Milyc skrev:

Kvasir skrev: Kanske hade det gått bättre om jag redan då hade vetat att jag har AS. Då kanske min flickvän hade haft lättare att förstå och acceptera mina besvärliga sidor. Nu blev problemet istället att hon bara tyckte det ver fel på mig i dessa situationer och att jag skulle ändra på mig. Hade hon vetat att jag hade AS så hade hon kanske förstått bättre varför jag var som jag var, och inte kunde ändra på det.

Eller så hade hennes krav på att du skulle ändra på dig blivit starkare.

Nu känner jag ju inte alls din före detta men en del NT reagerar nämligen på vetskapen om att andra människors avvikande beteenden kan härledas till en diagnos med att gå in för att försöka "bota" eller "hjälpa att träna bort" beteendet istället för att acceptera det. I annat fall kan de nöja sig med att konstatera att han eller hon är lite "annorlunda" eller "speciell" men börjar man tala om att personen har något som heter "Aspergers syndrom", då kan de genast dra slutsatsen att det måste utgöra ett stort problem som de börjar arbeta på lösningar till innan det faktiskt blivit något problem.

Det faktum att vissa av ens personliga egenskaper kan härledas till något läkare kallar "störningar" kan faktiskt göra att många NT får svårare snarare än lättare att acceptera att man är som är.

Tror inte krav på förändring blivit starkare, eftersom diagnosen just visar hur svårt det är för AS att anpassa sig.

Däremot kanske partnern skulle ge upp, just för att h*n insåg att så här är h*n, kommer aldrig att ändra sig, kommer aldrig att bli botad, det är bara att resignera, finns inte längre något hopp, jag kommer att få bära huvudansvaret för att allt ska funka i all evighet.

Kanske värre att veta "min partner har en obotlig störning" än "min partner är lite originell".

Jag svarar enligt Charley?s instruktion.

Måste jag välja skulle jag absolut välja en tjej med AS. Känner klart mer gemenskap och förmåga till förståelse inom vår grupp, än jag tycker jag har gjort hos NT-tjejer när man försökt finna "henne" där...

Charley? skrev:(Var nära att skriva ett nytt inlägg i en annan tråd men kom fram till att detta förtjänar en egen tråd.)

Frågeställning: Om du får välja, vill du helst vara tillsammans med en aspie/autist eller med en neurotypisk person?
Du måste välja ett alternativ. Svara inte om du inte kan välja.
Motivera ditt svar så utförligt som möjligt.

NT. Har ingen erfarenhet av att vara ihop med nån annan än NT. Har förresten mest träffat NT öht och försökt anpassa mig efter dem. Hur skulle jag anpassa mig efter en aspie?

En aspie som tänkte som jag låter iofs trevligt. Men jag har en känsla av de inte finns. En envis aspie som bara kör sitt race kanske vore svår att leva med.

Sen tycker jag en del aspies här inte är min typ, oförskämda och känslokalla verkar de vara. Kanske jag är för van att leva i NT-världen, men såna aspies skrämmer mig.

Gäller det att sätta barn till världen gör jag det hellre med en NT, med två aspie-föräldrar är det nog större risk att barnet också får AS.

Min partner hade inget val (varken jag el han visste att jag hade AS). Tror om han fått välja, hade han valt en NT. Har lite skuldkänslor att jag drog honom i fördärvet, s a s.

Jag tycker andra As individer kan vara minst lika påfrestande som andra människor att ha att göra med och de behöver absolut inte innebära att interaktionen går mer smidigt.

Min nuvarande partner är väldigt förstående när det gäller mina AS-drag.
Vi är ganska lika på det sociala området så hon är egentligen ett mellanting mellan NT och AS.

svarar jag jättetydligt,

jag förstår INTE Ntpersoner alls de är konstiga misstolkar övertolkar och beter sig almänt konstigt.

dessutom tror jag de har svårare att aceptera mina bestämda åsikter och sånt

Tror inte heller på ett förhållande med en riktig AS-tjej. Antingen är dom riktigt nördiga eller oxå mera butchiga eller mer promiskuösa än alla killar på forumet. Burr!

Självklart skulle man inte palla en riktig bimbo heller..

Tror att det optimala skulle vara en smart tjej med en aning av pojkflicka i sig. En tjej som kan sminka sig och klä sig men inte måste..

Thunderchild skrev:Tror inte heller på ett förhållande med en riktig AS-tjej. Antingen är dom riktigt nördiga eller oxå mera butchiga eller mer promiskuösa än alla killar på forumet.

Ja jag är inget av det du beskriver iallafall.

Fast då är väl jag inte en riktig as-tjej då eller nåt. Jag vet inte. As har jag iallafall.

Min sambo (Ford) har ju också as och vi förstår varandra även fast vi kan vara olika också. Jag har aldrig haft ett förhållande med en NT-kille så jag har ingen erfarenhet av det.

Jag tänker att man borde kunna vara ihop med en NT om man har AS. Det hänger ju inte bara på det. Man måste ju passa ihop på andra sätt också för att det ska funka. Även om det är två med AS s är det ju inte säkert att man passar ihop.

En NT har oftast så höga krav på att umgås att vi med AS lätt känner oss instängda och de utstängda.
Jag klarar inte av att sitta och gulligulla 6 timmar varje kväll samtidigt som man bara måste sköta allt i hemmet. Det går inte.
NT folket kan vara nog så sexiga och mentalt intressanta men när det blir ett förhållande så vet jag att det snart spricker just på skillnaderna.

Jag tror inte det finns många tjejer som vill gulligulla i 6 timmar,Ufo!
Annars håller jag med om att NT ofta har för höga krav på att umgås för oss aspergare.

Jag hoppas du inte tar illa upp,tess,men lite nördig är du men det ser inte jag som något negativt!
Jag tycker om tjejer som är lite nördiga och du är en fin vän!
Jag har träffat en del goa as-tjejer som jag gillar och skulle kunna tänka mig att ha ett förhållande med,tyvärr har ingen av dem blivit intresserad av mig!
Skam den som ger sig!

kanske helst en person som är lite lik mig själv, men inte behöver ha asperger diagnos för det
tänker också att eftersom jag själv har lite problem p.g.a. min asperger så skulle ett förhållande försvåras ytterligare om min partner hade samma problem som jag eller ännu värre..
men alla är ju olika och egentligen är frågan rätt ointressant om personen skulle ha diagnos eller inte, men visst, är man lika varandra personlighetsmässigt så har man större chanser att komma överens osv.

tvilling99 skrev:Jag tror inte det finns många tjejer som vill gulligulla i 6 timmar,Ufo!

Du verkar inte känna många NT, hör jag.
Det skall vara gulligull från man slutat jobba till man somnar i sängen.
Sitta o kramas, glo på dumburken, diskutera färg o form på gardiner etc...

Men det är som sagt de sakerna jag har svårt för. Inte NT som sak.

ufo skrev:

tvilling99 skrev:Jag tror inte det finns många tjejer som vill gulligulla i 6 timmar,Ufo!

Du verkar inte känna många NT, hör jag.
Det skall vara gulligull från man slutat jobba till man somnar i sängen.
Sitta o kramas, glo på dumburken, diskutera färg o form på gardiner etc...

Men det är som sagt de sakerna jag har svårt för. Inte NT som sak.

Eller att göra saker tillsammans, bara för att .. eh .. ja.. alltså för att göra saker tillsammans.

Varför hitta på en aktivitet som ingen egentligen är intresserad av bara för att göra något tillsammans? Då är det väl bättre att lägga tiden på att sitta och kramas i soffan i så fall.

Kvasir skrev:Varför hitta på en aktivitet som ingen egentligen är intresserad av bara för att göra något tillsammans? Då är det väl bättre att lägga tiden på att sitta och kramas i soffan i så fall.

Det normala när man är tillsammans är ju att det finns saker som båda är intresserade av. Ska man få ett förhållande att fungera i längden bör det nog finnas mer saker som man har ett gemensamt intresse för än att kramas i soffan!

Måste man konstruera aktiviteter "för att göra nåt tillsammans" är man nog tillsammans med fel person.

Kvasir skrev:Varför hitta på en aktivitet som ingen egentligen är intresserad av bara för att göra något tillsammans?

Exakt det är min poäng varför umgås 24/7 ?
Hela den här umgåsgrejen är "ofta" så uppskruvad så jag kan krevera. Ser när grannarna går till tvättstugan och viker tvätten tillsammans. Hur kan dom?
Man måste ju ha tid för sig själv också och där tycker jag att NT ofta missar.
Jag tar gärna promenaden till tex:tvättstugan men jag gör det helst ensam inte i grupp.

Bjäbbmonstret skrev:Måste man konstruera aktiviteter "för att göra nåt tillsammans" är man nog tillsammans med fel person.

Eller så beror det på att de gemensamma intressena till stor del är ensamaktiviteter, och att ingen har några direkta intressen lämpade för gemenskap än att resa, fika och liknande, som man kanske inte kan och vill göra hela tiden. Det handlar nog mera om just att man som AS kanske inte har så stort behov att göra saker tillsammans bara därför att. Det var liksom poängen. Dessutom får du gärna hitta en trevlig kvinna med samma intressen som mig åt mig, om du kan. Själv har jag inte lyckats lista ut hur och var jag ska träffa henne trots att jag är övertygad om att hon finns någonstans. Folk har så konstiga och ointressanta intressen.

Jag sitter gärna i soffan och kramas en stund med någon som jag tycker om,men inte i timtal!
Jag tror att det mest är yngre som skall kramas och pussas i timtal,när man blir äldre så värdesätter man annat oxå.

tvilling99 skrev:Jag tror att det mest är yngre som skall kramas och pussas i timtal,när man blir äldre så värdesätter man annat oxå.

Kan ligga en poäng i det där men isåfall så mognar människor med AS mycket tidigare än NT. typ 15-20 år på ett ungefär.

Måste passa på att fråga dig hur gammal du är,Ufo

Kvasir skrev: Dessutom får du gärna hitta en trevlig kvinna med samma intressen som mig åt mig, om du kan. Själv har jag inte lyckats lista ut hur och var jag ska träffa henne trots att jag är övertygad om att hon finns någonstans. Folk har så konstiga och ointressanta intressen.

Eeh....hur gammal är du Kvasir?

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev: Dessutom får du gärna hitta en trevlig kvinna med samma intressen som mig åt mig, om du kan. Själv har jag inte lyckats lista ut hur och var jag ska träffa henne trots att jag är övertygad om att hon finns någonstans. Folk har så konstiga och ointressanta intressen.

Eeh....hur gammal är du Kvasir?

44, hurså?

Kvasir: Har dina intressen klubbar, fanclubbar, intressenätverk eller liknande? Sånt kan jag rekommendera.

Att träffa folk på partimöten, dykarkursen, måleriskolan, antikmässan, hundutställningen, biblioteket, museet, teatern, nishade festivalen etc. graranterar åtminstone ett gemensat intresse

Bjäbbmonster, MsTibbsar och andra,

notera för det första den lilla gulen pluppen efter min tidigare text, dvs. smileyn. Det var alltså inte så allvarligt menat.

Men visst, jag har upplevt det knepigt att träffa kvinnor med samma intressen, men det beror naturligtvis inte bara på intressena, utan på min AS och därmed sammanhängande problem med det sociala. Jag har väl blivit ganska bra på det sociala också med åren, men själva kontaksökandet har jag aldrig greppat. Det hjälper alltså inte att gå på konsert eller teater eller så, för det brukar ju inte leda till att man får kontakt med nya människor även om de svirrar runt omkring en i pauserna. Målarkurser har däremot varit ett utmärkt sätt att få trevliga vänner med samma intresse. Tyvärr brukar medelåldern vara lite för hög för att bli annat än vänner.

Nu hade jag inte alls någon avsikt att börja beklaga mig eller så, utan det där första inlägget var mest bara menat som en observation om AS/NT, utan mera avsikter. Men men, nu har ni dragit upp det. För det första har jag överhuvudtaget knappt gjort några försök att träffa någon på väldigt många år, just för att jag har mått så dåligt att jag knappt orkar umgås med vänner en gång. Att då försöka lura in någon kvinna i mitt liv känns inte rätt. Jag skulle förmodligen försöka om jag plötsligt träffade den där precis rätta, men inte annars. Skulle någon falla för mig först så, OK, då är ju skadan redan skedd för hennes del, så då är det ju hennes beslut om hon orkar med mig eller inte. Så är jag och har ganska länge varit i en sådan ålder att de flesta kvinnor tenderar vara fullt upptagna med man och barn, och jag är inte riktigt den som försöker gå in och förstöra ett förhållande. Och så brukar kvinnor i denna ålder inte heller gå så mycket på kurser, konserter och annat just för att de är så upptagna. Många trevliga kvinnor som är 20 år älder än mig har jag däremot träffat på, men det känns inte riktigt som det är dags ännu.

Sedan har jag mitt eviga problem med ljudkänslighet samt att jag knappast står ut med någon annan musik än klassisk och möjligen jazz. Det är nog det som begränsar mest i valet av partner.

Ja ja, då har jag fått det sagt, men ta det inte som gnäll. För tillfället känns det som jag kan leva med situationen, och jag hoppas att jag mår bättre någon gång så något trevligt kan hända på denna front igen.