Hej!

Att avsluta det man påbörjat kan vara ett problem hos oss med AS. Nu har jag funderat ut varför det är så.

Idag städade jag badrumsskåpen. Då passade jag på att rensa bort gammal massageolja, gamla hudkrämer, nagellack som är nästan slut och så vidare. När jag gjort snyggt i badrumsskåpen, så lägger jag dessa flaskor/tuber i en plastpåse. Sen vet jag inte vad jag ska göra med den påsen. En del tuber ska klippas upp, innehållet ska i soppåsen och tuberna ska rengöras. En del är farligt avfall och ska till kommunens avfallsanläggning, dit är det cirka 1 mil och det går inte buss ända ut dit. Då blir det så mycket beslut att påsen oftast blir liggande.

Så jag tror att när vi med AS har svårt att avsluta det vi påbörjat så kan det ibland bero på för mycket beslut att ta, eller att vi inte vet hur vi ska avsluta detta på ett bra sätt, eller att vi har glömt något som gör att vi inte är klara.

Vad tänker ni om det? Varför har en del svårt att avsluta det man påbörjat? Är min teori riktig? Är mitt exempel bra?

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag började skriva ett långt och vettigt inlägg här, men jag orkade inte skriva klart det...


Men många aspergare har ju även ADHD, och där finns ju den problematiken iaf.

Jag har också svårt att avsluta sådant som jag påbörjat. Gäller även mina broderier men nu är det julbroderier så jag kämpar för att avsluta dem.

Bah... Störande är det åtminstone, sen ser man andra saker som behöver göras (när man ändå håller på) och det blir pannkaka av allt till slut för att man inte klarar av att slutföra en sak i taget... Undrar om det är därför man inte ens orkar påbörja vissa saker längre.

Förrådsrensningar är väl ett skräckexempel, där kan man fastna i att sortera pusselbitar. Effektivt? Nja. Frustrerande för omgivningen? Japp.

Jag brukar vara hyfsat bra på att avlsuta det jag påbörjat. I alla fall om det är något rent fysiskt.

Däremot större projekt som har med textbearbetning att göra tenderar att bli uppskjutna på obestämd tid. Problemet är att jag oftast är mer ambitiös och perfektionistisk än jag egentligen orkar med.

Inger skrev:Jag brukar vara hyfsat bra på att avlsuta det jag påbörjat. I alla fall om det är något rent fysiskt.

Jag har blivit bättre, att inte vara för petnoga när jag städar så att jag aldrig blir klar ex.vis.

Inger skrev:Problemet är att jag oftast är mer ambitiös och perfektionistisk än jag egentligen orkar med.

+1

Lilla Gumman skrev:Så jag tror att när vi med AS har svårt att avsluta det vi påbörjat så kan det ibland bero på för mycket beslut att ta, eller att vi inte vet hur vi ska avsluta detta på ett bra sätt, eller att vi har glömt något som gör att vi inte är klara.

Det beskriver mig i ett nötskal. Allting blir en neverending story.

Den här gången när jag ska renovera lägenheten så har jag bestämt mig för att jag icke får röra de andra rummen alls förrän sovrummet är färdigt.

Stora projekt blir aldrig färdiga.

Jag har fått mycket lättare att slänga sopor sedan jag i princip slutade sopsortera. Det är inte värt att mitt liv ska bli ett lidande, sopsortering är för människor med intakt hjärna. Jag slänger allt i samma påse. Förutom batterier och mediciner mm, miljöfarliga saker brukar jag såklart inte slänga i brännbart.

Det känns ibland som om man har en logisk förklaring till varför man började men inte avslutade. Dessvärre så brukar folket runt omkring inte hålla med eller förstå min logik..

Förberedelser är både min styrka och svaghet, när jag väl har förberett mig så pass väl att jag känner mig mogen att göra något så är jag för trött för att göra det

Sätter jag igång med något, kan det ta så enormt lång tid för att det finns så mycket som kan distrahera / fascinera mig. Aldrig nöjd med något jag gjort heller, finns alltid något som man kan ha gjort bättre. Blir det (mot förmodan) till exempel bättre resultat på ett prov eller uppgift, så har läraren slackat / rättat fel..

Jag kan ibland ha svårt att slutföra en så enkel sak som att koka kaffe...
Blir jag distraherad eller avbruten så måste jag börja om från början för att komma vidare.
Som när boendestödet stoppade i diskmedel och stängde luckan. Sen kunde hon inte sätta på den. Så kom jag, tog fram diskmedel, trots att hon sa att hon redan stoppat ner den. Börja mitt i var helt omöjligt.
Och hur många projekt har man inte påbörjat?
Har låttexter i massor, två påbörjade filmmanus och även saker som "måste skrivas".

Frustrerande är ordet. Särskilt när man kommer på sig själv med att på väg från matbordet till köket glömma bort att man gick dit för att man glömt besticken första gången...

Ja dessa avslutningar av saker och ting, alltid lika svårt!

Bilder jag ritar avslutas oftast inte för att jag kommer till en del av bilden som är för svår/jobbig att rita, krävs mycket koncentration för att rita en bra bild så det blir inte så många gjorda för mig.

Har ritat massor av serier som aldrig kommit nå mycket längre än 3-4 sidor, allra längsta serien har varit kring 30 sidor sen tog det helt stopp! Anledningen är nog att jag inte vet hur jag ska fortsätta eller att det varit för svårt att rita något som jag ville ha med. + att något annat fångat mitt intresse eller så har jag kommit på en annan serie som jag hellre gör.

Tänk om jag hade haft koncentrationen att använda min talang!

TV-Spel vill jag helst fokusera på några timmar om dagen, flera dagar i sträck tills de är färdiga, annars tappar jag intresset, något annat intresserar mig istället.

Städningen är ibland ett problem, ofta blir det så att jag kanske bara städar ett område och sen fortsätter jag inte med nästa, tex att jag städar bara köket men inte vardagsrummet. Ofta för distraktioner och att det finns något annat som jag måste göra.

Förberedelser är både min styrka och svaghet, när jag väl har förberett mig så pass väl att jag känner mig mogen att göra något så är jag för trött för att göra det

Precis som jag

Jag har svårt för distraktioner och jag tappar tråden i det jag håller på med om jag blir avbruten. Att städa min lilla lägenhet kan ta en hel dag eftersom jag lätt tappar fokus om jag tex får syn på en papper som jag måste titta på för att avgöra om det ska sparas eller inte. Jag tror att jag hade bättre förmåga till koncentration tidigare.

jag skulle sålt en spis. Det var flera månader sen nu.
Först skulle den checkas genom, rengöras, fotas, flytta foton till datorn sen lägga upp det på nätet...



Vad är klart?
BIlderna har kommit till datorn...

Jeula skrev:Ja dessa avslutningar av saker och ting, alltid lika svårt!

Bilder jag ritar avslutas oftast inte för att jag kommer till en del av bilden som är för svår/jobbig att rita, krävs mycket koncentration för att rita en bra bild så det blir inte så många gjorda för mig.

Har ritat massor av serier som aldrig kommit nå mycket längre än 3-4 sidor, allra längsta serien har varit kring 30 sidor sen tog det helt stopp! Anledningen är nog att jag inte vet hur jag ska fortsätta eller att det varit för svårt att rita något som jag ville ha med. + att något annat fångat mitt intresse eller så har jag kommit på en annan serie som jag hellre gör.

Tänk om jag hade haft koncentrationen att använda min talang!

TV-Spel vill jag helst fokusera på några timmar om dagen, flera dagar i sträck tills de är färdiga, annars tappar jag intresset, något annat intresserar mig istället.

+1

För att inte nämna att man blir missnöjd med en detalj på bilden och måste göra om hela och efter att ha upprepat detta några gånger så lägger man ner...

jag har spelat WoW sen det var i beta stadie för över 4 år sedan.
Förra året skulle jag skapa mig en ny gubbe.... max level är 80, min har inte kommit längre än till 78...på över ett år.

Har upptäckt att en anledning till att saker inte blir färdiggjorda är att intresset fångas av något annat, under arbetets gång, som genast engagera en till att jobba på som sjutton med det nya, som tex att skriva ett inlägg som genast ger ett infall till svar i en annan tråd som man läste i tidigare och absolut måste skrivas innan man gl

haha..
har en påse med gamla mediciner i bilen sen ett år tillbaks.
har säkert varit på apoteket en gång i månaden och kommer aldrig ihåg påsen som hänger på växelspaken. hängde innan det i hallen ett halvår eller så. flera medikamenter är från förra årtusendet.
funkar så här med allt.
lägenhetsrenovering inne på femte året nu
ligger minst ett år efter med massor av halvfärdiga projekt

försöker dock med ett par regler:
släng minst en sak om dan
och
bättre slarvigt än inte alls

sugrövmanövern skrev:

Lilla Gumman skrev:Så jag tror att när vi med AS har svårt att avsluta det vi påbörjat så kan det ibland bero på för mycket beslut att ta, eller att vi inte vet hur vi ska avsluta detta på ett bra sätt, eller att vi har glömt något som gör att vi inte är klara.

Det beskriver mig i ett nötskal. Allting blir en neverending story.

Den här gången när jag ska renovera lägenheten så har jag bestämt mig för att jag icke får röra de andra rummen alls förrän sovrummet är färdigt.

Stora projekt blir aldrig färdiga.

Jag har fått mycket lättare att slänga sopor sedan jag i princip slutade sopsortera. Det är inte värt att mitt liv ska bli ett lidande, sopsortering är för människor med intakt hjärna. Jag slänger allt i samma påse. Förutom batterier och mediciner mm, miljöfarliga saker brukar jag såklart inte slänga i brännbart.

Skriver under!
Det här med sopsorteringen hade jag väldigt dåligt samvete över, men annars var sophögarna bara liggande under diskbänken i väntan på bättre tider...

Jag har bara problem med sådant om/när jag blir "störd av något utifrån", som att någon då kommer och frågar mig "kan du hjälpa mig med detta" eller "vet du var [föremål x] finns?". Då tänker jag om den personen "du ser möjligen inte att jag redan är sysselsatt med/fokuserad på något...?".

När jag föresatt mig att göra något gör jag både upp en plan och sätter upp ett konkret mål (ibland dessutom delmål) med det jag ska göra.

Ett knep jag brukar använda när det gäller soppåsar: när jag bytt påse i sophinken knyter jag igen den fulla soppåsen och ställer i hallen. Sedan tar jag den med mig, antingen när jag har något ärende ute, eller när jag har gjort uppgiften jag satte upp som mål att bli klar med.

Sådana saker som inte blir gjorda "bara för att..." kan jag inte med.

Jeula skrev:Ja dessa avslutningar av saker och ting, alltid lika svårt!

Bilder jag ritar avslutas oftast inte för att jag kommer till en del av bilden som är för svår/jobbig att rita, krävs mycket koncentration för att rita en bra bild så det blir inte så många gjorda för mig.

Har ritat massor av serier som aldrig kommit nå mycket längre än 3-4 sidor, allra längsta serien har varit kring 30 sidor sen tog det helt stopp! Anledningen är nog att jag inte vet hur jag ska fortsätta eller att det varit för svårt att rita något som jag ville ha med. + att något annat fångat mitt intresse eller så har jag kommit på en annan serie som jag hellre gör.

Tänk om jag hade haft koncentrationen att använda min talang!

Lägg ut avstannade grejer på nätet så vi får läsa, vem bryr sig om de inte är fullbordade. Och kanske kan responsen ge ny inspiration.

[WikiSve]Franz Kafka[/WikiSve]s romaner är ofullbordade.

Inger skrev:Problemet är att jag oftast är mer ambitiös och perfektionistisk än jag egentligen orkar med.

Stämmer in väldigt bra på mig, kan knappt slutföra något som inte är bra och det måste vara perfekt. Jag har fått IG i skolan på kurser därför att jag inte lämnat in alla uppsatser till exempel, jag har ju skrivit dem men jag har bara inte kunnat lämna in dem på grund av att jag inte tycker att dem är tillräckligt bra. Det känns som att detta är ett väldigt stort problem i mitt liv.

Tänkte skriva en kortare bok eller i alla fall ett par sidor om mina svårigheter och ge till mina vänner och släktingar, det kanske är lika bra att hänvisa till den här tråden istället.

jorand skrev:Förrådsrensningar är väl ett skräckexempel, där kan man fastna i att sortera pusselbitar.

+1

Lilla Gumman skrev:Är min teori riktig?

Ja. Jag blir handlingsförlamad när jag inte kan bestämma mig hur jag ska gå vidare.

Att jag fastnar i små detaljer gör också att helheten inte blir klar. Det var först när vänner ifrågasatte varför min städning tar flera timmar (bor i en etta) som jag förstod att något var fel.

Förrådet gjorde jag faktiskt upp med - delvis - genom att använda mig av en enkel metod: Behåll eller kasta. Inte sortera, studera eller pillas med sakerna utan bara fatta belsutet om det ska vara kvar eller ej. Sortera och joxa får bli en senare affär. Ett annat kapitel s a s.

Det var otroligt så mycket grejer jag kunde kasta när jag väl kom igång! Flera sopsäckar och kartonger med prylar jag inte ville ha kvar, när jag äntligen kom förbi alla andra hinder som brukar vara ivägen och som fått mig att aldrig städa ur förrådet. Jag brukar komma till första lådan, och fastna i att sortera den annars...och sen är den dagen slut.

Jag har fortfarande inte sorterat grejerna, men det är bara hälften så mycket där nere nu, så en dag kanske Projekt Förråd blir färdigt - apropå att aldrig bli färdig med saker

försöker rensa nu med mantrat "when in doubt, toss it out"...det håller väl en kvart när jag sätter igång nästa tillfälle. Idag fastnade jag med att skrubba "taket" på en dörrkarm