Jaha, ännu en illustration till varför man inte ska skaffa någon aspergerdiagnos om man inte djävulskt noga har avgjort för sig att fördelarna överväger. Eller varför föräldrar kanske inte ska göra det åt sina barn fast de har ett helvete och inte kan få hjälp.

Kanske inte alla bollar är färdigspelade än, men kan man uppnå något genom att gå till media tro - om man orkar?

Kan OA:s rättssäkerhetsgrupp göra något? (Kanske redan varit på tal, orkar inte koxa efter.)

Det är den enda anledningen jag kan komma på. De saknar förtroende för att jag har AS. Nåt annat finns inte att finna i min personalakt. Inga sena ankomster, inga vårdslöshet i trafik, inget misskött arbete.

Ja, facket ska hålla mig informerad. Men det har under de här månaderna inneburit att jag fått ringa dom, och när de inte svarat har jag fått åka och uppsöka dom.
Nu har jag mailat ordföranden och meddelat att jag inte begärt omplacering till tvätthallen. Hade jag velat tvätta bussar hade jag inte tagit busskort för 10 lakan, då hade jag nöjt mig med mitt B-kort så jag kunnat köra på inhägnat område.

Vet ni vad, det här är ju helt oacceptabelt!!!
Fan vad rasande jag blir!
Något måste gå att göra åt detta?!

Funderaren: ge inte upp! Det måste gå att lösa på något sätt. (Tyvär har jag inga uppslag på hur, inga förnuftiga åtminstone...)

Funderaren skrev:Det är den enda anledningen jag kan komma på. De saknar förtroende för att jag har AS. Nåt annat finns inte att finna i min personalakt. Inga sena ankomster, inga vårdslöshet i trafik, inget misskött arbete.

Ja, facket ska hålla mig informerad. Men det har under de här månaderna inneburit att jag fått ringa dom, och när de inte svarat har jag fått åka och uppsöka dom.
Nu har jag mailat ordföranden och meddelat att jag inte begärt omplacering till tvätthallen. Hade jag velat tvätta bussar hade jag inte tagit busskort för 10 lakan, då hade jag nöjt mig med mitt B-kort så jag kunnat köra på inhägnat område.

De får vara så jävla goda och presentera dig med sakliga grunder då. Bered dig på att det inte alltid (aldrig?) blir så himla trevligt, men faktiskt, ska de nu omplacera sig så får de pipa ur sig VAD som gör att du ska omplaceras annat än saknat förtroende. saknat förtroende för vaddå? Sättet du utför ditt arbete? Var beredd på att arbetsgivare kan mickla rätt rejält med arbetsrätt. Vad som ser ut som en sak på papper i termer av lagparagrafer kan bli vad som helst.

Hade arbetsrätt och LAS följts är det gällde mig så hade jag inte förlorat jobbet men genom ett rätt, får jag lov att säga, intrikat micklande med lagparagrafer så kringgick man alltihop. Det var inte snyggt gjort rent individuellt men som jurist kände jag mig en aning imponerad. Inte över vad de hade gjort (jag förlorade jobbet) men i hur de lyckades få igenom alltihop.

Ofta samlar, särskilt facket, ihop sig om de ställs öga mot öga med en jurist. Se efter vilka rättigheter i termer av kostnader som du har.

Skall tänka på saken till i morgon (lär ju ändå inte kunna sova så tänka är bättre än "sova" som ordval).
Men som du säger, ska de omplacera så skall de ha goda skäl. Dessutom får de, enligt lagen, inte grunda den på något de känt till mer än två månader från uppsägningstillfället, om det ska ske av "personliga skäl". (arbetsbrist blir svårt att skylla på då de ständigt söker nya förare).
De måste alltså komma med något som är ganska färskt. (Finns undantag i lagen men inga av dom är tillämpliga i det här fallet som jag som amatörjurist kan se)

Går det att dra in DO här? Det brukar ju vara effektivt för andra handikappade, tjocka, gravida o.s.v.

Men jag misstänker att just AS faller mellan - en rullstolburen skulle man inte kunna avskeda eller låta bli att anställa utan ett rabalder, men en med Downs syndrom skulle man kunna göra det med. Och AS räknas på något sätt in mer bland sådant än rullstolsgrejen.

Fast AS är inget skäl för uppsägning. Särskilt inte om arbetsgivaren, genom företagsläkaren, fick reda på diagnosen vid anställning och transportstyrelsen dessutom inte sett något hinder för vare sig busskörning eller bilkörning. Då kan inte företaget eller dess läkare hävda det enbart baserat på diagnosen. Vilket redan försäkringskassan (dvs staten) redan berättat för läkare och chef. Alltså att min arbetsförmåga är inte nedsatt av de angivna skälen.
Finns inget undantag för vissa diagnoser.

Moderator:

Flyttade tråden.

Funderaren skrev:Fast AS är inget skäl för uppsägning. Särskilt inte om arbetsgivaren, genom företagsläkaren, fick reda på diagnosen vid anställning och transportstyrelsen dessutom inte sett något hinder för vare sig busskörning eller bilkörning. Då kan inte företaget eller dess läkare hävda det enbart baserat på diagnosen. Vilket redan försäkringskassan (dvs staten) redan berättat för läkare och chef. Alltså att min arbetsförmåga är inte nedsatt av de angivna skälen.
Finns inget undantag för vissa diagnoser.

Nej, men som Juddy säger kan arbetgivare jiddra av bara helvete. Väldigt aspieovänligt och omöjligt för en sådan som oss att föreställa sig utan att ha sett det själv, men det går faktiskt inte att vara naiv om.

Bland annat det låg bakom min fråga om OA:s rättssäkerhetsgrupp. Jag menar inte att du inte skulle ta annan hjälp också, men det är åtminstone ett ställe där jag vet att det sitter ett par slipade hjärnor med juristutbildning.

Tyvärr har nog även BD rätt: här gäller det ju folk med "fel i huvudet", dessutom fel som gör en "känslokall" och "utan empati" - inte några stackare som bara är av med en kroppsdel. Men att åtminstone kontakta DO kan ju vara en god idé ändå eller just därför.

Hoppas du inte blir nedslagen av det här. Det är bara jag som återigen är inne på linjen "känn din fiende"...

Funderaren skrev:Fast AS är inget skäl för uppsägning. Särskilt inte om arbetsgivaren, genom företagsläkaren, fick reda på diagnosen vid anställning och transportstyrelsen dessutom inte sett något hinder för vare sig busskörning eller bilkörning. Då kan inte företaget eller dess läkare hävda det enbart baserat på diagnosen. Vilket redan försäkringskassan (dvs staten) redan berättat för läkare och chef. Alltså att min arbetsförmåga är inte nedsatt av de angivna skälen.
Finns inget undantag för vissa diagnoser.

Nej, AS är inget skäl för uppsägning.

Men de kan krångla som bara fanken och dra upp vad "sjukdomen" för med sig.

Det går även att säga upp ngn som är sjuk (depression), och där man kan misstänka att "tredje part" (patient) kan fara illa. Det har jag bevittnat.

Man kan fippla ihop allt möjligt för att komma runt diskriminering eller att man bara vill bli av med någon.

Men nu är jag ju inte sjuk har Försäkringskassan (staten) bestämt.
Och arbetsgivaren kan nog inte säga vad min diagnos för med sig. Det kan bara en läkare göra och det har läkare redan gjort och därmed godkände Transportstyrelsen (återigen staten) att jag fick ta körkort.
Då är arbetsgivaren ute på djupt vatten om de börjar gå emot staten och hävda att jag är olämplig som bussförare pga en godkänd diagnos.
Men ok, på er låter det som att jag ska vara glad om jag får tvätta bussar resten av livet och se de där 10000 som kastade i sjön. Kanske tur man inte bestämt sig för att ta lastbilskortet.

Dock vill inte jag se det på det viset. Jag vet vad jag kan. Jag vet att jag är en bra bussförare. Och det vet arbetsgivaren. Jag är en skötsam person. Det är bara rädslan för det okända som får dom att kränka mig såhär grovt.

Jamen skärp dig!
Det är ingen som säger att du ska ge upp.
Det handlar om en kombination av verklighet jämte juridik och vad som händer när dessa möts.
Arbetsrätt är inte alltid vacker när det sker i praktiken men ingen har sagt att du ska ge upp. Förslag har lämnats, bl a då OA, så mycket mer kan inte göras såhär omgående annat än att erbjuda stöd som i sådana här inlägg.

Jo folk säger att jag ska ge upp. De säger att diskriminering inte gäller AS för vi har ingen empati, kan skada tredje person och allt vad folk skriver. Det är ju bra att man slipper komma på alla negativa tankar själv, man har ett helt forum med personer som tänker dom åt en.
Men jag tar kontakt med nån kunnig inom juridik, där kanske man får nåt mer konstruktivt.

Nej. Precis som Juddy, jag säger inte att du ska ge upp.

Men jag får intrycket att du i hög grad tror du kommer att få rätt bara för att du har rätt, och det menar jag är otroligt naivt och starkt ökar risken att du förlorar.

Därför försöker jag bland annat bidra med litet jag vet om gängse fördomar och sådant, som jag vet att också arbetsgivare brukar ha. I fullt medvetande om att jag ingenting vet om just din arbetsgivare, men de verkar ju i varje fall inte reko, eller?

Skulle det ha gått dig förbi så har jag också kommit med ett förslag på just juridiskt kunnig hjälp.

Jag lämnar denna tråd. Inte för att jag inte känner stöd. Utan för att på måndag behöver jag vara stark. Då kommer jag nämligen till ett arbete utan att ha en arbetsuppgift. Då måste jag vara stark och tänka positivt. Tänka att detta inte är mitt fel. Då kan jag inte gå runt och tänka på allt som arbetsgivaren kan tänkas hitta på om mig.
Och som jag förstår det kommer inte chefen hitta på så mycket för han är totalt okunnig om hur man gör sånt här. Han har trott att man kan göra som han har gjort. Och facket har tagit tag i allt för sent.
Så nu kommer jag till jobbet. Och chefen kommer stå där handfallen och inte veta vad han ska göra. Situationen kommer vara jobbig för både mig och chefen. Men jag vet att jag har rätt och det stärker mig förhoppningsvis.
Jag blir i alla fall inte stärkt av att gå runt att tänka på allt som arbetsgivaren tror om mig (dvs att jag saknar empati mm).
När någon lösning kommit så uppdaterar jag här.

Lovade en uppdatering. Fredagen den 29/10 klockan 18:37, dvs precis sista fredagen innan november, fick jag mail från chefen att jag inte behövde komma till jobbet utan fick betalt i alla fall. Detta skulle pågå tills "man löst mig från min bussförartjänst". Mailet hade skickats efter påtryckningar från facket, då det kan vara bra om jag får reda på att jag inte skall komma till min arbetsplats.
Igår fick jag samtal från jobbet. Man önskade ett möte med mig. Jag ringde facket som inte informerats men skulle komma. Så idag kom jag till jobbet och gick till fackexpeditionen först. Där fick jag reda på vad som skulle tas upp på mötet. Sen gick vi till chefen. Där lämnades varsel om uppsägning av personliga skäl. Facket hade en vecka på sig att bestrida. Därefter sades inget mer i ärendet. Vad det personliga skälet var för något togs inte upp.
Så där står jag nu. Nästa vecka begär facket central förhandling med huvudkontoret.
(Påpekade också att han fick skriva ett nytt papper där jag skulle bekräfta att jag mottagit varslet. Det stod nämligen fel datum på det, dumt om veckan blir kortare).

Jag hoppas att facket är berett att strida för dig, till AD om så behövs. Visserligen brukar man inte få tillbaka jobbet ens om AD ger en rätt, men då får man iaf ett skadestånd.

Av vad du skrivit tycker jag iaf inte att det verkar finnas sakliga skäl för uppsägning. Räcker det att skrivea "personliga skäl" utan att ange vilka dessa personliga skäl är.

Alien skrev:Räcker det att skrivea "personliga skäl" utan att ange vilka dessa personliga skäl är.

Det tror jag inte. Jag kan ingeting om LAS, men om ospecifiserade personliga problem är tillräckligt för uppsägning så är lagen värdelös.

Jag tror att det är bäst om du gör så här http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____799.aspx

Du har världens chans nu, ta den så fort det går medens ärendet fortfarande är färsk. Jag vet flera advokater som skulle kasta sig över den här möjligheten. Har du tur kan du begära väldigt höga skadeståndsbelopp, jobb kan du sedan söka hos annat företag. Du kanske till och med bli sympati anställd någonstans bara för att göra god reklam för deras företag, typ här diskriminerar vi inte vår personal.

MvH

Nej, de måste ange skälen, åtminstone i förhandlingarna med facket.
Just när jag skulle skriva detta ringde de för övrigt från trafiksektionen och frågade om jag ville att de skulle driva ärendet mot arbetsgivare och jag svarade ja. Så nästa vecka blir det möte med fackets förhandlare inför deras förhandling.

Edit:
LAS
9 § Arbetsgivaren är skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de
omständigheter som åberopas som grund för uppsägningen. Uppgiften skall
vara skriftlig, om arbetstagaren begär det.

Idag var det förhandling med arbetsgivaren. De hävdade medicinska skäl. Det funkade dock obra. "Konflikter med passagerare" var nästa grej.
"Bevisa det". Ok... nästa: Många trafikolyckor. Ok, har ni påtalat det för honom, varnat honom? Försökt komma på lösning, ge råd, hjälp?
- Ja, vi har haft massa möten
- Det vet jag inget om
- Jo, men det har vi haft
- Har ni några protokoll?
- Nej
- Då har mötet inte ägt rum
- Ord står mot ord, men vi vet att mötet ägt rum
- Men kan inte bevisa det

Sen käftades det mellan arbetsgivare och ombudsmän, sen försökte arbetsgivaren berätta för mig vilka svårigheter jag hade och vad AS innebar, vilket funkade ungefär inte alls... sen försökte man använda misshandeln som ett bevis på "Konflikter med passagerare" men det funkade inte heller som tänkt.
Ungefär där avbröts förhandlingarna. Nu inväntar jag att uppsägningen dimper ner i brevlådan så förhandlingarna kan fortsätta.

Det mest intressanta var att arbetsgivaren hade ett intyg som läkare på företagshälsovården, enligt arbetsgivaren, skickat till FK. varför det papperet finns hos arbetsgivaren men inte hos mig är dock okänt. Kan en läkare skicka sådant till arbetsgivaren utan min vetskap? Eller utan mitt tillstånd?

I mina oprofessionella öron låter det som om du kommer att bli av med jobbet, men med minst ett års lön.

Jag håller tummarna för dig att du får fortsätta att jobba med det du trivs med.

Jag tror något sådant också. För säga upp mig som de försökt kommer inte fungera och då handlar det nog om att börja köpa ut mig...