De sa det nyss i dagens avsnitt.

Ibland har de telefonväkteri ifall någon här skulle känna för att vara med..

P1 Tisdag 10.03-11.00

Tilläggas tisdagen den 12 oktober i nästa vecka. Jag hörde också om detta i slutet av programmet i förmiddags vad det skulle handla om i nästa veckas program.

mvh Noli

Åhh!!! Det har jag längat länge efter
Repris går annars onsdag natt för den som inte kan somna.

Kropp och själ P1 sverigesradio tisdag 12/10-10 10.03
om AS och autism

Kropp & själ
Flickor med autism. Programledare: Ulrica Hjalmarsson Neideman.
Många flickor har autism eller aspergers syndrom utan att någon inser det. Forskning och diagnoskriterier är hittills baserade på er...farenheter av pojkar. Vi möter Gabriella som fick diagnosen först när hon fyllt trettio. Och så åker vi till Storbritannien och träffar forskaren Judith Gould som håller på att ta fram särskilda diagnoskriterier för tjejer med autismspektrumtillstånd.
Sänds även natten mot torsdag kl. 00.03 och på söndag kl. 07.03

*bump*

Mer text finns i den här länken:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4090779

Svenny Kopp finns i den texten via länken.

mvh Noli

* bump *

Bra program!
Men jag tyckte det var jobbigt att lyssna på Svenny Kopp. Hennes röst hakade och smackade. Däremot var Judith Gould helt underbar att lyssna till.

Svenny Kopp rules ,,,|_(o_o)

Har varit på en föreläsning med henne en gång. Superbra. Ödmjuk inställning och inte på något sätt så fyrkantig som resten av "proffsen" brukar vara.

Dock gav hon ett lite aspigt intryck

Jag tyckte nog Svenny Kopp var ganska fyrkantig också. Speicellt när hon sa att flickor med Aspergers syndrom har inga vänner.

Då tyckte jag Judith Gould var mindre fyrkantig och hade ett mer öppet synfält av autimsspektrat.

Var inte det generella beskrivningar? Om man ska beskriva kortfattat, så får man ju gå in på det som är vanligast och hinner inte ta upp allt som kan avvika. Min uppfattning var att hon lite snabbt beskrev det vanligaste, och generell skillnad på pojkar och flickor.

När hon berättar saker, så får jag inte alls fyrkantighetsskänslan, utan att det som slås fast är rätt vida saker (till skillnad från sådant som "aspergare har ingen ögonkontakt"), och hon kan säga att "det behöver inte se ut så hos alla/flickor".

Jag tycker annars att hon brukar framhålla att alla verkligen inte är lika, förstås speciellt om hon får frågan om detaljer.

Bror Duktig skrev:Var inte det generella beskrivningar? Om man ska beskriva kortfattat, så får man ju gå in på det som är vanligast och hinner inte ta upp allt som kan avvika. Min uppfattning var att hon lite snabbt beskrev det vanligaste, och generell skillnad på pojkar och flickor.

När hon berättar saker, så får jag inte alls fyrkantighetsskänslan, utan att det som slås fast är rätt vida saker (till skillnad från sådant som "aspergare har ingen ögonkontakt"), och hon kan säga att "det behöver inte se ut så hos alla/flickor".

Jag tycker annars att hon brukar framhålla att alla verkligen inte är lika, förstås speciellt om hon får frågan om detaljer.

Jag är inte ute efter att misskreditera Svenny Kopp, jag tog bara upp det som jag tyckte lät konstigt. Men just det där med att flickor inte har några kompisar, det kom i slutet efter att alla generella beskrivningar gjorts.

Nu har jag ju en stark auditiv överkänslighet, vilket innebär att jag har svårt att lyssna på radio överhuvudtaget. Jag har svårt att ta in information via radio, jag skulle egentligen behöva ha transkriptioner av både tv-program och radioprogram då jag helst LÄSER information.
Och det kan ju vara det som gör att just radiolyssningar gör det svårare för mig. Jag tyckte Svennys röst lät "stressad" (mycket hackande och smackande), medan Goulds röst lät lugn. Och orsakerna till det kan ju vara många, jag uttalar mig inte om dem. Fast det innebär inte att jag ogillar Svenny Kopp bara för det. Jag tycker fortfarande mycket bra om hennes arbete.

Jag har precis tittat färdigt på TV4-inslaget från igår och där tyckte jag Svenny var bättre. Det var lättare att höra på henne där och jag tyckte inte alls hon var fyrkantig.

Jag kollar på TV-klippet nu. men eftersom jag skriver samtidigt så blir det dåligt lyssnat och jag måste nog lyssna om ^_^

Jag menar inte att du misskrediterar henne. Jag ber om ursäkt om jag uttrycker mig för klumpigt eller fel. Jag försökte bara förklara hur jag tänkte om henne.

Konstigt hur olika man uppfattar röster förresten. Jag gillar att lyssna på henne. Men kanske är det lättare för att jag har samma dialekt.

Jag brukar i stort sett gilla att lyssna på personer som talar något entonigt (inte fööör entonigt dock) och som inte har livligt ansiktskroppsspråk. Gould tänkte jag inte så mycket på. Jag har väl lite för svårt för språket för att komma så långt att de andra detaljerna blir viktiga. Jag har fullt upp med att förstå orden tillräckligt fort.

Men jag hör också de där klickande ljuden när Svenny talar. Låter lite som när folk talar och samtidigt har för stor tandprotes i munnen. Lite distraherande ^_^

Truly skrev:Jag har precis tittat färdigt på TV4-inslaget från igår och där tyckte jag Svenny var bättre. Det var lättare att höra på henne där och jag tyckte inte alls hon var fyrkantig.

Först, jag känner till Svenny för lite för att ha en uppfattning om henne.

Men som jag skrev i tv4-tråden så tyckte jag hon sa nåt där som lät konstigt:

barracuber skrev:På Svenny Kopp lät det som att man inte ska våga gå ut själv utan ledsagare för att få diagnos Asperger..

Men jag måste nog se om inslaget, jag kan ha fattat fel.

<a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/post453410.html#453410">Länk till Efter Tio med Svenny Kopp m fl</a>.

Truly skrev:Jag tyckte nog Svenny Kopp var ganska fyrkantig också. Speicellt när hon sa att flickor med Aspergers syndrom har inga vänner.

Håller verkligen med. Det har stört mig tidigare.

Sen blir jag galen på att de skriver sjukdom i rubriken. Tv4 alltså.

Bror Duktig skrev:Jag kollar på TV-klippet nu. men eftersom jag skriver samtidigt så blir det dåligt lyssnat och jag måste nog lyssna om ^_^

Jo, DET blir definitivt svårt, det förstår jag.

Bror Duktig skrev:Jag menar inte att du misskrediterar henne. Jag ber om ursäkt om jag uttrycker mig för klumpigt eller fel. Jag försökte bara förklara hur jag tänkte om henne.

Nä, det är nog jag som har misstolkat dig och ska be om ursäkt. Det förstår jag nu!

Bror Duktig skrev:Konstigt hur olika man uppfattar röster förresten. Jag gillar att lyssna på henne. Men kanske är det lättare för att jag har samma dialekt.

Jag brukar i stort sett gilla att lyssna på personer som talar något entonigt (inte fööör entonigt dock) och som inte har livligt ansiktskroppsspråk. Gould tänkte jag inte så mycket på. Jag har väl lite för svårt för språket för att komma så långt att de andra detaljerna blir viktiga. Jag har fullt upp med att förstå orden tillräckligt fort.

Samma här. Jag har svårt med för mycket kroppspråk och tycker det är helt OK att det talas entonigt. Däremot har jag svårt för staccatto-tal, du vet då språket blir kort och hackigt och inte flyter ihop. Jag vill att språket ska flyta ihop - legato - om man nu kan tala om musiktermer i språksammanhang?
Svennys språk är väldigt mycket staccatto för mig, det blir ryckigt och hoppigt och jag har svårt för att koncentrera mig på vad som sägs. Gould hördes mer som en mjuk lång melodislinga i mina öron.

Men visst är det spännande hur olika vi reagerar på talat språk.
Det kan visserligen ligga något i det du säger att ni har samma dialekt. Det kan vara det jag reagerar på också. Har inte tänkt på det faktiskt.

Bror Duktig skrev:Men jag hör också de där klickande ljuden när Svenny talar. Låter lite som när folk talar och samtidigt har för stor tandprotes i munnen. Lite distraherande ^_^

Ja.
Fast å andra sidan finns ju hennes avhandlingar och arbeten att läsa, så det är ju en väg jag kan ta.

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1272

@Truly, be inte om ursäkt. Vi har väl bara övertolkat varandra lite kanske. Det är ju lite vanligt bland speciellt aspergare, när man undrar om man missat något underliggande

Ok att använda musiktermer. Lustigt nog säger min mamma att jag har lite "staccatoaktigt tal" så kanske därför jag inte alls har svårt för Svenny Kopps tal (förutom dialekten)? Och kanske göteborgska är lite mer staccato än andra dialekter?

Jag vet att jag ibland kan tänka "åh vad lätt person att lyssna på utan att somna/tappa koncentrationen/annat negativt" i samma veva som andra säger "gud vilken jobbig människa att lyssna på" LOL

Ofta handlar det om lite entonighet och lite ansiktsmimik. Lustigt för egentligen borde man väl somna av avsaknaden av detta? På så sätt att "där det händer saker, somnar man inte".

Fast så är det inte så enkelt heller, för det finns vissa typer av entonighet, där personen har samma mullrande jämna ljud som en dammsugare (fast lägre volym), vilket gör att jag knappt hör och dessutom lessnar fort. Och det gäller endast män, eftersom kvinnors tonläge ligger för högt. Tonläget det handlar om, är alltid detsamma som lågmälda motorer/apparater m.m. Att lyssna på en sådan person när man åker bil, kan bli outhärdligt.

alfapetsmamma skrev:

Truly skrev:Jag tyckte nog Svenny Kopp var ganska fyrkantig också. Speicellt när hon sa att flickor med Aspergers syndrom har inga vänner.

Håller verkligen med. Det har stört mig tidigare.

Vad konstigt. Jag har aldrig upplevt henne fyrkantig, utan som en av de mest ödmjuka och bästa jag har hört (har ej hört Atwood som många talar gott om). Öppen för olikheter på ett bra sätt o.s.v.

När Svenny har uttryckt sig som att "tjejer har inga vänner" så har jag tolkat det som en generalisering av hur det är för övervägande delen.

Den föreläsning hon hade och som jag var på, var mycket mer detaljerad än det i TV och radio. Där talades det mer om hur olika det kan vara. Och när någon frågade, så hade hon inga tvärsäkra svar, utan "det beror på XX YY", "jag känner ju inte personen i första hand, men det skulle kunna xxxx yyy" o.s.v. Det är bl.a. sådant som gör att jag upplever en ödmjukhet, till skillnad från många experter som alltid har tydliga raka tvärsäkra svar eller tydligt utgår från sig själva, någon patient eller någon biografi och tolkar allt annat som "inte asperger".

Men det viktigaste är kanske att hon faktiskt adresserar hur tjejer kan vara, hur det kan skilja sig från killar, hur subtila problem kan vara o.s.v. Jobbar för att hitta de som inte är så tydliga. Det är ju ännu värre med de som inte ens kan fatta eller erkänna sådant.

Och så tyckte jag att det i programmet var bra att de förklarade att det handlade om föreställningar i det sociala och inte rent allmänt, och att det också handlade om att det intuitiva automatiska (omedvetna) var påverkat, men att det inte betydde att personen inte med intellektet skulle kunna lära sig/kompensera o.s.v.

Min mamma lyssnade, och fick flera aha-upplevelser, och förstod flera saker om mig som hon inte hade fattat. Hon trodde att man måste vara i absolut avsaknad av vissa egenskaper, tala robotentonigt m.m.

Jag höll med om det senare mest. Jag hörde tala på en föreläsning på ABF i Stockholm och blev lite ledsen över en del yxigheter som jag inte känner igen alls från mig, mina barn eller de personer jag känner och som har AS.

Sen kan det ju ändå vara så att det hon säger är giltigt för de flesta, men då skulle jag gärna se att det sas så, med en mildring genom nog kanske oftast osv. Upplevde samma sak med Sven-Olof Dahlgren som jag tyckt var väldigt bra i bokform. I talad form, på föreläsning, blev det för fyrkantigt för mig.

Annars tycker jag oftast att Svenny Kopp gör ett bra intryck och särskilt för att vara utifrån-proffs. De proffs jag annars föredrar är såna med egen diagnos eller med anhöriga med diagnos. Det blir ett helt annat förhållningssätt och attityd då, iaf oftast.

alfapetsmamma skrev:Jag höll med om det senare mest. Jag hörde tala på en föreläsning på ABF i Stockholm och blev lite ledsen över en del yxigheter som jag inte känner igen alls från mig, mina barn eller de personer jag känner och som har AS.

Sen kan det ju ändå vara så att det hon säger är giltigt för de flesta, men då skulle jag gärna se att det sas så, med en mildring genom nog kanske oftast osv. Upplevde samma sak med Sven-Olof Dahlgren som jag tyckt var väldigt bra i bokform. I talad form, på föreläsning, blev det för fyrkantigt för mig.

Annars tycker jag oftast att Svenny Kopp gör ett bra intryck och särskilt för att vara utifrån-proffs. De proffs jag annars föredrar är såna med egen diagnos eller med anhöriga med diagnos. Det blir ett helt annat förhållningssätt och attityd då, iaf oftast.

Du upplever inte Svenny som lite aspig då? Jag fick aspievibbar när jag träffade henne.

De som inte ger sådana vibbar alls, tycker jag ofta har sämre saker att säga, och verkar - sämre helt enkelt. De får inte samma komplexitet.

Fast jag kan ju säga att vissa aspergare som håller egna föreläsningar, kan vara nog så fyrkantiga, och utgå från att så som de själva är, det är AS, allt annat är inte AS.

Jag har lyssnat på programmet nu tillsammans med fästmön och hon tror allt mer att hon nog skulle kunna få en AS-diagnos (det ska visst utredas så vitt jag förstått...)

Truly skrev:Jag tyckte Svennys röst lät "stressad" (mycket hackande och smackande)

Smackandet hördes även när Mats Jansson pratade, så det verkar inte komma från Svenny.

Bror Duktig skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag höll med om det senare mest. Jag hörde tala på en föreläsning på ABF i Stockholm och blev lite ledsen över en del yxigheter som jag inte känner igen alls från mig, mina barn eller de personer jag känner och som har AS.

Sen kan det ju ändå vara så att det hon säger är giltigt för de flesta, men då skulle jag gärna se att det sas så, med en mildring genom nog kanske oftast osv. Upplevde samma sak med Sven-Olof Dahlgren som jag tyckt var väldigt bra i bokform. I talad form, på föreläsning, blev det för fyrkantigt för mig.

Annars tycker jag oftast att Svenny Kopp gör ett bra intryck och särskilt för att vara utifrån-proffs. De proffs jag annars föredrar är såna med egen diagnos eller med anhöriga med diagnos. Det blir ett helt annat förhållningssätt och attityd då, iaf oftast.

Du upplever inte Svenny som lite aspig då? Jag fick aspievibbar när jag träffade henne.

De som inte ger sådana vibbar alls, tycker jag ofta har sämre saker att säga, och verkar - sämre helt enkelt. De får inte samma komplexitet.

Fast jag kan ju säga att vissa aspergare som håller egna föreläsningar, kan vara nog så fyrkantiga, och utgå från att så som de själva är, det är AS, allt annat är inte AS.

Jo, hon känns ganska aspig själv. Och när jag tänkte på folk med diagnos som föreläser så tänkte jag inte på Anders Andersson, med AS (fiktiv aspie) utan såna som Gunilla Gerland, som dels har AS dels är påläst och har jobbat i branschen.

Att bara ha AS själv, ha skrivit en bok vilken som helst om det eller bara ha en unge med bokstäver är sannerligen ingen garanti för att man blir intressant, kunnig, vidsynt, ödmjuk osv, som föreläsare eller nåt annat.

Jag tänkte alltså på såna som typ har alla delar, som Liane Holliday Willey, G.G, Bo Hejlskov (som har ett barn med bokstavsdiagnos) och några andra jag inte hittar namn på nu.