Hej där, jag är en student som håller på att skriva ett arbete om Aspergers. Jag har skrivit en massa om symtombilder, diagnoskriterier och dylikt men vad jag saknar är personliga uttalanden från folk som faktiskt har AS eller misstänker att de har det.

Jag tänkte att ovanstående fråga kunde utgöra en lämplig utgångspunkt. Motiverna gärna era svar med hur ni upplever ert tillstånd och varför ni känner som ni gör. Om ni inte säger nåt annat så utgår jag ifrån att jag har tillåtelse att inkludera era utsagor i min uppsats.

Kan väl passa på att berätta lite om min bakgrund också. Jag misstänker själv att jag har AS eller nån liknande autismspektrumstörning. Nån diagnos har jag inte fått (än) men när jag nyligen läste om syndromet kände jag igen mig i många av symtomen. Hela livet har jag känt mig "annorlunda" men kunde inte sätta fingret på vad det var. Att det tog ganska lång tid (jag är 22) innan jag fick upp ögonen beror väl på att mitt tillstånd är relativt lindrigt. Jag har inte lätt för den sociala biten, hålla igång ett samtal och prata om oväsentligheter men smälter ändå in ganska väl, även om jag uppfattas som tystlåten och introvert. Därför skulle jag själv nog svara nej på min fråga. Även om jag upplever mitt tillstånd som jobbigt ibland så känns det som en välsignelse vid andra tillfällen. Jag är tillfreds med mig själv. Oftast.

Tack på förhand.

Jag har både styrkor och svagheter. En del av bägge beror på AS och en del beror säkerligen inte på AS. Om jag blev "botad" skulle en del av mina svagheter försvinna, men kanske inte alla. Om jag blev "botad" skulle vissa av mina styrkor försvinna, men kanske inte alla. De svagheter och styrkor jag har i dag skulle antagligen ersättas av andra svagheter och styrkor, så det skulle nog gå på ett ut.

Jag kan inte säga exakt vilket jag skulle välja om jag kunde. Jag gillar den jag är i dag, men kanske skulle jag även gilla den jag skulle bli som NT. Skulle jag som NT sakna den jag var som aspare?

Jag röstade ändå nej bara för att "jag vet vad jag har, men inte vad jag får".

Där klämde Underjord till det. Precis det som jag också vill säga.

Vet vad jag har, men inte vad jag får.

Känns lite som att jag blir inte längre jag, om jag omvandlas till NT.

Jag vill inte bli NT. Både AS och NT har sina fördelar och nackdelar och eftersom jag är van vid AS så vill jag förbli sådan.

Om man jag förlorade alla egenskaper som direkt eller indirekt kan härledas till AS skulle det nog i princip inte bli något kvar av min personlighet tror jag och det vill jag inte.

Jag ser Aspergare som en människotyp som under rätt omständigheter har mycket att tillföra och därmed behövs lika mycket som NT-människorna.

Håller med ovanstående.. AS betraktar jag mera som en personlighetstyp än ett handikapp. Det verkar ju faktiskt som om många kända människor genom historien haft utpräglade AS-drag.

Det finns alltså belägg för att det i mångt och mycket är AS som fört mänsklighetens utveckling till den nivå vi har i dag. Så att säga att vi är handikappade är ju egentligen absurt..

jag är inte ett dugg handikappad!

snarare är jag en tillgång. det är trist att bli missförstådd, men vafan folk får väl TÄNKA lite, inte bara sväva bort i funderingar över om de ska ha kokosturkos eller lite mer limeturkos i vår för att vara moderiktiga. ffs!

jag kan massor, och har massor av potential att kunna ännu mer. sen visst, det kommer kanske med att jag har lättare att bli missförstådd pga mitt sätt att vara, agera och uttrycka mej. men det är ju inget HANDIKAPP. jag kan ju prata, reda ut saker om någon nu skulle missförstå!

och om nån inte fattar vad jag säger och inte frågar vad jag menar så är det inte MITT problem.

Det finns redan en tråd med i princip samma fråga vill jag minnas, kolla den.

Jag vet inte, vi med AS har faktiskt många viktiga egfenskaper som NT-personer oftast förbiser men som de skulle vara behjälpta av på t ex en arb-plats.
De ser bara våra svårigheter och inte våra tillgångar och det är väldigt tragiskt att det är så!

Men jag har en del egenskaper som jag är stolt över och som tveklöst beror på AS. Å andra sidan önskar jag ibland att jag skulle vara NT istället och t ex kunna vara mer social och träffa folk...
Men jag hade nog inte "bytt bort" min AS trots allt!

JA; om det skulle betyda att jag var mer lycklig än jag är nu. Annars.. nej...

Jag vet inte

Jag skulle vilja bli NT ett tag för att prova på, om det var reversibelt. Men har jag inte chansen att byta tillbaka vill jag inte ta risken.

Nej, jag tycker om mitt sätt att vara och mitt sätt att tänka... det jag skulle vilja ändra på är alla NT's och deras sätt att tänka och de krav de får för sig att ställa, speciellt vid sociala tillställningar

Jag vet ju inte om jag har AS eller ej än, men jag kan ju iaf säga att jag definitivt skulle vilja vara "normal".
Jag har inte så många starka sidor och de få starka sider jag har väger inte upp de dåliga.

JA!!!!! Jag önskar inget hellre än att få vara en normal människa med man och barn och jobb och egen lägenhet, en människa som inte har ångest precis hela tiden! Jag skulle nästan kunna MÖRDA för att få vara normal!

Kahlokatt skrev: en människa som inte har ångest precis hela tiden!

tänk på att ångesten inte är en direkt följd av AS utan snarare på känslan av utanförskap och annat liknande