Hej!

Jag står inför att anmäla min klinik som jag rent organisatoriskt hör till, till Socialstyrelsen, eftersom de inte följer SoS rekommendationer kring beroencevård ("ev. samsjuklighet skall behandlas samtidigt som ev. missbruk", parafraserat).

De vill att jag lämnar ytterligare drogtester i minst tre månaders tid - trots observerad drogfrihet via socialtjänsten. Nu behöver jag argument för att antingen:

a) påvisa att mitt AS fanns där före missbrukets påbörjan när jag fyllde ca. 18 år (dvs. att det är en enligt DSM-IV "genomgripande utvecklingsstörning" som visade sig före tonåren)
b) påvisa att mitt ev. missbruk (numera: endast ett högst normalt socialt alkoholbruk) omöjligt kan orsaka feldiagnos
c) annan "ammunition" som anger att klinikens hållning (utöver SoS riktlinjer! tänk abstracts, forskningsrapporter) som anger att det är orimligt att jag, som diagnostiserad AS sedan 15 års ålder, misstanke från 3 års ålder, behöver bevisa ytterligare att jag verkligen, verkligen, verkligen är autist.

Jag vill helt enkelt få en utredning i exakt vilka funktionsproblem jag har av just min AS - inget annat.

Jag orkar helt enkelt inte vänta mer - nu är jag 25 år gammal (känns som 250) och är mer än less på att bara få "aktiv expektans" som det heter på fi(ko)nspråk. Inte för att ev. urinprov skulle påvisa mer än frånvaro av substanser med halveringstid över 48h (dvs. t.ex. ej etanol) med det testschema jag sannolikt kommer att få följa.

Just nu är jag arg som jag vet inte vad, så ev. skrivfel? Fråga isf - skriver lite i affekt, men "visste" att det skulle bli såhär redan i november förra året (!). Kliniken har bara uppfyllt profetian Rent ärligt tror jag de mest är besvärade över att jag faktiskt vill ha hjälp, som deras psykodynamiker inte kan erbjuda. Har bara väntat på bekräftelse - så att jag kan söka motargument.

Vad föreslår ni? (Lite som att det går prestige i deras krav på prov, går det prestige i mitt krav att min observerade {av socialtj.} drogfrihet ska räknas in - ber om ursäkt för detta men jag kan inte komma runt det utan att förneka mig själv och min värld, på ett eller annat sätt - hur göra?)

[edit: måste säga att min nya nyllebild som avatar verkligen utstrålar min nuvarande känsla ]

Jag hade bitit i det sura äpplet och lämnat prov utan att ifrågasätta det. Dom var noga med att man skulle vara fri från alkohol och droger där jag gjorde min As utredning. Och jag är i frihet sedan länge, som tur är.

Förstår den positionen. Samtidigt försöker jag förlika mig själv med det -märker att mitt blodtryck, till exempel, stiger massivt (160/100 jfr med 120/80) ju mindre man litar på mig. När går gränsen "för vad det är värt"? Känner mig väldigt nära mest hela tiden, fick trots allt (och på goda grunder, om än en enstaka) ECT-behandling redan i februari i år. Känns som om jag försökt "blidka apparaten" sedan jag var 14-15. Hur mycket mer ska man orka? Finns det en SIS på det? :p (inte menat sarkastiskt, utan rent krasst)

edit: om man går efter BT/puls, skulle ni sett mig för 8 mån sedan, när inte ens soc trodde mig - 180/110 med 120 i puls. Jag menar att det är ett problem... inte värdena, men stressen!

Jag behövde inga drogtester under min utredning, å andra sidan har jag aldrig haft några drogproblem.
Den gängse vetenskapliga uppfattningen är att du föds med AS men att de tydliga tecknen på den blir synliga när det ställs allt högre krav på barnets sociala förmåga.

För att inte urvattna de diagnoskriterier som ligger till grund för en AS-diagnos är man angelägna om att, bl a, ha försäkrat sig om att man har haft problemen sedan barndomen. Vilka svårigheter man har, oavsett om man själv upplever sig som aspig eller inte, klargörs också genom en utredning.

Själv har jag bipolär sjukdom utöver Asperger. Det faktumet har fått behandlingen att ändra riktning en smula. Det går inte att särskilja vad som är det ena eller det andra. Mina depressioner blir onekligen djupare p g a Asperger, man behandlar den nu så effektivt som det bara går men jag blev ingen framgångshistoria om hur bipolära kan leva ett fullt normalt liv. För min läkare blev konstaterandet om Asperger mer än en diagnos, det gav henne större möjligheter till att anpassa behandlingen för min bipolära sjukdom, och ge verktygen för att acceptera svårigheterna i att få det att funka.

Tillägg
Vilka anledningar/argument ger man för det att du behöver genomgå drogscreening?

Två omedelbara reflexioner:

Hur mycket hjälp kan man som aspergare överhuvudtaget få av en, som det verkar, strikt psykodynamiskt inriktad klinik?

Ordet "strikt" använder jag om inte annat för att de (om jag har fattat dig rätt) ifrågasätter din autism trots att du fick den diagnosen vid femton efter tolv års misstanke, men började missbruka först vid arton. Ifrågasätter man en sådan sak så ska man ha väldigt mycket på fötterna rent medicinskt, så min första tanke går åt hållet "folk som inte 'tror' på NPF".

Men jag vet ju inte hur rätt jag har fattat saken eller hur stora praktiska möjligheter du kan ha att byta klinik.

För mig känns det som om vilken diagnos jag fått utöver AS, har det mer eller mindre inneburit min obehandlbarhet, så att säga. Jag har haft en bipolär diagnos, aldrig mer än BP II visserligen och på min egen begäran (jag förstod tidigt att mina "neråt" var vad andra sa var depression, eller rent av melankoli), men utöver detta stämningsrelaterade problem har jag fått veta att jag "egentligen" inte har någon diagnos (aka "inte något problem"), och när man väl "ansträngt" sig (hur man nu kan göra det rent diagnostiskt!) har jag hamnat inom borderline/fobisk personligh.störning - vad jag förstår, normalvarians inom AS?

Just nu får jag bara mina tre antidepressiva, som inte min "egen" klinik har skrivit ut, utan den föregående, förnyat av behandlingshemmet jag var på (se tidigare posts).

Så, vart går jag nu? För det verkar bara vara jag som har "styrfart".

Zombie skrev:Två omedelbara reflexioner:

Hur mycket hjälp kan man som aspergare överhuvudtaget få av en, som det verkar, strikt psykodynamiskt inriktad klinik?

Ordet "strikt" använder jag om inte annat för att de (om jag har fattat dig rätt) ifrågasätter din autism trots att du fick den diagnosen vid femton efter tolv års misstanke, men började missbruka vid arton. Ifrågasätter man en sådan sak så ska man ha väldigt mycket på fötterna rent medicinskt, så min första tanke går åt hållet "folk som inte 'tror' på NPF".

Det är ungefär där jag står. Min senaste samtalskontakt envisades med att det fanns något "bakomliggande" eftersom jag blev mer och mer förtvivlad för varje besök hos vb., medan jag anser att han bortsåg ifrån vad jag berättade (nutid vs. dåtid) och därmed gjorde mig progressivt mer illa, genom att insinuera att det var ett historiskt "missförstånd". Om vi säger så här: för varje besök hos NN, grät jag än längre än innan.

Men jag vet ju inte hur rätt jag har fattat saken eller hur stora praktiska möjligheter du kan ha att byta klinik.

Hör jag till beroendekliniken, så "hör jag", så att säga. Jag har ingen påverkan utöver drogtester i tolv månader (!) Enligt bland andra vårdcentraler (?!) hör jag till denna klinik, som jag verkligen vill ifrån. Även när jag har högst somatiska klagomål får jag frågan om vad jag har "tagit" på sistone. Något är fel!

Welcome to reality. Du hör inte till en grupp som det är värt att lägga resurser på. Hade du varit ett ensamkommande skäggebarn hade du fått bo på hotell, med en personlig vårdare duygnet runt, platt-tv och hela faderullan, men nu är du en fd alkis med asperger. Dig pissar myndigheterna på.

Jag väntade i två år på min utredning och skulle ha fått vänta minst ett år till om inte min mamma anmält hit och dit och hållt på. Och det är efter att de konstaterat att jag troligtvis har AS och Add, innan har man ju gått i psykvården en gng i månaden sen 18års åldern. Men då brydde de sig inte ens om att diagnosticera mig. Och morsan trodde jag hade en diagnos, så hon låg inte på på den tiden.

Jag fick pissa för cannabis i typ sex månader innan det startade. De slingrade sig, fulade sig och skickade runt mig. Först ville de som för dig, att jag skulle pissa på socialtjänsten i tre månader och utlovade sen utredning, men sen när morsan pressade dem, så ändrade de sig och sa att det inte blev giltigt då, precis som det svar du verkar ha fått.

Och nu berättar folk här på forumet att man säkert inte kommer få nån hjälp sen iaf. Jag är dock förbi förbannad. Är helt less på hela det här samhället.

EDIT: Jag är 30 år.

Förlåt om jag inte förstår.

Du "tillhör" en beroendeklinik som mot att du får en NPU kräver drogtester?

Kan tillägga att de "somatiska klagomålen" bl.a. inkluderar en infektion i näsan, ett sår på septum som aldrig verkar vilja läka - och luktar otroligt illa ifall jag glömmer att skölja med antiseptika. Antibiotika gör min mage illa, och dessutom vore det "farligt (edit: enl. sjv. pga resistens)" att ge det, so I'm on my own... Då har jag ändå biopsiresultat på sk_ten. Såpass svårt är det att övertyga, för mig, för jag "ser frisk ut".

Juddy: Ja. Exakt så.

dino skrev:Welcome to reality. Du hör inte till en grupp som det är värt att lägga resurser på. Hade du varit ett ensamkommande skäggebarn hade du fått bo på hotell, med en personlig vårdare duygnet runt, platt-tv och hela faderullan, men nu är du en fd alkis med asperger. Dig pissar myndigheterna på.[klipp]
Jag fick pissa för cannabis i typ sex månader innan det startade. De slingrade sig, fulade sig och skickade runt mig. Först ville de som för dig, att jag skulle pissa på socialtjänsten i tre månader och utlovade sen utredning, men sen när morsan pressade dem, så ändrade de sig och sa att det inte blev giltigt då, precis som det svar du verkar ha fått.

Och nu berättar folk här på forumet att man säkert inte kommer få nån hjälp sen iaf. Jag är dock förbi förbannad. Är helt less på hela det här samhället.

EDIT: Jag är 30 år.

Tro mig, jag förstår vad du gått igenom, Inte bara att jag kan kallas alkis, jag har också pundat, rökt på och vetefan vad jag egentligen inte gjort för att försöka stå ut med den här känslan av ett sluttande plan, att jag aldrig fattar vad som väntas. Men vad gör man ÅT det? För just nu klarar jag inte särskilt mycket. Har aktivitetsersättning, men den går ut i dec.

För övrigt kasserade de soc:s direkta observationer, till förmån för övervakade prov i ytterligare minst 3 månader på närmaste alkoholpoliklinik, där de lik förbannat ska göra just urintest och inte så mycket mer. Mao en ganska lönlös excercis - vill jag, kunde jag tagit reda på allsköns RC:s (har en viss biokemisk utbildning) - men det är inte det jag vill uppnå. Jag vill orka leva. Det är "allt."

Blir så djävla förbannad. Ja, är man stämplad som missbrukare eller aspergare eller har en gång varit psykotisk så beror allt på det, hur lätt det än är till och med för en lekman att se. Det har jag hört förr och sett andra vara med om. Och jag misstänker att det är värst för missbrukarstämplade. Och jag är inte hemma i den formella djungeln. Hoppas fler från forumet hittar hit. Anmäla till SoS? Få bokfört hos patientombudsmannen?

Förr eller senare så borde man ju ha varit drogfri länge nog och åtminstone få en andra chans. Det vore intressant att veta vad de på beroendekliniken anser är målet med "behandlingen". Uppenbarligen är du drogfri, men man har tydligen beslutat sig för att det är på beroendemottagning du hör hemma. Jag skulle vilja veta skälet till varför man inte utremitterar dig till, t ex, en annan psykiatrisk mottagning. Jag skulle kräva de skälen skriftligen. En del kliniker bryter mot en del lagar. Det är inte nödvändigtvis med vilja. Man har börjat göra något per rutin som det egentligen inte finns något lagstöd för.

Byråkratins kvarnar mal långsamt. Vill du att det ska gå snabbare så skulle jag kanske också bita i det mycket sura äpplet och ställa upp på drogtester. Nota bene; kanske. Skulle uppleva det som mycket integritetskränkande men ja, vad gör man.

Har redan fått fällt Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra sjukhuset (ja, det är fulla namnet) för remisshanteringen redan 7 år tillbaka i tiden. Måste jag dit igen? Är gråtfärdig. Again.

again! Så känner jag inför "soc-Sverige"!

Zombie skrev:Blir så djävla förbannad. Ja, är man stämplad som missbrukare eller aspergare eller har en gång varit psykotisk så beror allt på det, hur lätt det än är till och med för en lekman att se. Det har jag hört förr och sett andra vara med om. Och jag misstänker att det är värst för missbrukarstämplade. Och jag är inte hemma i den formella djungeln. Hoppas fler från forumet hittar hit. Anmäla till SoS? Få bokfört hos patientombudsmannen?

JO. De tar inte ställning i själva sakförhållandena, de utreder hur myndigheter, sjukvård etc., följer förvaltningslagen.

sirap skrev:[...] hamnat inom borderline/fobisk personligh.störning - vad jag förstår, normalvarians inom AS?

Så har jag också fattat att det kan vara, ja. (Fast knappast helt överlappande.)

Juddy skrev:Förr eller senare så borde man ju ha varit drogfri länge nog och åtminstone få en andra chans. Det vore intressant att veta vad de på beroendekliniken anser är målet med "behandlingen". Uppenbarligen är du drogfri, men man har tydligen beslutat sig för att det är på beroendemottagning du hör hemma.

Jag vet själv inte målet med behandlingen, men de verkar baserat på mina extrapoleringar anse att det är molekylär frihet från alkohol eller någon som helst annan presumtivt psykoaktiv substans eller handling, oavsett konsekvens för mig personligen. Uppenbarligen är inte mina mål desamma.

Jag skulle vilja veta skälet till varför man inte utremitterar dig till, t ex, en annan psykiatrisk mottagning. Jag skulle kräva de skälen skriftligen. En del kliniker bryter mot en del lagar. Det är inte nödvändigtvis med vilja. Man har börjat göra något per rutin som det egentligen inte finns något lagstöd för.

Förstår vad du menar. Skälet till ickeremiss till normala psykvården är att jag ej varit påvisat drogfri via övervakade drogtest i 12mån.

(edit: enligt SoS riktlinjer får inte psykvård fördröjas pga missbruksvård, om man hårdrar det)

Byråkratins kvarnar mal långsamt. Vill du att det ska gå snabbare så skulle jag kanske också bita i det mycket sura äpplet och ställa upp på drogtester. Nota bene; kanske. Skulle uppleva det som mycket integritetskränkande men ja, vad gör man.

Jag har redan gått igenom både verifierad och icke-verifierad drogfrihet utan att faktum förändrats. Hur mycket mer ska jag böja mig, till vilken nytta? Den senare halvan har inte någon klarat av att svara på tyvärr

Juddy skrev:JO. De tar inte ställning i själva sakförhållandena, de utreder hur myndigheter, sjukvård etc., följer förvaltningslagen.

Ska kolla upp FvL (eller hur den nu förkortas) - tack för påminnelsen! Vet att den är ganska "blanket", so to speak.

Har du ingen förälder som kan strida för dig? Jag orkade inte göra det själv.

dino skrev:Har du ingen förälder som kan strida för dig? Jag orkade inte göra det själv.

Dels är jag sedan länge myndig, dels är min en? förälder schizofren (kram till vb.!) och den andr? är bara onåbar.