade jag inte ringa alls för några år sedan. Nu blir jag orolig men kan ändå göra det.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Zonkey skrev:Speciellt jobbigt är det att ringa efter tjänster eller till affärer för att ställa frågor osv. Vet aldrig hur jag ska uppträda och försöker oftast vara överdrivet trevlig.
Tänk då att det känns precis lika jobbigt för mig att ringa till kunder från affären... Det kan finnas aspiga telefonfobiker i andra änden också.
Förresten, lite relaterat till ämnet; Får ni telefonröst? Jag låter tydligen väldigt annorlunda när jag pratar med folk jag inte känner via telefon. Får en "mesig" röst, och så låter det som om jag läser innantill. Många som skrattat åt detta (de jag känner som vet hur jag vanligtvis låter) och påpekat att jag har en teatralisk ton.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
biologic skrev:Zonkey skrev:Speciellt jobbigt är det att ringa efter tjänster eller till affärer för att ställa frågor osv. Vet aldrig hur jag ska uppträda och försöker oftast vara överdrivet trevlig.
Tänk då att det känns precis lika jobbigt för mig att ringa till kunder från affären... Det kan finnas aspiga telefonfobiker i andra änden också.
Förresten, lite relaterat till ämnet; Får ni telefonröst? Jag låter tydligen väldigt annorlunda när jag pratar med folk jag inte känner via telefon. Får en "mesig" röst, och så låter det som om jag läser innantill. Många som skrattat åt detta (de jag känner som vet hur jag vanligtvis låter) och påpekat att jag har en teatralisk ton.
Det har jag aldrig tänkt på - att de i andra änden kanske också är nervösa. Har mest tänkt att de skulle tycka man var jobbig ifall man började stamma eller behövde förklara saker.
Det där med telefonröst vet jag inte riktigt. Ingen har påpekat det för mig så jag antar att jag inte har det "problemet" (kan ju vara en fördel) även om jag ibland måste tvinga mig själv att låta mer avslappnad.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Jag ringer aldrig. Jag lärde mig i.o.f.s. att ringa och beställa tid hos frisören när jag var typ 16-17 år, men den förmågan försvann efter min senaste djupare depression. Ofta får min mamma hjälpa mig när jag behöver ta kontakt med myndigheter och dylikt.
Åtminstone delvis tror jag min "telefonfobi" har att göra med min oförmåga till sociala initiativ och att inleda samtal.
Däremot fungerar det bättre när jag blir uppringd (jag är bra på bestämda nej vid kommersiella samtal) även om jag blir än mer hämmad än vid samtal med alla parter närvarande, och jag avskyr att svara i mobiltelefonen när jag inte är hemma.
Åtminstone delvis tror jag min "telefonfobi" har att göra med min oförmåga till sociala initiativ och att inleda samtal.
Däremot fungerar det bättre när jag blir uppringd (jag är bra på bestämda nej vid kommersiella samtal) även om jag blir än mer hämmad än vid samtal med alla parter närvarande, och jag avskyr att svara i mobiltelefonen när jag inte är hemma.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
defenetivt det värsta jag vet, massor med ångest bara för att ens lyfta luren.
ringer endast till mina föräldrar det går bra
ringer endast till mina föräldrar det går bra
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Jag har inte telefonfobi, men däremot tycker jag innerligt illa om att prata i den. Jag föredrar korta samtal där man snabbt kommer fram till vad det gäller och avslutar samtalet. Långprat med kompisar förekommer inte alls.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Avskyr att ringa! Skönt att se att fler är likadana, för jag skäms över detta. Nu har jag ingen fast telefon och min mobil är alltid avstängd... har man inga som vill höra av sig är det bästa lösningen så man blir lugn. Värsta är att ringa upp, för det finns ju tusen andra saker personen hellre vill göra än prata med mig, även om det är deras jobb. Svårt när man inte ser ansiktet, för man måste ju tolka mimiken hela tiden när man pratar. Man vet aldrig vad man ska förbereda sig på, till exempel var jag tvungen att uppge mitt personnummer i början av ett samtal och där sket det sig direkt när mänskan sarkastiskt säger "jaså, verkligen?" och man undar vad fasen som nu blivit fel. Går inte till doktorn för det måste man ju beställa tid för och det pallar jag inte.
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
När jag jobbade kunde det ta tid innan jag kom mig för att ringa ett samtal, som var nödvändigt.
Numera, efter pension är det inte så många, men numera tkäns det inte så påfrestande.
Numera, efter pension är det inte så många, men numera tkäns det inte så påfrestande.
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
Re: Telefonfobi? (Omröstning)
Betr beställa tid hos doktorn ska man kunna göra det via e-post om man registrerar sig på Mina vårdkontakter. (http://www.minavardkontakter.se/C125755 ... /startpage)
Jag tycker det vore skönt, eftersom det är svårt att komma fram till vårdcentralen. "Återkom senare el nästa vardag", säger telefonsvararen. Men Mina vårdkontakter hjälper inte mig, eftersom det bara gäller en själv, jag behöver ringa för mina anhöriga.
Jag tycker det vore skönt, eftersom det är svårt att komma fram till vårdcentralen. "Återkom senare el nästa vardag", säger telefonsvararen. Men Mina vårdkontakter hjälper inte mig, eftersom det bara gäller en själv, jag behöver ringa för mina anhöriga.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor