Jag hoppas du har rätt att det inte är något mer påtagligt, det vore givetvis förfärligt tråkigt.

Jag hoppas mycket på mina idéer om extramaterial på DVD:n och att det ska kunna spridas positivt då. Väntar nyfiket på svar om det...

Pemer skrev:Jag hoppas du har rätt att det inte är något mer påtagligt, det vore givetvis förfärligt tråkigt.

Jag hoppas mycket på mina idéer om extramaterial på DVD:n och att det ska kunna spridas positivt då. Väntar nyfiket på svar om det...

Jo det vore förstås förfärligt tråkigt men jag vet inte om det vore värre. Tvärtom, faktiskt; om en enskild film skulle ha mätbart negativ effekt så skulle ju vi som misstänker att effekten finns ha fått ett vapen, alltså mätningen, att med vars hjälp få filmerna att bli bättre och därmed vända utvecklingen. Smygande utvecklingar däremot är (när de finns, vilket man återigen sällan vet) närmast omöjliga att vända.

Men kommentarer om ditt DVD-material ville du ha!

Jag är tyvärr rädd, Pemern, att du bara bidrar till att upprätthålla uppmärksamheten vid den clownbild av aspergare som "Simon" utgör. Men filmen skulle säkert ha varit helt okej (om än menlös) ifall man skalat av clownlkäderna så förhoppningsvis lyckas du lyfta fram den kärnan i filmen och med ditt material lysa starkare än clownkläderna.

Hoppas bildspråket var förståeligt.

/ J

Jag såg filmen med en ytterst liten NT-publik bestående av min polare (som nästan räknas som AS-personlighet ) och sen fyra tjejer som satt bakom mig.
De skrattade och blev rädda (mest åt alla visuella grejer som jag gillade ) och tyckte lite synd, som jag upplevde det (men jag kan ju tolkat fel ).

Jag har själv sett filmen och gillar att ämnet tas upp. Som tur är, är det en komedi, då AS är en "svår" diagnos att förstå, för vissa.

Jag gillade den, trots att huvudkaraktären har ganska kraftiga drag utav just AS, och publiken kan möjligen tro att alla med AS beter sig likadant.

De tragiska är att jag i mitten av filmen då en dramatisk skildring utav hur det är att leva med AS visas. Ett seriöst tillfälle, och en kille i publiken fullkomligen ASGARVAR. Jag kan säga att om alla med AS gick omkring och t.ex slog personer, skulle den killen varit död.

Såg långfilms-versionen nyligen och kan inte påstå att den var så mycket mer djupsinnig och bättre än novell-varianten.
Står därmed kvar vid min ståndpunkt från mitt tidigare inlägg.

Den här killen i filmen blev inte så mkt mer än en diagnos tycker jag, plus att han inte heller riktigt var huvudkaraktären utan snarare en sidokaraktär för att göra filmen mer intressant.

Dom verkar ha koncentrerat sig på att skildra AS så pass mycket i detalj att dom glömt av att skildra karaktären/människan bakom diagnosen.
Skulle kunna ha blivit mycket bättre om de hade låtit en person med AS själv medverka i utforming av manus, regi etc. Det är jag övertygad om.

Jag vågar knappt ens gå och se på den här filmen på bio, för jag skulle nog bara börja skrika av ilska mitt i biografen. Men kanske jag ska försöka ändå och sedan skriva en riktigt ilsken recension.

Furienna skrev:Jag vågar knappt ens gå och se på den här filmen på bio, för jag skulle nog bara börja skrika av ilska mitt i biografen. Men kanske jag ska försöka ändå och sedan skriva en riktigt ilsken recension.

Fast ska man kunna recensera en film bra ska man inte gå dit med inställningen att man ska skriva en ilsken recension...

Har nu hört om fler med AS som gillat den, liksom anhöriga till dem, som också gillat den, fast Simon inte liknar dem eller deras anhöriga särskilt mycket. På samma sätt som för oss alltså.

xlnt skrev:Den här killen i filmen blev inte så mkt mer än en diagnos tycker jag, plus att han inte heller riktigt var huvudkaraktären utan snarare en sidokaraktär för att göra filmen mer intressant.

Dom verkar ha koncentrerat sig på att skildra AS så pass mycket i detalj att dom glömt av att skildra karaktären/människan bakom diagnosen.
Skulle kunna ha blivit mycket bättre om de hade låtit en person med AS själv medverka i utforming av manus, regi etc. Det är jag övertygad om.

Har bara sett kortversionen.

Men utifrån det jag citerar vill jag påpeka, att är det inte så här det ofta går till när man (folk, med eller utan AS) ska börja ta till sig något nytt? Som barn som lär sig tala, ungdomar och unga vuxna som (ofta väl långsamt för de äldres tålamod) samlar erfarenhet om människor och världen, antropologer som börjar utforska "vildar", hollywoodfilmare som börjar upptäcka att det håller på att bli inopportunt att skildra svarta bara som tjänare och slödder? Man börjar med horribla schabloner, som man sedan sakta och mödosamt bygger till och om till något som alltmer liknar verkligheten. Åtminstone om man inte får alltför mycket av fel sorts mothugg, från gräsrötter eller högre upp...

Zombie skrev:Man börjar med horribla schabloner, som man sedan sakta och mödosamt bygger till och om till något som alltmer liknar verkligheten. Åtminstone om man inte får alltför mycket av fel sorts mothugg, från gräsrötter eller högre upp...

Det kanske du har rätt i. Men kanske är påpekanden om att schablonbilderna är horribla en lika naturlig del i den processen?

Inte för att du påstått annat och kanske är det inte så. Men härmed är även den tanken framförd (om den nu händelsevis inte var det).

Jag tror Zombies beskrivning med det tillägget/förtydligandet från jonsch känns riktig.

Från det ena till det andra har jag just varit i kontakt med filmens ena producent Bonnie Skoog Feeney, inför filmens DVD-släpp:

Vi skulle vilja ha några korta intervjuer med runt 5 – 10 personer som berättar om hur deras syndrom ter sig, hur dom skiljer sig från Simon och lite annat.
Det skulle vara bra om vi fick till ett par olika personer med bred spridning så att personer som köper/hyr dvdn får en inblick i att alla är olika, inte bara som Simon.

Inspelningar kommer att vara aktuellt i sthlmstrakten 3-5 november.

Den som vill vara med kan pm:a mig.

Pemern, nu är ju inte intervjuer din idé vad jag vet men det är du som presenterar idén. Så det är nu till dig jag ställer frågan:

Hur ska personbeskrivningar man får genom intervjuer kunna komplettera bilden man får i en långfilm? Den bild man får av en person genom en intervju är ju liksom inte så filmisk av sig.

Du får gärna vidarebefordra frågan. Och förhoppningsvis är svaret faktiskt att det finns ett sätt.

alfapetsmamma skrev:Har nu hört om fler med AS som gillat den, liksom anhöriga till dem, som också gillat den, fast Simon inte liknar dem eller deras anhöriga särskilt mycket. På samma sätt som för oss alltså.

jag gillade den fast inte när folket började skratta i bion när Simon fick sitt autistiska utbrott :[ de påminde mej om när min bror får sina utbrott, han autistiska drag. Filmen är väl drama, Komedi.. folk skrattar på fel tillfällen ^_^


BTW för mej så hade Simon autism ^^

jonsch skrev:

Zombie skrev:Man börjar med horribla schabloner, som man sedan sakta och mödosamt bygger till och om till något som alltmer liknar verkligheten. Åtminstone om man inte får alltför mycket av fel sorts mothugg, från gräsrötter eller högre upp...

Det kanske du har rätt i. Men kanske är påpekanden om att schablonbilderna är horribla en lika naturlig del i den processen?

Inte för att du påstått annat och kanske är det inte så. Men härmed är även den tanken framförd (om den nu händelsevis inte var det).

Det räknar jag nog med. Inte ger man fan i politiken, då går det mycket långsammare om det någonsin går.

Men det skadar väl inte att vara as-tydlig.

Zombie skrev:Men det skadar väl inte att vara as-tydlig.

Vilket det här var jag som var och, nja, det kan få vanligt folk att avskriva en som alltför tjatig för att upprätthålla en diskussion med och få dem att tro att man inte kan "bättre", "omedvetna som aspergare är om sina problem...".

Så, puh, vilken tur att vi blev överens så fort i.a.f.!

John skrev:

alfapetsmamma skrev:Har nu hört om fler med AS som gillat den, liksom anhöriga till dem, som också gillat den, fast Simon inte liknar dem eller deras anhöriga särskilt mycket. På samma sätt som för oss alltså.

jag gillade den fast inte när folket började skratta i bion när Simon fick sitt autistiska utbrott :[ de påminde mej om när min bror får sina utbrott, han autistiska drag. Filmen är väl drama, Komedi.. folk skrattar på fel tillfällen ^_^


BTW för mej så hade Simon autism ^^

Var det någon som skrattade åt det? Inte när jag såg den. Men det finns ju många olika människor. Jag gillade inte den scenen. För mycket av mig själv i den. Dock spelade han den scenen fel. Han borde inte slutat så fort, han spelade "utbrottet" som en NT. När jag var i det stadiet som ung så gick det oftast inte att stoppa mig förrän något var trasigt.
Och de "utbrotten" finns inte bara hos personer med autism.

Tyckte den var ganska bra, lite väl lättviktig bara. Finns väl något bättre att skicka till oscarsgalan än denna?

En annan grej bara, lillbrorsan hade samma ansiktsuttryck genom hela filmen. Lite väl förenklad bild av en aspie? Tycker faktiskt inte bill var speciellt bra även om hans rollkaraktär var sympatisk. Bäst var ju helt klart tjejen han raggar upp åt brorsan, tyckte att killarna var som amatörer i jämförelse med henne.....

Blev lite inspirerad av Debbido...

"Hördö ska vi ente ta å tetta på denna där rolige filmen om han som hade de där rolige syndråmetvavadedähätte...Achperbergers?...hålla på gömme saj i soptönner å forme schmörgåser mä päpparkaksfårmer å schlå té fålk, ja dä va då ett redigt syndråm..."

Min kollega O försöker göra den värsta version han kan komma på av "Aspergers syndrom"....tror att det senaste var "Aschbergs vanförhetslytessinnessjukdom"...

Funderaren skrev:

John skrev:

alfapetsmamma skrev:Har nu hört om fler med AS som gillat den, liksom anhöriga till dem, som också gillat den, fast Simon inte liknar dem eller deras anhöriga särskilt mycket. På samma sätt som för oss alltså.

jag gillade den fast inte när folket började skratta i bion när Simon fick sitt autistiska utbrott :[ de påminde mej om när min bror får sina utbrott, han autistiska drag. Filmen är väl drama, Komedi.. folk skrattar på fel tillfällen ^_^


BTW för mej så hade Simon autism ^^

Var det någon som skrattade åt det? Inte när jag såg den. Men det finns ju många olika människor. Jag gillade inte den scenen. För mycket av mig själv i den. Dock spelade han den scenen fel. Han borde inte slutat så fort, han spelade "utbrottet" som en NT. När jag var i det stadiet som ung så gick det oftast inte att stoppa mig förrän något var trasigt.
Och de "utbrotten" finns inte bara hos personer med autism.

ja alla skrattade (

Jag har aldrig fått något utbrott, men jag kan ju inte dra alla över en kam.
Jag vet inte så mycke om aspergers.. borde väl läsa lite mer om det innan jag gör dumma kommentarer ^_^ I'm Sowwy

Funderaren skrev:

Furienna skrev:Jag vågar knappt ens gå och se på den här filmen på bio, för jag skulle nog bara börja skrika av ilska mitt i biografen. Men kanske jag ska försöka ändå och sedan skriva en riktigt ilsken recension.

Fast ska man kunna recensera en film bra ska man inte gå dit med inställningen att man ska skriva en ilsken recension...

Njae... Fast jag har bestämt mig för att inte se den alls. Jag blir ju bara arg av den.

Filmen visas just nu i min stad. Vågar jag se den? Vad kan hända? Kommer jag att skrika och bita sönder tyget på stolarna? Kasta mina popcorn över de andra biobesökarna och i vredesmod storma ut från min plats på mitten, dvs springa över de andras knän? Vad är det värsta som skulle kunna hända om jag bir upprörd över felaktigheterna? Men såå illa kanske det inte går - jämfört med Rybak som slog sönder sin fiol i somras och sket i spelningen eller Björk:

Vid ett tillfälle fick den isländska sångerskan Björk ett häftigt raseriutbrott mitt under tagningen av en scen. Det kulminerade med att hon rev sin scenkostym i stycken och det chockade filmteamet fick se hur hon slet itu en blus med tänderna. Sedan stack hon. Och kom inte tillbaka på fyra dygn.

På grund av den kaotiska inspelningen hotade Björk också att avbryta samarbetet med Lars von Trier. Enligt Berlingske Tidendes källor skulle det ha inneburit slutet för storfilmen med en budget på 100 miljoner och en trolig konkurs för filmbolaget Zentropa.

Har en massa asbra kändisar AS?

Debbido skrev:Kommer jag att skrika och bita sönder tyget på stolarna?

Smaken av tyg är underskattat, dessutom är filmen rolig!

Savanten Svante skrev:

Debbido skrev:Kommer jag att skrika och bita sönder tyget på stolarna?

Smaken av tyg är underskattat, dessutom är filmen rolig!

Jo, det tror jag nog den är. Men frågan är om den är rolig på MIN bekostnad? Om jag ser den med min kontaktperson så kommer väl hennes hjärna att börja snurra i fel riktning? Kanske blir hon rädd för att besöka mig i hemmet eftersom risken ju är att jag skulle kunna bli arg och smälla till henne med min laptop? Hon är äldre och skulle ju kunna dö, typ.

Innan ett eventuellt sådant biobesök kan du förslagsvis nämna för henne:

- detta är inte en faktafilm, det är en komedi
- filmmakarna hade inte läst på nämnvärt om AS
- aspergare är alltid väldigt olika
- Simon är en enda aspergare, och dessutom alltså en fiktiv sådan