Ja, jag vet. Jag avskyr begreppet "utanförskap" lika mycket som de flesta andra. Inte heller instämmer jag i den generella uppfattningen (läs moderata uppfattningen) om vad begreppet innebär. Jag tycks, trots detta, ha hamnat i något som kan placeras i den kategorin.

Gick igenom mina papper gällande beslutet om icke tidsbegränsad sjukersättning, något jag beviljades från och med den 31 augusti 2008. De nya reglerna togs i bruk 1 juli 2008, så jag har utgått att jag var bedömd efter dessa. Nu noterade jag dock att beslutet skickats ut den 26 juni. Datumet och sättet på vilket beslutet var formulerat säger mig att jag antagligen bedömdes enligt de gamla reglerna trots allt.

Med nytt hopp skickade jag en förfrågan om läget till FK. Svaret blev, inte oväntat, att jag är bedömd enligt de nya reglerna. Och när svaret trillade in insåg jag att de kan hävda att så är fallet helt oavsett utifrån vilka regler jag blev bedömd eftersom sjukersättningen började gälla efter 1 juli 2008.

Kan därför åter igen konstatera att jag inte har möjlighet att studera öht. Det är inte så att jag skulle klara några tyngre studier (sådana som leder till jobb), vilket gör detsamma eftersom det inte finns någon chans att jag klarar ett jobb heller.

Det jag ville ha möjlighet att göra var att studera något språk - italienska, spanska, ryska. Mest för att känna att jag, trots allt, fortfarande kan använda hjärnan, att jag fortfarande klarar av någonting, att jag har åtminstone en liiiiiten gnutta kapacietet någonstans. Men icke.

Så jag finner helt plötsligt att jag nått den punkten vid vilken man varit sjuk tillräckligt länge för att helt tappat självförtroendet vad gäller förmåga och kapacitet. Punkten där man känner sig totalt meningslös, där man inte ens försöker nya saker längre för man "vet" att man inte kan.

Vad sjutton gör man åt sånt?

Åh fy fan. Samma sits som jag, exakt.

Om de nya eller gamla reglerna gäller beror enbart på "från vilket datum söker du sjukersättning" alltså, när den ska börja gälla.

Det är INTE det som alla trodde, att "ansökningsdag".

Detta har även tjänstemännen missuppfattat, och även jag är bedömd enligt de gamla reglerna (på vilka kriterier sjukersättningen beviljades). Det syns tydligt i texten i beslutet.

Jag har inga lösningar. Jag hoppas på regeringsskifte om fyra år, och att de river upp reglerna för nya sjukersättningen, både hur folk kan få det beviljat, och vad som gäller för de som fått det.

Och precis (eller ungefär) som du, så har jag uttryckt nya sjukersättningen som ett permanentat utanförskap. Det som skulle motarbetas, har i nya moderatsjukersättningen blivit en av de värsta formerna av utanförskap. de skulle ju motarbeta utanförskapet, och så gör de så här.

Återstår "daglig verksamhet" eller kurser via hab.

Fördelen med diagnosen är just ovanstående. Om man kan trixa till det, så kan man lyckas arbetsträna utan att behöva lämna läkarintyg på att man är friskare (riskabelt som fan) till FK, och man kanske kan hitta vettiga kurser som man får gå p.g.a. att man har diagnosen och därmed rätt till sysselsättningar av olika slag.

En person utanför LSS och med sjukersättning har det ännu värre med utanförskapet på det viset.

naturligtvis vill det till att ens kommun har bra aktiviteter och stöd för personer inom LSS. Det har ju inte alla. Som man förstår när man hör om aspergare som bara kan få dönicke-förpackningsjobb som DV.

tahlia skrev:Kan därför åter igen konstatera att jag inte har möjlighet att studera öht. Det är inte så att jag skulle klara några tyngre studier (sådana som leder till jobb),

Nu rycker jag i citatet fritt här men...du menar att du skulle kunna klara tyngre studier?

Samma här. Jag ville läst en distanskurs nu i höst (och nästa vår). Men CSN ville inte bevilja det som kallas "tilläggslån" pga att jag hade för låg inkomst förra året (det sprack på bara några ynka lusentappar!). Vad förra årets inkomst skulle ha med saken att göra har ingen lyckats förklara för mig och jag har frågat flera myndighetstomtar på CSN och tillhörande myndigheter (många av dem höll med mig och tyckte att regeln borde tas bort!!). Därmed sprack hela familjeekonomin (jag har ju hus och barn) och jag fick lägga ned alla mina studieplaner och fortsätta stämpla... >8-(

Om Alliansen hade fått tummen ur och höjt studiemedlen bara en gnutta mer är vad de mäktat med hittills hade jag kunnat börja plugga det jag ville. Men tji fick jag - alla pengarna gick ju till "arbetslinjen" istället!

tahlia skrev:Det jag ville ha möjlighet att göra var att studera något språk - italienska, spanska, ryska. Mest för att känna att jag, trots allt, fortfarande kan använda hjärnan, att jag fortfarande klarar av någonting, att jag har åtminstone en liiiiiten gnutta kapacietet någonstans. Men icke.

Så jag finner helt plötsligt att jag nått den punkten vid vilken man varit sjuk tillräckligt länge för att helt tappat självförtroendet vad gäller förmåga och kapacitet. Punkten där man känner sig totalt meningslös, där man inte ens försöker nya saker längre för man "vet" att man inte kan.

Sjuk eller arbetslös är för mig sak samma. För självförtroendet alltså. Fast jag har iofs inte varit sjukskriven längre perioder alls. Men jag tror att min stress och uppgivenhet skulle minska om jag blev sjukskriven.

Nu skulle jag vilja sluta slösa på de få a-kassedagar jag har kvar. Men då oroar jag mig för att en NPF-diagnos - om jag nu skulle få det, jag är mitt i min utredning - som det verkar inte är tillräckligt för att bli sjukskriven.

Kommer du att bli omprövad vart tredje år nu då eller?

tahlia skrev:Vad sjutton gör man åt sånt?

Slänger tomater på Fredrik Reinfeldt?

barracuber skrev:

tahlia skrev:Vad sjutton gör man åt sånt?

Slänger tomater på Fredrik Reinfeldt?

Jag tycker nog att handgranater passar bättre att kasta på den mannen.

Lägger allt man orkar på att skämma ut regeringen offentligt.

Visa hur den fördjupar och permanentar utanförskap, tvingar folk att slösa bort sina sista krafter på att stå och gasa in i betongmurar (söka arbeten som är ren fiktion, kunna tvingas flytta vart som helst oavsett allt annat... ), anstiftar mord (inte dråp, för i deras positioner förväntas man orientera sig såpass i följderna av vad man gör innan man gör det) och så vidare, allt för att kunna behålla några egna tankeleksaker som inte stämmer med verkligheten.

Politiskt, bland bekanta, via media, med hjälp av http://resurs.ning.com/ , med hjälp av andra jag inte känner till.

Annars vet jag verkligen inte. Hoppas någon annan gör det. Så många bra människor som bara går åt helvete för att en hop värre än cyniska skitstövlar ska få triumfera...

************

Hur ställer de sig till studiecirklar förresten? (≈ om det skulle komma ut att man går en...)

Men herregud, inte kan det väl skilja som natt och dag vad man får göra bereoende på om man blev beviljad den sista juni eller första juli?? Det måste väl gå att resonera med dem på ett förnuftigt sätt, så att ni hittar den bästa lösningen för just din situation, tahlia?

Eller är jag naivt dumoptmistisk nu?

Jag satte min kommun på att fråga vad som gäller mig, har min ersättning efter det magiska datumet.

"det är individuellt".


De svarar alltså inte på frågan.

Försöker jag mig på nåt så KANSKE de drar in min ersättning. Kanske. Det är individuellt.

Inger skrev:Men herregud, inte kan det väl skilja som natt och dag vad man får göra bereoende på om man blev beviljad den sista juni eller första juli?? Det måste väl gå att resonera med dem på ett förnuftigt sätt, så att ni hittar den bästa lösningen för just din situation, tahlia?

Eller är jag naivt dumoptmistisk nu?

Ja, du är dumoptimistisk.

De nya reglerna har den stora skillnaden att man måste vara bevisat/garanterat sjuk stadigvarande, d.v.s. resten av sitt liv.

Och då hjälper inte rehabilitering, vilket är det som ligger till grund för dessa regler. Varför studera till något när du ändå aldrig kan arbeta?

Samtidigt är det sämre regler för hur mycket man får arbeta och reglerna som gäller om man vill prova arbete. Och det beror på samma sak. Ny sjukersättning = du har garanterats att aldrig bli frisk - Gammal sjukersättning = dessa har fått ersättning på slentrian (enligt alliansen), vi vill ha ut dem i arbete => generösare regler för studier och jobb.

Savanten Svante skrev:Jag satte min kommun på att fråga vad som gäller mig, har min ersättning efter det magiska datumet.

"det är individuellt".


De svarar alltså inte på frågan.

Försöker jag mig på nåt så KANSKE de drar in min ersättning. Kanske. Det är individuellt.

Så säger de bara för att de vill slingra sig eftersom reglerna är krångliga. Det finns regler, och det lär man bli varse den dagen man gör slag i saken och vill studera/arbeta (träna eller aktivera sig med sådant).

Det som är individuellt är dock att om man arbetar och lägger ersättning vilande och sedan, fullt enligt reglerna, återgår till sjukersättning inom två år, så kan de reagera med att börja utreda arbetsförmåga. Det får de göra när som helst, och om de kommer fram till att arbetsförmåga finns, så vet vi vad de gör.

Det är en rättighet att låta ersättningen vara vilande två år om man vill arbeta/studera, och att sedan återgå utan frågor från FK, men samtidigt har ju FK alltid rätt att utreda arbetsförmåga och omvärdera. Vid jobbande/studier, så viftar man liksom med sin existens och möjlig arbetsförmåga och väcker dem att utreda. Om man inte gjorde något alls, så skulle man inte märkas och knappast bli utredd.

Och riskerna idag är inte att man förlorar sjukersättningen för att man har arbetsförmåga, utan att man som både sjuk och handikappad kan bli ansedd arbetsförmögen fast man kanske inte är det. Eftersom reglerna är så vansinnigt svinhårda och arbetsförmåga finns även hos sängliggande sjuka som teoretiskt sett skulle kunna arbeta som sängprovare eller skriva en bok via laptop i sängen.

Ser att jag (tyvärr) inte är den enda som fastnat någonstans i mitten och därmed drabbas av FK:s möjlighet att täcka upp lite som de vill. Visst är det vansinne. Om jag skulle studera ett nybörjarspråk på distans (distans är det enda min kapaicetet klarar) så ser jag inte hur det, på något vis, skulle göra mig arbetsför. Inte heller ser jag hur det, på något vis, skulle kunna vara något negativt att låta människor få en chans att åtminstone känna sig som om de har en poäng eller mening.

Men som det är nu så ska man drivas ned i känslan av att vara totalt värdelös för att man inte kan arbeta. Kanske tror de att det ska vara någon form av motivation för att "bli frisk"? Problemet är ju att de flesta människor som är sjuka faktiskt är sjuka.

Bleh... Det hela har inte stört mig så mycket tidigare... visserligen för att min tro på mig själv antagligen inte hunnit nötts ned "tillräckligt" mycket tidigare.

Bror Duktig skrev:utreda arbetsförmåga. Det får de göra när som helst

[...]

men samtidigt har ju FK alltid rätt att utreda arbetsförmåga och omvärdera

Enbart det hotet skulle stressa sönder mig. Bokstavligen.
Vet inte vad jag skulle ta mig till om de börjar fingra på de gamla reglerna också.

************

Bror Duktig, jag tycker verkligen du skriver alldeles för bra för att bara vi här ska få se det. Har du funderat på Newsmill eller något inom Resurs eller [vad vet jag]?

Hoppas du inte tar det som en press nu bara... är svaret att du inte kan så sug ändå åt dig av berömmet.

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev:utreda arbetsförmåga. Det får de göra när som helst

[...]

men samtidigt har ju FK alltid rätt att utreda arbetsförmåga och omvärdera

Enbart det hotet skulle stressa sönder mig. Bokstavligen.
Vet inte vad jag skulle ta mig till om de börjar fingra på de gamla reglerna också.

************

Bror Duktig, jag tycker verkligen du skriver alldeles för bra för att bara vi här ska få se det. Har du funderat på Newsmill eller något inom Resurs eller [vad vet jag]?

Hoppas du inte tar det som en press nu bara... är svaret att du inte kan så sug ändå åt dig av berömmet.

Jag vet inte. Skriver jag verkligen bra om sådant här? Jag kan inte på något sätt avgöra det.

Och det är inte alls pressande att du skriver att jag borde skriva, utan att skriva skulle nog bli pressande i sig.

Du skriver fantastiskt bra! Man myser när man läser dina inlägg för att du säger precis som det är, och håller dig till konkreta fall som exempel.

tahlia skrev:Ser att jag (tyvärr) inte är den enda som fastnat någonstans i mitten och därmed drabbas av FK:s möjlighet att täcka upp lite som de vill. Visst är det vansinne. Om jag skulle studera ett nybörjarspråk på distans (distans är det enda min kapaicetet klarar) så ser jag inte hur det, på något vis, skulle göra mig arbetsför. Inte heller ser jag hur det, på något vis, skulle kunna vara något negativt att låta människor få en chans att åtminstone känna sig som om de har en poäng eller mening.

Men som det är nu så ska man drivas ned i känslan av att vara totalt värdelös för att man inte kan arbeta. Kanske tror de att det ska vara någon form av motivation för att "bli frisk"? Problemet är ju att de flesta människor som är sjuka faktiskt är sjuka.

Bleh... Det hela har inte stört mig så mycket tidigare... visserligen för att min tro på mig själv antagligen inte hunnit nötts ned "tillräckligt" mycket tidigare.

Fan vad sorgligt! *blir lite tårögd nu*

Förstår om du inte orkar, men egentligen borde det tas till pressen eftersom men du är ännu ett 'strålande' exempel på hur regeringens politik SKAPAR utanförskap istället för att minska det.

Blir jävligt förbannad när jag tänker på det. Och besviken på halva svenska folket som inte genomskådade psykopaterna när de satt och blåljög i TV och såg ut som om "butter wouldn't melt in their mouths" som irländarna skulle säga om skenheliga korgossar och ärkebufflar i hundvalpskostym.

Jag kan enbart beklaga sorgen. Det nya sjukförsäkringssystemet är som sagt bara en katastrof. VAD i den skulle hjälpa handikappade ut i jobb???

Vill inte förminska Tahlias med fleras svåra sits, men ändå infoga att jag, som fick permanent sjukersättning för 22 år sedan hade det så här:

1. Enorm chock. "Va, tänker ni inte hjälpa mig mer? Ni kan väl inte bara pensionera mig som är så ung?"

2. Viss tröst: Jag fick tjäna 12000/år så då sjöng jag ihop det som trubadur (målade lite svart med, fast med ljusa färger).

3. Ny regel: Du får tjäna 7000/år. Då tyckte jag inte det var någon idé att vara me´.

4. Nyligen blev det ju okey att tjäna 40 000 med bibehållen sjukersättning, men det vågade jag inte tro på. Om jag visar framfötterna då blir väl nästa steg att de bestämmer sig för att jag kan arbeta heltid?

Det är just det... Punkt 4 låter ju som en enorm förbättring jämfört med sossarnas regler, men hur vet man att det inte är ett lockbete för att kunna rycka undan mattan för en sen när man väl hamnat på deras radar?

(Kommer osökt att tänka på när kommunistregimen i Kina införde "klago-lådor" där folket kunde uttrycka sitt missnöje och be regeringen om hjälp med enskilda problem. Dessa skrivna klagomål användes sedan för att vaska ut de missnöjda ur massorna och ge dem lite "specialbehandling"...)

Slutsats: Vill en sjukskriven i Sverige aktivera sig i meningsfull utsräckning kanske den bör rådas göra det i största lönndom, d.v.s. ensam eller där det går att hålla sig anonym eller bland vänner som kan hålla munnen stängd.

jonsch skrev:Slutsats: Vill en sjukskriven i Sverige aktivera sig i meningsfull utsräckning kanske den bör rådas göra det i största lönndom, d.v.s. ensam eller där det går att hålla sig anonym eller bland vänner som kan hålla munnen stängd.

Ja, tyvärr. Det går säkert bra i de flesta fall, men det finns ju bevisligen de som har råkat illa ut när de sysslat med vissa aktiviteter, eller t.o.m. att de blivit av med ersättningen när de provat arbete men inte klarat det, och FK bestämmer sig för att personen är arbetsför ändå.

Fast aktiverar man sig i lönndom, kanske det blir ännu värre om de kommer på en?

Bror Duktig skrev:Fast aktiverar man sig i lönndom, kanske det blir ännu värre om de kommer på en?

Om lönndom består i att måla tavlor som man säljer till bekantas bekanta så kommer alla jag känner till undan.

Men om det innebär en offentlig, egen konstutställning på offentligt galleri med en högst tillfällig intäkt så är det farligare. Dvs - det VAR farligt.

Idag borde det ju gå alldeles utmärkt enligt de papper jag fått hem - men min misstro gentemot Systemet är så stark att jag aldrig skulle drömma om att våga ta ett sådant steg. Jag är så sjuk att om det kom en käckt brev från FK: "Välkommen till Arbetsmarknaden igen! Din sjukersättning har övergått i en inbjudan till AF och söka-jobb-kurs" då skulle jag genast kväva mig i kuvertet.

jonsch skrev:Slutsats: Vill en sjukskriven i Sverige aktivera sig i meningsfull utsräckning kanske den bör rådas göra det i största lönndom, d.v.s. ensam eller där det går att hålla sig anonym eller bland vänner som kan hålla munnen stängd.

Aha, så som det är brukligt bland motorcykelgängens medlemmar...

Hells Aspies.

Kör runt på våra trimmade moppar hela dan (fast vi kör inte för fort, vår rigiditet hindrar oss från att bryta regler).

Savanten Svante skrev:Hells Aspies.

Kör runt på våra trimmade moppar hela dan (fast vi kör inte för fort, vår rigiditet hindrar oss från att bryta regler).

Om man inte är en aspergare som ifrågasätter alla regler.