Om ca en vecka kommer jag ha det sista mötet i min utredning och jag börjar nu få panik. Vill jag verkligen ha en diagnos?

Egentligen, för det inte bara med sig mer skit än bra saker? Tänk om jag mot min vilja får mina barn tagna ifrån mig och satta i familjehem om det kommer fram att jag har en diagnos, för sånt har jag hört kan hända. Tänk om jag aldrig får adoptera, eller om jag lättare kommer få vårdnaden tagen ifrån mig om jag skulle hamna i en vårdnadstvist i framtiden (om jag har barn då)?

Kort sagt, blir man inte plötsligt jävligt mycket lättare att utnyttja och sätta sig på om man har en diagnos? Att alla skyller på den för att kunna bestämma över en?
Och jag är väldigt osäker på om jag skulle vilja berätta för någon pojkvän eller vän att jag har det, för hur mycket man än vill det så är folk inte fördomsfria men behöver inte vara hemska på grund av det.
Och jag skulle inte vilja sätta mig i något specialprogram eller annan aktivitet som får mig att känna mig som ett utvecklingsstört mongo.

Snälla peppa mig och ge mig bra anledningar till varför man ska ha en diagnos.

Kan jag få ett utlåtande, en inoficiell diagnos, men neka att den hamnar på papper - bara för att få veta? Eller blir alla arga på mig då?

En till undran: kan man få en diagnos "avskriven" i framtiden, om man väl en gång fått den på papper?

Med ytterst få undantag så är det du själv som bestämmer vilka som ska få veta att du har diagnos. Du kan alltså i stort sett bestämma i vilka lägen det är taktiskt att berätta att du har diagnos och i vilka lägen det är taktiskt att låta bli.

Kvasir skrev:Med ytterst få undantag så är det du själv som bestämmer vilka som ska få veta att du har diagnos. Du kan alltså i stort sett bestämma i vilka lägen det är taktiskt att berätta att du har diagnos och i vilka lägen det är taktiskt att låta bli.

I vilka situationer kan folk gå in och glo i ens journaler då, och kan de göra det utan ens medgivande eller vetskap?

Om man vill ha en personlig livförsäkring har försäkringsbolaget alltid rätt att se ens journaler. Skulle man vägra det, får man inte teckna någon försäkring.

Förnyelse av körkort, lämplighetsintyg m.m. kräver att man uppger diagnosen. Men det bör inte hindra, om man nu inte verkligen är olämplig (även om jag har jävligt svårt att förstå vad det ska vara bra för att kräva läkarintyg av folk med AS, de ska väl göra en uppkörning som alla andra????).

Jag blev faktiskt erbjuden att få diagnosen "inofficiellt", dvs en utredning utan att diagnosen officiellt hamnade i papper. Så om man är nojjig kan man säkert få diagnosen muntligt och bara få papper med testresultat och övriga utlåtanden.

Angelic Fruitcake skrev:Jag blev faktiskt erbjuden att få diagnosen "inofficiellt", dvs en utredning utan att diagnosen officiellt hamnade i papper. Så om man är nojjig kan man säkert få diagnosen muntligt och bara få papper med testresultat och övriga utlåtanden.

oj! det skulle tilltala mig... jag vill veta men vill inte ha det i en massa journaler, paranoid som man är

Fenren skrev:oj! det skulle tilltala mig... jag vill veta men vill inte ha det i en massa journaler, paranoid som man är

Fast då har du ju inte heller de rättigheter, som du har med en officiell diagnos. Med tanke på hur lång väntetid det numera är för att få utredning, så torde det vara ett dumt val, om man vill ha hjälp.

Jag har bara upplevt det posetivt att få diagnosen aspergers syndrom.

Jag ser också diagnosen som en fördel. Så till vida man inte vill bli polis...

Min numera officiella diagnos har jag inte sett röken av och som jag förstått finns det de som fått diagnosen lyft, min psykolog sade att han inte avdiagnosticerat någon men hittat saker som förklarat diagnoser på ett bättre sätt.

Jag spekulerar också kring det där med o adoptera istället för att skaffa egna och att då bli stoppad just pga diagnos.
En variant vore att flytta till ett annat land o avsäga sig sitt svenska medborgarskap o efter några år adoptera i det nya landet.
Kanske räcker med o byta komun o inte ha några knytningar mellan komunerna.

matterik skrev:Jag har bara upplevt det posetivt att få diagnosen aspergers syndrom.

Samma här.

Bror Duktig skrev:Förnyelse av körkort, lämplighetsintyg m.m. kräver att man uppger diagnosen. Men det bör inte hindra, om man nu inte verkligen är olämplig (även om jag har jävligt svårt att förstå vad det ska vara bra för att kräva läkarintyg av folk med AS, de ska väl göra en uppkörning som alla andra????).

Jag behövde inte berätta om min diagnos när jag förnyade mitt körkort.

matterik skrev:Jag har bara upplevt det posetivt att få diagnosen aspergers syndrom.

Jag har själv fått diagnosen Asbergers syndrom ( för 3 veckor sen ) o tycker det är skönt att veta varför jag gör o säger saker , som tillomed jag undrar efteråt varför sa jag så eller gjorde så.... För mej har det blivit en lättnad o veta varför det blir som det blir ibland .

Tur att man blev som man blev o inte som man skulle

Just nu är jag nästan inställd på att ställa in hela skiten och inte veta och leva lycklig och normal utan risk för att någon kan döma mig Bleh...

Min diagnos kom som en blixt från en klar himmel. Jag hade föreställt mig många saker. Jag hade INTE föreställt mig Asperger.
Nu har det gått ett år sedan diagnosen fastställdes och jag får säga att det bara varit positivt. För min del är det skönt att ha ett namn på det som inte har funkat genom åren, varför det inte funkar nu heller men även lära sig andra hanteringssätt.

Jag hade en period några månader efter diagnosen när jag kände att nä, jag vill lämna tillbaka allt det här till varifrån det kom. Det ändrar ju inte faktum men ja, då kändes det som en börda.

Dräefter har jag haft kontakt med vuxenhab, jag har fått en del LSS-resurser och har hittat en bra tandläkare (jag har inte klarat tandläkarbesök på länge), en tandläkare med stor erfarenhet av tandrädsla, Asperger-patienter etc. Nu känns det bättre. Att ha ett namn på vad som fattas en, det ska inte underskattas.

Moderator:

Här är några trådar som berör ungefär samma ämne:

http://www.aspergerforum.se/vad-ar-meni ... tml#129634

http://www.aspergerforum.se/for-och-nac ... tml#376834

http://www.aspergerforum.se/fordelar-me ... tml#228529