hej, jag sa i min tidigare tråd att jag är nyligen AS diagnostiserad.

jag har läst mycket av era inlägg på sidan, speciellt angående arbete och sjukskrivningar. jag visste inte mycket om as tills för ett år sedan, och innan dess visste jag att det fanns vissa problem för mig i livet men jag trodde hela tiden att jag skulle kunna ha en framtid som alla andra.

dvs, jobba osv.

jag har ju haft jobb tidigare i mitt liv och det har ju gått hyfsat även om jag alltid har slutat eller blivit kickad, då jag har varit oseriös. men jag trodde allt det berodde på mig själv och inte min sjukdom. jag har precis pluggat klart konvux och fått betyg så ja kan söka till högskolan. men det känns lite konstigt nu när jag läser allt detta, har vi ingen framtid till jobb på vanliga arbets platser? detta skrämer mig, är det inte nog med att folk kan vara ironiska med oss utan att vi fattar, att vi inte kan umgås så länge med folk för vi blir trötta även fast vi vill umgås mera osv.


om det finns nån ljus glimt där ute, inspirera mig.

tack på förhand.

Det är ju olika från person till person, mycket mer kan man väl inte säga. Bara för att någon annan inte klarar något betyder det ju inte att du är likadan.

hangwithmeifyourforreal skrev:men jag trodde allt det berodde på mig själv och inte min sjukdom.

Influensa är en sjukdom. AS är det inte.
Det är ett syndrom du får lära dig att leva med, glöm ideer som går ut på att "bota" eller bli av med AS. Men du kan lära dig metoder att hantera AS.

Du skall verkligen inte ge upp för en AS-diagnos, men var beredd på att kanske välja en annan väg än den du sedan tidigare stakat ut.

Oseriös sa du. Kan vara att de tagit så mycket av din inre energi att du helt enkelt inte orkar fortsätta va seriös. I sådana fall brukar det gå bra till en början och dala utför med tiden.

hmhm, ja tror du satte pricken på i:et angående oseriösiteten.

tack för inspirationen för övrigt.

hangwithmeifyourforreal skrev:... men det känns lite konstigt nu när jag läser allt detta, har vi ingen framtid till jobb på vanliga arbets platser? detta skrämer mig, är det inte nog med att folk kan vara ironiska med oss utan att vi fattar, att vi inte kan umgås så länge med folk för vi blir trötta även fast vi vill umgås mera osv.

Jag blir nog inte så trött av att umgås med folk. Däremot blir jag trött om jag mår dåligt i umgänget för att jag känner mig utanför eller nånting känns fel eller det blir missförstånd eller dålig stämning eller jag gör bort mig osv.

hangwithmeifyourforreal skrev:... har vi ingen framtid till jobb på vanliga arbets platser? detta skrämer mig, ..

Du är inte ensam. För några decennier sedan - typ på sena 80-talet när jag började jobba - då funkade det. Men på mid 90-talet nångång kom alla samhällsförändringar på löpande band - valutakriser, räntekriser, finanskriser, globalisering, finanskapitalism, internet, omorganisationer, globala uppköp, teamarbete, globala organisationer, konsultmarknaden och bemanningsbranschn exploderade, ökade krav på flexibilitet och social kompetens, m.m. (kommer inte på allt). Lite grovt sammanfattat. Säkert missat hälften. Du fattar säkert poängen att detta kan ha drabbat oss?

Jag har egentligen bara en preliminär AS diagnos. Ska göra utredningen i höst/vinter. Jag jobbar för närvarande men på aktivitetsersättning. Sitter på ett kontor och jobbar framför dator. Lite monotomt arbete och lite annat. Det är bra och fungerar bra. Tack vare den begränsade sociala kraven. Men det financeras av försäkringskassan. Men det är kvalificerat arbete tycker jag. Men jag har blivit tillsagt av arbetsförmedlingen att jag inte skulle fått detta jobb om jag hade AS. De sa det ordagrant.

Jag har ju inte haft AS registrerat på mig. Jag genomgick en arbetspsykologisk utredning men där ingick inte AS utan det blev autitiska drag med tvångssyndrom. Sen sa jag upp mitt funktionshinder för att de skulle ha ut mig på fysiskt arbete när jag hade funktionshinder. Sen handleddes jag utan funktionshinder och då handleddes jag till ett kvalificerat kontorsjobb som jag är nöjd med och trivs med. Sen gjorde jag tester på psykiatrin och de sa att jag har AS men att det är en preliminär diagnos för att jag inte genomgått den neuropsykiatriska utredningen. Sen berättade jag det för arbetsförmedlingen och då sa de att jag inte skulle fått detta jobb om jag hade AS.

Jag känner mig dock mycket hemma med AS diagnosen. Det är lite av en livlina för mig. Även habiliteringen verkar bra och psykiatrin. Har man AS så blir AS diagnosen en styrka verkar det som. Men som sagt den kanske också leder till att man inte får möjlighet att prova så kvalificerade jobb som man skulle fått prova utan funktionshinder. Jag har ju läst lite på detta forum och hört folks historier om deras erfarenhet av arbetsförmedlingen. Det verkar som om de som har en bra arbetslivserfarenhet har klarat sig utan funktionshinder och helt enkelt hållit tyst som sin diagnos. Eller har jag fel ?

är AS nått man måste uppge när man söker jobb? eller är det nått som dom tar reda på genom nån slags "scan". är det bättre att inte ha en diagnos om man inte behöver den för att till exempel söka nått slags bidrag eller stöd..

Om man får diagnos så behöver ingenting hända om man inte vill det. Som jag fattat det.

hangwithmeifyourforreal skrev:är AS nått man måste uppge när man söker jobb? eller är det nått som dom tar reda på genom nån slags "scan". är det bättre att inte ha en diagnos om man inte behöver den för att till exempel söka nått slags bidrag eller stöd..

Du behöver inte uppge att det finns en diagnos.
De kan inte få ut dina journaler ifrån sjukvården.
Men om du en gång visat upp diagnosen så finns den kvar i deras system för gott. Och får instanser som saknar sekritess veta så kan du se informationen som offentlig.