Hej allihopa

Har ni något tips på bra bok om hur man bryter upp från sina föräldrar om man har Asperger? Har ni några idéer om hur man bryter upp från sina föräldrar på ett respektfullt sätt?

Mvh adde74

vad menar du med "bryta upp"? bara flytta från dem och stå på egna ben eller att säga upp bekantskapen med dem?

Hade en liten tanke på att dra ett försök till skämt här.


Men jag låter bli.

Det låter som ett väldigt smalt ämne för att skriva en hel bok om.

På sätt och vis finns det inget respektfullt sätt om man vill bryta helt eftersom man alltid kommer ha sin barndom som skuld. Det går väl att diskutera utefter huruvida man velat bli född och om man haft en godkänd barndom också men det är nog aldrig lätt att bli helt av med skuldkänslor. Alla föräldrar som har sunda värderingar vill ju dock att ens barn lösgör sig trots smärtan det ger dem. Det ingår i paketet för en förälder att förbereda sig för att det kommer hända. För mig personligen känns det dock som att jag bör ta hand om mina föräldrar när de blir för gamla och skraltiga om inte mitt samvete ska få en ordentlig känga.

Om det handlar om mer generella tips för att få en sund relation med föräldrarna som en vuxen person så handlar det ju mycket om att vara just vuxen och sätta gränser för vad ens föräldrar får och inte får göra i ditt liv, det som du ser att du bestämmer över och tar ansvar över själv när du kommit till en i punkt som verkligen vuxen. Skynda inte för snabbt men tänk på att det är dina föräldrar som får fortsätta ta hand om ett barn tills du fått i ordning på allt det där oavsett deras inställning positiv eller negativ. De har egna vuxenliv som de bör gå vidare med för alla inblandades skull.