Arbetsmarknad i förändring
36 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Var hittar man idioterna som den som höll föreläsningen?
Vilka ÄR DET egentligen man behöver nå fram till och börja informera om hur olika människor faktiskt fungerar och försöka banka in i deras jävla skallar att den här så kallade "utvecklingen" sedan några decennier tillbaka håller på och slår ut hela personlighetstyper från arbetsliv och måste STOPPAS?!?!
Stoppa galningarna! Sätt diagnoser "översocial personlighetsstörning" på DEM i stället och låt DEM sitta på vuxendagis på dagliga verksamheter och leka sina sociala lekar i stället!!!! Jesus Christ, vilken jävla värld att spåra ur. De och det de har skapat börjar riskera att bli rena folkmordet, ju. Fan ta allt de står för!!!
Helvetes jävla idioter de är. Homo sapiens quasi socialis error.
Vilka ÄR DET egentligen man behöver nå fram till och börja informera om hur olika människor faktiskt fungerar och försöka banka in i deras jävla skallar att den här så kallade "utvecklingen" sedan några decennier tillbaka håller på och slår ut hela personlighetstyper från arbetsliv och måste STOPPAS?!?!
Stoppa galningarna! Sätt diagnoser "översocial personlighetsstörning" på DEM i stället och låt DEM sitta på vuxendagis på dagliga verksamheter och leka sina sociala lekar i stället!!!! Jesus Christ, vilken jävla värld att spåra ur. De och det de har skapat börjar riskera att bli rena folkmordet, ju. Fan ta allt de står för!!!
Helvetes jävla idioter de är. Homo sapiens quasi socialis error.
Jag kan inte låta bli att tänka att allmän rösträtt och demokrati var vad som inledde förfallet och den här idiotiska utvecklingen.
De neurotypiska medelmåttorna fick makten, och den typ av egenskaper som dittills aldrig på allvar hade präglat stora tänkare, kreatörer, innovatörer och ledare blev dominerande - detta vanliga folk av neurotyper som följer grupptryck och alltid gör som folk "alltid har gjort" fick plötsligt själva makten över hela samhället. Och som hellre vill prioritera något slags inbillad "social förmåga" än att man verkligen kan göra det som krävs.
Så har jag sagt det öppet en gång också!
Vi kan ju se hur världen funkar när de väl lyckats utrota bort alla konstiga avvikande som inte är "flexibla" osv... Sedan kommer de inte att ha någon utveckling.
Men kan det gå att få någon saklig debatt i de här ämnena, så, kanske något kan börja hända igen!
De neurotypiska medelmåttorna fick makten, och den typ av egenskaper som dittills aldrig på allvar hade präglat stora tänkare, kreatörer, innovatörer och ledare blev dominerande - detta vanliga folk av neurotyper som följer grupptryck och alltid gör som folk "alltid har gjort" fick plötsligt själva makten över hela samhället. Och som hellre vill prioritera något slags inbillad "social förmåga" än att man verkligen kan göra det som krävs.
Så har jag sagt det öppet en gång också!
Vi kan ju se hur världen funkar när de väl lyckats utrota bort alla konstiga avvikande som inte är "flexibla" osv... Sedan kommer de inte att ha någon utveckling.
Men kan det gå att få någon saklig debatt i de här ämnena, så, kanske något kan börja hända igen!
Re: Arbetsmarknad i förändring
Sussietuss skrev:
Vi fick rådet att inte anställa de som är flitigast, utan de som har flest vänner på Facebook, de som har mest humor (hur mäter man det?) och de som är villiga att spexa vid kaffeautomaten. De som kan bjuda på sig själva. Lite ”strunta i jobbet, det utför sig själv bara man har roligt under tiden”. (Vår Kundservice har visserligen redan haft intervjuer med nya medarbetare som mer liknar Idol-uttagning än något annat.)
Den där föreläsaren borde ifrågasättas av någon som frågar "Källa på det?" Vilken forskning stöder de sig på el är det bara vad de tror, tycker och spår?
För det första tror jag de totalt missuppfattat vad "kreativitet" betyder. Det har inget med allmän trevlighet och skämtsamhet att göra. Kreativa personer kan vara en riktig PIA, eftersom de är stenhårt inriktade på sina kreativa projekt och inte på det sociala el andras välmående.
Däremot kan fikapauser främja kreativitet, förutsatt att man pratar och spånar om något som har med arbetsuppgifterna att göra (alltså inte allmänt småprat).
Re: Arbetsmarknad i förändring
barracuber skrev:Så programmerare i USA - tror jag - ses fortfarande som en hedervärd och eftertraktad yrkesgrupp. Medans här i Sverige är risken att de enda som efterfrågas här är projektledare, arkiteker, ingenjörer, strateger, verksamhetsutvecklare, analytiker - medans programmerare kan se sig om efter nåt annat. Det kanske handlar om prestige - vad vet jag.
Håller inte med, kompetenta programmerare är poppis i både Sverige och USA. Kolla San Jose eller Kista:
Monster San Jose och
Monster Stockholm
Vi har några anställda som gör liknande föreläsningar internt. De fungerar lite som evangelister på väckelsemöten, och du behöver inte ta det på allvar, åtminstone gör inte jag det Om något så är de rejält insnöade på sitt område och allt ska fungera på ett enda sätt (som dessutom inte är produktivt).
I landet lagom är lagom bäst, men för att få till lite förändring tar man till stortrumman ibland.
I landet lagom är lagom bäst, men för att få till lite förändring tar man till stortrumman ibland.
NT-kultur är nästan lite lustigt i Sverige, det är ju inte särskilt sociala vi svenskar är överlag - mer då än med redan befintliga vänner, bekanta och kanske framför allt då arbetskamrater, vill säga. Men bara då.
Att vara "socialt" "kompetent" i betydelsen att klara av att interagera med andra människor i några andra sammanhang på gator och torg är ju närmast extremt ovanligt. Då är de flesta ytterligt valhänta och klantiga.
Dels har vi en otroligt svag "social kultur" - det är extremt konstigt och fel att ens prata med människor man inte känner.
Sedan är folk överlag otroligt dåliga på att se folk runt omkring sig och på att bedöma avstånd och andras gång- eller springhastigheter. Ska absolut ta det där sista steget och gärna stanna, precis mitt emellan de två stillastående mammorna med barnvagnar, så att den mötande som kom springande och hade uppenbart bråttom måste tvärstanna och inte har någonstans kvar att knappt ens komma fram...
Och när man är fyra personer i sällskap så gäller en patologisk oförmåga (?) att gå på något annat sätt än alla fyra i bredd, helt oavsett hur många personer i bredd det finns plats för där man bufflar sig fram, så att mötande tvingas stanna helt och väja för att släppa fram de framklampande sällskapen.
Sedan ska vi inte tala om att just ha klivit av ett pendeltåg eller tunnelbanetåg och vara på väg från perrong in i stationshus. Möter man någon som kommer springande och vill hinna med tåget man själv klivit av så är det definitivt inte någon vanlig instinkt att ha koll på och reflektera över sådant och kunna vara smidig och ta ett steg åt sidan och släppa fram den där andre.
Som fotgängare har folk helt enkelt horribel brist på förmåga att upprätthålla en fungerande trafikstruktur, och skulle folk köra bil lika ouppmärksamt som de går omkring på gator och torg skulle folk omkomma i de mest besynnerliga trafikolyckor.
Typ "Han accade upp på på påfarten på motorvägen - sedan tvärstannade han oförklarligt och nitton bilar smackade snabbt in i en seriekrock med 45 döda".
Ungefär så beter sig folk hela tiden när de går ut rakt framför andra och sedan stannar. "Var det 1 liter röd mjölk och 2 liter grön eller var det tvärtom...?" eller vad fan de nu plötsligt måste stanna för att fundera över. Men stanna ska de. En annan klassiker är när man just har klivit av en rulltrappa. Sedan en direkt förvånad blick - "Vadå, var det folk bakom mig??? Var kom NI ifrån? Vad gjorde ni DÄR?"
Men det heter... Socialt. Kompetent.
Ännu mer konkret exempel på vad det är i praktisk verklighet. Ta en situation med många människor på samma ställe där någon mitt inför allas ögon gör något häpnadsväckande dumt, som alla andra församlade är rörande eniga om att så där får man ju inte göra. Den stora majoriteten uppenbarligen socialt kompetenta kommer att vara de som inte säger något och inte låtsas om det de ser.
Om det finns någon annan betydligt mindre socialt kompetent på plats, såsom jag, och faktiskt upphäver min stämma om det olämpliga den först nämnde gör, kommer jag att anses ha låg social kompetens just för detta. Och många kommer rentav att tycka att det är mer galet och fel av mig att säga ifrån än vad det var av den första personen att göra själva felet.
Att vara "socialt" "kompetent" i betydelsen att klara av att interagera med andra människor i några andra sammanhang på gator och torg är ju närmast extremt ovanligt. Då är de flesta ytterligt valhänta och klantiga.
Dels har vi en otroligt svag "social kultur" - det är extremt konstigt och fel att ens prata med människor man inte känner.
Sedan är folk överlag otroligt dåliga på att se folk runt omkring sig och på att bedöma avstånd och andras gång- eller springhastigheter. Ska absolut ta det där sista steget och gärna stanna, precis mitt emellan de två stillastående mammorna med barnvagnar, så att den mötande som kom springande och hade uppenbart bråttom måste tvärstanna och inte har någonstans kvar att knappt ens komma fram...
Och när man är fyra personer i sällskap så gäller en patologisk oförmåga (?) att gå på något annat sätt än alla fyra i bredd, helt oavsett hur många personer i bredd det finns plats för där man bufflar sig fram, så att mötande tvingas stanna helt och väja för att släppa fram de framklampande sällskapen.
Sedan ska vi inte tala om att just ha klivit av ett pendeltåg eller tunnelbanetåg och vara på väg från perrong in i stationshus. Möter man någon som kommer springande och vill hinna med tåget man själv klivit av så är det definitivt inte någon vanlig instinkt att ha koll på och reflektera över sådant och kunna vara smidig och ta ett steg åt sidan och släppa fram den där andre.
Som fotgängare har folk helt enkelt horribel brist på förmåga att upprätthålla en fungerande trafikstruktur, och skulle folk köra bil lika ouppmärksamt som de går omkring på gator och torg skulle folk omkomma i de mest besynnerliga trafikolyckor.
Typ "Han accade upp på på påfarten på motorvägen - sedan tvärstannade han oförklarligt och nitton bilar smackade snabbt in i en seriekrock med 45 döda".
Ungefär så beter sig folk hela tiden när de går ut rakt framför andra och sedan stannar. "Var det 1 liter röd mjölk och 2 liter grön eller var det tvärtom...?" eller vad fan de nu plötsligt måste stanna för att fundera över. Men stanna ska de. En annan klassiker är när man just har klivit av en rulltrappa. Sedan en direkt förvånad blick - "Vadå, var det folk bakom mig??? Var kom NI ifrån? Vad gjorde ni DÄR?"
Men det heter... Socialt. Kompetent.
Ännu mer konkret exempel på vad det är i praktisk verklighet. Ta en situation med många människor på samma ställe där någon mitt inför allas ögon gör något häpnadsväckande dumt, som alla andra församlade är rörande eniga om att så där får man ju inte göra. Den stora majoriteten uppenbarligen socialt kompetenta kommer att vara de som inte säger något och inte låtsas om det de ser.
Om det finns någon annan betydligt mindre socialt kompetent på plats, såsom jag, och faktiskt upphäver min stämma om det olämpliga den först nämnde gör, kommer jag att anses ha låg social kompetens just för detta. Och många kommer rentav att tycka att det är mer galet och fel av mig att säga ifrån än vad det var av den första personen att göra själva felet.
Allmän rösträtt
Pemer skrev:Jag kan inte låta bli att tänka att allmän rösträtt och demokrati var vad som inledde förfallet och den här idiotiska utvecklingen.
De neurotypiska medelmåttorna fick makten, och den typ av egenskaper som dittills aldrig på allvar hade präglat stora tänkare, kreatörer, innovatörer och ledare blev dominerande - detta vanliga folk av neurotyper som följer grupptryck och alltid gör som folk "alltid har gjort" fick plötsligt själva makten över hela samhället. Och som hellre vill prioritera något slags inbillad "social förmåga" än att man verkligen kan göra det som krävs.
Så har jag sagt det öppet en gång också!
Vi kan ju se hur världen funkar när de väl lyckats utrota bort alla konstiga avvikande som inte är "flexibla" osv... Sedan kommer de inte att ha någon utveckling.
Men kan det gå att få någon saklig debatt i de här ämnena, så, kanske något kan börja hända igen!
Allmän rösträtt fodrar att du är insatt i det du ska rösta för eller emot. Det innebär att du är på samma våglängd som dem som styr vårt samhälle och vår värld. Det är du inte som en vanlig arbetare som lydigt betalar din skatt för att du inte har något annat val och lyssnar på media som förklarar att allt är fel men vägrar gå djupare.
De som sitter på pengarna har makten och makten skor sig (har alltid skott sig) på pengar de inte har varit eller är förtjänade av. Det enda en liten enskild människa kan göra är att hitta syndabockar och det har nu de etablerade partierna (socialdemokraterna, vänstern, centern, krisdemokraterna, moderaterna, folkpartiet gjort men som ett kollektiv).
De hatar partiet som från ena till den andra dagen fick komma fram.
Ingen normalt tänkande människa tror på dessa hycklande företrädare från sju partier där både högern och vänstern stödde Hitler direkt eller indirekt. Högern vill ha sina pengar och kallar alla individer för unika så länge det passar dem. Alla unika individer betalar dem. Socialdemokraterna förvandlades till lydnadsanpassade grisar och idag är det fritt fram för alla att djävlas med de som tillhör den Svenska ursprungsbefolkningen.
Återgå till Studier och arbetsliv