(Var nära att skriva ett nytt inlägg i en annan tråd men kom fram till att detta förtjänar en egen tråd.)

Frågeställning: Om du får välja, vill du helst vara tillsammans med en aspie/autist eller med en neurotypisk person?
Du måste välja ett alternativ. Svara inte om du inte kan välja.
Motivera ditt svar så utförligt som möjligt.

För min del spelar det ingen roll om om tjejen är aspie eller neurotypisk,det viktigaste är att vi älskar varandra.
Jag tror i och för sig att det är större chans om båda är aspie,för då har de på vissa sätt en större förståelse för varandra men sedan är personkemin ändå viktigast i slutändan.

Personkemin beror väl med allra största sannolikhet på personlighetstyp, och då är det väl ganska självklart att NT/AS-frågan spelar roll. Dessutom frågar jag inte om det spelar någon roll, bara vad du skulle välja.

(Ändrar huvudfrågan.)

Totalt ointressant, det viktigaste är att man trivs ihop. Jag kan f.ö. se både för- och nackdelar med att båda skulle ha as.
Att två personer matchar varandra behöver inte nödvändigtvis innebära att de är lika, det kan också bero på att de kompletterar varandra.
Två as., eller NT-personer kommer alltid att ha lättare för att förstå- och relatera till varandra, men samtidigt kan ett par, bestående av en NT, och en med as. komplettera varandra väldigt bra, om båda har ett intresse av att försöka förstå varandra.

Själv tycker jag det kan vara mycket trevligt att umgås med andra som har as., just därför att vi funkar likadant, men det kan även vara otroligt givande (för båda parter, och av just det skälet, att vi funkar på olika sätt, faktiskt), när jag umgås med NT:s också (de gånger vi försöker visa varandra ömsesidig tolerans och förståelse).

Man brukar ju säga att opposites attracts!Ursäkta min stavning!
Det är klart att det är bra om man är bra på olika saker i ett föhållande,då kan man hjälpas åt.

Lika barn leka bäst.

Av alla förhållanden jag haft så är det med en likasinnad aspiemupp som mig själv det funkat bäst med.

Jag får väl försöka hitta min aspiemupp,då,Ufo!

Nu vill jag inte ha ett förhållande, men vi ponerar att jag skulle söka ett. Då blir det NT, helt klart.
Den inställningen har bara förstärkts ju mer jag lärt mig om AS och ju mer jag ser hur andra med AS funkar. Jag skulle aldrig palla att bo med en Aspie.

Förmodligen är frågan svår att svara på om man inte har erfarenhet av både och. Ingen som jag har haft förhållande med har varit AS, såvitt jag vet. Fast jag visste ju inte ens att jag själv var AS vi de tillfällena. Inte heller umgås eller har jag umgått med någon som jag vet har AS, fast där finns å andra sidan vissa som starkt kan misstänkas vara AS.

Å ena sidan kan jag tänka mig att någon med AS skulle vara lättare att förstå och ha lättare för att förstå mig, men å andra sidan skulle vi ju båda vara ganska krävande och oflexibla och om vi då inte är väldigt lika i övrigt kanske det skulle bli outhärdligt jobbigt. Kanske det bästa vore en NT som förstår, respekterar och orkar leva med en partner som är AS? En NT kanske har lättare att anpassa sig efter en oflexibel AS, om viljan finns? Så kan ju en NT göra det lättare med sociala kontakter kanske, fast det kan slå åt andra hållet också förstås, eftersom en NT kanske vill ha för mycket sociala kontakter.

Knepigt. Var hittar man en trevlig AS att testa ett förhållande med?

Eftersom frågan gällde vad man skulle välja i fall man måste välja och det är en hypotetisk fråga så är mitt svar att jag tror det är störst chans att det skulle funka bara för min del med en aspergska. Jag vill kunna förstå min partner bättre och på ett djupare plan än vad jag förstår de flästa i min omgivning, samt att hon skall ha samma naturliga förståelse för mig.

Men det är naturligtvis helt andra faktorer än just diagnos som är avgörande.

Aspie, helt klart.

Behöver inte vara en aspieflicka, men gärna nån som "sticker ut" och framför allt nån som vill förstå.

Kvasir skrev:Kanske det bästa vore en NT som förstår, respekterar och orkar leva med en partner som är AS? En NT kanske har lättare att anpassa sig efter en oflexibel AS, om viljan finns?

-Det där kan du glömma. Skall du vara ihop med en NT måste även du anpassa dig, du kan inte förvänta dig att endast din partner skall anpassa sig till dig.
Det gäller åt båda hållen; som NT kan man inte heller förvänta sig att endast den andre (som har as.) skall anpassa sig.
Alla förhållanden handlar om att ge och ta, vilket inte är mer än rätt.

Även två NT:s, eller två med as. måste göra mycket för att anpassa sig till varandra, om ett förhållande skall fungera, och du skulle bara veta hur pass mycket jag och Tess (min sambo, som själv har as.) har fått anpassa oss till varandra.

-Dock har det varit värt alla ansträngningar, och om man inte inser att kärlek kostar, (även om man får så mycket mer tillbaks för detsamma), så är man nog inte mogen för ett förhållande.

Savanten Svante skrev:Behöver inte vara en aspieflicka, men gärna nån som "sticker ut" och framför allt nån som vill förstå.

Låter bra, men glöm som sagt inte att även du måste vilja förstå henne, oavsett om det är en NT- eller as. flicka.

ford skrev:

Savanten Svante skrev:Behöver inte vara en aspieflicka, men gärna nån som "sticker ut" och framför allt nån som vill förstå.

Låter bra, men glöm som sagt inte att även du måste vilja förstå henne, oavsett om det är en NT- eller as. flicka.

DET, sett till min historia, är det minsta problemet. En ny flickvän (eller flickvänsmaterial) kan mycket väl bli ett nytt specialintresse!

Ford,

Jag tror du övertolkar mig, eller misstolkar mig. Självklart måste båda försöka anpassa sig i ett förhållande. Min poäng var mera att om nu AS är mera egensinniga och oflexibla så kanske en NT har lättare att anpassa sig till en AS än vad en annan AS har, i allmänhet. Då talar jag givetvis svepande om någon slags genomsnitt eller vad man ska kalla det. Alla fall är unika. Som jag påpekade tidigare misstänker jag att två AS som är någorlunda lika på viktiga punkter skulle kunna vara den bästa kombinationen.

Jag har haft som längst ett fyraårigt förhållande med en NT, varav två som sambo, så jag har i alla fall lite erfarenhet i frågan. Kanske hade det gått bättre om jag redan då hade vetat att jag har AS. Då kanske min flickvän hade haft lättare att förstå och acceptera mina besvärliga sidor. Nu blev problemet istället att hon bara tyckte det ver fel på mig i dessa situationer och att jag skulle ändra på mig. Hade hon vetat att jag hade AS så hade hon kanske förstått bättre varför jag var som jag var, och inte kunde ändra på det. Nu pratar jag bara om de mest problematiska sakerna, där det blev allvarliga problem.

Charley? skrev:(Var nära att skriva ett nytt inlägg i en annan tråd men kom fram till att detta förtjänar en egen tråd.)

Frågeställning: Om du får välja, vill du helst vara tillsammans med en aspie/autist eller med en neurotypisk person?
Du måste välja ett alternativ. Svara inte om du inte kan välja.
Motivera ditt svar så utförligt som möjligt.

Borde du inte svara själv på frågeställningen?

Jag vill ha en partner som är tillräckligt udda/kul/skum/icke-mainstream för att vara kul att umgås i längden. Hittills har jag uteslutande kärat ner mig i NT, sannolikheten för det är störst, men jag kan absolut inte utesluta AS heller då jag känner väldigt få sådana ännu iaf...

Flawed skrev:Borde du inte svara själv på frågeställningen?

Hade jag haft ett svar så hade jag givit det. Nu har jag inte det.

För mig är komponenterna utseende, personlighet, intelligens & värderingar utslagsgivande. AS eller NT har mindre betydelse.

Tror nog att en AS-partner vore det bästa för min del. En NT-tjej skulle nog tycka att jag vore rätt trist i längden eftresom jag ibland skulle behöva tid för mig själv för att förhållandet inte skulle suga all energi ur mig.

KrigarSjäl skrev:För mig är komponenterna utseende, personlighet, intelligens & värderingar utslagsgivande. AS eller NT har mindre betydelse.

Jo, de eller liknande egenskaper är nog viktigast för de flesta. Men så tillkommer ju frågan hur man trots de egenskaperna får en partner att stå ut med de AS-egenheter man har, om hon/han helst bör vara AS eller NT, och vilket man själv har lättast att stå ut med.

Sedan kan det förstås vara så att man har sådana intressen att en partner med samma intressen nästan måste vara AS.

Kvasir skrev: Kanske hade det gått bättre om jag redan då hade vetat att jag har AS. Då kanske min flickvän hade haft lättare att förstå och acceptera mina besvärliga sidor. Nu blev problemet istället att hon bara tyckte det ver fel på mig i dessa situationer och att jag skulle ändra på mig. Hade hon vetat att jag hade AS så hade hon kanske förstått bättre varför jag var som jag var, och inte kunde ändra på det.

Eller så hade hennes krav på att du skulle ändra på dig blivit starkare.

Nu känner jag ju inte alls din före detta men en del NT reagerar nämligen på vetskapen om att andra människors avvikande beteenden kan härledas till en diagnos med att gå in för att försöka "bota" eller "hjälpa att träna bort" beteendet istället för att acceptera det. I annat fall kan de nöja sig med att konstatera att han eller hon är lite "annorlunda" eller "speciell" men börjar man tala om att personen har något som heter "Aspergers syndrom", då kan de genast dra slutsatsen att det måste utgöra ett stort problem som de börjar arbeta på lösningar till innan det faktiskt blivit något problem.

Det faktum att vissa av ens personliga egenskaper kan härledas till något läkare kallar "störningar" kan faktiskt göra att många NT får svårare snarare än lättare att acceptera att man är som är.

Milyc skrev:Eller så hade hennes krav på att du skulle ändra på dig blivit starkare.

Nu känner jag ju inte alls din före detta men en del NT reagerar nämligen på vetskapen om att andra människors avvikande beteenden kan härledas till en diagnos med att gå in för att försöka "bota" eller "hjälpa att träna bort" beteendet istället för att acceptera det. I annat fall kan de nöja sig med att konstatera att han eller hon är lite "annorlunda" eller "speciell" men börjar man tala om att personen har något som heter "Aspergers syndrom", då kan de genast dra slutsatsen att det måste utgöra ett stort problem som de börjar arbeta på lösningar till innan det faktiskt blivit något problem.

Det faktum att vissa av ens personliga egenskaper kan härledas till något läkare kallar "störningar" kan faktiskt göra att många NT får svårare snarare än lättare att acceptera att man är som är.

Kan säkert vara så också, men min före detta var väldigt intelligent (trots att hon förmodligen var NT ) så hon hade förmodligen förstått ganska bra om hade läst och fått förklarat för sig vad AS innebär. Om hon sedan hade kunnat acceptera det och om det hade ändrat något är svårare att veta.