Hej,

Jag har ett avslag på gång från Försäkringskassan. Jag är diagnostiserad med ADHD, antisocial personlighetsstörning, schitzotyp/schizoid personlighetsstörning samt "starka aspergerdrag". Anledningen till att aspergern är satt inom citationstecken med prefixet starka är för att jag tyckte att det fick vara någon måtta. Jag har uppenbart aspergers men att få förklaringar och diagnoser först vid 31 års ålder till varför livet varit som det varit upp till den punkten blev lite mycket. Jag sa helt enkelt att jag inte ville ha det och inte trodde att så var fallet fast än att jag då förstod och alla bitar trillade på plats. Således står det starka aspergerdrag i min journal.

Nåväl. Jag har haft vanligt försörjningsstöd eller socialbidrag som det tidigare hette i hela mitt vuxna liv på grund utav att jag helt enkelt inte fungerar bland "vanligt folk". De arbeten jag har provat på har i 4 av 5 fall satt mig klammeri med rättvisan då det slutat i handgemäng med arbetsgivaren. En socialsekreterare informerade mig om de rättigheter man har som sjuk och hjälpte mig söka hos försäkringskassan. Bra så och jag kände att om man inte behövde leva månad för månad så kanske man kunde ta itu med levnadssituationen. 5 timmar i veckan kändes som lagom takt att tenta av det felande i mina gymnasiebetyg för att få högskolekompetens och ägna mig åt det solitära arbete jag vill.

Nu fick jag dock ett något bisarrt svar i posten. Trots att all medicinsk vetenskap dikterar att en personlighetsstörning inte kan medicineras bort (och jag har mer än en) så kan man inte garantera att min arbetsförmåga är nedsatt för all framtid. Det hela blir extra sjukt då man inte sjukskrivs för all framtid utan enbart tre år i stöten nu för tiden.

Nåja. Jag ville väl inget med detta utan mest bara skriva av mig. Jag bryr mig inte egentligen. Jag kommer att få mitt vanliga försörjningsstöd vilket kostar staten betydligt mer än om försäkringskassan beviljat mig pengar. De har lustiga besparingsreformer helt uppenbart när de stramar åt sina regler. Det jag retar mig på bara är att jag faktiskt känner att jag hade haft en sportslig chans att ta tag i mitt liv om jag bara fått lite uppskov med "överlevnaden" istället för att förbereda mig på nästa månads möte på socialkontoret.

- Wagner

Ja i grund och botten kanske du har asperger + adhd och sedan är resten ett uttryck av det.

Jag har själv asperger med schizotypisk personlighet.

Asocialt beteende kan ibland bearbetas bort. Och det där schizotypisk/schizoid kan förklaras som en del av asperger.

Så försäkringskassan kanske faktiskt gjorde rätt beslut när de säger att din arbetsförmåga inte behöver vara permanent nedsatt för resten av livet.

Jag är av en annan åsikt. Den är nedsatt för livet om än inte inte obefintlig. Ingen medicin, KBT eller DBT kommer att få mig att bli en generisk kopia av de som utgör den normativa befolkningen i landet. Det vet jag av erfarenhet upp till denna punkt i mitt liv. Däremot så slår jag inte sönder döda ting för minsta lilla längre på grund utav medicinen. Det är ett gigantiskt kliv men ungefär så stort som det blir. Medicinen biter heller inte på andra människor så när jag uppfattar det som att någon är hånfull, vilket är ofta, leder det oundvikligen för tråkigheter för båda parter.

Rättelse: Det leder till tråkigheter givetvis och inget annat.

Trist att höra...

Känner delvis igen mig i din berättelse. Kommer ihåg när jag fick mitt första avslag från Fk...det kom som en blixt från klar himmel. Hjälpte inte riktigt att må bättre eller att förbättra min arbetsförmåga.

Nu vet jag ju inte vilken ersättning har du ansökt men din text fick mig tänka på förtidspension eller liknande. Det kan vara så att du inte kommer under denna stränga reglernas tid få något långvarigt ekonomiskt stöd.

Har själv levt...eller närmare försökt leva på soc. pengar i två år+ nu. Jag vet ju inte riktigt vad som går igenom med Fk numera -- om något går -- men se till att du har ett riktigt bra läkarutlåtande som beskriver i detalj att din arbetsförmåga är nedsatt i minst ett år. Fråga gärna att du får läsa utlåtandet innan Fk tar emot det också (inte alltid funkat med mig)...och om det bara är möjligt så ha utlåtandet från en läkare som verkar ha koll på hur mår du RIKTIGT (been there, done that...rena motsatsen till en läkare, alltså)

Så även om du skulle få tidsbegränsad sjukersättning skulle det väl vara bättre (eller?) än att må dåligt varenda månad med sju tusen eller liknande man får från soc

Delusion skrev:Trist att höra...

Känner delvis igen mig i din berättelse. Kommer ihåg när jag fick mitt första avslag från Fk...det kom som en blixt från klar himmel. Hjälpte inte riktigt att må bättre eller att förbättra min arbetsförmåga.

Nu vet jag ju inte vilken ersättning har du ansökt men din text fick mig tänka på förtidspension eller liknande. Det kan vara så att du inte kommer under denna stränga reglernas tid få något långvarigt ekonomiskt stöd.

Har själv levt...eller närmare försökt leva på soc. pengar i två år+ nu. Jag vet ju inte riktigt vad som går igenom med Fk numera -- om något går -- men se till att du har ett riktigt bra läkarutlåtande som beskriver i detalj att din arbetsförmåga är nedsatt i minst ett år. Fråga gärna att du får läsa utlåtandet innan Fk tar emot det också (inte alltid funkat med mig)...och om det bara är möjligt så ha utlåtandet från en läkare som verkar ha koll på hur mår du RIKTIGT (been there, done that...rena motsatsen till en läkare, alltså)

Så även om du skulle få tidsbegränsad sjukersättning skulle det väl vara bättre (eller?) än att må dåligt varenda månad med sju tusen eller liknande man får från soc

Blixt från klar himmel är att ta i i mitt fall. Jag hade inga högre förhoppningar om att få igenom det hela när man läser om hur folk i koma nekas ersättning för att de borde kunna jobba med sömnstudier ungefär. Däremot så kom hela saken om att ersättning verkar kvoteras ut i förhållande till jobb på marknaden snarare än hur sjuk man är som något av en chock. I min enfald trodde jag att det var ointressant om chefspositionen på VOLVO var öppen om jag dels inte har kompetens att få jobbet eller av neuropsykiatriska orsaker inte skulle kunna jobba som chef där. Så här står det i mitt brev:

"Arbetsförmågan bedöms i förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden".

Smaka på de orden. Finns det lediga jobb så är man alltså inte sjuk. Eller ja, jag är inte sjuk i bemärkelsen lunginflammation, jag har neuropsykiatriska hinder i min vardag. Men arbetsförmåga bedöms inte utifrån vad du må lida av utan om det finns jobb.

Min arbetsförmåga är nedsatt permanent vilket även framgår av läkarintyget. Det framgår även att det inte finns någon medicinsk behandling för personlighetsstörningarna.

Jag klarar mig dock på försörjningsstödet och de på soc.-kontoret kan inte skicka mig till arbetsförmedlingen på grund utav mina läkarintyg. Jag är inte till arbetsmarknadens förfogande helt enkelt men har trillat mellan stolarna. Där lär jag sitta tills något revolutionerande händer hos Försäkringskassan.

Som en fotnot kan jag berätta att jag inte gillar telefoner. Försäkringskassan ville att jag skulle ringa dem. När jag förklarade att jag inte äger en telefon och heller inte pratar frivilligt i en ville de att jag skulle resa till en för mig främmande stad och träffa en främmande person (handläggaren). Med två dagars varsel. Av två onda ting valde jag säkerheten i en släktings hem fullpumpad med bensodiazepiner och telefonen. I telefonsamtalet ingavs jag intrycket att det egentligen inte fanns något hinder för att de skulle sköta utbetalningarna. 2 dagar senare kom brevet med besked om att det läggs ner om inget nytt framkommer innan månadsslutet.

Exakt vilken typ av ersättning som söks vet jag inte. Jag fick hjälp av de på socialkontoret då de inte anser att jag borde vara "kund" där. Jag har aldrig haft koll på saker och ting av den naturen. Jag visste inte ens att man kunde bli sjukskriven om man inte hade ett jobb.

Jag överlever på försörjningsstödet så det handlar inte om pengar för min del. Det handlar om tid. Med Soc. så måste jag förbereda mig i en månad på att gå dit, ordna papper osv. Det är ungefär vad som blir gjort. Med F-Kassan hade jag kunnat koncentrera mig på annat som KBT/DBT och fixat betygen genom att plugga 5 timmar i veckan. I kombination med terapin så kanske det hjälpt mig att komma ur systemet. Men det kan man ju aldrig veta.

Jag har också en bunt diagnoser, och även om det känns som overload så har du Asperger så har du Asperger. Tillsammans med allt annat kan det ge en bättre helhetsbild. "Drag av Asperger" ges mindre vikt än Asperger.

Fy fan vilken bedrövlig och sorglig historia, jag blir alldeles beklämd, även om jag hört liknande gång efter annan. Önskar dig lycka till och välkommen hit. Och jag skulle nog också försöka få den där AS-diagnosen. Den ger ju rätt till LSS-insatser om inte annat. Vad man kan få för hjälp och stöd genom personlighetsstörningsdiagnoser vet jag inte så mycket om.

alfapetsmamma skrev:Fy fan vilken bedrövlig och sorglig historia, jag blir alldeles beklämd, även om jag hört liknande gång efter annan. Önskar dig lycka till och välkommen hit. Och jag skulle nog också försöka få den där AS-diagnosen. Den ger ju rätt till LSS-insatser om inte annat. Vad man kan få för hjälp och stöd genom personlighetsstörningsdiagnoser vet jag inte så mycket om.

Ja, de där LSS-insatserna kanske skulle komma väl till pass då jag hela mitt liv har haft svårt med att borsta tänderna vilket framförallt i vuxen ålder visat sig vara mindre bra till exempel.

Wagner skrev:"Arbetsförmågan bedöms i förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden".

Smaka på de orden. Finns det lediga jobb så är man alltså inte sjuk. Eller ja, jag är inte sjuk i bemärkelsen lunginflammation, jag har neuropsykiatriska hinder i min vardag. Men arbetsförmåga bedöms inte utifrån vad du må lida av utan om det finns jobb.

Jag tycker inte det betyder annat än att man bedöms för de jobb som råkar finnas, och då huruvida man beräknas klara av dem.
Det i sig säger inget om hur sjuk man är.

Fast jag tycker helt klart att är man sjuk så behöver man heller inte jobba.

nano skrev:

Wagner skrev:"Arbetsförmågan bedöms i förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden".

Smaka på de orden. Finns det lediga jobb så är man alltså inte sjuk. Eller ja, jag är inte sjuk i bemärkelsen lunginflammation, jag har neuropsykiatriska hinder i min vardag. Men arbetsförmåga bedöms inte utifrån vad du må lida av utan om det finns jobb.

Jag tycker inte det betyder annat än att man bedöms för de jobb som råkar finnas, och då huruvida man beräknas klara av dem.
Det i sig säger inget om hur sjuk man är.

Fast jag tycker helt klart att är man sjuk så behöver man heller inte jobba.

Nej, man bedömer inte hur du kan hantera ett specifikt jobb, särskilt inte med Asperger eftersom man inte betraktar det som en "klassisk" sjukdom. Du ställs mot hela arbetsmarknaden, att ställas på H&M med Asperger är knappast vad man klarar med Asperger men för många Försäkringskassor så betyder det ingenting. Man bedömer att du har full arbetsförmåga, Arbetsförmedlingen nästa.
Jag jobbar inte längre, jag har en kombo av bipolär sjd och AS.