carl skrev:

Kahlokatt skrev:

carl skrev:Jag har nog en aning mål från vissa delar av norrbotten, och det har blivit mer framträdande på äldre dar. Tidigare fick jag ofta höra att jag inte hade brytning.

Fast brytning är ju inte samma sak som dialekt.

kan man inte bryta på en dialekt..?

Nej, bryta kan du bara göra på ett annat språk. T.ex.: En finne som talar svenska bryter förmodligen, men en finlandssvensk talar dialekt.

carl skrev:Jag har nog en aning mål från vissa delar av norrbotten, och det har blivit mer framträdande på äldre dar. Tidigare fick jag ofta höra att jag inte hade brytning.

Jag har en gissning..

Nog vill jag påstå att man kan bryta på dialekt. (Eller på en regional riksspråksvariant, som är vad folk numera brukar mena med "dialekt".) Bryter gör man när man talar en främmande språkform (språk, dialekt eller annan språkvariant) med kvardröjande drag av sin egen.

(Förresten skulle definitionen med "främmande språk" bli problematisk redan av det skälet att det lingvistiskt sett är rätt godtyckligt vad som är "språk" och (i någon mening) "dialekt".)

Däremot är det fel som många gör, att kalla det "brytning" när någon helt enkelt talar sitt modersmål på det regionala vis den är uppvuxen med. Det är väl antagligen en del av ett väletablerat större tankefel enligt vilket dialekter och regionala språkformer skulle vara sämre än eller sekundära till rikssvenskan, när det i själva verket är rikssvenskan som är ett konstgjort hopplock av ursprungligt dialektalt material.

jorand skrev:

carl skrev:Jag har nog en aning mål från vissa delar av norrbotten, och det har blivit mer framträdande på äldre dar. Tidigare fick jag ofta höra att jag inte hade brytning.

Jag har en gissning..

carl skrev:

jorand skrev:

carl skrev:Jag har nog en aning mål från vissa delar av norrbotten, och det har blivit mer framträdande på äldre dar. Tidigare fick jag ofta höra att jag inte hade brytning.

Jag har en gissning..

Enbart baserat på skrift då, givetvis.

Kahlokatt skrev:Infödda riktiga arbetar-Veiron-Göteborgare låter ju arga! Inte så där go'a och snälla som t.ex. Ingvar Oldsberg.

Det har jag också tyckt. Har inte varit förtjust i göteborska alls, särskilt inte den där grova Sillstrypar-varianten.

Men sedan forumträffarna så har jag börjat gilla både göteborgare och göteborska.

Shlmska med dragning åt Göteborska efter 38 år på västkusten.

Dottern som är uppväxt på Tjörn och hennes man som är uppväxt i Skåne, men har föräldrar från sthlm, pratar båda sthlmska med varandra.

Stockholmsurlakat bergslagsmål. Norra Västmanland. De flesta tror att det är dalmål och jag orkar för det mesta inte förklara skillnaden.

Stockholmska, eller kanske snarare rikssvenska med inslag av stockholmsdialekt. Jag är rapp i käften vilket kan uppfattas som kaxigt eller hårt, den uppfattningen brukar lantisar ha om stockholmare.
Men folk får tycka vad de vill - jag anpassar inte min dialekt efter vad andra tycker. Jag tycker man ska tala sin ursprungsdialekt, en fejkad dialekt låter bara patetiskt.

Vad skåningar tycker om stockholmare lämpar sig inte i tryck.

Det hörs tydligt att jag är från Norrland. En viss dialektal förvirring känner jag av. Det blir lätt så när ens föräldrar talar en annan dialekt än folk i uppväxtbygden. Antar att min dialekt är en korsning mellan västerbottniskt och norrbottniskt.

I likhet med många andra känner jag att det utkämpas en duell i min hjärna mellan det rikssvenska och det dialektala.

Några tidigare trådar om dialekter:

vilken-dialekt-ar-fulast-finast-t5597.html
storande-dialekter-t8664.html
dialekter-vilken-gillar-du-omrostning-t13402.html

Sida med massor av dialekter:

http://swedia.ling.gu.se/snabbmeny.html

Ett exempel: Äldre kvinna, Nederluleå

Rikssvenska med spridda skurar av dialektala ord tror jag.

Banzai skrev:Rikssvenska med spridda skurar av dialektala ord tror jag.

Nja... kanske beror på vilka man lyssnar på:

Överkalix
Kalix
Ånäset
Sorsele
Älvdalen

Min lillebrors pappa (vi har samma mamma men olika pappor) kommer från Vimmerbytrakten och brukade när jag var yngre reta mig för mina uppländska Ö:n. På uppländska blir trött "trutt", sött blir "sutt", osv. En gång undertecknade jag en lapp till honom med:
"FUNSTER, FUTTER och BUCKER, de tre dvärgarna".
Det tyckte han var kul.

Jag talar nog ganska rikssvenskt. Lite trist. Talar mest dialekt på skoj ibland. Det är som att min hjärna automatiskt vill att jag talar rikssvenska. Vore roligare om jag hade en rejäl norrländsk dialekt, det är coolt. Men jag har ju en del ord som är norrländska i alla fall.

jorand skrev:

Banzai skrev:Rikssvenska med spridda skurar av dialektala ord tror jag.

Nja... kanske beror på vilka man lyssnar på:

Överkalix
Kalix
Ånäset
Sorsele
Älvdalen

Hoppsan. Jag var otydlig. Jag menade att jag talar rikssvenska med inslag av dialektala ord. Jag svarade inte på ditt inlägg. Ber om ursäkt för missförståndet.

Kahlokatt skrev:

carl skrev:

Kahlokatt skrev:

carl skrev:Jag har nog en aning mål från vissa delar av norrbotten, och det har blivit mer framträdande på äldre dar. Tidigare fick jag ofta höra att jag inte hade brytning.

Fast brytning är ju inte samma sak som dialekt.

kan man inte bryta på en dialekt..?

Nej, bryta kan du bara göra på ett annat språk. T.ex.: En finne som talar svenska bryter förmodligen, men en finlandssvensk talar dialekt.

Å andra sidan är inte inte distinktionen mellan språkgränser och dialektgränser glasklar. En sanning bland språkvetare är att ett språk är en "dialekt med en armé". Så man kan nog prata om brytning när en inflyttad person övertar en lokal dialekt men behåller delar av sin ursprungliga dialekt.

OT

Jag kan inte så mycket när det gäller just dialekter och liknande, men vi lärde oss i fonetiken på engelskan att accent endast har med ljud/betoning/språkmelodi att göra (brytning?). Du kan tala rikssvenska med accent men nerskriven så kan du inte avgöra vilken accent personen har talat med.

Dialect å andra siden, har helt egna ord och även egen grammatik jämfört med rikssvenskan (om rikssvenskan fungerar på samma sätt som RP d.v.s. vilket jag är osäker på).

Vår fonetiklärare tyckte vi svenskar blandade ihop begreppen accent och dialect, men själv har jag ingen aning.

Jag har skrivit de kursiverade orden på detta vis för jag är osäker på om det betyder samma sak både på engelska och svenska.

Någon som är mer insatt får gärna rätta mig och jag har missuppfattat (alltid villig att lära).

/OT

Stockholmska folk säger att det verkligen hörs att jag kommer från Stockholm och uppvuxen söder om söder så ni kan ju gissa själva att det inte e snobb Stockholmska jag pratar som de gör i norrort

Typ den man pratar i Jämtland. Jag vet inte riktigt hur andra uppfattar den men jag får påpekningar att jag kan låta lite norsk och att jag uttalar korta ö:n mer u-likt, tex kutt istället för kött.

Min uppväxtdialekt är gävlemål. Så här låter den:



Tror inte det finns så mycket kvar av den nu. Har inget minne av att jag sa "Vfffuh" i stället för Ja. Gävlemålet har ingen hög status tror jag, men det var inte därför jag slutade tala det. Automatiskt börjar man tala som omgivningen.

Nej inte i normalfallet.
Men så fort jag kommer bland dialekttalande så tar jag efter snabbt.

Gävledialekt låter ju ungefär som extra brett svealandsmål, typ Uppsala eller Västerås. Förutom "inandnings-ja" så är det inte mycket norrland över det.

Räknas Västerås som dialekt?