Ibland så kommer min NT-dotter och bara pratar gojja
"Först så sa ... sedan ... asså.... och jag sa... och hon tänkte.... asså....och så...han gjorde....och hon sa... asså.... jag tänkte... asså........................................."
Och så där fortsätter det i flera minuter. Medan jag inte fattar ett smack av vad det är hon säger.
Det är jobbigt att inte förstå vad hon vill ha sagt, man blir villrådig.

Har det hänt något?
Vill hon ha hjälp med något?
Vill hon något överhuvudtaget?
Är jag lika obegriplig för henne som hon är för mig?
Hur förklarar man att man inte förstår en mening av vad hon säger utan att verka ointresserad?

ufo skrev:Ibland så kommer min NT-dotter och bara pratar gojja
"Först så sa ... sedan ... asså.... och jag sa... och hon tänkte.... asså....och så...han gjorde....och hon sa... asså.... jag tänkte... asså........................................."
Och så där fortsätter det i flera minuter. Medan jag inte fattar ett smack av vad det är hon säger.
Det är jobbigt att inte förstå vad hon vill ha sagt, man blir villrådig.

Har det hänt något?
Vill hon ha hjälp med något?
Vill hon något överhuvudtaget?
Är jag lika obegriplig för henne som hon är för mig?
Hur förklarar man att man inte förstår en mening av vad hon säger utan att verka ointresserad?

Jag skulle säga direkt "ta det lugnt, prata långsammare, jag fattar inte". Och "jag är ingen tonåring/inget barn, med mej får du prata ordentligt om jag ska hänga med".

Min dotter har vid det här laget fattat att jag är lite trög, jag känner inte till förhistorien och fattar inte om hon pratar med mig som med sina kompisar. Jag är inte obegriplig för henne, däremot kan hon vara totalt ointresserad av vad jag pratar om och säger det. Det får jag ta, däremot så säger jag aldrig att det hon pratar om är ointressant. Som förälder måste man alltid intressera sig för barnen men motsatsen gäller inte.

Antagligen vill din dotter bara ventilera något som hon tycker känns viktigt just då. Din uppgift är bara att lyssna och försöka förstå. Ev kan du säga vad du tycker men var beredd på svaret "du fattar ju ingenting!".

Jag känner igen svårigheten med NT-barn. Men om det som i mitt fall är så att man har tonåringar så blir det ju extra svårt. Jag frågar mig ibland när jag inte begriper äldsta dottern (15 år), om det beror på att hon är NT eller att hon är 15. Och det är inte alltid uppenbart. Men jag tycker att det alltid är spännande.

Känner igen!

När min NT-dotter kommer hem från ridningen fullkomligt bubblar hon och börjar berätta om lektionen - allt på en gång förstås - för min NT-fru. Och eftersom det alltid är så att det är någon form av måltid på gång just efter ridningen - lunch eller middag eller mellanmål - så är NT-frun alltid upptagen och fräser "ta det lugnt ta det lugnt, inte så fort, jag är trött och mitt i dukningen ser du väl, jag orkar inte lyssna just nu, och prata inte så fort, man hör ju inte vad du säger!"

NT-dottern tolkar detta som att mamma inte bryr sig om ridningen. Och det kan gälla andra saker än ridningen också, sådana här kommunikationsmissar.

Min NT-fru borde istället sagt: "älskade dotter, jag vet att du älskar ridningen och att du har så mycket kul att berätta, och jag vill jättegärna lyssna på allt, men nu måste vi faktiskt äta, så du får gärna berätta hela historien när vi sitter ned".

Bra tråd förresten. Det finns mycket att gräva i när det gäller tonårstiden har man ju förstått (min dotter är 12 = redan där i praktiken).

/Barracuber