Namnsdagstråden del 3 (sommaren)
101 inlägg
• Sida 4 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
10 augusti har Lars namnsdag.
Lars är en nordisk form av det latinska Laurentius, som betyder “man från Laurentum” (en stad i Rom). Laurentum i sin tur kommer av latinska laurea (lager). Troligen var namnet ursprungligen Larus i Norden (på Island är formen fortfarande Lárus). Redan på 1100-talet är Laurentius belagt i Sverige. Äldsta belägg av Lars är 1524. Det var ett vanligt bondenamn. Under 1930- 50-talen var namnet som allra populärast och är därför det tredje vanligaste mansnamnet i Sverige. Det fanns också en etruskisk kung som hette Lars Porsenna, men detta Lars är inte nordiskt.
Berömda personer:
Lasse Lucidor (1638-74), vissångare och poet
Lars Wivallius (1605-69), poet
Lars Gathenhielm, “Lasse i gatan” (1689-1718), kapare
Lars Ahlin, författare
Lars Gullin, jazzmusiker
Lars Gyllensten, författare
Före 1901 var dagens namn Laurentius efter helgonet och martyren med samma namn. Dagen kallades Larsmässa och på många håll hölls marknad denna dag. I norra Sverige brukade vara kallt med fara för höstsådden, och ett talesätt löd: “Med Lars, Susanna och Klara, brukar bondens förhoppningar fara.“1901 ersattes Laurentius med den svenska formen Lars. I trenamnslängden 1986 tillkom Lasse och Lorentz (också en form av Laurentius). 1993 utgick Lasse, och 2001 flyttades Lorentz, och Lars är ensamt namn igen.
Finländska almanackan
Finska: Lauri, Lasse, Lassi
Svenska: Lars, Lorentz
Samiska: Lásse, Lársa, Lájár, Láras, Lávra, Lávrras
Ortodoxa: Lauri
Denna dag firas Lars i olika varianter i alla almanackor, även den ortodoxa. Där liksom i den katolska helgonkalendern hedras [WikiSve]Sankt Laurentius[/WikiSve].
Enligt traditionen var Laurentius diakon och delade på påvens uppmaning ut kyrkans pengar till de fattiga. När Roms ståthållare krävde in skatt från Laurentius samlade han de fattiga, sjuka och lytta och sade: “Här är kyrkans skatter”. Då befallde kejsar Valerianus att Laurentius först skulle piskas och sedan läggas på halster på glödande kol medan glödgade grepar pressades mot honom ovanifrån. Detta händer år 258.
Norska almanackan: Lars, Lasse, Lorents
Här sjunger Lars Winnerbäck sin sång Ingen soldat:
Lars är en nordisk form av det latinska Laurentius, som betyder “man från Laurentum” (en stad i Rom). Laurentum i sin tur kommer av latinska laurea (lager). Troligen var namnet ursprungligen Larus i Norden (på Island är formen fortfarande Lárus). Redan på 1100-talet är Laurentius belagt i Sverige. Äldsta belägg av Lars är 1524. Det var ett vanligt bondenamn. Under 1930- 50-talen var namnet som allra populärast och är därför det tredje vanligaste mansnamnet i Sverige. Det fanns också en etruskisk kung som hette Lars Porsenna, men detta Lars är inte nordiskt.
Berömda personer:
Lasse Lucidor (1638-74), vissångare och poet
Lars Wivallius (1605-69), poet
Lars Gathenhielm, “Lasse i gatan” (1689-1718), kapare
Lars Ahlin, författare
Lars Gullin, jazzmusiker
Lars Gyllensten, författare
Före 1901 var dagens namn Laurentius efter helgonet och martyren med samma namn. Dagen kallades Larsmässa och på många håll hölls marknad denna dag. I norra Sverige brukade vara kallt med fara för höstsådden, och ett talesätt löd: “Med Lars, Susanna och Klara, brukar bondens förhoppningar fara.“1901 ersattes Laurentius med den svenska formen Lars. I trenamnslängden 1986 tillkom Lasse och Lorentz (också en form av Laurentius). 1993 utgick Lasse, och 2001 flyttades Lorentz, och Lars är ensamt namn igen.
Finländska almanackan
Finska: Lauri, Lasse, Lassi
Svenska: Lars, Lorentz
Samiska: Lásse, Lársa, Lájár, Láras, Lávra, Lávrras
Ortodoxa: Lauri
Denna dag firas Lars i olika varianter i alla almanackor, även den ortodoxa. Där liksom i den katolska helgonkalendern hedras [WikiSve]Sankt Laurentius[/WikiSve].
Enligt traditionen var Laurentius diakon och delade på påvens uppmaning ut kyrkans pengar till de fattiga. När Roms ståthållare krävde in skatt från Laurentius samlade han de fattiga, sjuka och lytta och sade: “Här är kyrkans skatter”. Då befallde kejsar Valerianus att Laurentius först skulle piskas och sedan läggas på halster på glödande kol medan glödgade grepar pressades mot honom ovanifrån. Detta händer år 258.
Norska almanackan: Lars, Lasse, Lorents
Här sjunger Lars Winnerbäck sin sång Ingen soldat:
Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.
Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.
Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.
11 augusti har Susanna namnsdag.
Susanna kommer av det hebreiska Shoshanna (lilja). Det finns två bibliska kvinnor med namnet, dels [WikiSve]Susanna i badet[/WikiSve], gift med Joakim i Babylon (Tillägg till Daniel), dels en av [WikiSve]myrrbärarna[/WikiSve]. Äldsta belägg för namnet i Sverige är 1260. Den franska formen Susanne är tidigast belagd 1878. Susanne är mycket vanligare än Susanna. Susanna var som populärast under 1970- och 80-talen.
Berömda personer:
Susanna Alakoski, författare
Susanna Clarke, brittisk författare
Susanna Kallur, häcklöpare
Susanna Mälkki, finländsk cellist
Susanna Popova, journalist
Susanna Tamora, italiensk författare
Det ursprungliga namnet denna dag var Hermannus. (Det finns flera helgon eller saligförklarade med detta namn, t ex [WikiSve]Hermann av Reichenau[/WikiSve].) 1706 ersattes Hermannus med Susanna efter [WikiSve]Sankta Susanna[/WikiSve], en romersk martyr som dog år 295. I trenamnskalendern 1986 tillkom Susanne och Sanna. 1993 utgick Susanne. 2001 utgick också Sanna, och Susanna är enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Sanna, Susanna, Sanni, Susanne
Svenska: Susanne, Sanna, Susanna
Samiska: Sunná, Susánná, Sánná
Ortodoxa: Susanna, Sanna
Det är samma Susanna som hedras i den ortodoxa kyrkan som i den katolska. Susanna var dotter till Gavinius, en kristen präst i Rom, och brorsdotter till påven [WikiSve]Gajus[/WikiSve]. Kejsar Diokletianus adopterade son Maximianus var intresserad av henne, men hon var inte intresserad av att bli någon annans brud än Kristi. Kejsarens släktingar Claudia och Maxima sändes till Susanna för att övertala henne. Men i stället omvände hon dem och deras familjer till kristendomen. Den rasande kejsaren landsförvisade Claudia och Maxima och deras familjer, och Susanna själv blev halshuggen. Kejsarinnan var i hemlighet kristen och lät föra bort Susannas kropp och begrava den. Kort tid senare led också Susannas far Gavinius och hennes farbror Gajus martyrdöden.
Norska almanackan: Torvald, Tarald
Torvald kommer från det fornnordiska Þorvaldr (Tor + härskare; makt). Tarald är en variant av Torvald.
Här kommer sången Susanna med nederländska gruppen The Art Company:
Susanna kommer av det hebreiska Shoshanna (lilja). Det finns två bibliska kvinnor med namnet, dels [WikiSve]Susanna i badet[/WikiSve], gift med Joakim i Babylon (Tillägg till Daniel), dels en av [WikiSve]myrrbärarna[/WikiSve]. Äldsta belägg för namnet i Sverige är 1260. Den franska formen Susanne är tidigast belagd 1878. Susanne är mycket vanligare än Susanna. Susanna var som populärast under 1970- och 80-talen.
Berömda personer:
Susanna Alakoski, författare
Susanna Clarke, brittisk författare
Susanna Kallur, häcklöpare
Susanna Mälkki, finländsk cellist
Susanna Popova, journalist
Susanna Tamora, italiensk författare
Det ursprungliga namnet denna dag var Hermannus. (Det finns flera helgon eller saligförklarade med detta namn, t ex [WikiSve]Hermann av Reichenau[/WikiSve].) 1706 ersattes Hermannus med Susanna efter [WikiSve]Sankta Susanna[/WikiSve], en romersk martyr som dog år 295. I trenamnskalendern 1986 tillkom Susanne och Sanna. 1993 utgick Susanne. 2001 utgick också Sanna, och Susanna är enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Sanna, Susanna, Sanni, Susanne
Svenska: Susanne, Sanna, Susanna
Samiska: Sunná, Susánná, Sánná
Ortodoxa: Susanna, Sanna
Det är samma Susanna som hedras i den ortodoxa kyrkan som i den katolska. Susanna var dotter till Gavinius, en kristen präst i Rom, och brorsdotter till påven [WikiSve]Gajus[/WikiSve]. Kejsar Diokletianus adopterade son Maximianus var intresserad av henne, men hon var inte intresserad av att bli någon annans brud än Kristi. Kejsarens släktingar Claudia och Maxima sändes till Susanna för att övertala henne. Men i stället omvände hon dem och deras familjer till kristendomen. Den rasande kejsaren landsförvisade Claudia och Maxima och deras familjer, och Susanna själv blev halshuggen. Kejsarinnan var i hemlighet kristen och lät föra bort Susannas kropp och begrava den. Kort tid senare led också Susannas far Gavinius och hennes farbror Gajus martyrdöden.
Norska almanackan: Torvald, Tarald
Torvald kommer från det fornnordiska Þorvaldr (Tor + härskare; makt). Tarald är en variant av Torvald.
Här kommer sången Susanna med nederländska gruppen The Art Company:
We sit together on the sofa
With the music way down low
waited so long for this moment
It's hard to think it's really so
The door is locked there's no one home
They've all gone out we're all alone
Su-sanna, Su-sanna
Su-sanna I'm crazy loving you
I put my arm around her shoulder
Run my fingers through her hair
It's a dream I can't believe it
It took so long it's only fair
And then the phone begins to ring
And a stranger’s voice on the other end of the line
Says oh, wrong number, sorry to waste your time
And i think to myself,
Why now,
Why me,
Why
Su-sanna, Su-sanna,
Su-sanna, I'm crazy loving you
Su-sanna, Su-sanna,
Su-sanna, I'm crazy loving you
12 augusti har Klara namnsdag.
Klara eller Clara är den feminina formen av det latinska clarus (klar, lysande, berömd). Äldsta belägg i Sverige är 1449. Under 1880-1909 upplevde namnet en popularitetsvåg. 1990 kom nästa stora modevåg, som varar ännu. 2009 var Klara/Clara det 13 populäraste tilltalsnamnet för nyfödda flickor.
Berömda personer:
Clara Bow, amerikansk skådespelerska
Klara Johanson, litteraturkritiker
Clara Schumann, pianist och tonsättare
Clara Zetikin, tysk socialist och feminist
Klara Zimmergren, programledare
Klara har varit dagens namn från början efter helgonet [WikiSve]Klara av Assisi[/WikiSve] (1194-1253). När hon hört Franciskus tala blev hon fast besluten att bli nunna. Familjen var emot det så hon rymde hemifrån om natten till Franciskus. Hon grundade den kvinnliga avdelningen av franciskanerorden, clarissorna. I trenamnskalendern 1986 tillkom Clary och Clarence. 1993 flyttades Clarence (och försvann helt ur namnländen senare). 2001 försvann även Clary ur namnlängden, och Klara är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Klaara
Svenska: Klara
Samiska: Šealggá (samiskt kvinnonamn med okänd betydelse)
Ortodoxa: Huoti
Huoti syftar kanske på Photius av Nikomedia (död 305).
När kejsar Diokletianus kom till [WikiSve]Nikomedia[/WikiSve] förklarade officeren Anicetas modigt att han var kristen och att han vägrade dyrka avgudarna. Då utsattes Anicetas för grym tortyr och slogs med käppar tills hans ben syntes genom såren. Hans nevö Photius bevittnade Anicetas prövningar och rusade fram, omfamnade sin onkel och förklarade att han också var kristen. Efter att bägge torterats kastades de i fängelse. Men eftersom de fortsatta att bekänna sig till kristendomen och avvisade de romerska gudarna kastades de efter några år i en smältugn, där de avled.
Norska almanackan: Klara, Camilla
Både Klara och Camilla har latinskt ursprung, det är antagligen därför de delar namnsdag.
Här sjunger en isländsk singer/songwriter, Ólöf Arnalds, sin sång Klara (Ólöf är den kvinnliga formen av Ólafur (Olav):
Klara eller Clara är den feminina formen av det latinska clarus (klar, lysande, berömd). Äldsta belägg i Sverige är 1449. Under 1880-1909 upplevde namnet en popularitetsvåg. 1990 kom nästa stora modevåg, som varar ännu. 2009 var Klara/Clara det 13 populäraste tilltalsnamnet för nyfödda flickor.
Berömda personer:
Clara Bow, amerikansk skådespelerska
Klara Johanson, litteraturkritiker
Clara Schumann, pianist och tonsättare
Clara Zetikin, tysk socialist och feminist
Klara Zimmergren, programledare
Klara har varit dagens namn från början efter helgonet [WikiSve]Klara av Assisi[/WikiSve] (1194-1253). När hon hört Franciskus tala blev hon fast besluten att bli nunna. Familjen var emot det så hon rymde hemifrån om natten till Franciskus. Hon grundade den kvinnliga avdelningen av franciskanerorden, clarissorna. I trenamnskalendern 1986 tillkom Clary och Clarence. 1993 flyttades Clarence (och försvann helt ur namnländen senare). 2001 försvann även Clary ur namnlängden, och Klara är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Klaara
Svenska: Klara
Samiska: Šealggá (samiskt kvinnonamn med okänd betydelse)
Ortodoxa: Huoti
Huoti syftar kanske på Photius av Nikomedia (död 305).
När kejsar Diokletianus kom till [WikiSve]Nikomedia[/WikiSve] förklarade officeren Anicetas modigt att han var kristen och att han vägrade dyrka avgudarna. Då utsattes Anicetas för grym tortyr och slogs med käppar tills hans ben syntes genom såren. Hans nevö Photius bevittnade Anicetas prövningar och rusade fram, omfamnade sin onkel och förklarade att han också var kristen. Efter att bägge torterats kastades de i fängelse. Men eftersom de fortsatta att bekänna sig till kristendomen och avvisade de romerska gudarna kastades de efter några år i en smältugn, där de avled.
Norska almanackan: Klara, Camilla
Både Klara och Camilla har latinskt ursprung, det är antagligen därför de delar namnsdag.
Här sjunger en isländsk singer/songwriter, Ólöf Arnalds, sin sång Klara (Ólöf är den kvinnliga formen av Ólafur (Olav):
13 augusti har Kaj namnsdag.
Kaj (Kai, Kay) har många möjliga ursprung. En teori är att det stammar från det romerska Caius (Gaius), som antingen betyder “jord” eller “glad” (av latinska verbet gaudere “glädjas”). En teori säger att Caius är äldre än så och kommer från ett etruskiskt namn med okänd betydelse. Kai/Kaj/Kay skulle då vara en keltisk (jämför Sir Kay i Riddarna kring runda bordet) eller frisisk variant av Caius. Ännu en teori är att det är ett fornnordiskt namn, Kai, som betyder “käck”. Namnet förekommer på en runsten i Södermanland: "Ormar och Vifrid och Holmfrid och Kai och Tolv och Skrimme, dessa äkta makar läto resa stenen efter Tolv" (Sö109). I modern tid kom namnet till Sverige från Danmark. Äldsta belägg är från 1860. Namnet blev sedan populärare i Finland än i Sverige.
Som kvinnonamn är Kaj (och Kaja) en kortform av Karin/Katarina. I engelskspråkiga länder är Kay också ett smeknamn för Katherine. I Sverige är Kaj mycket vanligare bland män än bland kvinnor.
Berömda personer, män
Kaj Munk, dansk präst, författare och motståndsman
Kay Pollack, författare och regissör
Kai Siegbahn, nobelpristagare i fysik
Kvinnor:
Kaj Beckman, illustratör och författare
Kaj Fölster, författare och socionom
Kay Panabaker, amerikansk skådespelerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Hippolytus[/WikiSve] till minne av en romersk martyr. 1901 ersattes helgonnamnet av Hillevi (som ju också börjar på Hi-). I trenamnslängden 1986 tillkom de finska Hilja (kvinnonamn) och Ilja (både mans- och kvinnonamn). 1993 utgick både Hilja och Ilja ur almanackan och ersattes av Gullvi. 1993 flyttades Hillevi, och Gullvi utgick ur namnlängden. I stället flyttades Kaj dit och blev enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Jesse
Svenska: Alfons
Samiska: Alfonsa
Ortodoxa: Maksima, Tiihon, Noora, Tiia
Maksima syftar på två helgon:
1. [WikiSve]Maximos Bekännaren[/WikiSve] (död 13 augusti 662).
2. Upptäckandet av relikerna av Sankt Maksim av Moskva, Kristi dåre.
Ryssland älskar sina heliga dårar, uppskattar deras djupa ödmjukhet och lyssnar på deras visdom. Alla lyssnade på de heliga dårarna, från furstarna till tiggarna.
Maksim gick omkring nästan naken, sommar som vinter. Han brukade säga ”Vintern är sträng men paradiset är ljuvt”. Han levde under svåra tider för Ryssland; tatarerna invaderade, det var torka och epidemier och folk förgicks. Maksim sade: ”De har vunnit striden, underkasta er och buga djupare. Gråt inte ni som är slagna. Låt oss visa fördragsamhet och i detta skall vi vara mänskliga. Till slut kommer även det gröna trädet att brinna. Gud kommer att skänka oss frälsning, om vi uthärdar allt med tålamod.”
Men Maksim kunde också vara kritisk mot de mäktiga och rika: ”Huset har en ikonhörna, men samvetet är till salu. Alla gör korstecknet men inte alla ber. Gud ser allt ont. Han kommer inte att lura er och inte heller att låta sig luras.”
Salige Maksim dog den 11 november 1434 och begravdes i de heliga prinsarna Boris och Glebs kyrka. Då började underverk ske för dem som besökte graven. Den 13 augusti 1547 avtäcktes de oförstörda kvarlevorna av Maksim. När kyrkan brann ner byggdes en ny kyrka som tillägnades Sankt Maksim, Kristi dåre.
Tiihon syftar på Sankt Tikhon ([WikiEng]Tikhon of Zadonsk[/WikiEng])
Han föddes 1724 i byn Korotsk i Novgorods församling. Han döptes till Timotheus. Hans far dog när han var barn och familjen blev lämnad i fattigdom. Timotheus fick ofta arbeta med bönderna en hel dag för en bit bröd. När han var 13 år gammal skickades han till ett prästseminarium nära biskopens hem och tjänade sitt uppehälle genom att arbeta med trädgårdsmästaren. År 1740 fick han ett stipendium. Hans studier gick lysande. När han avslutat seminariet 1754 blev han lärare där i grekiska och filosofi. År 1758 vigdes han till munk med namnet Tikhon. Han steg i graderna och blev till slut biskop av Keksgolma och Ladoga och vice biskop av Novgorod. 1763 förflyttades han till Voronezhförsamlingen.. Under den tiden skrev han flera verk för präster. Han ansåg att alla präster, munkar och diakoner borde ha ett exemplar av Nya testamentet och läsa i det dagligen. I Voronezh utplånade Tikhon en gammal hednisk sed, firandet av Yarula, en hednisk fruktbarhets- och skördegud.
Biskopen var outtröttlig i sin administration av sin vidsträckta församling och tillbragte många nätter utan sömn. År 1767 tvingade honom hans dåliga hälsa att ge upp församlingsarbetet och han drog sig tillbaka till Tolshevskklostret, 40 verst från Voronezh. 1769 överflyttades han till Theotokosklostret i staden Zadonsk. Där blev han lärare i det kristna livet inom klosterväsendet. Han levde i enkelhet och ödmjukhet och sov på en halmbädd täckt av ett fårskinn. Hans tarvliga kläder fick klosterarbetarna att skratta åt honom. Helgonet brukade säga ”det behagar Gud att till och med klostrets arbetare hånar mig och jag förtjänar det på grund av mina synder”. Han sade ofta: ”Förlåtelse är bättre än hämnd”. En dåre vid namn Kamenev gav helgonet en örfil och sade ”Var inte så högfärdig!” Helgonet accepterade detta med tacksamhet och gav dåren tre kopek varje dag resten av livet.
Helgonet var sträng mot sig själv men överseendet mot andra. En fredag före psalmsöndagen kom han in i sin vän Metrophanes cell. Han upptäckte att Metrophanes satt till bords med en annan vän, Cosmas. Det fanns fisk på bordet och hans vänner blev oroliga (fisk var inte tillåtet att äta under fastan) och reste sig upp. Men Tikhon sade: ”Sitt ner, för jag känner er. Kärlek är större än fasta." Och för att lugna dem tog han själv litet fisksoppa, fast han annars följde reglerna samvetsgrant.
Tikhon älskade de fattiga bönderna, tröstade dem i deras hårda lott och hjälpte dem genom att skänka dem det han själv fått i som gåva. Han medlade också i deras tvister med markägarna och rörde dessa till medlidande. Under sin tid i klostret skrev han A Spiritual Treasury , Gathered from the World (1770) och On true Christianity (1776).
Strax före sin död drömde Tikhon att han stod nedanför en hög och slingrande stege och hörde en röst befalla honom att klättra upp för den. ”Först var jag rädd” berättade Tikhon för sin vän Cosmas, men när jag började klättra kände jag att människor hjälpte mig och lyfte upp mig.” ”Stegen är vägen till himmelriket”, sade Cosmas, ”och de människor som hjälpte dig var de människor du själv hjälpt tidigare.” ”Så tänkte jag också, sade helgonet i tårar. ”Jag känner att slutet är nära.” Tikhon dog 13 augusti 1783 och helgonförklarades 13 augusti 1861.
Tiia är den finska formen av Thea. Thea i sin tur är kortform av Theodora eller Dorothea. Hittar inget helgon med detta namn, kanske syftar det på Concordia, som led martyrdöden tillsammans med den tidigare nämnde [WikiSve]Hippolytus[/WikiSve].
Betr Noora har jag ingen aning om vilket helgon som åsyftas.
Norska almanackan: Anny, Anine, Ann
Här sjunger bl a Kai Hansen i tyska metalbandet Helloween den av honom skrivna sången Future World:
Kaj (Kai, Kay) har många möjliga ursprung. En teori är att det stammar från det romerska Caius (Gaius), som antingen betyder “jord” eller “glad” (av latinska verbet gaudere “glädjas”). En teori säger att Caius är äldre än så och kommer från ett etruskiskt namn med okänd betydelse. Kai/Kaj/Kay skulle då vara en keltisk (jämför Sir Kay i Riddarna kring runda bordet) eller frisisk variant av Caius. Ännu en teori är att det är ett fornnordiskt namn, Kai, som betyder “käck”. Namnet förekommer på en runsten i Södermanland: "Ormar och Vifrid och Holmfrid och Kai och Tolv och Skrimme, dessa äkta makar läto resa stenen efter Tolv" (Sö109). I modern tid kom namnet till Sverige från Danmark. Äldsta belägg är från 1860. Namnet blev sedan populärare i Finland än i Sverige.
Som kvinnonamn är Kaj (och Kaja) en kortform av Karin/Katarina. I engelskspråkiga länder är Kay också ett smeknamn för Katherine. I Sverige är Kaj mycket vanligare bland män än bland kvinnor.
Berömda personer, män
Kaj Munk, dansk präst, författare och motståndsman
Kay Pollack, författare och regissör
Kai Siegbahn, nobelpristagare i fysik
Kvinnor:
Kaj Beckman, illustratör och författare
Kaj Fölster, författare och socionom
Kay Panabaker, amerikansk skådespelerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Hippolytus[/WikiSve] till minne av en romersk martyr. 1901 ersattes helgonnamnet av Hillevi (som ju också börjar på Hi-). I trenamnslängden 1986 tillkom de finska Hilja (kvinnonamn) och Ilja (både mans- och kvinnonamn). 1993 utgick både Hilja och Ilja ur almanackan och ersattes av Gullvi. 1993 flyttades Hillevi, och Gullvi utgick ur namnlängden. I stället flyttades Kaj dit och blev enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Jesse
Svenska: Alfons
Samiska: Alfonsa
Ortodoxa: Maksima, Tiihon, Noora, Tiia
Maksima syftar på två helgon:
1. [WikiSve]Maximos Bekännaren[/WikiSve] (död 13 augusti 662).
2. Upptäckandet av relikerna av Sankt Maksim av Moskva, Kristi dåre.
Ryssland älskar sina heliga dårar, uppskattar deras djupa ödmjukhet och lyssnar på deras visdom. Alla lyssnade på de heliga dårarna, från furstarna till tiggarna.
Maksim gick omkring nästan naken, sommar som vinter. Han brukade säga ”Vintern är sträng men paradiset är ljuvt”. Han levde under svåra tider för Ryssland; tatarerna invaderade, det var torka och epidemier och folk förgicks. Maksim sade: ”De har vunnit striden, underkasta er och buga djupare. Gråt inte ni som är slagna. Låt oss visa fördragsamhet och i detta skall vi vara mänskliga. Till slut kommer även det gröna trädet att brinna. Gud kommer att skänka oss frälsning, om vi uthärdar allt med tålamod.”
Men Maksim kunde också vara kritisk mot de mäktiga och rika: ”Huset har en ikonhörna, men samvetet är till salu. Alla gör korstecknet men inte alla ber. Gud ser allt ont. Han kommer inte att lura er och inte heller att låta sig luras.”
Salige Maksim dog den 11 november 1434 och begravdes i de heliga prinsarna Boris och Glebs kyrka. Då började underverk ske för dem som besökte graven. Den 13 augusti 1547 avtäcktes de oförstörda kvarlevorna av Maksim. När kyrkan brann ner byggdes en ny kyrka som tillägnades Sankt Maksim, Kristi dåre.
Tiihon syftar på Sankt Tikhon ([WikiEng]Tikhon of Zadonsk[/WikiEng])
Han föddes 1724 i byn Korotsk i Novgorods församling. Han döptes till Timotheus. Hans far dog när han var barn och familjen blev lämnad i fattigdom. Timotheus fick ofta arbeta med bönderna en hel dag för en bit bröd. När han var 13 år gammal skickades han till ett prästseminarium nära biskopens hem och tjänade sitt uppehälle genom att arbeta med trädgårdsmästaren. År 1740 fick han ett stipendium. Hans studier gick lysande. När han avslutat seminariet 1754 blev han lärare där i grekiska och filosofi. År 1758 vigdes han till munk med namnet Tikhon. Han steg i graderna och blev till slut biskop av Keksgolma och Ladoga och vice biskop av Novgorod. 1763 förflyttades han till Voronezhförsamlingen.. Under den tiden skrev han flera verk för präster. Han ansåg att alla präster, munkar och diakoner borde ha ett exemplar av Nya testamentet och läsa i det dagligen. I Voronezh utplånade Tikhon en gammal hednisk sed, firandet av Yarula, en hednisk fruktbarhets- och skördegud.
Biskopen var outtröttlig i sin administration av sin vidsträckta församling och tillbragte många nätter utan sömn. År 1767 tvingade honom hans dåliga hälsa att ge upp församlingsarbetet och han drog sig tillbaka till Tolshevskklostret, 40 verst från Voronezh. 1769 överflyttades han till Theotokosklostret i staden Zadonsk. Där blev han lärare i det kristna livet inom klosterväsendet. Han levde i enkelhet och ödmjukhet och sov på en halmbädd täckt av ett fårskinn. Hans tarvliga kläder fick klosterarbetarna att skratta åt honom. Helgonet brukade säga ”det behagar Gud att till och med klostrets arbetare hånar mig och jag förtjänar det på grund av mina synder”. Han sade ofta: ”Förlåtelse är bättre än hämnd”. En dåre vid namn Kamenev gav helgonet en örfil och sade ”Var inte så högfärdig!” Helgonet accepterade detta med tacksamhet och gav dåren tre kopek varje dag resten av livet.
Helgonet var sträng mot sig själv men överseendet mot andra. En fredag före psalmsöndagen kom han in i sin vän Metrophanes cell. Han upptäckte att Metrophanes satt till bords med en annan vän, Cosmas. Det fanns fisk på bordet och hans vänner blev oroliga (fisk var inte tillåtet att äta under fastan) och reste sig upp. Men Tikhon sade: ”Sitt ner, för jag känner er. Kärlek är större än fasta." Och för att lugna dem tog han själv litet fisksoppa, fast han annars följde reglerna samvetsgrant.
Tikhon älskade de fattiga bönderna, tröstade dem i deras hårda lott och hjälpte dem genom att skänka dem det han själv fått i som gåva. Han medlade också i deras tvister med markägarna och rörde dessa till medlidande. Under sin tid i klostret skrev han A Spiritual Treasury , Gathered from the World (1770) och On true Christianity (1776).
Strax före sin död drömde Tikhon att han stod nedanför en hög och slingrande stege och hörde en röst befalla honom att klättra upp för den. ”Först var jag rädd” berättade Tikhon för sin vän Cosmas, men när jag började klättra kände jag att människor hjälpte mig och lyfte upp mig.” ”Stegen är vägen till himmelriket”, sade Cosmas, ”och de människor som hjälpte dig var de människor du själv hjälpt tidigare.” ”Så tänkte jag också, sade helgonet i tårar. ”Jag känner att slutet är nära.” Tikhon dog 13 augusti 1783 och helgonförklarades 13 augusti 1861.
Tiia är den finska formen av Thea. Thea i sin tur är kortform av Theodora eller Dorothea. Hittar inget helgon med detta namn, kanske syftar det på Concordia, som led martyrdöden tillsammans med den tidigare nämnde [WikiSve]Hippolytus[/WikiSve].
Betr Noora har jag ingen aning om vilket helgon som åsyftas.
Norska almanackan: Anny, Anine, Ann
Här sjunger bl a Kai Hansen i tyska metalbandet Helloween den av honom skrivna sången Future World:
If you're out there all alone
And you dont know where to go to
Come and take a trip with me
To Future world
And if youre running through your life
And you dont know what the sense is
Come and look how it could be
In Future world
We all live in happiness
Our life is full of joy
We say the word tomorrow
without fear
The feeling of togetherness
Is always at our side
We love our life and we know
we will stay
14 augusti har Uno namnsdag.
Uno kommer av det fornnordiska Une från verbet una (trivas, vara tillfreds). Namnet förekommer på runstenar som Uni, t ex på denna från Holmsta, Jumkils socken i Uppland: “Säger lät hugga stenen efter Uni, sin son” (U921). Äldsta belägg av den latiniserade formen Uno är 1586. Uno kan också uppfattas som en form av det latinska unus (en), dvs “den ende”. I modern tid var Uno som populärast under 1920- och 30-talen, men är mycket ovanligt för nyfödda pojkar nuförtiden.
Berömda personer:
Uno Eng, författare
Uno ”Myggan” Ericson, journalist och författare
Uno Henning, skådespelare
Uno von Troil, ärkebiskop
Uno Vallman, konstnär
Uno Åhrén, arkitekt
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Eusebius efter helgonet [WikiEng]Eusebius of Rome[/WikiEng]. 1901 byttes det ut mot Ebbe. I trenamnslängden 1986 tillkom det besläktade Eberhard och det obesläktade Efraim. 1993 utgick Eberhard, medan Ebbe och Efraim flyttades, men båda utgick senare. I stället kom namnen William och Bill. Båda utgick 2001 (men William kommer tillbaka 2011, dock inte på denna dag). I stället kom Uno som enda namn.
Finländska almanackan
Finska: Onerva, Kanerva
Svenska: Svea
Samiska: Sojá
Ortodoxa: Miika
Onerva (återväxt) och Kanerva (ljung) är båda kvinnonamn. Sojá är ett kvinnonamn med okänd betydelse.
Miika syftar på profeten [WikiSve]Mika[/WikiSve] i Gamla testamentet, som levde omkring 700 f.Kr. I Mikas bok 5:2 står följande profetia: “Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” Detta tolkas som att Messias ska födas i Bethlehem.
Norska almanackan: Hallgeir, Hallgerd
Mansnamnet Hallgeir kommer av det fornnordiska Hallgeirr, sammansatt av hallr (sten, häll) och geirr (spjut). Hallgerd har också fornnordiskt ursprung, sammansatt av hallr och gerðr (stängsel, skydd).
Här sjunger Uno Svenningsson sin sång Under ytan:
Uno kommer av det fornnordiska Une från verbet una (trivas, vara tillfreds). Namnet förekommer på runstenar som Uni, t ex på denna från Holmsta, Jumkils socken i Uppland: “Säger lät hugga stenen efter Uni, sin son” (U921). Äldsta belägg av den latiniserade formen Uno är 1586. Uno kan också uppfattas som en form av det latinska unus (en), dvs “den ende”. I modern tid var Uno som populärast under 1920- och 30-talen, men är mycket ovanligt för nyfödda pojkar nuförtiden.
Berömda personer:
Uno Eng, författare
Uno ”Myggan” Ericson, journalist och författare
Uno Henning, skådespelare
Uno von Troil, ärkebiskop
Uno Vallman, konstnär
Uno Åhrén, arkitekt
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Eusebius efter helgonet [WikiEng]Eusebius of Rome[/WikiEng]. 1901 byttes det ut mot Ebbe. I trenamnslängden 1986 tillkom det besläktade Eberhard och det obesläktade Efraim. 1993 utgick Eberhard, medan Ebbe och Efraim flyttades, men båda utgick senare. I stället kom namnen William och Bill. Båda utgick 2001 (men William kommer tillbaka 2011, dock inte på denna dag). I stället kom Uno som enda namn.
Finländska almanackan
Finska: Onerva, Kanerva
Svenska: Svea
Samiska: Sojá
Ortodoxa: Miika
Onerva (återväxt) och Kanerva (ljung) är båda kvinnonamn. Sojá är ett kvinnonamn med okänd betydelse.
Miika syftar på profeten [WikiSve]Mika[/WikiSve] i Gamla testamentet, som levde omkring 700 f.Kr. I Mikas bok 5:2 står följande profetia: “Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” Detta tolkas som att Messias ska födas i Bethlehem.
Norska almanackan: Hallgeir, Hallgerd
Mansnamnet Hallgeir kommer av det fornnordiska Hallgeirr, sammansatt av hallr (sten, häll) och geirr (spjut). Hallgerd har också fornnordiskt ursprung, sammansatt av hallr och gerðr (stängsel, skydd).
Här sjunger Uno Svenningsson sin sång Under ytan:
Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva
Under ytan
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där
Jag vet, jag vet, jag vet
Det skrattas och det skålas
Men slutar snart i kaos
Någon sparkar och slår en stackare där
Som är helt utan chans
Jag ser att ingen verkar bry sig
Och inte heller jag
Rädslan är för stor och stark
För att göra något alls
15 augusti har Stella och Estelle namnsdag.
Stella är ett latinskt ord som betyder “stjärna”. Äldsta belägg i Sverige 1857. Namnet var som populärast i början av 1900-talet, föll sedan i glömska men är nu på uppgång igen. År 2009 var Stella nummer 31 av tilltalsnamnen för nyfödda flickor.
Estelle är den franska formen av Stella. Äldsta belägg i Sverige 1870. Det är ett ovanligt namn, som var som vanligast under 1990-talet.
Berömda personer:
Stella Bondesson, basist och sångerska
Stella Fare, politiker
Stella Gibbons, brittisk författare
Stella McCartney, brittisk designer
Estelle Getty, amerikansk skådespelerska
Estelle Harris, amerikansk skådespelerska
Estelle Swaray, brittisk sångerska/rappare
Estelle Silvia Ewa Mary, Sveriges arvprinsessa
Det ursprungliga namnet denna dag var Assumptio Beatae Mariae, [WikiSve]Jungfru Marie himmelsfärd[/WikiSve]. Det var en av de s k Mariadagarna. Dagen kallades Vårfrudag (ej att förväxla med Jungfru Marie bebådelsedag) och var helgdag till 1571. 1901 ersattes Vårfrudagen i almanackan av Stella. Jungfru Maria avbildas ibland med stjärnor på sin mantel eller med en stjärngloria.* I trenamnslängden 1985 tillkom det besläktade Estelle och det troligen helt obesläktade Stellan. 1993 utgick Estelle. 2001 flyttades Stellan till en egen dag och Estelle återinfördes.
Finländska almanackan:
Finska: Marjatta, Marja, Jaana, Marjo, Marita, Marjut, Marianne, Maritta, Marjaana, Marjukka, Marianna, Jatta
Svenska: Marita, Marianne, Marlene
Samiska: Marihttá
Ortodoxa: Maria, Mari, Maija, Marja, Marjatta, Meeri
Alla namn syftar på Maria. I den ortodoxa kyrkan kallas denna dag för Den Eviga Jungfrun och Gudamodern Marias avsomnande. Enligt legenden levde Maria ytterligare 21 år efter Jesu himmelsfärd. När hon en dag med saknad tänkte på sin Son uppenbarade sig en ängel för henne och sade: "Var hälsad, Maria, du benådade. Se, jag bringar dig en palmkvist som ska bäras framför din bår. Ty om tre dagar skall du lämna detta livet och med stora ära tagas emot av din Son”. Då svarade Maria: ”Om jag funnit nåd inför dina ögon, så säg mig ditt namn och bevilja mig den ynnesten att mina kära söner och bröder, apostlarna, allesammans kommer till mig, så att jag ännu en gång får se dem innan jag dör och att de sedan ledsagar mig till min grav. Ty de skall vara hos mig, när jag ger Gud min ande åter. Vidare ber jag dig, att min själ icke må skåda någon ond ande och att satans makt icke skall kunna skada mig.”
Ängeln sade: ”Kvinna, varför begär att få veta mitt namn? Det är stort och underbart. Apostlarna skall vara hos dig när din själv lämnar kroppen. Men varför fruktar du den onde? Det skall ske dig såsom du vill, du skall icke behöva se honom.”
Sedan fördes Johannes i ett vitt moln till Marias hus. Maria grät av glädje när hon såg honom och berättade vad ängeln sagt. Sedan fördes också de andra apostlarna till Marias hus från de platser där de missionerade. Johannes sade till dem: ”Vår Herres moder skall skiljas från denna jorden. Men se till att ingen gråter över henne, så att folket icke säger: Se, hur de själva fruktar döden, dessa som predikar om uppståndelsen från de döda!” Vid tredje timmen på natten kom Jesus med en härskara av änglar, som sjöng ljuvliga sånger. Under sången lämnade Marias själ kroppen och flög i Jesu armar. Så fördes Maria med glädje mot himlen och satte sig på ärones tron vid Sonens högra sida. Jesus sade till lärjungarna att de skulle bära hennes kropp till Josafats dal och begrava den och sedan vänta i tre dagar. Hennes kropp begravdes och lärjungarna väntade sedan vid graven. På tredje dagen kom Jesus med änglarna. Så förde ärkeängeln Mikael Marias själ in i kroppen, och Maria återuppstod och for mot himlen. På så sätt återuppstod Maria före den allmänna Uppståndelsen.
Norska almanackan: Margot, Mary, Marielle
Här sjunger Stella (Meussen) Belgiens bidrag till ESC 1982, Si tu aimes ma musique:
*Jungfru Maria med stjärngloria
Stella är ett latinskt ord som betyder “stjärna”. Äldsta belägg i Sverige 1857. Namnet var som populärast i början av 1900-talet, föll sedan i glömska men är nu på uppgång igen. År 2009 var Stella nummer 31 av tilltalsnamnen för nyfödda flickor.
Estelle är den franska formen av Stella. Äldsta belägg i Sverige 1870. Det är ett ovanligt namn, som var som vanligast under 1990-talet.
Berömda personer:
Stella Bondesson, basist och sångerska
Stella Fare, politiker
Stella Gibbons, brittisk författare
Stella McCartney, brittisk designer
Estelle Getty, amerikansk skådespelerska
Estelle Harris, amerikansk skådespelerska
Estelle Swaray, brittisk sångerska/rappare
Estelle Silvia Ewa Mary, Sveriges arvprinsessa
Det ursprungliga namnet denna dag var Assumptio Beatae Mariae, [WikiSve]Jungfru Marie himmelsfärd[/WikiSve]. Det var en av de s k Mariadagarna. Dagen kallades Vårfrudag (ej att förväxla med Jungfru Marie bebådelsedag) och var helgdag till 1571. 1901 ersattes Vårfrudagen i almanackan av Stella. Jungfru Maria avbildas ibland med stjärnor på sin mantel eller med en stjärngloria.* I trenamnslängden 1985 tillkom det besläktade Estelle och det troligen helt obesläktade Stellan. 1993 utgick Estelle. 2001 flyttades Stellan till en egen dag och Estelle återinfördes.
Finländska almanackan:
Finska: Marjatta, Marja, Jaana, Marjo, Marita, Marjut, Marianne, Maritta, Marjaana, Marjukka, Marianna, Jatta
Svenska: Marita, Marianne, Marlene
Samiska: Marihttá
Ortodoxa: Maria, Mari, Maija, Marja, Marjatta, Meeri
Alla namn syftar på Maria. I den ortodoxa kyrkan kallas denna dag för Den Eviga Jungfrun och Gudamodern Marias avsomnande. Enligt legenden levde Maria ytterligare 21 år efter Jesu himmelsfärd. När hon en dag med saknad tänkte på sin Son uppenbarade sig en ängel för henne och sade: "Var hälsad, Maria, du benådade. Se, jag bringar dig en palmkvist som ska bäras framför din bår. Ty om tre dagar skall du lämna detta livet och med stora ära tagas emot av din Son”. Då svarade Maria: ”Om jag funnit nåd inför dina ögon, så säg mig ditt namn och bevilja mig den ynnesten att mina kära söner och bröder, apostlarna, allesammans kommer till mig, så att jag ännu en gång får se dem innan jag dör och att de sedan ledsagar mig till min grav. Ty de skall vara hos mig, när jag ger Gud min ande åter. Vidare ber jag dig, att min själ icke må skåda någon ond ande och att satans makt icke skall kunna skada mig.”
Ängeln sade: ”Kvinna, varför begär att få veta mitt namn? Det är stort och underbart. Apostlarna skall vara hos dig när din själv lämnar kroppen. Men varför fruktar du den onde? Det skall ske dig såsom du vill, du skall icke behöva se honom.”
Sedan fördes Johannes i ett vitt moln till Marias hus. Maria grät av glädje när hon såg honom och berättade vad ängeln sagt. Sedan fördes också de andra apostlarna till Marias hus från de platser där de missionerade. Johannes sade till dem: ”Vår Herres moder skall skiljas från denna jorden. Men se till att ingen gråter över henne, så att folket icke säger: Se, hur de själva fruktar döden, dessa som predikar om uppståndelsen från de döda!” Vid tredje timmen på natten kom Jesus med en härskara av änglar, som sjöng ljuvliga sånger. Under sången lämnade Marias själ kroppen och flög i Jesu armar. Så fördes Maria med glädje mot himlen och satte sig på ärones tron vid Sonens högra sida. Jesus sade till lärjungarna att de skulle bära hennes kropp till Josafats dal och begrava den och sedan vänta i tre dagar. Hennes kropp begravdes och lärjungarna väntade sedan vid graven. På tredje dagen kom Jesus med änglarna. Så förde ärkeängeln Mikael Marias själ in i kroppen, och Maria återuppstod och for mot himlen. På så sätt återuppstod Maria före den allmänna Uppståndelsen.
Norska almanackan: Margot, Mary, Marielle
Här sjunger Stella (Meussen) Belgiens bidrag till ESC 1982, Si tu aimes ma musique:
C'est si doux
Le matin se lève en musique
Le matin se lève en musique
Mais le réveil est plus euphorique
Elle te suit
Partout pendant toute la journée
Et tous tes ennuis
S'envolent aussitôt en fumée
Si tu aimes ma musique
Chante-la avec moi
Si tu veux
Personne ne t'empêchera
*Jungfru Maria med stjärngloria
16 augusti har Brynolf namnsdag.
Brynolf kommer av ett fornnordiskt namn BryniulfR, sammansatt av brynia (brynja) och ulf (varg). Namnet finns på runstenar som denna från 1000-talet: "Kättilfast lät resa stenen efter Brynjulf, sin gode fader. Hjälpe den helige Kristus hans själ." (Sö125, Bogsta kyrka). Under medeltiden var Brynolf särskilt populärt i Skara stift (som den tiden även inkluderade Värmland). En dialektal form var Bryngel. Brynolf var som vanligast under 1910- och 20-talen. Idag är namnet ovanligt.
Berömda personer:
Brynolf Algutsson (död 1317), biskop i Skara, saligförklarad
Brynjulf Bergslien, norsk skulptör
Brynolf Gerlaksson (död 1505), biskop i Skara
Brynolf Wendt, åklagare och TV-personlighet
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Rochus[/WikiSve] efter ett franskt helgon, de pestsmittades skyddspatron. 1702 ersattes Rochus av Brynolf efter det lokala helgonet Brynolf av Skara, som hade blivit saligförklarad men inte hunnit bli helgonförklarad före reformationen. Han skrinlades högtidligen den 16 augusti 1492. 16 augusti kallades Brynnelsmäss, och då skulle höbärgningen vara klar. I trenamnslängden 1986 tillkom Benjamin och Benny. 1993 flyttades Benjamin och Benny (och Benny utgick senare ur almanackan). I stället kom Sigyn. 2001 utgick Sigyn, och Brynulf är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Aulis
Svenska: Brynolf
Samiska: Mellet
Ortodoxa: Toimi
Aulis är ett mansnamn som betyder ”givmild, hjälpsam”. Mellet är ett samiskt mansnamn med oklar betydelse, kanske är det besläktat med finska substantivet mieli (sinne, psyke).
Toimi är ett mansnamn som betyder ”arbete, uppgift”. Här syftar det på martyren Diomedes från Tarsus i Cilicia ([WikiEng]Saint Diomedes[/WikiEng]).
Diomedes var en kristen läkare och botade både kroppen och själen. När han kom till Nicaea omvände han många hedningar genom sina predikningar om Kristi Evangelium. Kejsar Diokletianus beordrade sina soldater att gripa honom. På vägen till Nikomedia föll han död ner. Soldaterna högg då av hans huvud för att visa att de fullgjort sin uppgift. Men de slogs då av blindhet. När kejsaren fick höra detta befallde han att huvudet skulle föras tillbaka till kroppen. När soldaterna gjort det återställdes deras syn.
Vitus Bering återupptäckte [WikiSve]Diomedeöarna[/WikiSve] 16 augusti 1728. Eftersom detta var Sankt Diomedes minnesdag, fick öarna namn efter helgonet.
Norska almanackan: Brynjulf, Brynhild
Brynhild är ett fornnordiskt kvinnonamn, sammansatt av brynia och hildr (strid). Brynhild var en sköldmö i nordisk mytologi, gift med Sigurd Fafnesbane.
Här spelar Brynjulf Blix sampler från det ljuva 80-talet:
Brynolf kommer av ett fornnordiskt namn BryniulfR, sammansatt av brynia (brynja) och ulf (varg). Namnet finns på runstenar som denna från 1000-talet: "Kättilfast lät resa stenen efter Brynjulf, sin gode fader. Hjälpe den helige Kristus hans själ." (Sö125, Bogsta kyrka). Under medeltiden var Brynolf särskilt populärt i Skara stift (som den tiden även inkluderade Värmland). En dialektal form var Bryngel. Brynolf var som vanligast under 1910- och 20-talen. Idag är namnet ovanligt.
Berömda personer:
Brynolf Algutsson (död 1317), biskop i Skara, saligförklarad
Brynjulf Bergslien, norsk skulptör
Brynolf Gerlaksson (död 1505), biskop i Skara
Brynolf Wendt, åklagare och TV-personlighet
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Rochus[/WikiSve] efter ett franskt helgon, de pestsmittades skyddspatron. 1702 ersattes Rochus av Brynolf efter det lokala helgonet Brynolf av Skara, som hade blivit saligförklarad men inte hunnit bli helgonförklarad före reformationen. Han skrinlades högtidligen den 16 augusti 1492. 16 augusti kallades Brynnelsmäss, och då skulle höbärgningen vara klar. I trenamnslängden 1986 tillkom Benjamin och Benny. 1993 flyttades Benjamin och Benny (och Benny utgick senare ur almanackan). I stället kom Sigyn. 2001 utgick Sigyn, och Brynulf är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Aulis
Svenska: Brynolf
Samiska: Mellet
Ortodoxa: Toimi
Aulis är ett mansnamn som betyder ”givmild, hjälpsam”. Mellet är ett samiskt mansnamn med oklar betydelse, kanske är det besläktat med finska substantivet mieli (sinne, psyke).
Toimi är ett mansnamn som betyder ”arbete, uppgift”. Här syftar det på martyren Diomedes från Tarsus i Cilicia ([WikiEng]Saint Diomedes[/WikiEng]).
Diomedes var en kristen läkare och botade både kroppen och själen. När han kom till Nicaea omvände han många hedningar genom sina predikningar om Kristi Evangelium. Kejsar Diokletianus beordrade sina soldater att gripa honom. På vägen till Nikomedia föll han död ner. Soldaterna högg då av hans huvud för att visa att de fullgjort sin uppgift. Men de slogs då av blindhet. När kejsaren fick höra detta befallde han att huvudet skulle föras tillbaka till kroppen. När soldaterna gjort det återställdes deras syn.
Vitus Bering återupptäckte [WikiSve]Diomedeöarna[/WikiSve] 16 augusti 1728. Eftersom detta var Sankt Diomedes minnesdag, fick öarna namn efter helgonet.
Norska almanackan: Brynjulf, Brynhild
Brynhild är ett fornnordiskt kvinnonamn, sammansatt av brynia och hildr (strid). Brynhild var en sköldmö i nordisk mytologi, gift med Sigurd Fafnesbane.
Här spelar Brynjulf Blix sampler från det ljuva 80-talet:
Alien skrev:Deckarförfattaren [WikiSve]Uno Palmström[/WikiSve] menar du?
Han står inte med i wikipedia, det är orsaken. Det som inte finns i wikipedia ser jag inte. Men han kanske borde göra det, dvs någon borde skriva en artikel om honom.
Japp, jag har skapat artikeln nyss (men det behövs mera text, någon får gärna komplettera).
EDIT, lade in länken i citatet för enkelhetens skull.
17 augusti har Verner och Valter namnsdag.
Båda namnen har tyskt ursprung.
Verner/Werner kommer av fornhögtyska Warinheri, sammansatt av warin (förmodligen en germansk stam) och heri (krigare). Verner var ett vanligt namn bland tyskar under medeltiden. Tidigast belagt i Sverige 1279. Som vanligast under 1900-talets första decennier men sedan dess alltmer ovanligt.
Valter/Walter kommer av fornhögtyska Waltheri. Verbet waltan betyder “härska, styra”. Valter är känt i Sverige sedan 1100-talet. Som vanligast var namnet under 1910- och 20-talen. Volter är en lågtysk form.
Berömda personer:
Werner Aspenström, författare
Verner von Heidenstam, författare
Werner Vögeli, schweizisk-svensk kock och hovtraktör
Valter Gibson, målare
Walter Ljungquist, författare
Valter Skarsgård, skådespelare
Volter Kilpi, finsk författare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag är oklart, men kan ha varit Anastatius (liksom det är fortfarande i Danmarks kalender). Troligen då efter Anastasius Valkaren ([WikiEng]Anastasius the Fuller[/WikiEng]), som dog martyrdöden under kejsar Diokletianus förföljelser av de kristna. 1702 blev dagens namn Veronika efter helgonet Veronica, som firades den 4 februari i katolska helgonkalendern. Veronika hade också i Sverige namnsdag den 4 februari, men flyttades för att bereda plats för Ansgar. 1776 utgick Veronika ur almanackan, och i stället infördes Verner. I trenamnslängden 1986 infördes Verna (kvinnlig form av Verner), och Veronika återinfördes. 1993 utgick Verna ur almanackan. 2001 flyttades Veronika, och Valter flyttades i stället till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Verneri
Svenska: Verner, Veronika
Samiska: Mihka (mansnamn)
Ortodoxa: Miro, Heikki, Teuvo
Miro syftar på martyren Myron (död 250).
Myron var en präst i Achaea i Grekland under kejsar [WikiSve]Decius[/WikiSve] tid. När Myron höll mässan över Kristi födelse i kyrkan kom guvernören Antipater in med soldater för att gripa dem som bad där. Myron bad för sin flock och anklagade guvernören för grymhet. Myron torterades med järnrör och tänger för att avsvärja sig sin tro och dyrka avgudarna, vilket han vägrade. Då kastades till de vilda djuren för att ätas upp av dem. Men djuren rörde honom inte, och till slut fördes han till staden [WikiSve]Kyzikos[/WikiSve] och halshöggs med svärd.
Heikki är en finsk form av Heinrich (Henrik), hemmets härskare, men jag har inte lyckats utröna vilket helgon namnet syftar på.
Teuvo är en finsk form av Teodor och syftar på Theodoritus, lapparnas upplysare (död 1571).
Theodoritus lämnade sitt hem och for till [WikiSve]Solovetskijklostret[/WikiSve] när han bara var 13 år. Efter ett år blev han vigd till munk. Under fader Zosimas ledning tillväxte Theodoritus i visdom och dygd under 15 år. Då blev han vigd till diakon av ärkebiskopen av Novgorod. Theodoritus reste sedan runt till olika kloster för att lära sig mera av erfarna asketiker. Efter två år vid klostret i Vita havet levde Theodoritus ensam i skogen runt klostret. Under dessa fyra år kom han i kontakt med andra asketiker och lärde sig mycket nyttigt av dem.
Fader Zosimas kände att han snart skulle dö och sände efter Theodoritus. Han återvände och tog hand om sin lärare till slutet. Därefter reste Theodoritus till Kolaflodens mynning och arbetade som missionär bland lapparna tillsammans med Metrophanes. Lapparna dyrkade avgudar och bodde inte i städer. Munkarna lärde sig lapparnas språk så att de kunde predika evangelium och översatte också bönerna till lapska. Theodoritus arbetade bland lapparna i 20 år. Han blev vigd till präst i Novgorod, och återvände till lapparna för att grunda ett kloster. Sedan tillbringade han några år i Novgorod som abbot för ett kloster och blev arkimandrit i Suzdal.
1554 blev Theodoritus förtalad och instängd i Vita havets kloster. När han blev fri for han till ett kloster i Jaroslavl. Tsaren [WikiSve]Ivan den förskräcklige[/WikiSve] lät sända honom till Konstantinopel 1558 för att diskutera tsarens kröning med patriarken. När Theodoritus återvände till Ryssland med patriarkens svar gav tsaren honom 25 silvermynt och en sobelpäls. Eftersom helgonet inte önskade sig några materiella ägodelar, sålde han pälsen och skänkte pengarna till de fattiga. Theodoritus gjorde sedan ytterligare två resor till de lappar han omvänt. Han avled 17 augusti 1571 i Solovetskijklostret, där han en gång vigts till munk.
Norska almanackan: Verner, WencheWenche/Wencke/Wenke är ett kvinnonamn, som härstammar från det plattyska Wineke, ett smeknamn för namn som började med Win eller Wen. Detta led betyder ”vän”.
Här sjunger Jussi Björling dikten Sverige av Verner von Heidenstam, tonsatt av Wilhelm Stenhammar:
Båda namnen har tyskt ursprung.
Verner/Werner kommer av fornhögtyska Warinheri, sammansatt av warin (förmodligen en germansk stam) och heri (krigare). Verner var ett vanligt namn bland tyskar under medeltiden. Tidigast belagt i Sverige 1279. Som vanligast under 1900-talets första decennier men sedan dess alltmer ovanligt.
Valter/Walter kommer av fornhögtyska Waltheri. Verbet waltan betyder “härska, styra”. Valter är känt i Sverige sedan 1100-talet. Som vanligast var namnet under 1910- och 20-talen. Volter är en lågtysk form.
Berömda personer:
Werner Aspenström, författare
Verner von Heidenstam, författare
Werner Vögeli, schweizisk-svensk kock och hovtraktör
Valter Gibson, målare
Walter Ljungquist, författare
Valter Skarsgård, skådespelare
Volter Kilpi, finsk författare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag är oklart, men kan ha varit Anastatius (liksom det är fortfarande i Danmarks kalender). Troligen då efter Anastasius Valkaren ([WikiEng]Anastasius the Fuller[/WikiEng]), som dog martyrdöden under kejsar Diokletianus förföljelser av de kristna. 1702 blev dagens namn Veronika efter helgonet Veronica, som firades den 4 februari i katolska helgonkalendern. Veronika hade också i Sverige namnsdag den 4 februari, men flyttades för att bereda plats för Ansgar. 1776 utgick Veronika ur almanackan, och i stället infördes Verner. I trenamnslängden 1986 infördes Verna (kvinnlig form av Verner), och Veronika återinfördes. 1993 utgick Verna ur almanackan. 2001 flyttades Veronika, och Valter flyttades i stället till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Verneri
Svenska: Verner, Veronika
Samiska: Mihka (mansnamn)
Ortodoxa: Miro, Heikki, Teuvo
Miro syftar på martyren Myron (död 250).
Myron var en präst i Achaea i Grekland under kejsar [WikiSve]Decius[/WikiSve] tid. När Myron höll mässan över Kristi födelse i kyrkan kom guvernören Antipater in med soldater för att gripa dem som bad där. Myron bad för sin flock och anklagade guvernören för grymhet. Myron torterades med järnrör och tänger för att avsvärja sig sin tro och dyrka avgudarna, vilket han vägrade. Då kastades till de vilda djuren för att ätas upp av dem. Men djuren rörde honom inte, och till slut fördes han till staden [WikiSve]Kyzikos[/WikiSve] och halshöggs med svärd.
Heikki är en finsk form av Heinrich (Henrik), hemmets härskare, men jag har inte lyckats utröna vilket helgon namnet syftar på.
Teuvo är en finsk form av Teodor och syftar på Theodoritus, lapparnas upplysare (död 1571).
Theodoritus lämnade sitt hem och for till [WikiSve]Solovetskijklostret[/WikiSve] när han bara var 13 år. Efter ett år blev han vigd till munk. Under fader Zosimas ledning tillväxte Theodoritus i visdom och dygd under 15 år. Då blev han vigd till diakon av ärkebiskopen av Novgorod. Theodoritus reste sedan runt till olika kloster för att lära sig mera av erfarna asketiker. Efter två år vid klostret i Vita havet levde Theodoritus ensam i skogen runt klostret. Under dessa fyra år kom han i kontakt med andra asketiker och lärde sig mycket nyttigt av dem.
Fader Zosimas kände att han snart skulle dö och sände efter Theodoritus. Han återvände och tog hand om sin lärare till slutet. Därefter reste Theodoritus till Kolaflodens mynning och arbetade som missionär bland lapparna tillsammans med Metrophanes. Lapparna dyrkade avgudar och bodde inte i städer. Munkarna lärde sig lapparnas språk så att de kunde predika evangelium och översatte också bönerna till lapska. Theodoritus arbetade bland lapparna i 20 år. Han blev vigd till präst i Novgorod, och återvände till lapparna för att grunda ett kloster. Sedan tillbringade han några år i Novgorod som abbot för ett kloster och blev arkimandrit i Suzdal.
1554 blev Theodoritus förtalad och instängd i Vita havets kloster. När han blev fri for han till ett kloster i Jaroslavl. Tsaren [WikiSve]Ivan den förskräcklige[/WikiSve] lät sända honom till Konstantinopel 1558 för att diskutera tsarens kröning med patriarken. När Theodoritus återvände till Ryssland med patriarkens svar gav tsaren honom 25 silvermynt och en sobelpäls. Eftersom helgonet inte önskade sig några materiella ägodelar, sålde han pälsen och skänkte pengarna till de fattiga. Theodoritus gjorde sedan ytterligare två resor till de lappar han omvänt. Han avled 17 augusti 1571 i Solovetskijklostret, där han en gång vigts till munk.
Norska almanackan: Verner, WencheWenche/Wencke/Wenke är ett kvinnonamn, som härstammar från det plattyska Wineke, ett smeknamn för namn som började med Win eller Wen. Detta led betyder ”vän”.
Här sjunger Jussi Björling dikten Sverige av Verner von Heidenstam, tonsatt av Wilhelm Stenhammar:
Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
18 augusti har Ellen och Lena namnsdag.
Ellen är en form av Helena (namnsdag 31 juli), som betyder ”fackla; den strålande”. Namnet har nått Sverige via engelskan och danskan. Äldsta belägg i Sverige 1824. Ellen var populärt under 1800-talet. Namnet blev sedan omodernt men har blivit populärt igen under 2000-talet. År 2009 var Ellen nummer 23 av tilltalsnamn för nyfödda flickor.
Lena är en kortform av Magdalena (kvinna från Magdala) och Helena. Äldsta belägg i Sverige 1481, men först på 1900-talet blev namnet populärt som formellt namn. Under 1950- och 60-talen var namnet som allra populärast. Lena är fortfarande det 6:e populäraste namnet för kvinnor i Sverige.
Berömda personer:
Ellen Fries, lärarinna, den första kvinnliga filosofie doktorn i Sverige 1883
Ellen Key, lärarinna, författare och särartsfeminist
Ellen Marsvin (1572-1649), dansk adelsdam, godsägare och länsman
Lena Einhorn, läkare och författare
Lena Endre, skådespelerska
Lena Philipsson, popsångerska och låtskrivare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Agapitus[/WikiSve] till minne av en romersk yngling som led martyrdöden. I franska och tyska almanackor har i stället Helena (efter Konstantin den stores moder) varit dagens namn. 1901 ersattes Agapitus med Helena. I trenamnslängden 1986 tillkom Helen och Helny. 1993 utgick Helen, och Helny flyttades. I stället flyttades Lena till denna dag. 2001 flyttades Helena till sin tidigare dag 31 juli, och Ellen kom i stället.
Finländska almanackan
Finska: Leevi
Svenska: Bo
Samiska: Guivi
Ortodoxa: Lauri
Guivi är ett mansnamn med okänd betydelse. En norsk motsvarighet är Kvive.
Lauri syftar på martyrerna Laurus och Florus från [WikiSve]Illyrien[/WikiSve] som levde på 100-talet ([WikiEng]Florus and Laurus[/WikiEng]).
Bröderna Florus och Laurus var båda fromma kristna och arbetade som stenhuggare. Prefekten gav dem i uppdrag att bygga ett hednatempel. Bröderna slet med bygget och skänkte sin lön till de fattiga. Hednaprästens son stod i närheten och tittade nyfiket på och fick ett splitter i ögat som skadade honom allvarligt. Prästen blev rasande på bröderna. Men Laurus och Florus försäkrade prästen att sonen kunde helas. De sade till pojken att tro på Kristus. Pojken bekände sin tro och bröderna bad för honom och gjorde korstecknet över honom. Mirakulöst helades hans öga. Då blev även hednaprästen omvänd till kristendomen.
När templet var klart samlade bröderna alla kristna dit. De slog sönder alla gudastatyer och satte upp ett kors. Sedan vakade och bad de kristna i templet. När prefekten fick höra om det lät han bränna de kristna, bland dem den före detta hednaprästen och hans son. Men Laurus och Florus begravdes levande. De kastades i en torr brunn och brunnen fylldes med jord. Efter några år grävde kristna upp deras kvarlevor och fann dem oförstörda (ett bevis för att de var helgon). Relikerna skickades till Konstantinopel. Eftersom en grasserande hästpest tog slut vid samma tid, räknades bröderna som skyddspatroner för hästar och avbildas med hästar.
Norska almanackan: Tormod, Torodd
Båda är mansnamn med fornnordiskt ursprung. Tormod kommer av þormóðr, sammansatt av Þórr (Tor) och modr, som betyder antingen ”humör” (eng. mood) eller ”mod”. Torudd är sammansatt av Þórr och odd (spets, udd).
Här sjunger Lena Andersson två sånger av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, Cecilia och Säg det med en sång:
Ellen är en form av Helena (namnsdag 31 juli), som betyder ”fackla; den strålande”. Namnet har nått Sverige via engelskan och danskan. Äldsta belägg i Sverige 1824. Ellen var populärt under 1800-talet. Namnet blev sedan omodernt men har blivit populärt igen under 2000-talet. År 2009 var Ellen nummer 23 av tilltalsnamn för nyfödda flickor.
Lena är en kortform av Magdalena (kvinna från Magdala) och Helena. Äldsta belägg i Sverige 1481, men först på 1900-talet blev namnet populärt som formellt namn. Under 1950- och 60-talen var namnet som allra populärast. Lena är fortfarande det 6:e populäraste namnet för kvinnor i Sverige.
Berömda personer:
Ellen Fries, lärarinna, den första kvinnliga filosofie doktorn i Sverige 1883
Ellen Key, lärarinna, författare och särartsfeminist
Ellen Marsvin (1572-1649), dansk adelsdam, godsägare och länsman
Lena Einhorn, läkare och författare
Lena Endre, skådespelerska
Lena Philipsson, popsångerska och låtskrivare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Agapitus[/WikiSve] till minne av en romersk yngling som led martyrdöden. I franska och tyska almanackor har i stället Helena (efter Konstantin den stores moder) varit dagens namn. 1901 ersattes Agapitus med Helena. I trenamnslängden 1986 tillkom Helen och Helny. 1993 utgick Helen, och Helny flyttades. I stället flyttades Lena till denna dag. 2001 flyttades Helena till sin tidigare dag 31 juli, och Ellen kom i stället.
Finländska almanackan
Finska: Leevi
Svenska: Bo
Samiska: Guivi
Ortodoxa: Lauri
Guivi är ett mansnamn med okänd betydelse. En norsk motsvarighet är Kvive.
Lauri syftar på martyrerna Laurus och Florus från [WikiSve]Illyrien[/WikiSve] som levde på 100-talet ([WikiEng]Florus and Laurus[/WikiEng]).
Bröderna Florus och Laurus var båda fromma kristna och arbetade som stenhuggare. Prefekten gav dem i uppdrag att bygga ett hednatempel. Bröderna slet med bygget och skänkte sin lön till de fattiga. Hednaprästens son stod i närheten och tittade nyfiket på och fick ett splitter i ögat som skadade honom allvarligt. Prästen blev rasande på bröderna. Men Laurus och Florus försäkrade prästen att sonen kunde helas. De sade till pojken att tro på Kristus. Pojken bekände sin tro och bröderna bad för honom och gjorde korstecknet över honom. Mirakulöst helades hans öga. Då blev även hednaprästen omvänd till kristendomen.
När templet var klart samlade bröderna alla kristna dit. De slog sönder alla gudastatyer och satte upp ett kors. Sedan vakade och bad de kristna i templet. När prefekten fick höra om det lät han bränna de kristna, bland dem den före detta hednaprästen och hans son. Men Laurus och Florus begravdes levande. De kastades i en torr brunn och brunnen fylldes med jord. Efter några år grävde kristna upp deras kvarlevor och fann dem oförstörda (ett bevis för att de var helgon). Relikerna skickades till Konstantinopel. Eftersom en grasserande hästpest tog slut vid samma tid, räknades bröderna som skyddspatroner för hästar och avbildas med hästar.
Norska almanackan: Tormod, Torodd
Båda är mansnamn med fornnordiskt ursprung. Tormod kommer av þormóðr, sammansatt av Þórr (Tor) och modr, som betyder antingen ”humör” (eng. mood) eller ”mod”. Torudd är sammansatt av Þórr och odd (spets, udd).
Här sjunger Lena Andersson två sånger av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, Cecilia och Säg det med en sång:
Cecilia, du sitter tyst, du är så blek om kind
Cecilia, men ute blåser redan vårens vind
Cecilia, hon sörjer, viskar ängens gräs,
Susar lind
Cecilia, hon sörjer, säger våg som sakta slår
Cecilia, kom ut till oss och se att det är vår
Cecilia, säg låt mig torka bort din tår
Cecilia, ropar vi, låter mig leka med ditt hår
Du är så vek, du är så ung
Och din sorg, den är så tung
Cecilia, le igen, vi vill trösta,
Vi vill se dig glömma den
Men du sörjer än
Din vän
----
Säg det med en sång
det du vill ha sagt
och en värld skall lyssna
Sjung den om igen
kanske fastnar den
Människan behöver väckas
gång på gång
Säg det med en sång
ty en melodi
känner inga gränser
Orättvisor, tvång,
listan kan bli lång
Säg det med en sång
19 augusti har Magnus och Måns namnsdag.
Magnus är ett latinskt ord som betyder ”stor”. Ursprungligen var det ett binamn, som i Carolus Magnus (Karl den store). Den norske kungen Magnus den gode (1024-1047) uppkallades efter just Karl den store. Äldsta belägg i Sverige på runinskrifter. Magnus Minnisköld (död ca 1208), lagman och far till Birger jarl är en känd tidig Magnus i Sverige. Hans sonson fick också namnet (Magnus Ladulås) och likaså dennes sonson (kung Magnus Eriksson). Under 1960-talet blev Magnus alltmer populärt, och på 1970-talet var Magnus det tredje vanligaste namnet på nyfödda pojkar.
Måns är en sydsvensk kortform av Magnus. På norska stavas namnet Mons. Mogens är en dansk form. Tidigast belägg av Måns i Sverige är 1479, då stavat Mans. Måns var ett vanligt bondenamn i södra Sverige. Under 1900-talet var namnet ovanligt, men under de sista tre decennierna skedde en uppgång.
Berömda personer:
Magnus Alkarp, arkeolog, författare och musiker
Magnus Gabriel De la Gardie (1622-86), riksråd, riksdrots, riksmarskalk, psalmförfattare
Magnus Uggla, sångare och låtskrivare
Måns Herngren, skådespelare, komiker, regissör
Måns Westfelt, skådespelare
Måns Zelmerlöw, popsångare och programledare
Det är osäkert vilket som var det ursprungliga helgonnamnet denna dag, men det kan ha varit Sebaldus från Nürnberg ([WikiEng]Saint Sebald[/WikiEng]), som finns kvar i den danska namnlängden. 1702 blev dagens namn Magnus efter ett franskt helgon, biskop av Avignon ([WikiEng]Magnus of Avignon[/WikiEng]). I trenamnslängden 1986 tillkom de besläktade Mogens och Måns. 1993 utgick Mogens.
Finländska almanackan
Finska: Mauno, Maunu
Svenska: Magnus, Måns
Samiska: Mávdnos
Ortodoxa: Antti, Antero
Mauno/Maunu och Mávdnos är den finska respektive samiska formen av Magnus.
Antero och Antti syfter på martyren Andreas Stratelates och hans soldater (döda ca 289).
Andreas var en tribun i den romerska armén under kejsar Maximianus tid i Syrien, där han var född. När perserna anföll den kejserliga romerska armén blev Andreas anförtrodd befälet i ett slag mot fienden, därav titeln stratelates. Andreas var omtyckt av soldaterna på grund av sitt mod och sin känsla för rättvisa. Andreas var kristen i hemlighet men hade ännu inte döpts. Han sade till sina soldater att om de alla anropade den ende sanne Guds hjälp skulle fienderna skingras. Alla soldaterna entusiasmerades av Andreas och hans tro. De åkallade Kristi hjälp och anföll. Den persiska armen led ett grundligt nederlag och drevs på vild flykt.
När den segrande Andreas återvände till Antiokia blev han angiven av avundsjuka rivaler som kristen, och guvernören kallade honom till sig och förhörde honom. Andreas bekände öppet sin kristna tro. Efter att ha torterat honom lät guvernören kasta honom i fängelse och skrev till kejsaren i Rom och frågade vad som skulle göras. Eftersom Andreas var omtyckt bland folket och soldaterna befallde kejsaren att guvernören skulle frige Andreas men se till att döda honom senare under någon förevändning.
Andreas marscherade iväg till [WikiSve]Tarsus[/WikiSve] i Kilikien med sina trognaste soldater. Väl framme lät alla döpa sig av stadens biskop Petrus. Sedan drog de sig tillbaka till [WikiSve]Taurusbergen[/WikiSve]. Men guvernören hade skrivit till Kilikiens guvernör och befallt att Andreas och hans män skulle överrumplas under förevändningen att de övergivit sina standarer. Medan Andreas och hans soldater alla bad i en ravin överraskades de av romerska soldater som halshögg dem, då ingen ville avsvärja sig sin kristna tro. Alla var beredda att lida martyrdöden för Kristus. Där martyrernas blod flöt sprang en källa upp med helande vatten. Biskop Petrus kom i hemlighet med sitt folk och begravde martyrerna.
Norska almanackan: Sigvald, Sigve
Båda är mansnamn av fornnordiskt ursprung. Sigvald kommer av Sigvaldr, sammansatt av sigr (seger) och valdr (hövding). Sigve kommer av Sigviðr, sammansatt av sigr och viðr (skog, träd); det är alltså samma namn som utvecklats till Seved i Sverige.
Här sjunger Magnus Carlson sin sång Det värsta av allt:
Magnus är ett latinskt ord som betyder ”stor”. Ursprungligen var det ett binamn, som i Carolus Magnus (Karl den store). Den norske kungen Magnus den gode (1024-1047) uppkallades efter just Karl den store. Äldsta belägg i Sverige på runinskrifter. Magnus Minnisköld (död ca 1208), lagman och far till Birger jarl är en känd tidig Magnus i Sverige. Hans sonson fick också namnet (Magnus Ladulås) och likaså dennes sonson (kung Magnus Eriksson). Under 1960-talet blev Magnus alltmer populärt, och på 1970-talet var Magnus det tredje vanligaste namnet på nyfödda pojkar.
Måns är en sydsvensk kortform av Magnus. På norska stavas namnet Mons. Mogens är en dansk form. Tidigast belägg av Måns i Sverige är 1479, då stavat Mans. Måns var ett vanligt bondenamn i södra Sverige. Under 1900-talet var namnet ovanligt, men under de sista tre decennierna skedde en uppgång.
Berömda personer:
Magnus Alkarp, arkeolog, författare och musiker
Magnus Gabriel De la Gardie (1622-86), riksråd, riksdrots, riksmarskalk, psalmförfattare
Magnus Uggla, sångare och låtskrivare
Måns Herngren, skådespelare, komiker, regissör
Måns Westfelt, skådespelare
Måns Zelmerlöw, popsångare och programledare
Det är osäkert vilket som var det ursprungliga helgonnamnet denna dag, men det kan ha varit Sebaldus från Nürnberg ([WikiEng]Saint Sebald[/WikiEng]), som finns kvar i den danska namnlängden. 1702 blev dagens namn Magnus efter ett franskt helgon, biskop av Avignon ([WikiEng]Magnus of Avignon[/WikiEng]). I trenamnslängden 1986 tillkom de besläktade Mogens och Måns. 1993 utgick Mogens.
Finländska almanackan
Finska: Mauno, Maunu
Svenska: Magnus, Måns
Samiska: Mávdnos
Ortodoxa: Antti, Antero
Mauno/Maunu och Mávdnos är den finska respektive samiska formen av Magnus.
Antero och Antti syfter på martyren Andreas Stratelates och hans soldater (döda ca 289).
Andreas var en tribun i den romerska armén under kejsar Maximianus tid i Syrien, där han var född. När perserna anföll den kejserliga romerska armén blev Andreas anförtrodd befälet i ett slag mot fienden, därav titeln stratelates. Andreas var omtyckt av soldaterna på grund av sitt mod och sin känsla för rättvisa. Andreas var kristen i hemlighet men hade ännu inte döpts. Han sade till sina soldater att om de alla anropade den ende sanne Guds hjälp skulle fienderna skingras. Alla soldaterna entusiasmerades av Andreas och hans tro. De åkallade Kristi hjälp och anföll. Den persiska armen led ett grundligt nederlag och drevs på vild flykt.
När den segrande Andreas återvände till Antiokia blev han angiven av avundsjuka rivaler som kristen, och guvernören kallade honom till sig och förhörde honom. Andreas bekände öppet sin kristna tro. Efter att ha torterat honom lät guvernören kasta honom i fängelse och skrev till kejsaren i Rom och frågade vad som skulle göras. Eftersom Andreas var omtyckt bland folket och soldaterna befallde kejsaren att guvernören skulle frige Andreas men se till att döda honom senare under någon förevändning.
Andreas marscherade iväg till [WikiSve]Tarsus[/WikiSve] i Kilikien med sina trognaste soldater. Väl framme lät alla döpa sig av stadens biskop Petrus. Sedan drog de sig tillbaka till [WikiSve]Taurusbergen[/WikiSve]. Men guvernören hade skrivit till Kilikiens guvernör och befallt att Andreas och hans män skulle överrumplas under förevändningen att de övergivit sina standarer. Medan Andreas och hans soldater alla bad i en ravin överraskades de av romerska soldater som halshögg dem, då ingen ville avsvärja sig sin kristna tro. Alla var beredda att lida martyrdöden för Kristus. Där martyrernas blod flöt sprang en källa upp med helande vatten. Biskop Petrus kom i hemlighet med sitt folk och begravde martyrerna.
Norska almanackan: Sigvald, Sigve
Båda är mansnamn av fornnordiskt ursprung. Sigvald kommer av Sigvaldr, sammansatt av sigr (seger) och valdr (hövding). Sigve kommer av Sigviðr, sammansatt av sigr och viðr (skog, träd); det är alltså samma namn som utvecklats till Seved i Sverige.
Här sjunger Magnus Carlson sin sång Det värsta av allt:
Längst där bak i nattvagnen, sitter jag och längtar hem.
Min tro, mitt hopp har åkt på spö. Därute faller gula löv.
Vad fan ska man med kärlek till? Det blir ju aldrig som man vill.
Vad fan ska man med känslor till? Dom gör ju ändå som dom vill.
Jag viker ihop ditt avskedsbrev, nu vill jag ha dig ännu mer.
Men du och han, ska börja om. Och du och jag, det var en gång.
Du betyder allt för mig, men jag är ingenting för dig.
Kärlek är som nikotin, kärlek är som nikotin.
Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt.
Åh. Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt
20 augusti har Bernhard och Bernt namnsdag.
Bernhard eller Bernard kommer av det forntyska Berinhart (björn + hård, stark). Äldsta belägg för namnet i Sverige från 1289. Bernard är den franska och engelska varianten. Bernhard var som populärast åren 1885-1909.
Bernt eller Berndt är en lågtysk form av Bernhard. Tidigast belagt i Sverige 1395. Namnet var som populärast under 1930- och 40-talen och det finns därför många fler med namnet Bernt/Berndt än med Bernhard/Bernard.
Berömda personer:
Bernhard Crusell, finlandssvensk tonsättare
Bernhard Karlgren, sinolog
Bernard Malamud, amerikansk författare
Berndt Egerbladh, jazzpianist och kompositör
Bernt Lundquist, skådespelare
Berndt Notke (1440-1509), tysk målare och skulptör
Bernardus var dagens ursprungliga namn efter helgonet [WikiSve]Bernhard av Clairvaux[/WikiSve]. År 1700 flyttades det och fick den modernare formen Bernhard. I stället infördes [WikiSve]Samuel[/WikiSve] till minne av profeten i Gamla Testamentet. 1901 flyttades Samuel, och Bernhard flyttade tillbaka till denna dag. I trenamnskalendern 1986 tillkom Berna (kvinnlig form av Bernhard) och Bernt. 1993 utgick Berna.
Finländska almanackan
Finska: Sami, Samuli, Samu, Samuel
Svenska: Samuel, Sam
Samiska: Sámmol
Ortodoxa: Samuel, Samuli
Det är alltså Samuels dag i alla finländska almanackor.
Profeten Samuel var den femtonde och siste av Israels domare och levde på 1100-talet f.Kr. Han var av Levi stam. Hans mor Hanna hade ivrigt bett Gud om en son, och när han till slut föddes gav hon honom nanmet Samuel, som betyder ”Gud hör bön”.
När Samuel var tre år gammal for hans mor med honom till Silo och lämnade över honom till översteprästen Eli, som också var domare över Israel, för att uppfostras av honom. När Samuel var tolv år fick han i en uppenbarelse veta att Gud tänkte straffa Eli för att han inte kunde förhindra sina söners ogudaktighet.
När filistéerna dödade 30 000 israeliter i ett slag var Elis söner bland de dödade. Sedan stal filistéerna [WikiSve]förbundsarken[/WikiSve]. När översteprästen Eli hörde detta föll han baklänges från sin stol och bröt ryggen och dog. Sedan blev Samuel ny domare över Israel. Förbundsarken fördes tillbaka.
Samuels liv berättas om i [WikiSve]Första Samuelsboken[/WikiSve] och [WikiSve]Första Konungaboken[/WikiSve].
Norska almanackan: Bernhard, Bernt
Här sjunger den tyske schlagersångaren Bernhard Brink Die Zeit hielt keine Wunder (Tiden läker inga sår):
Bernhard eller Bernard kommer av det forntyska Berinhart (björn + hård, stark). Äldsta belägg för namnet i Sverige från 1289. Bernard är den franska och engelska varianten. Bernhard var som populärast åren 1885-1909.
Bernt eller Berndt är en lågtysk form av Bernhard. Tidigast belagt i Sverige 1395. Namnet var som populärast under 1930- och 40-talen och det finns därför många fler med namnet Bernt/Berndt än med Bernhard/Bernard.
Berömda personer:
Bernhard Crusell, finlandssvensk tonsättare
Bernhard Karlgren, sinolog
Bernard Malamud, amerikansk författare
Berndt Egerbladh, jazzpianist och kompositör
Bernt Lundquist, skådespelare
Berndt Notke (1440-1509), tysk målare och skulptör
Bernardus var dagens ursprungliga namn efter helgonet [WikiSve]Bernhard av Clairvaux[/WikiSve]. År 1700 flyttades det och fick den modernare formen Bernhard. I stället infördes [WikiSve]Samuel[/WikiSve] till minne av profeten i Gamla Testamentet. 1901 flyttades Samuel, och Bernhard flyttade tillbaka till denna dag. I trenamnskalendern 1986 tillkom Berna (kvinnlig form av Bernhard) och Bernt. 1993 utgick Berna.
Finländska almanackan
Finska: Sami, Samuli, Samu, Samuel
Svenska: Samuel, Sam
Samiska: Sámmol
Ortodoxa: Samuel, Samuli
Det är alltså Samuels dag i alla finländska almanackor.
Profeten Samuel var den femtonde och siste av Israels domare och levde på 1100-talet f.Kr. Han var av Levi stam. Hans mor Hanna hade ivrigt bett Gud om en son, och när han till slut föddes gav hon honom nanmet Samuel, som betyder ”Gud hör bön”.
När Samuel var tre år gammal for hans mor med honom till Silo och lämnade över honom till översteprästen Eli, som också var domare över Israel, för att uppfostras av honom. När Samuel var tolv år fick han i en uppenbarelse veta att Gud tänkte straffa Eli för att han inte kunde förhindra sina söners ogudaktighet.
När filistéerna dödade 30 000 israeliter i ett slag var Elis söner bland de dödade. Sedan stal filistéerna [WikiSve]förbundsarken[/WikiSve]. När översteprästen Eli hörde detta föll han baklänges från sin stol och bröt ryggen och dog. Sedan blev Samuel ny domare över Israel. Förbundsarken fördes tillbaka.
Samuels liv berättas om i [WikiSve]Första Samuelsboken[/WikiSve] och [WikiSve]Första Konungaboken[/WikiSve].
Norska almanackan: Bernhard, Bernt
Här sjunger den tyske schlagersångaren Bernhard Brink Die Zeit hielt keine Wunder (Tiden läker inga sår):
Ich sitz allein in meinem Zimmer.
Die Sehnsucht klopft an meine Tür
und dabei sagtest du doch immer,
dass ich nicht träumen werd von dir.
Doch selbst nach einem Jahr, da zähl ich noch die Stunden.
Es tut mir leid, die Zeit heilt keine Wunden.
Ich krieg dich nicht aus meiner Seele,
dein Platz ist immer noch besetzt
und wenn ich dich durch Zufall sehe,
dann bin ich immer noch verletzt.
Ich hab bis heute noch nichts besseres gefunden.
Es tut mir leid, die Zeit heilt keine Wunden.
21 augusti har Jon och Jonna namnsdag.
Jon är en kortform av Johan. Det finns med redan på runstenar som Iun. På 1300-talet var Olof och Jon de vanligaste mansnamnen. Jon förblev vanligt bland allmogen; därav det vanliga efternamnet Jonsson. Så småningom trängdes Jon ut av den engelska formen John. Men under slutet av 1900-talet fick Jon ett uppsving.
Jonna är en dansk kortform av Johanna. Det har inte varit vanligt i Sverige, men på 1980-talet kom en modevåg.
Berömda personer:
Jon Lindström, finlandssvensk regissör
Jon Rekdal, musiker och kompositör
Jon Skolmen, norsk skådespelare
Jonna Berg, journalist
Jonna Järnefelt, finlandssvensk skådespelerska
Jonna Lee, sångerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Anastasius till minne av en martyr från Dalmatien. 1824 ersattes namnet av Josefina för att hedra prinsessan Josefina av Leuchtenburg, som 1823 gift sig med kronprins Oscar (som blev Oscar I). 1986 tillkom varianten Josefin. 1993 flyttades Josefina, och Josefin utgick ur almanackan. I stället flyttades Jon och Jonna till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Soini, Veini
Svenska: Sven
Samiska: Speaidna
Ortodoxa: Tatu, Assi, Usko, Avrami, Aapo
Mansnamnen Soini och Veini är båda finska former av Sven. Speaidna är också ett mansnamn, den samiska formen av Sven.
Tatu är ett finskt smeknamn för Daniel och David. Här syftar det på en av de sjuttio apostlarna, Taddeus ([WikiEng]Thaddeus of Edessa[/WikiEng]).
Taddeus föddes i en judisk familj i [WikiSve]Edessa[/WikiSve], Syrien. När han kom till Jerusalem för att fira en högtidsdag hörde han [WikiSve]Johannes Förelöparen[/WikiSve]s predikningar. Han lät döpa sig av Johannes och stannade sedan i Palestina. Han mötte Jesus och blev en av hans följeslagare. Efter Jesu Himmelsfärd blev Taddeus missionär i Syrien och Mesopotamien. Han predikade för kung [WikiSve]Abgar[/WikiSve] i Edessa, och kungen och hans folk omvändes till kristendomen. Taddeus utnämnde präster och byggde upp den kristna kyrkan i Edessa. Sedan fortsatte Taddeus att predika i andra städer och omvända hedningar till kristendomen. Enligt en tradition dog Taddeus fridfullt i Beirut år 44, enligt en annan i Edessa, enligt en tredje blev han halshuggen i Artaz i Armenien år 50.
Assi kan antingen vara ett kvinnonamn (form av Astrid) eller ett mansnamn (kortform av Asseri). Här kan det syfta på martyren Sankta Bassa och hennes söner.
Bassa och hennes tre söner Theogonius, Agapius och Pistus levde i [WikiSve]Edessa[/WikiSve] i Makedonien, Grekland. Bassa var gift med en hednisk präst. Från barndomen hade hon blivit uppfostrad i den kristna tron, vilken hon nu förde vidare till sina söner. Under kejsar [WikiSve]Maximianus[/WikiSve] regering angav mannen sin fru och sina barn till guvernören som kristna. Trots dödshot vägrade sönerna att offra till avgudarna, så de blev torterade och avrättade.
Bassa kastades i fängelse och fick svälta, men en ängel gav henne himmelsk mat. När de förde henne till ett hednatempel krossade hon en staty av Zeus. Bassa kastades då i en strömvirvel i havet. Till allas förvåning syntes ett skepp och tre strålande änglar drog upp Bassa till skeppet. De antas vara hennes tidigare dödade söner. Efter åtta dagar kom Bassa till ön Alona, nära staden [WikiSve]Kyzikos[/WikiSve]. Guvernören där lät piska henne och till slut blev hon halshuggen. År 450 fanns en kyrka i Chalcedon byggd till Sankta Bassas ära.
Usko är ett mansnamn som betyder ”tro”. Kanske syftar det på Pistus (som lär betyda ”lojal” på grekiska, lojal>trofast>trogen>troende).
Avrami är en form av Abraham, och Aapo är en kortform av Abraham. Namnen syftar på tre helgon med detta namn:
1. De tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob
2. Sankt Abramius, arkimandrit från [WikiSve]Smolensk[/WikiSve] och hans lärjunge Sankt Efraim.
Abramius rika föräldrar hade länge bett om en son och hade redan tolv döttrar innan de fick sin son. Han älskade som barn att vara i kyrkan. Föräldrarna hoppades att han skulle gifta sig så att deras släktgren skulle fortleva, men Abramius sökte ett annat liv. När hans föräldrar dött gav han bort sina pengar till kloster, kyrkor och de fattiga. Sedan vandrade han runt staden i trasor och bad Gud visa honom vägen till frälsning.
Han blev sedan munkvigd i Den Heliga Gudamoderns kloster i Selischa. Efter att ha genomgått alla stadier av lydningsövningar ägnade sig munken ivrigt åt att kopiera böcker, och plockade åt sig andliga rikedomar från dem. Efter 30 års strävan i klostret lät han övertala sig av abboten att viga sig till präst år 1198. Varje dag förättade han Mässan, inte bara för bröderna utan också för lekmännen. Snart blev Abramius vida känd. Detta ledde till avundsjuka bland bröderna och Abramius tvingades flytta till Korsets Upphöjelse-kloster i själva staden Smolensk. Med gåvor från de fromma förskönade han kyrkan med ikoner. Han målade själv två ikoner med de teman som intresserade honom mest: En visade den fruktade [WikiSve]Domedagen[/WikiSve] och den andra livets prövningar. Abramius var sträng mot både sig själv och andra. Han predikade i kyrkan och för dem som kom på besök till hans cell och talade med både fattiga och rika.
Stadens celebriteter och präster klagade hos biskop Ignatius och anklagade Abramius för att förföra kvinnor och vad värre var för kätteri och att läsa förbjudna böcker. Abramius ställdes inför rätta inför biskopen och furst Roman Rostislav och försvarade sig mot alla falska anklagelser. Trots detta förbjöds han att verka som präst och sändes tillbaka till sitt forna kloster. Men en fruktansvärd torka drabbade Smolensk som ett tecken på Guds vrede över den orättfärdiga domen. Först när biskop Ignatius benådade Abramius och tillät honom att predika som präst igen slutade började regnet att falla över Smolensk.
Biskop Ignatius lät bygga ett nytt kloster och anförtrodde ledningen till Abramius. Ignatius själv slog sig ned i klostret när han avgått som biskop på grund av hög ålder. Många önskade träda in i klostret, men Abramius rannsakade de sökande noga och endast sjutton bröder godkändes. Efter Ignatius död predikade Abramius ännu mer om Domedagen och manade bröderna att bedja dag och natt för att inte fördömas på Domedagen. Abramius dog 1224 efter att ha levt i kloster i över femtio år.
3. Sankt Abramius den arbetsvillige från [WikiSve]Grottklostret i Kiev[/WikiSve]. Han levde under 1100- och 1200-talet.
Norska almanackan: Ragnvald, Ragni
Här spelar den norske jazzmusikern och kompositören Jon Balke (tillsammans med Alpaca Ensemble):
Jon är en kortform av Johan. Det finns med redan på runstenar som Iun. På 1300-talet var Olof och Jon de vanligaste mansnamnen. Jon förblev vanligt bland allmogen; därav det vanliga efternamnet Jonsson. Så småningom trängdes Jon ut av den engelska formen John. Men under slutet av 1900-talet fick Jon ett uppsving.
Jonna är en dansk kortform av Johanna. Det har inte varit vanligt i Sverige, men på 1980-talet kom en modevåg.
Berömda personer:
Jon Lindström, finlandssvensk regissör
Jon Rekdal, musiker och kompositör
Jon Skolmen, norsk skådespelare
Jonna Berg, journalist
Jonna Järnefelt, finlandssvensk skådespelerska
Jonna Lee, sångerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Anastasius till minne av en martyr från Dalmatien. 1824 ersattes namnet av Josefina för att hedra prinsessan Josefina av Leuchtenburg, som 1823 gift sig med kronprins Oscar (som blev Oscar I). 1986 tillkom varianten Josefin. 1993 flyttades Josefina, och Josefin utgick ur almanackan. I stället flyttades Jon och Jonna till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Soini, Veini
Svenska: Sven
Samiska: Speaidna
Ortodoxa: Tatu, Assi, Usko, Avrami, Aapo
Mansnamnen Soini och Veini är båda finska former av Sven. Speaidna är också ett mansnamn, den samiska formen av Sven.
Tatu är ett finskt smeknamn för Daniel och David. Här syftar det på en av de sjuttio apostlarna, Taddeus ([WikiEng]Thaddeus of Edessa[/WikiEng]).
Taddeus föddes i en judisk familj i [WikiSve]Edessa[/WikiSve], Syrien. När han kom till Jerusalem för att fira en högtidsdag hörde han [WikiSve]Johannes Förelöparen[/WikiSve]s predikningar. Han lät döpa sig av Johannes och stannade sedan i Palestina. Han mötte Jesus och blev en av hans följeslagare. Efter Jesu Himmelsfärd blev Taddeus missionär i Syrien och Mesopotamien. Han predikade för kung [WikiSve]Abgar[/WikiSve] i Edessa, och kungen och hans folk omvändes till kristendomen. Taddeus utnämnde präster och byggde upp den kristna kyrkan i Edessa. Sedan fortsatte Taddeus att predika i andra städer och omvända hedningar till kristendomen. Enligt en tradition dog Taddeus fridfullt i Beirut år 44, enligt en annan i Edessa, enligt en tredje blev han halshuggen i Artaz i Armenien år 50.
Assi kan antingen vara ett kvinnonamn (form av Astrid) eller ett mansnamn (kortform av Asseri). Här kan det syfta på martyren Sankta Bassa och hennes söner.
Bassa och hennes tre söner Theogonius, Agapius och Pistus levde i [WikiSve]Edessa[/WikiSve] i Makedonien, Grekland. Bassa var gift med en hednisk präst. Från barndomen hade hon blivit uppfostrad i den kristna tron, vilken hon nu förde vidare till sina söner. Under kejsar [WikiSve]Maximianus[/WikiSve] regering angav mannen sin fru och sina barn till guvernören som kristna. Trots dödshot vägrade sönerna att offra till avgudarna, så de blev torterade och avrättade.
Bassa kastades i fängelse och fick svälta, men en ängel gav henne himmelsk mat. När de förde henne till ett hednatempel krossade hon en staty av Zeus. Bassa kastades då i en strömvirvel i havet. Till allas förvåning syntes ett skepp och tre strålande änglar drog upp Bassa till skeppet. De antas vara hennes tidigare dödade söner. Efter åtta dagar kom Bassa till ön Alona, nära staden [WikiSve]Kyzikos[/WikiSve]. Guvernören där lät piska henne och till slut blev hon halshuggen. År 450 fanns en kyrka i Chalcedon byggd till Sankta Bassas ära.
Usko är ett mansnamn som betyder ”tro”. Kanske syftar det på Pistus (som lär betyda ”lojal” på grekiska, lojal>trofast>trogen>troende).
Avrami är en form av Abraham, och Aapo är en kortform av Abraham. Namnen syftar på tre helgon med detta namn:
1. De tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob
2. Sankt Abramius, arkimandrit från [WikiSve]Smolensk[/WikiSve] och hans lärjunge Sankt Efraim.
Abramius rika föräldrar hade länge bett om en son och hade redan tolv döttrar innan de fick sin son. Han älskade som barn att vara i kyrkan. Föräldrarna hoppades att han skulle gifta sig så att deras släktgren skulle fortleva, men Abramius sökte ett annat liv. När hans föräldrar dött gav han bort sina pengar till kloster, kyrkor och de fattiga. Sedan vandrade han runt staden i trasor och bad Gud visa honom vägen till frälsning.
Han blev sedan munkvigd i Den Heliga Gudamoderns kloster i Selischa. Efter att ha genomgått alla stadier av lydningsövningar ägnade sig munken ivrigt åt att kopiera böcker, och plockade åt sig andliga rikedomar från dem. Efter 30 års strävan i klostret lät han övertala sig av abboten att viga sig till präst år 1198. Varje dag förättade han Mässan, inte bara för bröderna utan också för lekmännen. Snart blev Abramius vida känd. Detta ledde till avundsjuka bland bröderna och Abramius tvingades flytta till Korsets Upphöjelse-kloster i själva staden Smolensk. Med gåvor från de fromma förskönade han kyrkan med ikoner. Han målade själv två ikoner med de teman som intresserade honom mest: En visade den fruktade [WikiSve]Domedagen[/WikiSve] och den andra livets prövningar. Abramius var sträng mot både sig själv och andra. Han predikade i kyrkan och för dem som kom på besök till hans cell och talade med både fattiga och rika.
Stadens celebriteter och präster klagade hos biskop Ignatius och anklagade Abramius för att förföra kvinnor och vad värre var för kätteri och att läsa förbjudna böcker. Abramius ställdes inför rätta inför biskopen och furst Roman Rostislav och försvarade sig mot alla falska anklagelser. Trots detta förbjöds han att verka som präst och sändes tillbaka till sitt forna kloster. Men en fruktansvärd torka drabbade Smolensk som ett tecken på Guds vrede över den orättfärdiga domen. Först när biskop Ignatius benådade Abramius och tillät honom att predika som präst igen slutade började regnet att falla över Smolensk.
Biskop Ignatius lät bygga ett nytt kloster och anförtrodde ledningen till Abramius. Ignatius själv slog sig ned i klostret när han avgått som biskop på grund av hög ålder. Många önskade träda in i klostret, men Abramius rannsakade de sökande noga och endast sjutton bröder godkändes. Efter Ignatius död predikade Abramius ännu mer om Domedagen och manade bröderna att bedja dag och natt för att inte fördömas på Domedagen. Abramius dog 1224 efter att ha levt i kloster i över femtio år.
3. Sankt Abramius den arbetsvillige från [WikiSve]Grottklostret i Kiev[/WikiSve]. Han levde under 1100- och 1200-talet.
Norska almanackan: Ragnvald, Ragni
Här spelar den norske jazzmusikern och kompositören Jon Balke (tillsammans med Alpaca Ensemble):
22 augusti har Henrietta och Henrika namnsdag.
Henrietta är en försvenskad form av det franska Henriette, en kvinnlig form av Henri. Tidigaste belägg i Sverige 1675. Formen Henriette är belagd i Sverige från 1729. Namnet Henrietta var som populärast i slutet av 1800-talet. Idag är namnet ovanligt.
Henrika är en kvinnlig form av Henrik, som är den svenska formen av Henri. Tidigaste belägg 1676. Henrika var också som populärast i slutet av 1800-talet. Idag är namnet ännu ovanligare än Henrietta.
Berömda personer:
Henrietta Swan Leavitt, amerikansk astronom
Henrietta Godolphin, 2:a hertiginna av Marlborough
Henrietta Maria av Frankrike, drottninggemål til Karl I av England
Henrika Juliana von Liewen, svensk hovdam
Henrika Tandefelt, finlandssvensk historiker
Henriikka Hietaniemi, finsk konståkare
Den katolska helgonkalenderns namn denna dag var [WikiSve]Symphorianus och Timotheus[/WikiSve]. I den tidens små almanackor fick dock bara Symforian plats. 1859 byttes det ut mot Henrietta för att hedra prins Oscars (senare Oscar II) gemål Sofia av Nassau, vars fjärde förnamn var Henriette. I trenamnslängden 1986 tillkom de besläktade Harriet och Harry. 1993 flyttades både Harriet och Harry, och i stället kom Henny (ett smeknamn för Henrietta). 2001 utgick Henny, och Henrika kom i stället.
Finländska almanackan
Finska: Iivari, Iivo
Svenska: Ivar
Samiska: Ivvár
Ortodoxa: Ake, Laila
Ake (en finsk form av Åke) syftar på martyren Agathonicus och hans medmartyrer Zoticus, Theoprepius, Acindynus, Severianus, Zeno och andra ([WikiEng]Agathonicus and Companions[/WikiEng]), döda ca år 300.
Agathonicus levde i Nikomedia. Han omvände många hedningar till kristendomen. Comitus Eutolmius grep Agathonicus och de andra. De torterades och fördes sedan till Trakien för rättegång under kejsar Maximianus. Många dog på vägen. Agathonicus och de andra överlevande torterades inför kejsaren i [WikiEng]Selymbria[/WikiEng] och halshöggs sedan. Relikerna av Agathonicus förvarades i en kyrka tillägnad helgonet i Konstantinopel.
Laila syftar troligen på martyren Eulalia, död 303 ([WikiEng]Eulalia of Barcelona[/WikiEng]).
Eulalia föddes i en kristen familj i [WikiSve]Barcelona[/WikiSve] och dedicerade sitt liv till Kristus. När prefekten Dacianus kom för att enligt kejsar [WikiSve]Diokletianus[/WikiSve] edikt utrota de kristna kom hon självmant till honom och anklagade honom för att döda oskyldiga och bekände samtidigt sin tro på Kristus. Eulalia blev då utsatt för tretton olika tortyrmetoder, bland dem stoppad i en spiktunna som rullades nedför en gata i Barcelona (enligt traditionen den gatan som nu heter ”Baixada de Santa Eulalia”). Hon blev också korsfäst på ett X-format kors, och avbildas med detta. Till slut blev hon halshuggen. Hon var då tretton år gammal. När hon dog sågs en vit duva flyga ur hennes mun. Ett för årstiden ovanligt snöfall täckte hennes nakna kropp.
Norska almanackan: Harriet, Harry
Här sjunger och spelar den skotska rockgruppen The Fratellis sin sång Henrietta:
Henrietta är en försvenskad form av det franska Henriette, en kvinnlig form av Henri. Tidigaste belägg i Sverige 1675. Formen Henriette är belagd i Sverige från 1729. Namnet Henrietta var som populärast i slutet av 1800-talet. Idag är namnet ovanligt.
Henrika är en kvinnlig form av Henrik, som är den svenska formen av Henri. Tidigaste belägg 1676. Henrika var också som populärast i slutet av 1800-talet. Idag är namnet ännu ovanligare än Henrietta.
Berömda personer:
Henrietta Swan Leavitt, amerikansk astronom
Henrietta Godolphin, 2:a hertiginna av Marlborough
Henrietta Maria av Frankrike, drottninggemål til Karl I av England
Henrika Juliana von Liewen, svensk hovdam
Henrika Tandefelt, finlandssvensk historiker
Henriikka Hietaniemi, finsk konståkare
Den katolska helgonkalenderns namn denna dag var [WikiSve]Symphorianus och Timotheus[/WikiSve]. I den tidens små almanackor fick dock bara Symforian plats. 1859 byttes det ut mot Henrietta för att hedra prins Oscars (senare Oscar II) gemål Sofia av Nassau, vars fjärde förnamn var Henriette. I trenamnslängden 1986 tillkom de besläktade Harriet och Harry. 1993 flyttades både Harriet och Harry, och i stället kom Henny (ett smeknamn för Henrietta). 2001 utgick Henny, och Henrika kom i stället.
Finländska almanackan
Finska: Iivari, Iivo
Svenska: Ivar
Samiska: Ivvár
Ortodoxa: Ake, Laila
Ake (en finsk form av Åke) syftar på martyren Agathonicus och hans medmartyrer Zoticus, Theoprepius, Acindynus, Severianus, Zeno och andra ([WikiEng]Agathonicus and Companions[/WikiEng]), döda ca år 300.
Agathonicus levde i Nikomedia. Han omvände många hedningar till kristendomen. Comitus Eutolmius grep Agathonicus och de andra. De torterades och fördes sedan till Trakien för rättegång under kejsar Maximianus. Många dog på vägen. Agathonicus och de andra överlevande torterades inför kejsaren i [WikiEng]Selymbria[/WikiEng] och halshöggs sedan. Relikerna av Agathonicus förvarades i en kyrka tillägnad helgonet i Konstantinopel.
Laila syftar troligen på martyren Eulalia, död 303 ([WikiEng]Eulalia of Barcelona[/WikiEng]).
Eulalia föddes i en kristen familj i [WikiSve]Barcelona[/WikiSve] och dedicerade sitt liv till Kristus. När prefekten Dacianus kom för att enligt kejsar [WikiSve]Diokletianus[/WikiSve] edikt utrota de kristna kom hon självmant till honom och anklagade honom för att döda oskyldiga och bekände samtidigt sin tro på Kristus. Eulalia blev då utsatt för tretton olika tortyrmetoder, bland dem stoppad i en spiktunna som rullades nedför en gata i Barcelona (enligt traditionen den gatan som nu heter ”Baixada de Santa Eulalia”). Hon blev också korsfäst på ett X-format kors, och avbildas med detta. Till slut blev hon halshuggen. Hon var då tretton år gammal. När hon dog sågs en vit duva flyga ur hennes mun. Ett för årstiden ovanligt snöfall täckte hennes nakna kropp.
Norska almanackan: Harriet, Harry
Här sjunger och spelar den skotska rockgruppen The Fratellis sin sång Henrietta:
Dear Henrietta we're just three lonely boys
Though the girls love us we're so
Into you incredibly we'd love to see you terribly
We'd love to hate you but we don 't have no choice
Come be our wa ha ha ha
Honey, honey three four one time once more
Give us a kiss and maybe we can go out
It's hard to miss you when you follow us about
Buy us some shoes and maybe take us for cola
We'll get you there in some filthy big gondola
Clean out the bank and bump off your daddy
You can come live with us amongst the has beens and the addicts
These are crazy times down at Costello music
You can answer the phone and talk nice anyway you choose it
23 augusti har Signe och Signhild namnsdag.
Signe kommer av det fornnordiska Signy, sammansatt av sigr (seger) och nýr (ny). I fornsvenskan stavades namnet Signhni. Signy används i Norge jämte Signe. Äldsta belägg i Sverige 1383. Namnet föll så småningom i glömska men återupplivades under den nordiska renässansen på 1800-talet. Det tidigast kända belägget från denna tid är 1823. Under 1900-talet föll det ur bruk men på senare år har namnet återkommit. År 2009 var Signe nummer 53 av tilltalsnamnen för nyfödda flickor.
Signhild ser ut som ett fornnordiskt namn, där efterleden är hild (strid). Men egentligen kommer det av Signill, ett smeknamn för Signe (lilla Signe). Signill troddes vara en slarvig form av Signild, och Signild troddes vara en slarvig form av Signhild (hyperkorrektion). Äldsta kända belägg av Signhild är 1859. Signhild var som populärast de första decennierna av 1900-talet men är nuförtiden ovanligt.
Berömda personer:
Signe Bergman, rösträttsaktivist
Signe Björnberg, författare (Sigge Stark)
Signe Hasso, skådespelerska
Signe Persson-Melin, formgivare
Signhild Arnegård Hansen, ordförande för Svenskt Näringsliv
Signhild Björkman, skådespelerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Zakeus[/WikiSve] (efter tullindrivaren i Nya testamentet). 1901 ersattes det av Signe. I trenamnslängden 1986 tillkom Signar (nybildad manlig form av Signe) och Signy. 1993 utgick både Signar och Signy, och i stället flyttades Signhild till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Signe, Varma
Svenska: Signe, Signhild
Samiska: Sivnne
Ortodoxa: Reino
Varma är ett kvinnonamn som betyder “säker, pålitlig”. Sivnne är den samiska formen av Signe.
Reino syftar troligen på martyren [WikiSve]Irenaeus[/WikiSve], biskop av Lyon (död 202).
Irenaes föddes omkring år 120 i [WikiSve]Smyrna[/WikiSve] och var en lärjunge till Sankt [WikiSve]Polykarpos[/WikiSve], som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes. Irenaeus efterträdde martyren Sankt Pothinus som biskop av Lugdunum (dagens Lyon) i Gallien. Han framställde många skrifter, inte bara mot hedendomen utan även mot det gnostiska kätteriet. När Victor, biskop av Rom, planerade att bannlysa kristna i Mindre Asien eftersom de firadae påsken på ett annat daatum än kyrkan i Rom, lyckades Irenaeus övertala honom att avstå för att bevara kyrkans enhet. Detta skedde innan påskens datum bestämts av ekumeniska koncilier. Enligt traditionen halshöggs Irenaeus för sin tro under kejsar Septimus Severus.
Norska almanackan: Signe, Signy
Här sjunger holländska singer-songwriter Signe Tollefsen sin sång King of the fire:
Signe kommer av det fornnordiska Signy, sammansatt av sigr (seger) och nýr (ny). I fornsvenskan stavades namnet Signhni. Signy används i Norge jämte Signe. Äldsta belägg i Sverige 1383. Namnet föll så småningom i glömska men återupplivades under den nordiska renässansen på 1800-talet. Det tidigast kända belägget från denna tid är 1823. Under 1900-talet föll det ur bruk men på senare år har namnet återkommit. År 2009 var Signe nummer 53 av tilltalsnamnen för nyfödda flickor.
Signhild ser ut som ett fornnordiskt namn, där efterleden är hild (strid). Men egentligen kommer det av Signill, ett smeknamn för Signe (lilla Signe). Signill troddes vara en slarvig form av Signild, och Signild troddes vara en slarvig form av Signhild (hyperkorrektion). Äldsta kända belägg av Signhild är 1859. Signhild var som populärast de första decennierna av 1900-talet men är nuförtiden ovanligt.
Berömda personer:
Signe Bergman, rösträttsaktivist
Signe Björnberg, författare (Sigge Stark)
Signe Hasso, skådespelerska
Signe Persson-Melin, formgivare
Signhild Arnegård Hansen, ordförande för Svenskt Näringsliv
Signhild Björkman, skådespelerska
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Zakeus[/WikiSve] (efter tullindrivaren i Nya testamentet). 1901 ersattes det av Signe. I trenamnslängden 1986 tillkom Signar (nybildad manlig form av Signe) och Signy. 1993 utgick både Signar och Signy, och i stället flyttades Signhild till denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Signe, Varma
Svenska: Signe, Signhild
Samiska: Sivnne
Ortodoxa: Reino
Varma är ett kvinnonamn som betyder “säker, pålitlig”. Sivnne är den samiska formen av Signe.
Reino syftar troligen på martyren [WikiSve]Irenaeus[/WikiSve], biskop av Lyon (död 202).
Irenaes föddes omkring år 120 i [WikiSve]Smyrna[/WikiSve] och var en lärjunge till Sankt [WikiSve]Polykarpos[/WikiSve], som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes. Irenaeus efterträdde martyren Sankt Pothinus som biskop av Lugdunum (dagens Lyon) i Gallien. Han framställde många skrifter, inte bara mot hedendomen utan även mot det gnostiska kätteriet. När Victor, biskop av Rom, planerade att bannlysa kristna i Mindre Asien eftersom de firadae påsken på ett annat daatum än kyrkan i Rom, lyckades Irenaeus övertala honom att avstå för att bevara kyrkans enhet. Detta skedde innan påskens datum bestämts av ekumeniska koncilier. Enligt traditionen halshöggs Irenaeus för sin tro under kejsar Septimus Severus.
Norska almanackan: Signe, Signy
Här sjunger holländska singer-songwriter Signe Tollefsen sin sång King of the fire:
600 miles i have driven,
i've come a long way
600 songs i have sung,
yes, it's been a long day
the car is a mess and
thought i'd learned my lesson
about you and me by now
but you know what my head's like
i seem to forget stuff
as soon as it gets in somehow
i said "see for yourself and
then tell me your eyes didn't hurt"
i said "see for yourself and
then tell me she isn't a flirt
24 augusti har Bartolomeus namnsdag.
Bartolomeus är den latinska formen av ett hebreiskt namn, Bar-Talmai, dvs “Talmais son”. Bartolomeus var en av Jesu tolv lärjungar. Tidigaste svenska belägg 1346. Namnet är mycket ovanligt i Sverige.
Berömda personer:
Bartolomeu Dias, portugisisk upptäcktsresande
Fra Bartolommeo, florentinsk målare
Bartholomeus van der Helst, holländsk målare
Bartolomeus är det ursprungliga helgonnamnet denna dag som har bevarats efter Jesu lärjunge [WikiSve]Bartolomaios[/WikiSve] (numera används denna grekiska form). Enligt en legend flåddes helgonet levande. Hans attribut är en kniv och en bok. Han är skyddspatron för bokbindare, garvare, handsmakare, skomakare och herdar (pga skinnet). Dagen kallades Bartelsmässa eller Barsmässa och markerade övergången mellan sommar och höst i bondeåret. “Bartolomeus kastar tredje kallstenen i sjön”, sade man i Uppland. I trenamnslängden 1986 tillkom Carita och Rita. 1993 flyttades Carita och Rita, och Bert kom i stället. 2001 flyttades Bert tillbaka till sin ursprungliga plats. Bartolomeus är åter enda namn, som det höves ett sådant gammalt märkesdagsnamn.
Finländska almanackan
Finska: Perttu
Svenska: Bertel, Bertil, Berta
Samiska: Beartu, Birtá
Ortodoxa: Tyko, Siiri, Sirkka
Perttu är en finsk form av Bartolomeus. Beartu är ett samiskt mansnamn, som motsvarar både Perttu och Bertel. Birtá är ett samiskt kvinnonamn, som motsvarar Berta.
Tyko syftar på Sankt Eutychius. Han var lärjunge till aposteln Johannes och arbetade med aposteln Paulus. Han reste vida omkring för att sprida Kristi Evangelium och blev ofta fängslad och torterad. Han dog i sin födelsestad Sebaste ([WikiSve]Samaria[/WikiSve]).
Siiri och Sirkka syftar på martyren Cyra (eller Syra) från Persien som dog 558.
Cyras far var en zoroastrisk präst ([WikiSve]zoroastrerna[/WikiSve] kallades eldsdyrkare av de kristna). Cyra uppfostrade efter sin mors död att bli prästinna i denna religion och tjänade sedan som sådan i eldstemplet. Men efter att ha pratat med några kristna tiggare började Cyra tro på Jesus Kristus och leva som en kristen; hon lärde sig böner och psalmer, att fasta och att läsa kristna böcker.
Cyra blev en gång sjuk och hittade ingen bot. Hon begav sig till den kristna kyrkan för att få hjälp. Prästen, som visste att hon tjänade avgudar, vägrade. Då rörde Cyra vid prästens dräkt, liksom kvinnan rörde vid Frälsarens mantel (Matt 9:20-22), och Cyras tro gjorde henne frisk. Cyras familj började ana oråd. Cyras styvmor pratade med Cyra och låtsades själv vara en hemlig kristen. Styvmodern rådde henne att hålla sin kristna tro hemlig. Hon rådde också Cyra att fortsätta tjäna elden utåt, så hon inte skulle behöva utstå tortyr.
Cyra tvekade då inför att låta döpa sig, men i en dröm såg hon de lysande boningar som förutbestämts för de kristna. Då bestämde hon sig och gick till biskopen för att bli döpt. Biskopen vägrade, eftersom han var rädd att ge de hedniska prästerna orsak att förfölja de kristna. Dessutom trodde han att faderns vrede skulle få Cyra att förneka Kristus. Biskopen rådde henne att först bekänna sin tro inför sin egen familj.
Så en morgon när Cyra höll på att fyra på den enligt zoroastrerna heliga elden välte hon omkull offret och utropade: “Jag är en kristen och förkastar falska gudar och tror på den ende Sanne Guden.” Hennes far slog henne tills han blev utmattad och kastade henne sedan i fängelse. Med tårar och enträgna vädjanden försökte han få henne att återvända till sin forna tro, men Cyra var orubblig. Fadern angav henne då för kejsaren [WikiSve]Khusrov I[/WikiSve]. Cyra torterades länge i fängelset, men Gud gav henne styrka att uthärda. Genom ett underverk föll hennes kedjor av. Hon mutade vakten och begav sig till biskopen och blev döpt.
Tortyren hade gjort henne allvarligt sjuk, men hon bad till Gud att hon inte skulle dö av sjukdomen utan undfå martyrkronan. Gud beviljade hennes bön. Hon dömdes att strypas till döds. Bödlarna lossade repet efter en stund och frågade om hon ändrat sig och ville fortsätta leva. Men den halvdöda Cyra vägrade och bad dem avrätta henne snabbt. Sedan kastades hennes döda kropp till hundarna, men de åt den inte, och kristna begravde kroppen.
Norska almanackan: Belinda, Bertil
Belinda kan komma av de tyska orden beraht (strålande) och lindi (mjuk, mild), samma efterled som i Sieglinde. En annan teori är det kommer från det franska belle el italienska bella (vacker) och det spanska linda (vacker). Namnet började användas under 1600-talet i England.
Här kommer renässansmusik (Que pena major) av Bartolomeus de Bononia utförd av gruppen Mala Punica:
Bartolomeus är den latinska formen av ett hebreiskt namn, Bar-Talmai, dvs “Talmais son”. Bartolomeus var en av Jesu tolv lärjungar. Tidigaste svenska belägg 1346. Namnet är mycket ovanligt i Sverige.
Berömda personer:
Bartolomeu Dias, portugisisk upptäcktsresande
Fra Bartolommeo, florentinsk målare
Bartholomeus van der Helst, holländsk målare
Bartolomeus är det ursprungliga helgonnamnet denna dag som har bevarats efter Jesu lärjunge [WikiSve]Bartolomaios[/WikiSve] (numera används denna grekiska form). Enligt en legend flåddes helgonet levande. Hans attribut är en kniv och en bok. Han är skyddspatron för bokbindare, garvare, handsmakare, skomakare och herdar (pga skinnet). Dagen kallades Bartelsmässa eller Barsmässa och markerade övergången mellan sommar och höst i bondeåret. “Bartolomeus kastar tredje kallstenen i sjön”, sade man i Uppland. I trenamnslängden 1986 tillkom Carita och Rita. 1993 flyttades Carita och Rita, och Bert kom i stället. 2001 flyttades Bert tillbaka till sin ursprungliga plats. Bartolomeus är åter enda namn, som det höves ett sådant gammalt märkesdagsnamn.
Finländska almanackan
Finska: Perttu
Svenska: Bertel, Bertil, Berta
Samiska: Beartu, Birtá
Ortodoxa: Tyko, Siiri, Sirkka
Perttu är en finsk form av Bartolomeus. Beartu är ett samiskt mansnamn, som motsvarar både Perttu och Bertel. Birtá är ett samiskt kvinnonamn, som motsvarar Berta.
Tyko syftar på Sankt Eutychius. Han var lärjunge till aposteln Johannes och arbetade med aposteln Paulus. Han reste vida omkring för att sprida Kristi Evangelium och blev ofta fängslad och torterad. Han dog i sin födelsestad Sebaste ([WikiSve]Samaria[/WikiSve]).
Siiri och Sirkka syftar på martyren Cyra (eller Syra) från Persien som dog 558.
Cyras far var en zoroastrisk präst ([WikiSve]zoroastrerna[/WikiSve] kallades eldsdyrkare av de kristna). Cyra uppfostrade efter sin mors död att bli prästinna i denna religion och tjänade sedan som sådan i eldstemplet. Men efter att ha pratat med några kristna tiggare började Cyra tro på Jesus Kristus och leva som en kristen; hon lärde sig böner och psalmer, att fasta och att läsa kristna böcker.
Cyra blev en gång sjuk och hittade ingen bot. Hon begav sig till den kristna kyrkan för att få hjälp. Prästen, som visste att hon tjänade avgudar, vägrade. Då rörde Cyra vid prästens dräkt, liksom kvinnan rörde vid Frälsarens mantel (Matt 9:20-22), och Cyras tro gjorde henne frisk. Cyras familj började ana oråd. Cyras styvmor pratade med Cyra och låtsades själv vara en hemlig kristen. Styvmodern rådde henne att hålla sin kristna tro hemlig. Hon rådde också Cyra att fortsätta tjäna elden utåt, så hon inte skulle behöva utstå tortyr.
Cyra tvekade då inför att låta döpa sig, men i en dröm såg hon de lysande boningar som förutbestämts för de kristna. Då bestämde hon sig och gick till biskopen för att bli döpt. Biskopen vägrade, eftersom han var rädd att ge de hedniska prästerna orsak att förfölja de kristna. Dessutom trodde han att faderns vrede skulle få Cyra att förneka Kristus. Biskopen rådde henne att först bekänna sin tro inför sin egen familj.
Så en morgon när Cyra höll på att fyra på den enligt zoroastrerna heliga elden välte hon omkull offret och utropade: “Jag är en kristen och förkastar falska gudar och tror på den ende Sanne Guden.” Hennes far slog henne tills han blev utmattad och kastade henne sedan i fängelse. Med tårar och enträgna vädjanden försökte han få henne att återvända till sin forna tro, men Cyra var orubblig. Fadern angav henne då för kejsaren [WikiSve]Khusrov I[/WikiSve]. Cyra torterades länge i fängelset, men Gud gav henne styrka att uthärda. Genom ett underverk föll hennes kedjor av. Hon mutade vakten och begav sig till biskopen och blev döpt.
Tortyren hade gjort henne allvarligt sjuk, men hon bad till Gud att hon inte skulle dö av sjukdomen utan undfå martyrkronan. Gud beviljade hennes bön. Hon dömdes att strypas till döds. Bödlarna lossade repet efter en stund och frågade om hon ändrat sig och ville fortsätta leva. Men den halvdöda Cyra vägrade och bad dem avrätta henne snabbt. Sedan kastades hennes döda kropp till hundarna, men de åt den inte, och kristna begravde kroppen.
Norska almanackan: Belinda, Bertil
Belinda kan komma av de tyska orden beraht (strålande) och lindi (mjuk, mild), samma efterled som i Sieglinde. En annan teori är det kommer från det franska belle el italienska bella (vacker) och det spanska linda (vacker). Namnet började användas under 1600-talet i England.
Här kommer renässansmusik (Que pena major) av Bartolomeus de Bononia utförd av gruppen Mala Punica:
25 augusti har Lovisa och Louise namnsdag.
Lovisa är en försvenskad form av det franska namnet Louise. Äldsta belägg av Lovisa är 1652. Eftersom Lovisa har burits av två svenska drottningar blev namnet populärt under 1700- och 1800-talet. Under större delen av 1900-talet var namnet mindre populärt, men på slutet blev det ett modenamn År 2009 var Lovisa nummer 40 av tilltalsnamn för nyfödda flickor (och kortformen Lova var nummer 42).
Louise är den feminina formen av Louis som kommer av det tyska Ludwig och betyder “berömd kämpe”. Äldsta belägg av Louise i Sverige är 1698. Även Louise är ett svenskt drottningnamn (Gustav VI Adolfs gemål), och namnet har varit vanligt under 1900-talet och blev extra populärt under 1980- och 90-talen. Idag är dock Lovisa (och Lova) populärare för nyfödda, men det finns fortfarande fler kvinnor som heter Louise än Lovisa.
Berömda personer:
Lovisa von Burghausen (1698-1733), kringsfånge och slav i Ryssland
Lovisa Grönlund (1755-1847), gift med Bellman
Lovisa Åhrberg (1801-1881), en självlärd läkare, en av Sverige första kvinnliga läkare
Louise Edlind, skådespelerska och politiker (fp)
Louise Hoffsten, sångerska och kompisitör
Louise Otto (1819-1995), tysk feminist och demokratikämpe
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Ludowicus efter den helgonförklarade franske kungen [WikiSve]Ludvig IX av Frankrike[/WikiSve]. 1750 ersattes det av den feminina formen Lovisa för att hedra kronprinsessan Lovisa Ulrika. I övre Norrland brukade man kalla denna dag för Kall-Lovisa, eftersom den första frosten brukade inträffa denna dag. I trenamnslängden 1985 tillkom de besläktade namnen Louis och Louise. 1993 flyttades Louis (och utgick senare ur almanackan).
Finländska almanackan
Finska: Loviisa
Svenska: Lovisa, Louise
Samiska: Luviissá
Ortodoxa: Perttu, Tiitus, Tito
Perttu syftar på överförandet av aposteln [WikiSve]Bartolomaios[/WikiSve] reliker från Anastasiopolis till [WikiSve]Lipari[/WikiSve]. Det alltså samma helgon som firas den 24 augusti i romersk-katolska kyrkan. Den huvudsakliga minnesdagen för Bartolomaios i den östortodoxa kyrkan är den 11 juni.
Tiitus och Tito syftar på Titus, en av Pauli medarbetare. Paulus skriver till honom i [WikiSve]Titusbrevet[/WikiSve]. Titus var en grek från Kreta. Han var uppfostrad som hedning men blev omvänd till kristendomen av Paulus, och reste med honom för att sprida kristendomen. I sina brev kallar Paulus honom ibland för “son”, ibland för “broder”. Han blev vigd till biskop av Kreta av Paulus.
Norska almanackan: Ludvig, Lovise, Louise
Här sjunger 2009 års Ted Gärdestadstipendiat Lovisa Samuelsson sin sång Fönsterplats:
Lovisa är en försvenskad form av det franska namnet Louise. Äldsta belägg av Lovisa är 1652. Eftersom Lovisa har burits av två svenska drottningar blev namnet populärt under 1700- och 1800-talet. Under större delen av 1900-talet var namnet mindre populärt, men på slutet blev det ett modenamn År 2009 var Lovisa nummer 40 av tilltalsnamn för nyfödda flickor (och kortformen Lova var nummer 42).
Louise är den feminina formen av Louis som kommer av det tyska Ludwig och betyder “berömd kämpe”. Äldsta belägg av Louise i Sverige är 1698. Även Louise är ett svenskt drottningnamn (Gustav VI Adolfs gemål), och namnet har varit vanligt under 1900-talet och blev extra populärt under 1980- och 90-talen. Idag är dock Lovisa (och Lova) populärare för nyfödda, men det finns fortfarande fler kvinnor som heter Louise än Lovisa.
Berömda personer:
Lovisa von Burghausen (1698-1733), kringsfånge och slav i Ryssland
Lovisa Grönlund (1755-1847), gift med Bellman
Lovisa Åhrberg (1801-1881), en självlärd läkare, en av Sverige första kvinnliga läkare
Louise Edlind, skådespelerska och politiker (fp)
Louise Hoffsten, sångerska och kompisitör
Louise Otto (1819-1995), tysk feminist och demokratikämpe
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Ludowicus efter den helgonförklarade franske kungen [WikiSve]Ludvig IX av Frankrike[/WikiSve]. 1750 ersattes det av den feminina formen Lovisa för att hedra kronprinsessan Lovisa Ulrika. I övre Norrland brukade man kalla denna dag för Kall-Lovisa, eftersom den första frosten brukade inträffa denna dag. I trenamnslängden 1985 tillkom de besläktade namnen Louis och Louise. 1993 flyttades Louis (och utgick senare ur almanackan).
Finländska almanackan
Finska: Loviisa
Svenska: Lovisa, Louise
Samiska: Luviissá
Ortodoxa: Perttu, Tiitus, Tito
Perttu syftar på överförandet av aposteln [WikiSve]Bartolomaios[/WikiSve] reliker från Anastasiopolis till [WikiSve]Lipari[/WikiSve]. Det alltså samma helgon som firas den 24 augusti i romersk-katolska kyrkan. Den huvudsakliga minnesdagen för Bartolomaios i den östortodoxa kyrkan är den 11 juni.
Tiitus och Tito syftar på Titus, en av Pauli medarbetare. Paulus skriver till honom i [WikiSve]Titusbrevet[/WikiSve]. Titus var en grek från Kreta. Han var uppfostrad som hedning men blev omvänd till kristendomen av Paulus, och reste med honom för att sprida kristendomen. I sina brev kallar Paulus honom ibland för “son”, ibland för “broder”. Han blev vigd till biskop av Kreta av Paulus.
Norska almanackan: Ludvig, Lovise, Louise
Här sjunger 2009 års Ted Gärdestadstipendiat Lovisa Samuelsson sin sång Fönsterplats:
Fyra tusen meter över land
havet är mindre än min hand
gröna öar, silversjöar
fälten står i brand
och pärlesockerbåtar går mot hamn
Tio tusen meter över land
torkar bort imman med min hand
molnen flyter fram
och formar får med vita lamm
och solen strör ut guldregn från sin famn
26 augusti har Östen namnsdag.
Östen kommer av det fornnvästnordiska Eysteinn. Förleden ey tros återgå på “auja” (lycka) och efterleden är helt enkelt “sten”. Namnet förekommer på runstenar stavat Aystain. Namnet var senare vanligast i Norrland. I slutet av 1800-talet fick namnet ett uppsving. Som populärast var Östen under 1930- och 40-talen. För nutidens nyfödda är Östen mycket ovanligt.
Berömda personer:
Östen Beli eller Östen Illråde, svensk sagokung
Östen av Ynglingaätten, sagokung, son till Adils
Öystein I Magnusson (död 1123), norsk kung
Östen Sjöstrand, författare
Östen Undén, jurist, politiker (s), justitieminister, utrikesminister
Östen Warnerbring, sångare och textförfattare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Zephyrinus[/WikiSve] efter en påve. 1901 bytes namnet ut mot Östen. Eftersom zephyr betyder “västanvind” tänkte namnkommittén på “östanvind” (även om namnet Östen inte har något med "öst" att göra). I trenamnslängden 1986 tillkom Ejvind och Öjvind (som har förleden gemensam med Östen). 1993 utgick Öjvind. 2001 utgick även Ejvind, och Östen är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Ilma, Ilmi, Ilmatar
Svenska: Märta, Märit
Samiska: Meret, Meartá
Ortodoxa: Atro, Natalia
Ilma är ett kvinnonamn som betyder “luft”. Ilmi och Ilmatar är varianter av Ilma.
Atro är ett mansnamn som kommer av atra (plog). Här syftar Atro på Adrian. Det finns tre helgon med detta namn.
1. [WikiSve]Hadrianus av Nicomedia[/WikiSve] och hans hustru Natalia (döda ca år 306).
Hadrianus och Natalia hörde till rika familjer. Hadrianus var en kejserlig väktare och hedning. När Hadrianus och Natalia varit gifta ett år besökte kejsar Maximianus staden Nikomedia och befallde att kristna skulle fängslas och torteras. De som angav kristna blev belönade. Det fanns 23 kristna gömda i en grotta utanför staden. De blev angivna och greps och piskades med läderpiskor. De fördes sedan inför praetorn för att deras namn skulle registreras.
Hadrianus förundrade sig över dessa människor som var oböjda trots tortyren och frågade vad de hoppades från sin Gud. De kristna citerade Kärlekens lov ur Första Korinterbrevet (som börjar: “Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.” http://www.lexilogos.com/bible/svenska.htm). Hadrianus blev då omvänd till kristendomen och sade till skrivaren “Skriv ner mitt namn också, jag är också kristen.” När kejsaren fick veta detta sade han till Hadrianus “Har du förlorat vettet?” Hadrianus svarade “Tvärtom, jag har funnit det.” Hadrianus kastades då i fängelse.
När hans hustru Natalia hörde detta fylldes hon av glädje, eftersom hon själv var kristen. Hon hastade till fängelset och uppmanade sin man: “Du är välsignad, eftersom du tror på Kristus. Du har fått en stor skatt. Allting världsligt är stoft och aska. Endast tro och goda gärningar behagar Gud.” Martyrerna dog medan deras armar och ben krossades med hammare. Natalia tog relikerna till Byzantium och lät begrava dem där. En dag uppenbarade sig Hadrianus för henne, omgiven av ett strålande ljus och kallade på henne att också komma till Gud och hon uppgav sin själ i Herrens händer.
2. Sankt Adrian av Andrusov ([WikiEng]Adrian of Ondrusov[/WikiEng]). Hans jordiska namn var Andrej Zavalushin. Han ägde stora egendomar nio verst från Sankt Alexandersklostret i Svir. Han råkade möta Alexander av Svir under en hjortjakt 1493, och därefter for han ofta dit för att få vägledning och skänkte mat till munkarna. Till slut lät han viga sig till munk med namnet Adrian.
Senare bosatte Adrian sig på en ö i Ladogasjön och lät senare bygga en kyrka tillägnad Sankt Nikolaus där och grunda ett kloster. Han mötte en ataman, ledare för ett rövarband. Atamanen omvände sig så småningom och blev också munkvigd. År 1549 blev Adrian gudfader till [WikiSve]Ivan den förskräcklige[/WikiSve]s dotter Anna. På väg hem från Moskva överfölls han av rövare och dödades.
3. Sankt Adrian av Uglich (död ca 1504) var en av Sankt Paisius lärjungar. Tillsammans med Paisius upplevde Adrian en syn 1472. Munkarna sjöng en [WikiSve]akathistos[/WikiSve] för den heliga Gudamodern. Plötsligt upplystes hela klostret av ett utomjordiskt ljus. De såg Gudamodern sitta på en tron med det Gudomliga Barnet i sina armar. Munkarna föll skräckslagna till marken men en ängel reste dem upp och sade att Gudamodern önskade att de byggde en kyrka där tillägnad Den Heliga Gudamoderns beskydd. En stenkyrka byggdes på denna plats.
År 1489 biträdde Adrian Paisius att bygga ett kloster tillägnat Sankt Nikolaus nära Grekhovafloden. Adrian utnämndes till abbot. Hans minne firas denna dag på grund av hans namne martyren Hadrianus. [WikiEng]Uglich[/WikiEng] är en historisk stad som ligger i Jaroslavl oblast.
Norska almanackan: Øyvind, Eivind, Even
Even är en norsk variant av Eivind.
Här sjunger Östen Warnerbring sången om Fritiof Nilsson Piraten, Kivikspolka:
Östen kommer av det fornnvästnordiska Eysteinn. Förleden ey tros återgå på “auja” (lycka) och efterleden är helt enkelt “sten”. Namnet förekommer på runstenar stavat Aystain. Namnet var senare vanligast i Norrland. I slutet av 1800-talet fick namnet ett uppsving. Som populärast var Östen under 1930- och 40-talen. För nutidens nyfödda är Östen mycket ovanligt.
Berömda personer:
Östen Beli eller Östen Illråde, svensk sagokung
Östen av Ynglingaätten, sagokung, son till Adils
Öystein I Magnusson (död 1123), norsk kung
Östen Sjöstrand, författare
Östen Undén, jurist, politiker (s), justitieminister, utrikesminister
Östen Warnerbring, sångare och textförfattare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var [WikiSve]Zephyrinus[/WikiSve] efter en påve. 1901 bytes namnet ut mot Östen. Eftersom zephyr betyder “västanvind” tänkte namnkommittén på “östanvind” (även om namnet Östen inte har något med "öst" att göra). I trenamnslängden 1986 tillkom Ejvind och Öjvind (som har förleden gemensam med Östen). 1993 utgick Öjvind. 2001 utgick även Ejvind, och Östen är åter enda namnet denna dag.
Finländska almanackan
Finska: Ilma, Ilmi, Ilmatar
Svenska: Märta, Märit
Samiska: Meret, Meartá
Ortodoxa: Atro, Natalia
Ilma är ett kvinnonamn som betyder “luft”. Ilmi och Ilmatar är varianter av Ilma.
Atro är ett mansnamn som kommer av atra (plog). Här syftar Atro på Adrian. Det finns tre helgon med detta namn.
1. [WikiSve]Hadrianus av Nicomedia[/WikiSve] och hans hustru Natalia (döda ca år 306).
Hadrianus och Natalia hörde till rika familjer. Hadrianus var en kejserlig väktare och hedning. När Hadrianus och Natalia varit gifta ett år besökte kejsar Maximianus staden Nikomedia och befallde att kristna skulle fängslas och torteras. De som angav kristna blev belönade. Det fanns 23 kristna gömda i en grotta utanför staden. De blev angivna och greps och piskades med läderpiskor. De fördes sedan inför praetorn för att deras namn skulle registreras.
Hadrianus förundrade sig över dessa människor som var oböjda trots tortyren och frågade vad de hoppades från sin Gud. De kristna citerade Kärlekens lov ur Första Korinterbrevet (som börjar: “Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.” http://www.lexilogos.com/bible/svenska.htm). Hadrianus blev då omvänd till kristendomen och sade till skrivaren “Skriv ner mitt namn också, jag är också kristen.” När kejsaren fick veta detta sade han till Hadrianus “Har du förlorat vettet?” Hadrianus svarade “Tvärtom, jag har funnit det.” Hadrianus kastades då i fängelse.
När hans hustru Natalia hörde detta fylldes hon av glädje, eftersom hon själv var kristen. Hon hastade till fängelset och uppmanade sin man: “Du är välsignad, eftersom du tror på Kristus. Du har fått en stor skatt. Allting världsligt är stoft och aska. Endast tro och goda gärningar behagar Gud.” Martyrerna dog medan deras armar och ben krossades med hammare. Natalia tog relikerna till Byzantium och lät begrava dem där. En dag uppenbarade sig Hadrianus för henne, omgiven av ett strålande ljus och kallade på henne att också komma till Gud och hon uppgav sin själ i Herrens händer.
2. Sankt Adrian av Andrusov ([WikiEng]Adrian of Ondrusov[/WikiEng]). Hans jordiska namn var Andrej Zavalushin. Han ägde stora egendomar nio verst från Sankt Alexandersklostret i Svir. Han råkade möta Alexander av Svir under en hjortjakt 1493, och därefter for han ofta dit för att få vägledning och skänkte mat till munkarna. Till slut lät han viga sig till munk med namnet Adrian.
Senare bosatte Adrian sig på en ö i Ladogasjön och lät senare bygga en kyrka tillägnad Sankt Nikolaus där och grunda ett kloster. Han mötte en ataman, ledare för ett rövarband. Atamanen omvände sig så småningom och blev också munkvigd. År 1549 blev Adrian gudfader till [WikiSve]Ivan den förskräcklige[/WikiSve]s dotter Anna. På väg hem från Moskva överfölls han av rövare och dödades.
3. Sankt Adrian av Uglich (död ca 1504) var en av Sankt Paisius lärjungar. Tillsammans med Paisius upplevde Adrian en syn 1472. Munkarna sjöng en [WikiSve]akathistos[/WikiSve] för den heliga Gudamodern. Plötsligt upplystes hela klostret av ett utomjordiskt ljus. De såg Gudamodern sitta på en tron med det Gudomliga Barnet i sina armar. Munkarna föll skräckslagna till marken men en ängel reste dem upp och sade att Gudamodern önskade att de byggde en kyrka där tillägnad Den Heliga Gudamoderns beskydd. En stenkyrka byggdes på denna plats.
År 1489 biträdde Adrian Paisius att bygga ett kloster tillägnat Sankt Nikolaus nära Grekhovafloden. Adrian utnämndes till abbot. Hans minne firas denna dag på grund av hans namne martyren Hadrianus. [WikiEng]Uglich[/WikiEng] är en historisk stad som ligger i Jaroslavl oblast.
Norska almanackan: Øyvind, Eivind, Even
Even är en norsk variant av Eivind.
Här sjunger Östen Warnerbring sången om Fritiof Nilsson Piraten, Kivikspolka:
Det levde en gång en man
Mer fantastisk än en film från Hollywood
Uti Tosterup hans vagga en gång stod
Och hans far var stins, hans moder öm och god
Har han själv berättat, och han bör bli trodd
- åtminstone ibland
Uti Kivik, Simrishamn och Brantevik
Blandas tragedi med vildaste komik
Ingen plats i Sverige liknar Österlen
Om du lyssnar så ska du få historien
Jo, han läste i Lund och han fick till kamrat
Hjalmar Gullberg, Frans G Bengtsson, jojomen,
Gabriel Jönsson och Sten Broman blev hans vän
Och han fick tillnamn och nämndes Pirat
Som berättare han blev till en legend
Och så småningom över hela riket känd
Baskern på huvet, markerad profil
Ofta nån historia mustig och grotesk
Och så drack han av sin hemmagjorda besk
Levnadskonstnär och med sparsmakad stil
Ja, det gick långsamt när han plitade och skrev
Men till sist resultatet desto bättre blev
27 augusti har Rolf och Raoul namnsdag.
Rolf kommer av det fornnordiska Hródulfr, sammansatt av hródr (ära) och ulv (varg). Rolf finns på runstenar, t ex [WikiSve]Forshedastenen[/WikiSve] i Småland. Namnet var som populärast under 1930- och 40-talen och är därför ovanligt bland de yngsta.
Raoul är den franska formen av det engelska Ralph, fornengelska Rædulfr (råd + varg). Namnet är ovanligt i Sverige och har alltid varit det.
Berömda personer:
Rolf Björling, operasångare
Rolf Lassgård, skådespelare
Rolf Jacobsen, norsk författare
Raoul Dufy, fransk målare
Raoul Nordling, diplomat
Raoul Wallenberg, diplomat, svensk Rättfärdig bland folken
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Rufus efter en romersk martyr ([WikiEng]Rufus and Carpophorus[/WikiEng]). 1901 ersattes Rufus av Rolf. I trenamnslängden 1986 tillkom Raoul och Rasmus. 1993 utgick Raoul, och Rasmus flyttades, och i stället kom Rudolf. 2001 flyttades Rudolf, och Raoul återinfördes.
Finländska almanackan
Finska: Rauli
Svenska: Ralf, Raul, Rufus
Samiska: Rálfa, Rávle
Ortodoxa: Pimen, Piminä
Pimen och Piminä syftar på flera helgon med namnet Pimen/Poemen (namnet betyder “herde“ på grekiska):
1. Poemen den store från Egypten (död ca 450). Han räknas till Ökenfäderna ([WikiEng]Desert fathers[/WikiEng]).
Poemen och hans två bröder blev munkar och stränga asketer. En gång kom deras mor för att träffa dem men Pimen vägrade att släppa in henne och sade genom dörren: “Vilket vill du helst: träffa oss här och nu eller i himlen?” Modern sade då “Om jag säkert träffar er där behöver jag inte träffa er här”. Ryktet om Poemens fromhet spreds och en gång kom guvernören för att träffa honom. Poemen resonerade då för sig själv: “Om dignitärer besöker mig kommer också andra att vilja besöka mig och störa min ro. Jag förlorar den ödmjukhetens nåd som jag förvärvat med Guds hjälp.” Så han vägrade att träffa guvernören.
Poemen var sträng i sitt fastande men sade till de andra bröderna att äta varje dag men utan att äta sig mätta. En munk fastade i en vecka men tappade då humöret. Poemen beklagade att den som kunde avstå från att äta i en vecka inte kunde avstå från vrede en enda dag. En gång kom en munk från ett annat land för att söka Poemens vägledning. Den främmande munken började tala om sublima ting som var svåra att fatta. Poemen vände sig bort och var tyst. De andra munkarna förklarade för den besökande att Poemen inte tyckte om att tala om saker. Då började munken i stället tala om kampen mot själens passioner. Poemen vände sig mot honom med ett glatt ansikte. “Nu har du talat väl och jag ska svara!” Sedan undervisade Poemen hur man skulle bekämpa själens passioner.
Sankt Pimen av Palestina (död 605).
Pimen levde i en grotta i Roubaöknen. En gång under vintern kom munken Agathonicus för att be om vägledning av Pimen. På morgonen sade han att han lidit mycket av kylan. Pimen svarade att han inte känt av kylan, eftersom ett lejon sovit bredvid honom och värmt honom. “Men jag vet“, tillade asketen, “att jag kommer att slukas av vilja djur. När jag levde i världen som fåraherde, anföll mina hundar en man och slet honom i bitar. Jag kunde ha räddat honom men gjorde det inte. Senare uppenbarades det för mig att jag skulle dö på liknande sätt.” Och tre år senare blev Pimen söndersliten av vilda djur.
Sankt Pimen fastaren från [WikiSve]Grottklostret i Kiev[/WikiSve] (död efter år 1114).
Munken Kuksha ([WikiEng]Kuksha of the Kiev Caves[/WikiEng]) missionerade bland de hedniska vjatitjerna vid Okafloden och blev dödad av dem. Pimen stod i klosterkyrkan och utropade “Vår broder Kuksha dödades idag för Evangeliet!” Därefter föll Pimen själv död ner. Därför hedras Kuksha och Pimen samma dag.
Norska almanackan: Roald, Rolf
Roald kommer av det fornnordiska Hróaldr, sammansatt av hróðr (rykte, ära) och valdr (härskare).
Här sjunger Rolf Wikström Allt är gjort av plåt:
Rolf kommer av det fornnordiska Hródulfr, sammansatt av hródr (ära) och ulv (varg). Rolf finns på runstenar, t ex [WikiSve]Forshedastenen[/WikiSve] i Småland. Namnet var som populärast under 1930- och 40-talen och är därför ovanligt bland de yngsta.
Raoul är den franska formen av det engelska Ralph, fornengelska Rædulfr (råd + varg). Namnet är ovanligt i Sverige och har alltid varit det.
Berömda personer:
Rolf Björling, operasångare
Rolf Lassgård, skådespelare
Rolf Jacobsen, norsk författare
Raoul Dufy, fransk målare
Raoul Nordling, diplomat
Raoul Wallenberg, diplomat, svensk Rättfärdig bland folken
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Rufus efter en romersk martyr ([WikiEng]Rufus and Carpophorus[/WikiEng]). 1901 ersattes Rufus av Rolf. I trenamnslängden 1986 tillkom Raoul och Rasmus. 1993 utgick Raoul, och Rasmus flyttades, och i stället kom Rudolf. 2001 flyttades Rudolf, och Raoul återinfördes.
Finländska almanackan
Finska: Rauli
Svenska: Ralf, Raul, Rufus
Samiska: Rálfa, Rávle
Ortodoxa: Pimen, Piminä
Pimen och Piminä syftar på flera helgon med namnet Pimen/Poemen (namnet betyder “herde“ på grekiska):
1. Poemen den store från Egypten (död ca 450). Han räknas till Ökenfäderna ([WikiEng]Desert fathers[/WikiEng]).
Poemen och hans två bröder blev munkar och stränga asketer. En gång kom deras mor för att träffa dem men Pimen vägrade att släppa in henne och sade genom dörren: “Vilket vill du helst: träffa oss här och nu eller i himlen?” Modern sade då “Om jag säkert träffar er där behöver jag inte träffa er här”. Ryktet om Poemens fromhet spreds och en gång kom guvernören för att träffa honom. Poemen resonerade då för sig själv: “Om dignitärer besöker mig kommer också andra att vilja besöka mig och störa min ro. Jag förlorar den ödmjukhetens nåd som jag förvärvat med Guds hjälp.” Så han vägrade att träffa guvernören.
Poemen var sträng i sitt fastande men sade till de andra bröderna att äta varje dag men utan att äta sig mätta. En munk fastade i en vecka men tappade då humöret. Poemen beklagade att den som kunde avstå från att äta i en vecka inte kunde avstå från vrede en enda dag. En gång kom en munk från ett annat land för att söka Poemens vägledning. Den främmande munken började tala om sublima ting som var svåra att fatta. Poemen vände sig bort och var tyst. De andra munkarna förklarade för den besökande att Poemen inte tyckte om att tala om saker. Då började munken i stället tala om kampen mot själens passioner. Poemen vände sig mot honom med ett glatt ansikte. “Nu har du talat väl och jag ska svara!” Sedan undervisade Poemen hur man skulle bekämpa själens passioner.
Sankt Pimen av Palestina (död 605).
Pimen levde i en grotta i Roubaöknen. En gång under vintern kom munken Agathonicus för att be om vägledning av Pimen. På morgonen sade han att han lidit mycket av kylan. Pimen svarade att han inte känt av kylan, eftersom ett lejon sovit bredvid honom och värmt honom. “Men jag vet“, tillade asketen, “att jag kommer att slukas av vilja djur. När jag levde i världen som fåraherde, anföll mina hundar en man och slet honom i bitar. Jag kunde ha räddat honom men gjorde det inte. Senare uppenbarades det för mig att jag skulle dö på liknande sätt.” Och tre år senare blev Pimen söndersliten av vilda djur.
Sankt Pimen fastaren från [WikiSve]Grottklostret i Kiev[/WikiSve] (död efter år 1114).
Munken Kuksha ([WikiEng]Kuksha of the Kiev Caves[/WikiEng]) missionerade bland de hedniska vjatitjerna vid Okafloden och blev dödad av dem. Pimen stod i klosterkyrkan och utropade “Vår broder Kuksha dödades idag för Evangeliet!” Därefter föll Pimen själv död ner. Därför hedras Kuksha och Pimen samma dag.
Norska almanackan: Roald, Rolf
Roald kommer av det fornnordiska Hróaldr, sammansatt av hróðr (rykte, ära) och valdr (härskare).
Här sjunger Rolf Wikström Allt är gjort av plåt:
Allt är gjort av plåt mamma
allt är gjort av plåt
Allt är gjort av plåt mamma
Allt är gjort av plåt
Jag skriker å bankar å låter
Jag sjunger å spelar å gråter
Ingenting att göra åt
Allt är gjort av plåt
Allt är bara båg mamma
allt är bara båg
Glorian som en hatt men
Hin Håle i min håg
Han som hänger där på krucifixen
snor dina stålar, slår i sig en fix sen
Allt är bara båg mamma,
Jesus är en drog
Pappa flyger JAS mamma
pappa flyger JAS
Pappa flyger JAS mamma,
hjälmen gjord av glas
Han tar mig upp i sin himmel
Högt över stadens vimmel
Ge motorn mera gas
Pappa flyger JAS
28 augusti har Fatima (förr Gurli) och Leila namnsdag.
Gurli tros komma av ett ord på sanskrit, gauri (vit). Gauri är också namnet på en hinduisk gudinna, Shivas hustru, som också kallas Durga. Enligt en annan teori kommer Gurli från det persiska ordet för “ros” (Gul är ett modernt persiskt kvinnonamn som betyder "ros"). Namnet är känt från sagosamlingen [WikiSve]Tusen och en natt[/WikiSve]. Äldsta belägg i Sverige 1825. Gurlis starkaste period var 1885-1909. Namnet är ovanligt idag.
Leila är ett arabiskt namn som betyder “natt”. Namnet blev känt i Europa genom Byrons dikter The Giaour (1813) och Don Juan (1819). Äldsta belägg i Sverige 1834. Som populärast var Leila under 1930-talet. Men Leila/Lejla/Leyla är ett namn på uppgång.
Edit: Fr o m år 2012 är dagens namn Fatima och Leila. Fatima är ett arabiskt namn och namnet på profeten Mohammeds dotter. Namnet betyder "avstå, avhålla sig ifrån". Andra former av namnet är Fatma, Fatimah, Fadime.
Berömda personer:
(Gurli Lemon-Bernhard, operasångerska
Gurli Lindén, finlandssvensk författare
Gurli Linder, fackboksförfattare)
Leila Lindholm, kock och programledare
Leilah Sutherland, brittisk skådespelerska
Leyla Yilbar, sångerska
Fatima Mernissi, marockansk sociolog, feminist och författare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Augustinus efter den store kyrkofadern [WikiSve]Augustinus av Hippo[/WikiSve]. 1901 ersattes det av den modernare formen Augustin. I trenamnskalendern 1986 tillkom Gusti (kortform av Gustav, Gustava, August och Augusta) och Gurli. 1993 utgick Augustin och Gusti. I stället kom Gull (smeknamn för Gunhild). 2001 utgick Gull, och Leila kom i stället. 2011 kommer Gurli att utgå och ersättas av Fatima.
Finländska almanackan
Finska: Tauno
Svenska: Hilding
Samiska: Duoŋgi
Ortodoxa: Mooses
Tauno är en finsk form av Augustinus och betyder “lugn” på karelska. Duoŋgi är ett samiskt mansnamn med okänd betydelse.
Mooses syftar på ökenfadern och martyren [WikiSve]Moses den svarte[/WikiSve] (död 405).
Enligt legenden var Moses från början slav i Egypten. Han var så bråkig och våldsam att hans ägare slängde ut honom. Moses slöt sig då till ett rövarband och dräpte många. Senare ångrade han sig och blev munk hos Sankt Isidor i Sketis. Han stannade där resten av sitt liv. På gamla dagar hörde han om ett rövarband som skulle anfalla Sketis. Han sade till de andra munkarna att lämna klostret och gömma sig, men själv stannade han kvar, ty det var skrivet “Den som griper till svärd skall själv förgöras genom svärd”. Så väntade han på döden tillsammans med sex munkar som stannat hos honom. Alla blev dräpta.
Norska almanackan: Artur, August
Här sjunger iranska sångerskan Leila Forouhar Asheghaye Farda:
Gurli tros komma av ett ord på sanskrit, gauri (vit). Gauri är också namnet på en hinduisk gudinna, Shivas hustru, som också kallas Durga. Enligt en annan teori kommer Gurli från det persiska ordet för “ros” (Gul är ett modernt persiskt kvinnonamn som betyder "ros"). Namnet är känt från sagosamlingen [WikiSve]Tusen och en natt[/WikiSve]. Äldsta belägg i Sverige 1825. Gurlis starkaste period var 1885-1909. Namnet är ovanligt idag.
Leila är ett arabiskt namn som betyder “natt”. Namnet blev känt i Europa genom Byrons dikter The Giaour (1813) och Don Juan (1819). Äldsta belägg i Sverige 1834. Som populärast var Leila under 1930-talet. Men Leila/Lejla/Leyla är ett namn på uppgång.
Edit: Fr o m år 2012 är dagens namn Fatima och Leila. Fatima är ett arabiskt namn och namnet på profeten Mohammeds dotter. Namnet betyder "avstå, avhålla sig ifrån". Andra former av namnet är Fatma, Fatimah, Fadime.
Berömda personer:
(Gurli Lemon-Bernhard, operasångerska
Gurli Lindén, finlandssvensk författare
Gurli Linder, fackboksförfattare)
Leila Lindholm, kock och programledare
Leilah Sutherland, brittisk skådespelerska
Leyla Yilbar, sångerska
Fatima Mernissi, marockansk sociolog, feminist och författare
Det ursprungliga helgonnamnet denna dag var Augustinus efter den store kyrkofadern [WikiSve]Augustinus av Hippo[/WikiSve]. 1901 ersattes det av den modernare formen Augustin. I trenamnskalendern 1986 tillkom Gusti (kortform av Gustav, Gustava, August och Augusta) och Gurli. 1993 utgick Augustin och Gusti. I stället kom Gull (smeknamn för Gunhild). 2001 utgick Gull, och Leila kom i stället. 2011 kommer Gurli att utgå och ersättas av Fatima.
Finländska almanackan
Finska: Tauno
Svenska: Hilding
Samiska: Duoŋgi
Ortodoxa: Mooses
Tauno är en finsk form av Augustinus och betyder “lugn” på karelska. Duoŋgi är ett samiskt mansnamn med okänd betydelse.
Mooses syftar på ökenfadern och martyren [WikiSve]Moses den svarte[/WikiSve] (död 405).
Enligt legenden var Moses från början slav i Egypten. Han var så bråkig och våldsam att hans ägare slängde ut honom. Moses slöt sig då till ett rövarband och dräpte många. Senare ångrade han sig och blev munk hos Sankt Isidor i Sketis. Han stannade där resten av sitt liv. På gamla dagar hörde han om ett rövarband som skulle anfalla Sketis. Han sade till de andra munkarna att lämna klostret och gömma sig, men själv stannade han kvar, ty det var skrivet “Den som griper till svärd skall själv förgöras genom svärd”. Så väntade han på döden tillsammans med sex munkar som stannat hos honom. Alla blev dräpta.
Norska almanackan: Artur, August
Här sjunger iranska sångerskan Leila Forouhar Asheghaye Farda:
Återgå till Intressanta intressen