Jag har alltid haft extremt svårt med engelska.. Inte någon speciell del, fvs läsa, skriva osv utan att jag helt enkelt har svårt för att komma ihåg ord. Mitt ordförråd är för litet.
För något år sedan var jag ibland på "tjejträff" med andra tjejer som har asperger och alla dom, inklusive några andra aspergare jag träffat, har sagt att engelska är jättesvårt.

..Finns det ett samband??

Vet inte. Men jag har i praktiken svårt med både tal- och kroppsspråk(skoder), särskilt andra än dem jag är van vid, på grund av aspig stelhet, omställningsproblem och den vanliga underutvecklade tolknings- och kommunikationsförmågan. Plus att jag måste översätta redan till svenska, eftersom jag inte tänker och känner i ord. (Också ett utslag av ojämn begåvning, apropå en annan aktuell tråd...)

Sedan har jag väl rätt lätt för delar av det i teorin, men då har jag också drivit mig hårt för att kompensera för bristerna.

Zombie. Om du har svårt med språk i helhet så är det ju inte så speciellt konstigt om du kanske har ännu svårare med ett "främmande" språk..

Själv har jag dock Väldigt lätt för att uttrycka mig i både tal, skrift och kroppsspråk i svenska.. Men engelskan är en helt annan värld..

Zombie skrev:särskilt andra än dem jag är van vid

... så om man också betänker att aspergare "ska" ha svårt med både språk och det ovana kan jag nog tänka mig att det finns likheter. (Och varje språk är ju en helt annan begreppsvärld, som du mycket riktigt antyder, men som jag tycker folk i allmänhet sällan verkar medvetna om.)

Och "språk i helhet", så enkelt är det inte heller. Bland mycket annat har jag lättare för skrift - även om det också hänger ihop med att man ofta kan läsa mer ostört och i lugn och ro än man kan lyssna. Men sådan distraktionskänslighet är ju också ett klassiskt aspergardrag...

Min dotter som har Asperger är mycket duktig på engelska. Att läsa och skriva på engelska kan ses som ett av hennes specialintressen.

Även jag som då inte har en fullständig diagnos är bra på engelska.

Har även en dotter med HFA som har svårt med att lära sig glosor och inte kan översätta men det är ingen tvekan om att hon förstår alldeles utmärkt, både talad och skriven engelska.

Tror inte att det finns nåt särskilt samband. Jag har otroligt lätt att lära mig främmande språk, svenska och tyska var alltid mina favoritämnen i skolan. Har också bra koll på grammatik och stavning...

"Samband" behöver inte betyda vare sig "lika för alla" eller ens "finns hos alla". Enligt min erfarenhet är aspergare om något mer olika än folk i allmänhet, inte mindre (eftersom vi tenderar mot extremer i känslighet/okänslighet, rigiditet/"flytighet", känslo-/intellektinriktning och så vidare).

Hej!

Jag kan chatta rätt obehindrat på engelska, läser böcker och förstår vad som sägs i filmer och sånt. Jag pratar dock rätt taskigt, uttalet är inte det bästa.

Så nej, jag vet inte om det finns nåt samband. Många med AS är ju duktiga på språk och sånt har jag fått för mig. Men det finns ju säkert en hel del som inte är bra på språk också.

Hälsningar

Lilla Gumman

Tror inte det hör ihop. Kan nästintill flytande engelska, dvs samma nivå som svenska, i båda måste jag leta ord ibland. Innan nån kommer och säger att engelska är mitt modersmål så säger jag att jag började prata det när jag var ca 5. Pluggar/t andra språk och där går det rätt ok, skulle nästan säga att aspergern gjort vissa delar lättare (följa och minnas regler och mönster) och andra svårare. De utländska uttrycken som inte skall översättas bokstavligt osv.

Jag förstår engelska till 99%, men är ganska dålig på att prata engelska. Eftersom det känns som om man får en annan perosnlighet om man anstränger sig att prata korrekt engelska.

Språk har varit mitt specialintresse och även mitt begåvningsområde. Har i perioder snöat in på olika engelska dialekter och jobbar som översättare och språkgranskare på engelska. Så jag passar inte profilen. Men som Zombie påpekade är det ju ofta antingen eller med autister.

Verkar ju nästan som att det är antingen eller.. Ingen har svarat att den är något mitt emellan

mutuldus skrev:Verkar ju nästan som att det är antingen eller.. Ingen har svarat att den är något mitt emellan

Är du bra på svenska då? Jag tycker att eftersom jag är så bra på svenska, eller hur man ska säga, så blir det väldigt lätt att förstå engelska med den träning man fått i skolan osv. Det är ju ganska lika språk.

Jag har nog oerhört lätt för språk. Har t.o.m. börjat lära mig fraser på arabiska av att ha tittat på så många videoklipp från arabvärlden där de spyr ut sitt hat mot judar och västerlänningar.

Det är ju väldigt mkt släktskap mellan tyska, engelska, svenska etc.

Kanske blir det som norska för dig? Det är så likt men så annorlunda, att man typ blir förvirrad till en början.

Jag har alltid varit väldigt begåvad när det gäller svenska, "nemas problemas"! Alltid fått beröm av svenskalärare i skolan osv..

Norska förstår jag nästan alltid, är ju nästan svenska.

Engelska har jag ju läst i skolan i hela 8,5 år men ändå hur kass som helst.. det går in i ena örat och ut genom det andra!

I doubt it. I'd say my English is more than likely better than that of the Englishmen themselves. Although this may in fact have more to do with my Non-verbal Learning Disorder diagnosis, which to simplify means I'm great with languages (verbal skills) but terrible at math, geography, reading maps, anything like that. I hope that helped. Cheers.

Det finns inget direkt samband dålig på engelska - asperger, däremot beror det på din personliga begåvningsprofil. Själv är jag urusel på matematik, det fäster inte. Och det stämmer knappast in på AS.

Själv förstår jag engelska bra. Däremot tar det en evighet för mig att komma på något att säga om jag tvingas konversera på engelska. Det är nog både är en fråga om vana samt, som Krigarsjäl skriver, att beror om ens begåvningsprofil.

Min pågående utredning visar att jag ligger högt både språkligt och visuellt. Engelska läser och förstår jag bra. Grunden till det ligger i att kollat en massa tv-serier i uppväxten precis som dagens ungdomar gör (Den anglosaxiska kulturimperialismen släpper inte taget så lätt!)

Att däremot prata engelska är mycket svårare för mig, (jag hör själv hur "svengelskt" det låter och ser hur mina barn hymlar med ögonen), pga att man sällan får tid att tänka efter och att jag gör det så sällan. Men jag har inga större problem att hitta vanliga ord och formuleringar.

Däremot om det gäller mer avancerad engelska då känner jag mig grön vad gäller att både tala och skriva men det gäller säkert de allra flesta svenskar.

Tvärtom - jag har alltid varit mycket duktigt på engelska. Beror nog på att jag spelat datorspel sen jag var 4.

Nej, jag är väldigt duktig på engelska och språk i allmänhet. Däremot är jag fullkomligt värdelös på matematik.

Jag har lättare att uttrycka mig i skrift än i tal oavsett språk. När jag skriver kan jag ta den tid jag behöver till att formulera mig. Det är svårare i tal; när jag formulerat klart meningen i huvudet så har samtalsämnet redan ändrats.

Vad gäller främmande språk, t ex engelska, så blir skillnaden i svårighetsgrad tydligare; Jag förstår när någon pratar, har inga problem att läsa och skriva men när jag ska prata så blir det extra svårt. Dessutom försvinner orden ifrån mig när jag är i en stressad situation.

Jag tror däremot att det är rätt vanligt, vad gäller främmande språk, att det är lättare att förstå än att prata själv, speciellt när man är nybörjare.

Min engelska är bara okej, med tanke på hur stor del av min utbildning som varit på engelska borde den vara bättre. Träffade en britt med ADHD förra veckan och han droppade den ena konstiga engelska metaforen efter den andra, jag fattade att de var metaforer men saknade den kulturella förståelsen för att kunna tolka dem på rätt sätt.

Samtidigt så handlar det om övning, jag har inte så stora möjligheter att träna mina engelska nu som jag hade i Saco. De internationella uppdragen inom Attention är försvinnande få.

haha jag är typ lika bra på engelska som på svenska mitt ordförråd är typ lika stort.. fast jag är så jävla blyg så jag gillar inte o prata engelska med andra för jag är rädd att göra bort mej ^__^

Jag gick gymnasiet på en skola i London så jag tänker mer eller mindre på engelska. Min engelska kanske inte är den bästa. Men jag tror att många svenskar värderar engelska kunskap annorlunda än jag gör. För mig är det ett sätt att kommunicera inte något man får betyg i. Ett engelskt barn kan också engelska så varför prata om hur bra eller dålig man är. Engelska handlar för mig mer om kommunikation än om betyg och grammatik. Tror att när man börjar tänka så , så struntar man också i hur bra eller dålig man är.

Sen tror jag att aspergers kan ha nedsatt vad man kan kalla aktivt ordförråd eller vad man ska säga. Dvs aspergers kan nog ha ett precis lika bra ordförråd som andra människor men de kan göra intryck av att inte ha något ordförråd just för deras kommunikationssvårigheter. Dessa kommunikationssvårigheter kan också i sig leda till att språket blir lidande. Dvs att de inte tränar upp sin kommunikativa engelska alltså att prata med andra människor. Medan de kanske kan skriva engelska för det. Har man svårt att läsa av andra människor så blir det verbala lätt lidande för att man känner sig osäker i interaktiva situationer, eller så blir man en sådan som pratar om en sak hela tiden, men då kan de ju förlora intresse, andra alltså.

Hur som helst tror att kärnan i problematiken ligger i de sociala missförstånden, brister i social interaktion, eller kanske snarare missförstånd i social interaktion som sedan leder till osäkerhet och på så sätt leder till att man inte pratar engelska eller vad det nu handlar om. Tror inte att folk som har asperger i sig är sämre på engelska. Finns ju en massa engelska böcker man kan läsa för att träna upp sitt ordförråd. Man kan sitta och läsa engelska böcker i en skrubb i hela sitt liv. Självklart lär man sig en massa ord på det. Men eftersom man inte är så interaktiv som andra människor så kanske man ändå gör intryck på andra och på en själv att man inte kan engelska. Men att läsa i sin egen tysthet och för egen del utan att behöva bevisa det för andra är också att kunna engelska. Och kanske mer typiskt asperger än den typ av engelska förmåga som man ser hos neurotypiska utåtriktade, socialt intelligenta neurotypiska människor.