nisse skrev:

DIProgan skrev:Ja att hata facebook är ju så balanserat och berättigat så

Det kan också ses som ett ställningstagande och uttryck för den fria viljan.

DIProgan skrev:

nisse skrev:

DIProgan skrev:Ja att hata facebook är ju så balanserat och berättigat så

Det kan också ses som ett ställningstagande och uttryck för den fria viljan.

Rösta på piratpartiet istället ^^

Miche skrev:Det sjuka med FB är att även om man bara låter sina vänner se bilderna så kan de i sin tur låta andra se allt de ser på din sida, så i praktiken har du inget skydd öht...

Exploitbat skrev:..
Det verkar som att i princip alla har en massa människor som vänner även fastän de inte känner varandra, var ovänner när de gick skola tillsammans eller aldrig ens pratat med varandra. Det här är den främsta anledningen till att jag inte vill vara medlem. Det känns så absurt. Vad är meningen med det hela?

Sen alla dessa löjliga "klubbar", eller vad det nu är. Och alla jävla löjliga, ointressanta inlägg alla gör. Och jag vill inte se fyllebilder från den gångna helgen från stadens enda krog.

nisse skrev:I vissa avseenden tror jag att FB har ersatt epost. Folk orkar inte längre hålla reda på varandras mejladresser. Jag har hört människor säga "du kan adda mig på fejsbook".

barracuber skrev:

nisse skrev:I vissa avseenden tror jag att FB har ersatt epost. Folk orkar inte längre hålla reda på varandras mejladresser. Jag har hört människor säga "du kan adda mig på fejsbook".

Det sista skulle man väl bara säga om man visste att den andre verkligen är på FB.

Annars skulle det vara ganska hänsynslöst att slänga ur sig nånting sådant utan hänsyn till folks känslor inför integritet, säkerhet, privatliv, teknik osv.

nisse skrev:

barracuber skrev:

nisse skrev:I vissa avseenden tror jag att FB har ersatt epost. Folk orkar inte längre hålla reda på varandras mejladresser. Jag har hört människor säga "du kan adda mig på fejsbook".

Det sista skulle man väl bara säga om man visste att den andre verkligen är på FB.

Annars skulle det vara ganska hänsynslöst att slänga ur sig nånting sådant utan hänsyn till folks känslor inför integritet, säkerhet, privatliv, teknik osv.

Jag hörde detta när jag var på en fest i Stockholm. I den sociokulturella miljön torde det vara en omöjlighet att inte ha fejsbook.

Jag är ibland bekymrad över att min uppfattning om vad det är att vara människa är tillbakablickande, irrationell och inadekvat. Kanske har Generation Facebook byggt sina virtuella boningar i god tro, i avsikt att ge rum åt de Människor 2.0 de faktiskt är, medan jag finner det besvärande eftersom jag fortfarande är en Människa 1.0. Ju mer tid jag tillbringar med Generation Facebooks eftertrupper (i form av mina studenter), desto mer övertygad blir jag å andra sidan om att en hel del av den mjukvara som för närvarande formar deras generation är dem ovärdig. De är intressantare än den. De förtjänar bättre.

Det slående med Zuckerbergs vision om ett öppet internet är hur mycket oberördhet som krävs för att den ska fungera. Något Facebooks användare upptäckte när sajten ändrade deras integritetsgränser så att fler uppgifter blev öppna, med den (oavsiktliga?) följden att moster Dora plötsligt kunde se att du i tisdags gick med i gruppen Queer Nation. Snabbt blev gayungdomar icke-gay, partyfolk tog bort sina partyfoton, politiska braständare släckte sina eldar. I levande livet kan vi vara alla de där människorna, på våra egna villkor och på vårt eget sätt.

På en fråga om integritet förklarade Zuckerberg för omvärlden: ”Det är bara en social norm som utvecklats med tiden”. Den gången protesterade omvärlden högljutt, och Facebooks svar blev ”grupper”, en ny möjlighet som tillåter folk att dela upp sin vänkrets i ”klickar” där några får se mer av ens profil, andra mindre.

Hur ”grupper” ska komma att fungera vid sidan av ”Facebook Connect” återstår att se. Facebook Connect är ”nästa förnyelse av Facebooks plattform” där användarna ”tillåts” ”koppla upp sin Facebookidentitet, vänner och privata profil mot vilken sajt som helst”. På detta nya, öppna Internet kommer vi att ha med vår verkliga identitet när vi förflyttar oss över Internet.

Han använder ordet ”connect” som troende använder ordet ”Jesus”, som om det vore heligt i och av sig självt: ”Så idén är att, uumm, sajten hjälper alla att komma i förbindelse med andra och att dela med sig av information till människor de vill ha kontakt med…”

Förbindelse är målet. Kvaliteten i den förbindelsen, kvaliteten i den information som passerar igenom den, kvaliteten i de relationer som förbindelsen tillåter – inget av det är viktigt. Att en mängd av de sociala nätverken direkt uppmuntrar till svaga, ytliga förbindelser och att det kanske inte enbart är något positivt, tycks aldrig ha föresvävat honom.

Precis som med alla tillvänjande sysslor visade det sig oändligt mycket svårare att sluta än att börja. Jag ångrade mig om och om igen: Facebook är och förblir den bästa avkoppling från jobbet jag någonsin haft, och jag älskade det. Vissa sätt att undvika arbete är jobbiga i sig och får inte tiden att gå särskilt snabbt: röka, äta, ringa folk. Med Facebook gick timmar, eftermiddagar, hela dagar utan att jag märkte det.

När jag till sist bestämde mig för att sluta för gott ställdes jag inför samma fråga som alla andra: blir man verkligen borttagen för gott? I en intervju i ”The today show” ställde Matt Lauer Zuckerberg just den frågan, och eftersom Lauer inte lyssnar godtog han följande svar och gick vidare till nästa: ”Ja, det som händer är att ingen i fortsättningen kommer att få del av den informationen.”