Har hört talas om kosttillskott som kallas för nootropers. Nån som provat?

Vad gäller vitaminer, mineraler o andra esenssiella o nyttiga ämnen kroppen behöver så va ja på jakt efter det utlimata pillret för nått år sen. Vet inte om jag fann det men jag brukar numera då och då äta följande ypperligt utomordentligt tilltalande alpillren från Algine.

http://www.algineplus.se/

Brukar även äta Kreatin.

PLUR.

Kvasir skrev:Jag försökte hitta något vettigt om DMAE på nätet, men det mesta, förutom reklam för olika kapslar, verkar handla om industriell användning. Wikipedia har dock en kort artikel om det. Det verkar finnas någon studie som antyder vissa positiva effekter, samtidigt som någon annan studie visat på förkortad livslängd för någon japansk fågel.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dimethylethanolamine

Man refererar till en studie från 70-talet angående DMAE och ADHD här.
(för övrigt en klinik i Seattle som startades av en svensk 1910 och därför heter "Swedish")

There is some evidence that DMAE may be helpful for ADHD, according to studies performed in the 1970s. Two such studies were reported in a review article on DMAE. Fifty children aged 6 to 12 years who had been diagnosed with hyperkinesia (their diagnosis today would likely be ADHD) participated in a double-blind study comparing DMAE to placebo. The dose was increased from 300 mg daily to 500 mg daily by the third week, and continued for 10 weeks. Evaluations revealed statistically significant test score improvements in the treatment group compared to the placebo group.

Another double-blind study compared DMAE with both methylphenidate (Ritalin) and placebo in 74 children described as having unspecified "learning disabilities" (also probably what we would call ADD today). It found significant test score improvement for both treatment groups over a 10-week period. Positive results were also seen in a small open study.

Flawed skrev:Det är svårt att veta om sådana här kosttillskott fungerar dvs om de tas upp i kroppen och hamnar på rätt ställe eller om de bara bryts ner och blir väldigt dyrköpta kallorier.

Mitt testutfall var som sagt negativt men nu har jag i alla fall testat.

Magnesium

Jaha, då har det väl gått ungefär tio dagar sedan jag påbörjade mitt experiment med magnesium, och en tiodagarskur skulle ju räcka för att avgöra om det hjälper, enligt någon av de sidor jag läste. Rekommenderad dos enligt burken är max 3 piller a 120 mg per dag, dvs. 360 mg per dag. Jag har tagit dubbla den dosen, 720 mg dag. Den dosen har dock varit mer än vad magen tål, så nu när jag kämpat på i tio dagar så tänker jag sänka dosen till 360 mg.

Nu mot slutet av testperioden så märker jag nog faktiskt en viss förbättring vad gäller ljudkänslighet. Det är inget spektakulärt, men ändå märkbart. Vad som dock märktes tidigare och kraftigare var att min tinnitus blev mindre störande. Att magnesium skulle kunna påverka tinnitus är kanske inte heller så märkligt, om magnesium överhuvudtaget påverkar hörseln. Lite googlande på detta visade mycket riktigt att magnesium även påstås kunna lindra tinnitus, fast kanske inte alla typer av tinnitus.

Förutom den tidgare studien på soldater, som jag nämnde, så verkar man ha gjort studier som visar att halten av magnesium i vätskan i innerörat sjunker omedelbart efter att man utsatts för kraftiga ljud. Det verkar alltså tyda på att någonting i örat, troligen hårcellerna, behöver magnesium för sin funktion. Baserat på detta har man gjort försök på en frivillig kvinna som fick en kateter in till innerörat så man kunde fylla på magnesium direkt dit. Hon påstod sig bli helt fri från tinnitus så länge experimentet pågick. Det verkar som det finns ett spännande och viktigt forskningsområde här som är väldigt eftersatt.

Här är en länk som berättar lite mer utförligt:
http://www.tinnitusformula.com/infocenter/articles/treatments/magnesium.aspx

Enligt vissa rekommendationer på nätet så ska man helst ta ta magnesium som är kelaterat, dvs. bundet till kelater. Jag har bara diffusa begrepp om kelater, och det enda ämne jag säkert vet är en kelat är EDTA, som knappast är aktuellt här. Jag har försökt googla både på kelater och på diverse tänkbara ämnen men blir inte mycket klokare. Någonstans påstods att kelater är aminosyror, men det verkar motsägas på andra håll

Den burk magnesium jag har ätit av hitills innehåller magnesium i formerna magnesiumlaktat och magnesiumcitrit. Laktat är som jag förstår det någon form av mjölksyra, och jag inbillar mig att det inte klassificerar sig som kelat, eller? Citrat verkar antydas vara en kelat någonstans, men är det så?

Nu när jag behövde en ny burk gick till hälsobutik istället, och de hade ett betydligt större urval. Men mycket klokare blev jag inte. Jag köpte till slut en burk där det stod explicit att det är kelaterat och sedan en lång lista med vilka kelateringarna är: oxid, aminosyror, histidinat, glukonat, aspartat, askorbat, citrat, succinat, fumarat, malat och ketoglukat.
Jaha, det låter alltså som nästan vad som helst skulle vara kelater? Bara oxid? Menar de alltså att vanliga magnesiumoxidföreningar är kelaterade?

Detta är uppenbarligen en fullständig djungel för oss som har arkiverat gymnasiekemin långt nere i arkivets källarvåningar. Den burk jag köpte är alltså den enda sort som klart säger att det är kelaterat magnesium, men det betyder ju inte att det faktiskt är den enda som är det. Den där långa listan på vilka kelater som ingår kanske bara är till för att låta imponerande i marknadsföringen?

Ett kelat är en (organisk) molekyl som har förmågan att binda metaller till sej, ganska hårt dessutom. Även om väldigt många molekyler kan binda metaller till sej, är det bara de med vissa egenskaper som kallas kelater.

Man använder vissa kelat vid metallförgiftning, för att molekylen ska binda till sej överskottet av metallen så att den förs ut ur kroppen istället för att härja inuti. Man kan ibland välja kelat beroende på vilken metall det är man har för mycket av.

Hemoglobin är ett exempel på kelat; där binds järn hårt till en organisk molekyl.

Varför du ska använda kelaterat magnesium är lite gåtfullt. Men så har ju hela den där ruljansen en minst sagt diffus användning av de flesta vetenskapliga begrepp i sin strävan att låta just... vetenskapliga....

Och nej, en oxid är inte en kelat. En oxid är en jonförening. I ett kelat tillhör egentligen inte metallen till molekylen, men den kan bindas dit. Ta bort metallen och molekylen strosar iväg utan nämvärd påverkan.
En oxid däremot BESTÅR av metallen. Alltså; ingen kelat.

weasley skrev:Ett kelat är en (organisk) molekyl som har förmågan att binda metaller till sej, ganska hårt dessutom. Även om väldigt många molekyler kan binda metaller till sej, är det bara de med vissa egenskaper som kallas kelater.

Man använder vissa kelat vid metallförgiftning, för att molekylen ska binda till sej överskottet av metallen så att den förs ut ur kroppen istället för att härja inuti. Man kan ibland välja kelat beroende på vilken metall det är man har för mycket av.

Jo det där stämmer bra med hur jag har uppfattat det, och det var därför jag blev misstänksam mot vissa påståenden om vad som är kelater.

Varför du ska använda kelaterat magnesium är lite gåtfullt. Men så har ju hela den där ruljansen en minst sagt diffus användning av de flesta vetenskapliga begrepp i sin strävan att låta just... vetenskapliga....

Om det verkligen ligger något i det är väl svårt att veta, kanske. Men jag tror poängen är att magnesiumet ska vara så hårt bundet att det tar sig fram dit det gör nytta utan att lockas bli uppbundet i en massa improduktiva föreningar på vägen. Någon källa påstod att bara c:a 5 % av magnesiumet tas upp av kroppen i okelaterad form, en siffra som rimligen ska tas med en stor nypa salt, och torde variera beroende på vilka exakta föreningar som används. Så fanns förstås inte heller någon motsvarande siffra för hur mycket kelaterat magnesium som tas upp.

Och nej, en oxid är inte en kelat. En oxid är en jonförening. I ett kelat tillhör egentligen inte metallen till molekylen, men den kan bindas dit. Ta bort metallen och molekylen strosar iväg utan nämvärd påverkan.
En oxid däremot BESTÅR av metallen. Alltså; ingen kelat.

Nej, jag tyckte väl att det lät lite för enkelt att en oxid skulle räknas som kelat. Det brukar väl vara inte helt okomplicerade molekyler av ring- eller kloform (som namnet antytder).

Kvasir skrev:Om det verkligen ligger något i det är väl svårt att veta, kanske. Men jag tror poängen är att magnesiumet ska vara så hårt bundet att det tar sig fram dit det gör nytta utan att lockas bli uppbundet i en massa improduktiva föreningar på vägen. Någon källa påstod att bara c:a 5 % av magnesiumet tas upp av kroppen i okelaterad form, en siffra som rimligen ska tas med en stor nypa salt, och torde variera beroende på vilka exakta föreningar som används. Så fanns förstås inte heller någon motsvarande siffra för hur mycket kelaterat magnesium som tas upp.

Jag kan inget alls om hur magnesium tas upp i kroppen, men något jag funderar över när jag ser vad du skriver.... hmmm...

Kelat-föreningar används för att "skölja bort" förekomst av vissa metaller. Kelatet binder till metallen och förs ut ur kroppen. Det är ju hela poängen med kelatet; att metallen INTE ska vara i kroppen! Att då käka ett kelat låter ju väldigt motsägelsefullt.

Det jag känner till om magnesium är att den är relativt lättlöslig om den är klorid. Magnesiumsulfat används rätt frekvent i medicinen, jag har för mej att läkaren skriver ut magnesiumsulfat om man har brist på magnesium.

Och det där med att magnesiumet skulle bindas upp av "improduktiva föreningar" - vad är dessa för något? Väldigt mycket i kroppen använder magnesium för sin funktion, och det kan ju inte kelatet veta vilken funktion som saknar lite magnesium.

Kloka synpunkter, weasley. Att kelater används för att avgifta kroppen från metaller är ju riktigt. Å andra sidan gäller det väl bara vissa kelater, antar jag? Det finns väl rätt många kelater i kroppen som binder metaller naturligt. Du nämnde väl själv hemoglobin som en kelat?

Det jag tänkte mig tidigare, fast det var väldigt löst tänkt erkänner jag, var väl ungefär att många nyttiga förekomster av magnesium i kroppen kanske är just i form av kelatbindningar, och att det behövs en annan kelat för att "stjäla" magnesiumet från en "transportkelat". Å andra sidan borde man nog först ställa sig frågan hur magnesium från normal föda tas upp och transporteras. Ja ja, alltihop är förstås mest lösa spekulationer.

Förhoppningsvis är det inte någon skada med kelaterat magnesium, och den sort jag köpte har ändå andra praktska föredelar som att faktiskt vara billigare och att koncentrationen är högre så det räcket med en tablett istället för tre per dag.

Upptag och distribution kan säkert påverkas av om Mg är fritt eller bundet. Inspirerad av den här tråden har jag just börjat tugga Mg, oxid i min burk. Jag tänker nog inte köpa nåt annat preparat, jag skulle gissa att kroppen nog tar upp en hel del ändå.

Kelatorer finns det ju en del av och det är faktiskt inte första gången du dikuterar sådana, Kvasir. Det man brukar (brukade?) ge vid hemokromatos är desferal som är en kelator. Järn bundet till desferal verkar inte redox-cykla till skillnad från järn bundet till EDTA. Man kan tala om kelatorer även om ämnet inte är ring eller kloformat, i vissa fall kan t.ex. tre molekyler bilda ett komplex med en jon.

Kvasir skrev:Kloka synpunkter, weasley. Att kelater används för att avgifta kroppen från metaller är ju riktigt. Å andra sidan gäller det väl bara vissa kelater, antar jag? Det finns väl rätt många kelater i kroppen som binder metaller naturligt. Du nämnde väl själv hemoglobin som en kelat?

Visst, men hemoglobinet släpper ju inte ifrån sej järnet... Det skulle ju vara evolutionärt självmord. Dessutom tillförs ju järnet via kosten -> vi tillför lite järnjoner via maten och de fångas upp av de röda blodkropparna. Det optimala källan för järn är ju inte röda blodkroppar (tex blodpudding), utan snarare lever, eftersom där finns det "obundet" järn. Dessutom finns det ju järn i en massa andra livsmedel där det inte ingår i något kelat.

Kvasir skrev:Det jag tänkte mig tidigare, fast det var väldigt löst tänkt erkänner jag, var väl ungefär att många nyttiga förekomster av magnesium i kroppen kanske är just i form av kelatbindningar, och att det behövs en annan kelat för att "stjäla" magnesiumet från en "transportkelat". Å andra sidan borde man nog först ställa sig frågan hur magnesium från normal föda tas upp och transporteras. Ja ja, alltihop är förstås mest lösa spekulationer.

Magnesium förekommer, såvitt jag vet, som fria joner och bundna i skelettet på något sätt. Grejen med kelater är just att de inte släpper ifrån sej magnesiumet så lätt.

Kvasir skrev:Förhoppningsvis är det inte någon skada med kelaterat magnesium, och den sort jag köpte har ändå andra praktska föredelar som att faktiskt vara billigare och att koncentrationen är högre så det räcket med en tablett istället för tre per dag.

Nej jag tror inte heller det gör någon skada. Det verkar mest vara så att någon har velat sälja något, och för att sälja något svänger denne sej med vetenskapliga ord. Jag blev dock nyfiken på att veta exakt vad de menar med kelaterat magnesium och varför det skulle vara bättre än tex magnesiumklorid.

En liten reflektion.... vore det så att det vore äkta kelaterat magnesium så skulle det i teorin kunna dra med sej magnesium ut ur kroppen... ett kelat kan vara väldigt effektivt att suga med sej metallerna.

weasley skrev:Visst, men hemoglobinet släpper ju inte ifrån sej järnet... Det skulle ju vara evolutionärt självmord. Dessutom tillförs ju järnet via kosten -> vi tillför lite järnjoner via maten och de fångas upp av de röda blodkropparna. Det optimala källan för järn är ju inte röda blodkroppar (tex blodpudding), utan snarare lever, eftersom där finns det "obundet" järn. Dessutom finns det ju järn i en massa andra livsmedel där det inte ingår i något kelat.

Visst, hemoglobinet var bara menat som exempel på en kelat som förekommer naturligt i kroppen för att binda en metall utan funktionen att transportera ut den ur kroppen. Detta som motargument till att kelater alltid skulle rensa kroppen på metaller.

Magnesium förekommer, såvitt jag vet, som fria joner och bundna i skelettet på något sätt. Grejen med kelater är just att de inte släpper ifrån sej magnesiumet så lätt.

Min tanke var att det kanske finns kelater i kroppen avsedda att binda magnesium som binder hårdare än de "transportkelater" som används i pillren. Dessa kroppegna kelater skulle då binda starkare och på så vis kunna stjäla till sig magnesiumet. Fast om så skulle vara fallet kan man förstås börja fråga sig vad de just bestula kelaterna hittar för skoj att binda till sig istället?

Nej jag tror inte heller det gör någon skada. Det verkar mest vara så att någon har velat sälja något, och för att sälja något svänger denne sej med vetenskapliga ord. Jag blev dock nyfiken på att veta exakt vad de menar med kelaterat magnesium och varför det skulle vara bättre än tex magnesiumklorid.

Visst, jag är också fundersam på vad de menar och om det stämmer. Det är mycket tänkbart att det mest är reklam-mumbo-jumbo, speciellt som det är ett amerikanskt fabrikat. Å andra sidan tror jag att jag har läst rekommendationen om kelaterat magnesium på flera till synes oberoende ställen på nätet. Å andra sidan blir jag då minst lika misstänksam mot det andra amerikanska fabrikat de hade, som inte sade någonting alls om i vilken form magnesiumet förekom, utan bara skröt med att det var glasburk. Övriga var ungefär som det fabrikat Apoteket hade, kort innehållsförteckning med till synes likartade bindningsformer utan ytterligare kommentar. Någon ren magnesiumoxid, som Jonte verkar ha fått tag på, har jag inte hittat.

Öh, är inte magnesiumoxid, MgO, ett av de mer svårlösliga magnesiumpreparaten? Det borde väl vara en fördel att ha en såpass lättlöslig substans som möjligt, så den kan gå ut i blodet asap...?


Vad säger Jonte om detta?

weasley skrev:Öh, är inte magnesiumoxid, MgO, ett av de mer svårlösliga magnesiumpreparaten? Det borde väl vara en fördel att ha en såpass lättlöslig substans som möjligt, så den kan gå ut i blodet asap...?


Vad säger Jonte om detta?

Bra fråga. Han sa väl att han hade börjat knapra just magnesiumoxid?

Nu slet jag ju bara åt mig en burk utan att läsa. Får kolla löslighet när jag kommer till jobbet på måndag. Annars skulle man kanske börja snorta krita (krita för händerna alltså) det är väl Mg sulfat och hydroxid?

Lättupptagligt magnesium- och kalciumtillskott!
Gick på CALMAX (som det hette innan) förut, och det var väldigt bra.
En tjej som fick prova det blev av med sina "restless legs"

Svenska Standard Vitamins CALMAC

Aspiesmurfen skrev:Lättupptagligt magnesium- och kalciumtillskott!
Gick på CALMAX (som det hette innan) förut, och det var väldigt bra.
En tjej som fick prova det blev av med sina "restless legs"

Svenska Standard Vitamins CALMAC

Då är bara frågan om det berodde på kalcumet eller magnesiumet, eller både och?

Jag har väl också haft någon slags sådant problem på senare år, men som jag skrev tidigare så tycker jag det har blivit bättre av omega-3. Men det kan naturligtvis vara så att man har olika ämnesbrister, eller att båda varianterna gör nytta, men skulle göra mera nytta om man kombinerade dem. Jag borde kanske själv knapra kalcium, förresten? Jag har slutat dricka mjölk och äter inte så mycket ost heller.

Jag vet inte vilket av de mineralerna som det berodde på, men magnesium och kalcium ska tydligen vara kroppens antistressmineraler, och magnesium ska dessutom ha kramplösande verkan. Jag äter läkemedlet Lyrica mot min värk, som tydligen ska föra in kalcium mycket bättre in i cellen. Långvarig värk ska tydligen försämra upptaget av kalcium i cellen, så den har säkert vissa smärtstillande egenskaper också. Sedan vet jag dock inte vad som kan hända om det kommer in för mycket kalcium i cellen.

Nej, det är knepigt att veta vilka mineraler och andra ämnen man kan behöva mera av, och om det finns något gemensamt hos oss med AS. Fast det var ju det som var syftet med trådena, att utbyta erfarenheter.

Jag tycker fortfarande att min ljudkänslighet har blivit något mindre besvärande och min tinnitus klart mindre besvärande sedan jag började med magnesium. Rekommenderas att testa för de som har samma problem.

Angående Omega3 så har jag en kompis (ej AS kanske man ska tillägga på detta forum) som hade varit sjukskriven en längre tid pga av depressioner och gick på höga doser antidepp. Han trappade ner på eget bevåg med hjälp av omega3 och klarade det.

Själv kan jag inte ta sådana där kapslar. Tål antagligen inte höljet.

Jo, det finns en del tecken på att omega-3 fungerar på bl.a. depressioner. Det finns två intressanta fall i England som verkar ha blivit i stort sett friska av stora doser omega-3, den ena med svår depression sedan barndomen, den andra allvarligt manodepressiv. Det finns också en amerikansk forskare som påstår sig ha sett en stark korrelation att självmordsfrekvensen (och t.o.m. mordfrekvensen) är högre i länder ju mindre omega-3 kosten innehåller.

Roligt att magnesium hjälper dig. Jag vet att jag gjorde en dubbelblind studie för länge sedan i gymnasiet som hade med magnesium att göra. Då var det för att se om magnesium kunde göra så att man fick bättre hörsel. Man fick sitta i ett ljudtätt rum med hörlurar och trycka så fort man kunde när man hörde olika ljud. Jag vet inte vad studien kom fram till, men jag fick veta att jag åt placebo i alla fall.
Kanske skulle man bli mera fokuserad på ljud av magnesium, jag vet inte. Kul att det fungerar för dig i alla fall.

Har du provat 5-HTP eller tryptofan som omvandlas till serotonin?
Tryptofan fick jag utskrivet av min läkare, och apoteket fick tillverka kapslar åt mig.

Annars har jag mått prima när jag gick månader i sträck på Herbalife. Mådde jättebra både fysiskt och psykiskt och tyckte att smaken var jättegod!

Jag äter Omega-3 och gurkörtsolja och mår bättre av det, dessutom blir huden väldigt len. En nackdel som jag tror har att göra med dessa oljor, är att det har hänt att jag har fått näsblod när jag ansträngt mig. Antagligen beror det på att jag också äter Cymbalta som har en blodförtunnande verkan.

Omega-3 är blodförtunnande, så det är inte tillrådligt för alla att äta det. Du som äter blodförtunnande borde nog diskutera med din läkare, om du inte har gjort det.

Huden tycker jag också påverkas en aning av omega-3. Den känns en liten aning fetare (dvs. mindre torr) och mjukare, och jag har lite mindre problem med torra slemhinnor.

Som jag har förstått det så ger inte magnesium bättre hörsel, men man tror att magnesium är väldigt viktigt för hårcellerna i örat (som jag nog redan har skrivit). Någon studie tyder på att magnesium hjälper örat att klara starka ljud utan att ta skada. När det gäller tinnitus och ljudkänslighet så sägs det på många ställen på nätet att magnesium hjälper, men utan någon teori om varför. Fast jag hörde nyligen om att det finns två sorters hårceller i örat, varav den ena sorten inte alls är sensorer utan tvärtom. De kan tydligen styras att påverka ljudet för att på olika sätt filtrera. Det kanske inte är så långsökt att de fungerar bättre av magnesiumtillskott.

Serotonin käkar jag redan SSRI för.

Det är intressant det där med ljudkänsligheten. Jag kanske ska få i mig mer magnesium. Det är extra jobbigt att åka kollektivtrafiken med alla ljud.

Aminosyror som höjer serotonin var mera ett tips för de som inte tål SSRI, eller av olika skäl inte vill ta syntetiska läkemedel. Personligen föredrar jag Cymbalta, eftersom jag blir piggare av den. Tryptofan och 5-HTP blir jag så drömsk och småsömnig av och johannesörten får jag någon slags överkänslighet av.