Hej, (och förlåt för det långa meddelandet)

Min 24-årige bror fick diagnosen AS när han var cirka 15 år, jag var då 9, och sen dess har hans liv bara gått utför. Jag förstår honom inte, men jag vill så gärna, för han är en fantastisk person, en kreativ och jättegullig kille. Men han har perioder, då han "fastnar" i ett beteende, då varje samtal med honom är likadant i dagar, veckor, eller månader. Oftast då han har träffat någon tjej.

Han har aldrig haft ett förhållande, såvitt jag vet, men han om han träffar någon han gillar, och tar en fika, så tror han direkt att de är tillsammans. Han börjar ringa henne, skicka blommor, föreslår resor, skickar långa meddelanden där han bedyrar sin kärlek (väldigt gulligt egentligen, han menar bara väl), men det skrämmer bort tjejen, han blir ledsen och kan inte sluta prata om det. Han kan verkligen inte, det är som ett tvångsbeteende. Han blir så sårad att han vill stämma tjejen, och senaste gången detta hände tog det honom ett år att komma över det. Ingen får yttra hennes namn i närheten av honom - och givetvis gör vi inte det. Men nu har det hänt igen, och vår familj börjar gå under. Vi klarar inte mycket mer.

I julas accepterade han för första gången sin diagnos, och vår mamma skickade in en ansökan om aktivitetsstöd (han tycker inte om att arbeta och har inte stannat längre än två veckor någonstans, samt blev klar med gymnasiet i våras, efter 8 år) Han fick det beviljat förra veckan, och skulle då få aktivitetsstöd från januari till nu.

Han har redan bränt minst hälften, över helgen, på telefonräkningar. Han har använt betaltjänster för tiotusentals kronor på EN HELG, han hade fortsatt ringa om jag inte gömt alla telefoner för en halvtimma sedan. Han har ringt från både min och min systers mobil utan att fråga, och våra operatörer har spärrat telefonerna då mobilerna nåt en gräns (som jag gissar ligger på 5000 per telefon). Detta erkände han inte förrän efter jag hade ringt tele2 och pratat med dem.

Jag vet bara inte vad jag ska göra. Alla pengar han fått eller tjänat sedan han var 16 år har försvunnit på nätet, då han betalat spågummor eller olika dejtingsajter. Men han ruinerar oss. Han kommer in för att ha samma samtal med vår mamma, mitt i natten, trots att han vet att hon jobbat dubbla skift (inom vården) och att hon börjar sju nästa morgon, men ändå går han dit. Hon har förklarat för honom tusentals gånger att hon är trött, men varje gång säger han bara "ja, men bara en sak innan du somnar" och han pratar i timmar. Han verkar inte veta vilken dag eller hur mycket klockan är, när han har en dålig period, och jag har inte sovit ostört på två veckor.

Vad ska jag göra? Vi är så slitna allihopa. Vi kommer att behöva belåna huset för att ha råd med alla telefonräkningar, och spontanköp av till exempel musikutrustning, dator m.m. och aldrig tar han kvitto. Själv har han som sagt inga pengar, utan handlar på kredit han ordnat själv. Varför? Varför, varför, varför, varför?

//Oroligsyster

då det är kredit han själv har tagit är det knappast ert problem. ni kan inte låta era skepp gå under för att han borrar hål i sin.

oavsett diagnos kan man inte spontanköpa på det sättet, ej heller braka in hos de som sover. han måste inse konsekvenserna av sitt handlande och ni ska inte dansa efter hans pipa, vilket det i din text ovan verkar som om ni gör.

varför tillåts han säga det han vill ha sagt mitt i natten? låt honom dra på sig en betalningsanmärkning så har han svårt att ta fler lån och skaffa fler kreditkort.

oj vad det där lät hårt... men att anpassa sig efter någons problem och låta den styra hushållet helt oemotstridd är två väldigt skiljda saker.

oroligsyster skrev:Varför? Varför, varför, varför, varför?

//Oroligsyster

Varför han gör så vet jag inte, och det kan nog ingen annan här svara på heller.

Men det som är säkert är:
- han förstör för sig själv
- hans beteende orsakar en massa problem i familjen
- ni tar på er uppgiften att fixa det här, och kan inte.

Han kan inte handskas med pengar och nätet etc. Och ni kan inte hanskas med att han inte kan handskas med det.

Den enda lösningen jag kan se är att han får en god man som hjälper honom med pengarna.

Om inte annat så för att hans problem inte ska förstöra relationerna mellan honom och dig/resten av familjen.

Prata med kommunen om detta.

jag har nog förklarat dåligt, jag dansar inte efter hans pipa (min mamma gör det däremot lite mer än jag skulle önska), men när han mår riktigt dåligt respekterar han inte ett nej. Det har uppstått bråk mitt i natten, och han har argt dragit ut, för att inte komma tillbaka förrän några timmar senare.

Men han är 24, ingen kan tvinga honom till något längre, vilket han dagligen påminner mig om, om det ens någonsin gått. Han har alltid gått sin egen väg. Det mesta av vad jag har nämnt har egentligen inte med AS att göra, det är jag medveten om. Jag vill bara veta hur jag på ett bestämt sätt ska få honom att inse att det inte är okej att agera som han nu gör - ledsen eller inte. Min mamma är väldigt konflikträdd, och det är oftast jag som får ta de något hetsigare diskussionerna med honom.

oroligsyster skrev:jag har nog förklarat dåligt, jag dansar inte efter hans pipa (min mamma gör det däremot lite mer än jag skulle önska), men när han mår riktigt dåligt respekterar han inte ett nej. Det har uppstått bråk mitt i natten, och han har argt dragit ut, för att inte komma tillbaka förrän några timmar senare.

vari ligger problemet om han går ut ett par timmar? då blir det tyst och ni får någon timmes sömn, eller?

Men han är 24, ingen kan tvinga honom till något längre, vilket han dagligen påminner mig om, om det ens någonsin gått. Han har alltid gått sin egen väg. Det mesta av vad jag har nämnt har egentligen inte med AS att göra, det är jag medveten om. Jag vill bara veta hur jag på ett bestämt sätt ska få honom att inse att det inte är okej att agera som han nu gör - ledsen eller inte. Min mamma är väldigt konflikträdd, och det är oftast jag som får ta de något hetsigare diskussionerna med honom.

som du säger: han är 24 och därmed står han på egna ben. ni har inga skyldigheter att ge honom mat och husrum och kan därför sätta upp regler och villkor som tidigare varit omöjliga (då din mor hade försörjningsplikt, eller vad det heter).

det Ganesh säger är vettigt och ni bör prata med kommunen om en god man och andra möjliga åtgärder

jag ska prata med min mamma om god man, det var faktiskt inte en dålig idé.. jag förstår att mycket kan verka orimligt - varför kastar vi inte ut honom, han är faktiskt 24, kanske ni undrar.

Men han är inte 24 ur samhällets perspektiv, med alla krav och förväntningar som ställs på en 24åring (förlåt om jag formulerar mig klumpigt). Han äter även antidepressiva tabletter, och har många svackor. Just nu skulle han inte klara det, och han vill för övrigt inte flytta. Det är lite jobbigt just nu, iom hans svacka, men vi har också bra tider. Han spenderar inte alltid sina pengar på skit, utan han kan spara, men så kommer en dålig tid och han gör av med allt. Så svårt att förklara.

Men jag ska ta upp det här med god man, det skulle kunna vara något, att vi inte tänkt på det tidigare tack så mycket för förslaget!

att kasta ut sin son/bror är knappast något man bara gör och att du tycker det är svårt (om jag tolkat dig rätt) är knappast oväntat.

För mig låter det också lite som att han manipulerar för att få sin vilja igenom.. vare sig under de "bra" eller "dåliga" tiderna.
Jag vet inte hur det funkar i en "riktig" familj, däremot så var det så att jag aldrig eller väldigt sällan fick leva och göra som jag ville utan följde regler.

Har han särskilda rutiner eller regler uppsatta för sig?
Hur gör ni i situationer som när han gör något som att handla upp sig på massa skräp?
Går han i terapi eller har en särskild kontakt som får honom att ventilera?
Har ni någonsin ställt ultimatum på honom genom sitt destruktiva beteende?

Jag förstår att det kan vara jobbigt eller frustrerande då man vill hjälpa men ändå se till att personen med AS får ett bättre liv omkring sig. Men jag tror med riktiga regler, disciplin och rutiner kan göra gott för honom.
(Jag har grov Aspergers syndrom)

Jag tycker detta låter så pass allvarligt att ni borde överväga gruppboende åt honom, eller egen lägenhet och antingen god man eller förvaltare.

God man kan man dock själv säga upp när som helst, men en förvaltare motsvarar vad man tidigare kallade omyndighetsförklaring och har större befogenheter att faktiskt ta över hans ekonomi - vilket kanske behövs om han har så dålig förmåga att hantera pengar som det låter.

Tala med överförmyndaren i er kommun om god man/förvaltare, med en LSS-handläggare på socialkontoret för ev gruppboende, och med psyk eller vuxenhabiliteringen ifall han skulle vara behjälpt av terapi.

Det finns hjälp att få, stödboende t.ex. Kanske skulle behöva en opartisk god man ist. för föräldrar som har svårt att säga nej. Min mosters mans son är precis likadan. Han stjäl också från folk, allt han vill ha. Beställer massor saker från internet han inte har råd med etc, förstår helt enkelt inte hur ekonomi funkar.

EDIT: Oj, Inger var snabbt på plats med ett utomordentligt svar.

Vet inte om detta finns hos honom men jag har en förmåga att vilja göra mer av det som folk uppskattar mig för.
Jag hoppas att han får ord som "Bra!" för saker ni gillar att han gör.
Spontant gissar jag på att han har något han vill vara bra på och tycker sig kunna uppnå eller klara av redan.

Den "basen" är iaf viktig i mitt liv, utan den vetekatten om det skulle gå särskilt bra alls för mig och vilka bekymmer jag skulle ha, troligen skulle jag gräva ned mig till en punkt där bestraffning inte hjälper.

oroligsyster skrev:....Han äter även antidepressiva tabletter, och har många svackor. Just nu skulle han inte klara det, och han vill för övrigt inte flytta. Det är lite jobbigt just nu, iom hans svacka, men vi har också bra tider. Han spenderar inte alltid sina pengar på skit, utan han kan spara, men så kommer en dålig tid och han gör av med allt. Så svårt att förklara.

Manodepressivitet/Bipolär ??

Jossan skrev:

oroligsyster skrev:....Han äter även antidepressiva tabletter, och har många svackor. Just nu skulle han inte klara det, och han vill för övrigt inte flytta. Det är lite jobbigt just nu, iom hans svacka, men vi har också bra tider. Han spenderar inte alltid sina pengar på skit, utan han kan spara, men så kommer en dålig tid och han gör av med allt. Så svårt att förklara.

Manodepressivitet/Bipolär ??

Min tanke också.