Tack för den upplysningen! Kunde inte ha sagt det bättre själv.

CissiChan skrev:Jag blir lite ledsen, samt besviken, på en del respons i den här tråden. Om nu tjejerna verkligen har upplevt obehag så är det oerhört respektlöst att nonchalera det, bara för att ni inte personligen skulle uppleva det som obehag så behöver ju inte alla vara som ni. Att ni direkt utgår ifrån att dom hånler och skrattar bakom hans rygg, tycker att han är nåt värsta freak, är nog mer isf pga. av era egna erfarheter. Men alla tjejer, eller personer för den delen, är inte fientliga mot AS-personer. Alla tycker inte att ni är sjuka freaks, eller görr narr av er. Vissa är helt enkelt oförstående för ens svårigheter. Jag tycker inte man direkt kan utgå ifrån att tjejerna skulle ha förstått, eller någon annan för den delen, att han har problem med dom sociala koderna. AS är ju inget synligt handikap.

I den mån mitt inlägg möjligen skulle vara bland dem du syftar på så har du missförstått. Jag kan förstå tjejernas reaktioner alldeles utmärkt; och i det jag syftade på för min del ingår visserligen öppet hån och förakt, men bara i ena änden av skalan - det mesta har varit ren oförståelse och mänsklig lättja. Och inte mycket har haft med någon AS-diagnos att göra, eftersom jag inte fick den förrän jag hade börjat lära mig dels reglerna, dels att beskära mitt liv för att undvika folk. Det är just det "mänskliga" i det hela, och vad ondskan som inte "egentligen" är ondska kan göra med både "förövare" och offer, som är det lömskaste i alltsammans.

Hittade ett citat som känns aktuellt:

Det berättas från flera håll om män med funktonshinder inom autismspektrumet som stirrar på kvinnor i olika sammanhang, på ett sätt som kvinnor uppfattar som obehagligt eller hotfullt. Vissa personer med autism har dessutom en blick som i sig kan uppfattas osm udda eller avvikande.
Det är naturligtvis möjligt att kvinnor med autism lika ofta stirrar på män (eller på andra människor överhuvudtagaet), men att det då inte uppfattas som hotfullt och därför inte upplevs som ett problem.

En ung man med Aspergers syndrom säger:
"Folk gillar inte mina ögon. De säger att jag har genomträngande ögon."

(Gerland)

Håller med om att killen skulle behöva konkreta instruktioner och träning. Frågan är hur medveten han är om sina begränsningar.

Han, eller andra i liknande sits, skulle nog också behöva en kombination av vänlighet och förståelse (inifrånförståelse vore inte ur vägen) som man inte är bortskämd med ens från "experter".

Och också ett tålamod med att man inte kan ändra sig i brådrasket. En sak till som borde vara obligatorisk för samtliga "NT" som ska ha med aspergare att göra: få öva sig i att få skit för sitt sätt att tala, titta, gå, gestikulera, stryka undan en hårtest och you name it och sedan få i uppgift att ändra det - snabbt, under press och utan att det ser onaturligt ut (för då får man mera skit).

Sidoanmärkning: de självutnämnt Normalas förträffliga Empati igen...

Jag tror det ligger något i citatet ovan. Kanske är det så att män med autism spektrum kan utsättas i vissa fall för mycket missförstånd och mycket skada just för att de är män och dessutom har autism. Skulle förklara en del av mitt eget liv.

Alien skrev:Håller med om att killen skulle behöva konkreta instruktioner och träning. Frågan är hur medveten han är om sina begränsningar.

Hur fasiken tränar man sina ögon att se mindre "penetrerande" ut?


CissiChan; Du är väldigt bra på att debattera, om du bara kunde spendera lite mer av den förmågan att gå fram till en person och be dom snällt om de kan sluta stirra så hade du varit något..

Du fokuserar inte på ett område och du blinkar ofta...

Det kan vara destruktivt för en människa att få höra att den inte ska vara sig själv. Speciellt om personens beteende inte är olagligt. Jag brukar ha för princip när folk säger till mig att inte vara mig själv att jag är ännu mer extremt mig själv. Det funkar bra för mig. Vet dock inte hur andra upplever det.

ragnevi skrev:Du fokuserar inte på ett område och du blinkar ofta...

Det gör jag, och det ser oerhört osäkert ut

opteron skrev:Hur fasiken tränar man sina ögon att se mindre "penetrerande" ut?

Jag fick en kommentar efter min AS-utredning om att jag hade en väldigt stint fokuserande blick.

Detta tror jag beror på att jag måste koncentrera mig ganska hårt för att inte tankarna ska fladdra iväg när någon pratar under en längre tid. Speciellt när jag pratar ensam med någon, då finns det inte fler personer att byta fokus emellan.

Nu har jag börjat att, när jag pratar på tu man hand med någon, titta bort ungefär lika ofta och under lika lång tid som min samtalspartner. Så om jag pratar med någon som flackar väldigt mycket med blicken gör jag likadant, medan om det är någon som har väldigt mycket ögonkontakt antar jag att det är ok om jag gör likadant (men jag kanske snarare fokuserar på området runt ögonen).

Lite OT då killen tråden handlade om stirrade på människor han inte pratade med, men en strategi är ju att observera hur andra människor beter sig i samma sammanhang och sedan göra likadant.

Jag hade en stint stirrande blick förut. Fick höra av en vuxen att man märkte att jag inte ljög, eftersom jag hade så ovanlig god ögonkontakt Jag drog smarta slutsatser av det... "Hur man ljuger." (Jag ljög inte den gången, men jag fattade ju att det var bra att stirra stint i ögonen när man skulle ljuga framgångsrikt.)

Fast lärarna tyckte att jag hade noll ögonkontakt, och sade till mina föräldrar att det var konstigt att jag verkade fatta allting utan att lyssna.

Senare kom jag på att stint stirrande blick var lite konstigt, och sedan dess har jag mer flaxande blick i stället, vilket inte är bättre tycker jag. Har sett mig filmad, och jag ser löjligt osäker ut när det är som värst.

Vissa personer är lätta att se stint i ögonen dock, de som inte har så mycket ansiktsmimik. De med livlig ansiktsmimik har jag svårt att titta på utan att komma av mig helt eller börja skratta åt det.

Senaste året har jag tränat mer på ögonkontakten, och om det verkar mer normalt nu, så är det inte för att jag "inte har så allvarlig AS" utan för att jag tränat som en idiot, och det tar massvis med kraft att tänka på det hela tiden. Men jag vill ha verktyg för att framställa mig mer normalt när det behövs. Tyvärr används det emot en då man söker stöd hos LSS, eller i kontakt med hab, fk och psyk. De letar som bekant efter allt som verkar "normalt" och "använder det emot en". Jävla ottyg är det.

Om man då inte använder sina färdigheter med dessa personer, men de råkar få se en när man anstränger sig, så tror de verkligen att man spelar och ljuger.

Bror Duktig skrev:Senaste året har jag tränat mer på ögonkontakten, och om det verkar mer normalt nu, så är det inte för att jag "inte har så allvarlig AS" utan för att jag tränat som en idiot, och det tar massvis med kraft att tänka på det hela tiden. Men jag vill ha verktyg för att framställa mig mer normalt när det behövs. Tyvärr används det emot en då man söker stöd hos LSS, eller i kontakt med hab, fk och psyk. De letar som bekant efter allt som verkar "normalt" och "använder det emot en". Jävla ottyg är det.

Igenkänning. Jag har fått jobba på att inte förställa mig när jag har kontakt med vården utan släppa alla charader, speciellt då jag har en tendens att förminska mina problem inför andra.
Men efteråt brukar jag skämmas, eftersom det känns som om jag spelat knäpp för att få uppmärksamhet.

Det är för jävligt att så många i de yrkesgrupperna sitter med en helt egen okunskapsgrundad karta över verkligheten, och att det är vi som ska behöva lära oss anpassa oss till deras okunniga bilder av hur vi ska se ut för att tolkas som de vi verkligen är.