NoteToSelf skrev:

wuwei skrev: För jag kan inte TA plats, jag passar inte in, jag fattar inte hur man gör. Gaaaaah!!!!

+1

+1

Fab skrev:Tusen takk for diplomet! Det er hyggelig med et diplom.

Jeg lover på tro og ære å aldri noen gang være på facebook - aldri - aldri - aldri

Glemte jeg jo å takke for. Et diplom av Kahlokatt har jeg heller enn mye annet!

Här är en misslyckad individ till

Jossan skrev:Här är en misslyckad individ till

+1

Jossan skrev:Här är en misslyckad individ till

+1

Vadå misslyckade?

Det är väl allmänkunskap att folk på fejsbok bara lägger upp sina bästa bilder och sitt bästa skryt. Alla "framgångsrika" människor ni tror er se där lägger knappast upp info om när de fick sparken, missfall, klämde en finne på röven eller när de åkte dit för skattefusk.

Och vad är framgång, egentligen? Är det att ha ett väldigt stressigt jobb där man inte har tid för sina egna barn?
Att vara rik, är det framgång? Isf måste man betrakta rikemansungar som "framgångsrika" så fort de lämnat livmodern.

Nej, ärligt talat. Jag tycker det är fullständigt ointressant med nya BMWs, pooler, nyrenoverade lyxvillor, kök i borstat aluminium och vad det ny är nyrikt folk kränger på sig för att exponera sin lycka. Det som är intressant är kulturellt kapital.
Alltså människor som kan någonting, människor som har kultur, historia, erfarenheter, originalitet, intelligens, bra smak, sinne för estetiska värden.

Vem som helst kan handla från ett kreditkort, men få kan skilja bra från dåligt, god smak från dålig smak.
Stekarfolket verkar ha en unisont dålig smak, som om de kommer från samma förprogrammerade catwalk allihop.

Mäklare imponerar t.ex inte på mig. De slickar röv och lurar folk på stålar, det är kärnan i deras dagliga värv.
Fotomodell då?
-Måste vara världens mest onödiga jobb och varför har modeller inga hjärnor som Sten & Stalin sjunger?

Var och en får väl svara för sig, men det jag kände igen mig i var inte att gå på något förljuget fasaderi, utan:

wuwei skrev:

Kahlokatt skrev:Jag blir alldeles stel av fasa när jag tänker på att "kompisar från förr" (gammalt djungelordspråk) skulle kunna leta upp mig och berätta om sina kvittrande glada liv med villa, vovve, Volvo och hela kitet.
Jag är nämligen ett misslyckande.

Jo, tack det där känner jag igen. Den mest fruktade frågan är "vad sysslar du med?" Får lust att svara: "jo, min farsa säger att jag och barnen är ena jävla skitiga socialfall, låter inte det trevligt? vad gör du själv?" Jag som var den där som skulle bli professor. Eller konstnär. Eller författare. Eller alla 3. "Vad bidde det då då?" "Ett stort jävla ingenting!" För jag kan inte TA plats, jag passar inte in, jag fattar inte hur man gör. Gaaaaah!!!!

Håller helt med i allt som KrigarSjäl skriver angående vad som egentligen är viktigt. En människa som kan någonting är naturligtvis intressantare än någon som har senaste BMW:n.

Det jobbiga är att alltid avvika med sina värderingar och sitt sätt att se på saker. Och att man dessutom inte får ur sig saker på ett vettigt sätt! Man sitter tyst på en middag trots att man besitter kunskaper och har vettiga saker att säga om ämnena som diskuteras! Men man hänger inte med i "normalas" tempo; när jag är beredd att flika in en kommentar så har samtalsämnet hunnit ändras 5 gånger! När någon frågar varför man ser frånvarande ut säger jag "Näe jag tänker fortfarande på... {ämnet}..." Och får konstiga blickar på mig eftersom alla tycker att jag är efterbliven! När de frågar vad jag studerar och jag svarar matematik, då ser de ut som fågelholkar i ansiktet och det är samma tystnad som uppstår varenda gång, de ser ut att tänka "Det trodde jag inte om dig", eftersom det tydligen står "DUM" i pannan på mig, pga mitt sociala beteende!

Det är för att de inte pratar OM någonting utan bara slappt snackar OMKRING saker. Det viktiga vid såna sammankomster är inte vad som sägs utan hur mycket det pratas och i vilket tonläge. Se det som fågelkvitter eller något.

Det handlar i alla fall inte om information & problemlösning när folk träffas för att äta tillsammans, så mycket kan jag säga.

KrigarSjäl skrev:Se det som fågelkvitter eller något.

+1

Kahlokatt skrev: nej, det visade sig att jag var ett jävla psykfall, förstår du, så jag kom ingenstans i livet.

+1

Moderator: fixade citeringen

KrigarSjäl skrev:Det handlar i alla fall inte om information & problemlösning när folk träffas för att äta tillsammans, så mycket kan jag säga.

...och så undrar en del (inte du KS) varför man hatar folk. Slösa bort min tid och energi på pladder som inte leder nånvart. *fnyser*

KrigarSjäl skrev:Alla kan inte vara kvittrande försäljare med tre ungar, hus i Thailand och ett surdegsbröd i ugnen.
Alla är inte stomatol-botox-Idol-swimmingpool-BMW-pilates-smoothies-människor vars största skräck är en spricka i det nykaklade köket med kylskåp i rostfritt aluminium.

Som väl är finns det geunina människor kvar, i alla fall ett par.
Och vad ska man med fejsbok till? Skaffa sig låtsasvänner och intala sig att man är lycklig enligt Mia Törnblom-doktrinen "jag kan flyga, jag är inte rädd".

Rostfritt aluminium har jag aldrig hört talas - rostfritt stål däremot. Visserligen så har aluminium i det långa loppet en tendens att oxidera.

Facebook har jag funderat på att skaffa mig - dock under en väl underbyggd pseudonym.

Bortsett från detta säger jag Yes, Sir! till Krigarsjäls drapa.

Har använt mitt facebook konto 3 ggr under stor önskan från en vän, men vägrat använda mitt eget namn.
Inte varit inne på säkert ett år.
Jag KANSKE går in igen om denne vän verkligen vill men jag tänker inte fläka ut mig.

Även jag håller med om värderingarna och inflikar att varför man blir deppig och besviken kan bero på att man använder detta samhälles måttstock som säger att man skall ha det och det och vara så och så.

Att använda den måttstock som finns är att säga att alla är lika vilket ingen håller med om. Därför anser jag att vi måste ha flera måttstockar. Man kan inte förvänta sig att jag skall klara lika mycket som en NT eller att jag skulle vara lika duktig på skidor som Gunde var etc. Nej vi måste kämpa för olika måttstockar det är endast då man kan se individens utveckling.

Facebook? Jaha, det där som alla säger jag ska skaffa för "du missar så mycket informaton om det, och det och det". Tvivlar på att jag kommer komma mig för att bli medlem där /någonsin/ fast jag har varit på väg flera ggr.

Jag ser bakom NT-skådespelerierna i t ex bloggar. Dock är jag fascinerad av NT-folks skriverier om livspussel, jobb, inköp av diverse prylar samt av att få en inblick i värderingar o att studera vad det är dom väljer att ta upp/skildra resp vad dom kringgår o helt utelämnar. Jag är intresserad av att studera dom för att förstå mig själv ännu bättre och hur vi skiljer oss åt.

När jag läser NT-folks bloggar får jag än mer bekräftat att jag t ex verkligen är annorlunda, att jag inte uppskattar o värdesätter saker på samma sätt.

Jag blir mer säker o blir påmind om att jag gör rätt som inte gör och lever som många andra. En tröst när livet känns konstant outhärdligt -eftersom det skulle va än mer outhärdligt o ohållbart att försöka leva ett liv i en NT-teater.

hatar facebook

tog en minut att gå med,
var med ett år,
tog två minuter att gå ur,
efter nån timmes raderande av inlägg och övrig möjlig radering av nätinformation tog det två minuter att gå ur.
den tiden får jag tyvärr inte tillbaks.
sunkigt media, lite som social streaking på nätet

Jag har facebook. Fixade det i somras för att fiska röster under valet. Och det gick ju JÄTTEBRA, jag som är en sådan ypperlig social minglare!

Fast å andra sidan lägger jag inte upp några snygga putsade sanningar heller. Jag skriver som det är. Att jag är ett orginal, att jag är psyksjuk, att jag är "låtsasarbetande" sjukpraktikant och att jag hatar Alliansen.

DET kanske är en av orsakerna till att jag inte har några fb-vänner mer än släkten.

Kahlokatt skrev:Orkade du läsa ända hit? Wow. Du är fanimej värd ett diplom.

Jag orkade läsa. Jag vet att livet kan vara skit. Skulle jag försöka mig på att skriva någon klämkäckt uppmuntrande kommentar så blir det fel. I vilket fall är jag imponerad av din uppriktighet och din självutlämnande stil. Du har begåvning och talang! Varför inte bli poet, dramatiker eller författare istället musikalstjärna? Till gamla bekanta kan man säga att det blev ändrade planer, att man fann sig själv och numera ängnar sig åt viktigare och mer angelägna saker.

Man har ingen skyldighet att redogöra för vem man är eller vad man gör. Man berättar det man vill berätta och svårare än så är det inte.

atoms skrev:Rostfritt aluminium har jag aldrig hört talas - rostfritt stål däremot. Visserligen så har aluminium i det långa loppet en tendens att oxidera.

Är inte allt aluminium rostfritt, eftersom rost är järnoxid? Och jag har för mig att aluminium oxiderar väldigt lätt, men eftersom aluminiumoxid skyddar mot vidare oxidation tar det lång tid innan angreppet blir allvarligt, i luft.
OT jag vet, min specialitet jag försöker jobba på det

Förresten vad är Facebook för någonting?

UDFy-38135539 skrev:
Förresten vad är Facebook för någonting?

Om du inte känner till facebook så har du inte missat något.

nisse skrev:Jag vet att livet kan vara skit. Skulle jag försöka mig på att skriva någon klämkäckt uppmuntrande kommentar så blir det fel. I vilket fall är jag imponerad av din uppriktighet och din självutlämnande stil. Du har begåvning och talang!

Instämmer med nisse.

KrigarSjäl skrev:Vadå misslyckade?

Det är väl allmänkunskap att folk på fejsbok bara lägger upp sina bästa bilder och sitt bästa skryt. Alla "framgångsrika" människor ni tror er se där lägger knappast upp info om när de fick sparken, missfall, klämde en finne på röven eller när de åkte dit för skattefusk.

Och vad är framgång, egentligen? Är det att ha ett väldigt stressigt jobb där man inte har tid för sina egna barn?
Att vara rik, är det framgång? Isf måste man betrakta rikemansungar som "framgångsrika" så fort de lämnat livmodern.

Nej, ärligt talat. Jag tycker det är fullständigt ointressant med nya BMWs, pooler, nyrenoverade lyxvillor, kök i borstat aluminium och vad det ny är nyrikt folk kränger på sig för att exponera sin lycka. Det som är intressant är kulturellt kapital.
Alltså människor som kan någonting, människor som har kultur, historia, erfarenheter, originalitet, intelligens, bra smak, sinne för estetiska värden.

Vem som helst kan handla från ett kreditkort, men få kan skilja bra från dåligt, god smak från dålig smak.
Stekarfolket verkar ha en unisont dålig smak, som om de kommer från samma förprogrammerade catwalk allihop.

Mäklare imponerar t.ex inte på mig. De slickar röv och lurar folk på stålar, det är kärnan i deras dagliga värv.
Fotomodell då?
-Måste vara världens mest onödiga jobb och varför har modeller inga hjärnor som Sten & Stalin sjunger?

1+