Jag stör mig fortfarande lite på de ologiska slutsatser de gjorde hos neurospsykiatrin i Lund, kring min AS utredning. Och även om jag inte längre "ältar" hur dem behandlade mig, så ältar jag fortfarande lite hur de kunde dra sådana slutsatser som de gjorde.
Så senaste dagarna har jag läst runt på nätet, om bakgrunden till varför jag tror det har blivit svårare att få en rätt diagnos inom den offentliga vården.
En sådan bakgrund tror jag kan vara t.ex det vi kan läsa i Psykologtidningen nr 3/20 (ladda ned pdf här: http://minosa.wordpress.com/2009/02/23/ ... s-syndrom/ )

Jag ska ärligt erkänna att psykologi är inget jag är speciellt insatt i, speciellt inte neuropsykologi. Men jag har teologi som mitt "specialintresse" och då kanske främst systematiskteologi. Och jag tycker mig se stora likheter mellan hur man går tillväga när man arbetar med psykologi som teologi, speciellt med tanke på att båda områden så tror jag man kan säga att man arbetar utifrån olika teser.

Att arbeta utifrån en tes i teologin kan t.ex vara "frälst av nåd allena" (föränklad), Eller för att ta ett förenklad exempel från teologin:
t.ex om jag säger ”Av nåd allena är vi frälst” och samtidigt pekar på Ef 2:8 ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”, så är sannolikheten att jag har tolkat det här Bibel citat fel, såpass liten att man kan förtrösta på att jag jag har tolkat det rätt, att jag dessutom har Den Heliga Ande som hjälper mig komma till insikt om sanningen gör det inte mindre osannolikt att jag har tolkat det fel, och om det dessutom stämmer överens med kyrkans tolkning genom historien så är det ännu mer sannolikt att jag har tolkat rätt, och om man dessutom kan hitta en klar och tydlig biblisk lära utifrån detta så är sannolikheten att det skulle vara en fel tolkning så liten att det är nästan omöjligt att ha tolkat det fel. Och utifrån det perspektivet kan man utesluta alla som påstår att man måste göra något för att bli frälst, t.ex ta nattvard, fira ramadan, ha rätt åsikter eller korrekta doktriner, eller vad som helst. Så om den ena ”brodern” säger ”nåd allena” och den andra säger ”Nej, människan kan bidra med något positivt till sin frälsning”, så är sannolikheten att sanningen ligger emellan dessa två bröder soppas liten att vi kan avfärda den, möjligheten finns där, men endast utifrån ett filosofiskt perspektiv, möjligheten att det skulle vara möjligt är så liten att man kan avfärda det, det blir för osannolikt.

- detta var ett mycket förenklad exempel. Point being, genom att använda logik och vanlig sunt förnuft så kan jag inom mitt special intresse dra olika slutsatser och skilja mellan "rätt och fel", och så tror jag det också fungerar inom psykologin, inte minst i en AS utredning.

För att inte skiva allt för mycket...Så är detta något jag stör mig på, när jag t.ex läser artikeln från Psykologtidningen som jag länkade till ovan, här utgår man från saker som det finns en möjlighet för, men dessa möjligheter behöver inte utesluta andra möjligheter, vilket ledar till att psykologen ifråga måste dra subjektiva slutsatser, istället för objektiva.
T.ex Det finns ingen som säkert vet vad AS beror på, men då (om jag för tala utifrån hur jag har förstått det så här långt) det finns gemensamma "drag" mellan alla människor med AS, så kan man skapa olika teser om t.ex vad AS får för konsenkvenser, vad som är av biologisk natur, miljö osv osv osv, och på sådan sätt komma fram till vad AS är för något.

För att saxa från artikeln jag länkade till ovan:

Jag och mina kolleger har mött alldeles för många nydiagnostiserade personer med Asperger som har varit välfungerande upp till tonåren eller tidig vuxenålder då de har insjuknat i depression eller psykos eller blivit
utsatta för ett svårt trauma...
Aspergers syndrom och social fobi kan ses som varandras motsatser där symtomen i det förra fallet är uttryck
för en brist och i det andra för hypersensitivitet. Liknande problem uppstår vid mötet med personer med framträdande schizoida personlighetsdrag....

OK!- Jag undrar här, tar de hänsyn till att människor med asperger statistisk sätt oftast insjuknar i depressioner efter 25 års ålder- även om det kan ha funnits depressionsproblematik hela livet?
Tar de hänsyn till att många med asperger är inåtvända och på sådan sätt har "tryckt" bort saker och ting som de har varit med om, t.ex mobbning i skolan (kan skapa trauma)- och att detta först kan få konsekvenser senare i livet (t.ex svårare ångest problematik)?
Tar de hänsyn till att stort sätt alla människor med Autismspektrumstörning har ångest problematik, och denna ångest problematiken kan bli starkare när personen ifråga befinner sig i sammanhang var man inte känner sig komfortabel, t.ex sociala sammanhang- vilket ledar till att ångesten ger sig i uttryck på liknande sätt som social fobi (DVS ångesten gör att man blir mycket mer sensitiv)?
Sist men inte minst, är det ens möjligt att ha AS utan schizoida personlighetsdrag?

Jag har inget emot svart vitt tänkande, jag själv ser på tillvaron utifrån ett "svart vitt" tänkande perspektiv. Men borde man inte då ta hänsyn till alla faktorer, och se att det ena behöver inte utesluta det andra?

Eller är jag helt ute och cyklar nu? Vad tycker ni? Har ni själv några tankar kring det här?

Nej jag tror inte du är helt ute och cyklar. Jag tycker det verkar alltför vanligt i olika sammanhang att man drar slutsatser utan att ha vägt in alla relevanta aspekter. Och då kan det ju bli lite dumt.

Jag kom upp med ett citat nu förresten:
"Att vi människor inte ser vår egna dumhet är inte bara ett problem, utan även en välsignelse."

jag vet inte om jag förstår dig fel eller missuppfattar artikeln men jag tolkar det som om både du och artikelförfattaren efterfrågar samma sak...

ni vill båda två att man ska ta hänsyn till mer än det direkt uppenbara.

Fenren skrev:jag vet inte om jag förstår dig fel eller missuppfattar artikeln men jag tolkar det som om både du och artikelförfattaren efterfrågar samma sak...

ni vill båda två att man ska ta hänsyn till mer än det direkt uppenbara.

Ju indirekt har du nog uppfattat båda mig och artikeln rätt tycker jag.
Men jag tycker det som kommer fram i artikeln har blivit en ursäkt för att inte diagnosera människor med AS, lite som Pemers artikel i Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/ ... -kriterier - och jag tycker artikeln indirekt säger t.ex om man har social fobi- så har man inte AS (kanske jag läser in för mycket?)- men utifrån det jag t.ex har läst på detta forum, och erfarenheter från mitt eget liv- så har jag svårt att se att det ena måste utesluta det andra, snarare tvärt emot- AS kan ge konsekvenser på olika sätt, såsom t.ex social fobi- utan för den sak skuld att AS symptomen blir mindre (eller uteslutande).

då tror jag snarast att det är de andra som lägger in saker som inte författaren menat. andemeningen som jag såg det var att aspergers och många psykiska åkommor ligger nära varandra och att enbart lägga vikt vid formulär (som aspergare dessutom verkar tendera att tolka annorlunda än befolkningen i stort) är mycket vanskligt.

det tas inte upp om han tror att man missar många utan bara att många som får den får den på tvivelaktiga grunder.

att hävda att det är något galet med hur folk diagnostiseras verkar vara mycket utbrett här på forumet och att uttrycka just denna åsikt i en tidning tycks för mig inte så konstigt.

anledningen till att han kommer fram till sina slutsatser kan om möjligt diskuteras,(har personligen ingen aning om hur många som får diagnos eller varför de får det) men hans slutsatser är mycket rimliga.

"Aspergers syndrom och social fobi kan ses som varandras motsatser där symtomen i det förra fallet är uttryck för en brist och i det andra för hypersensitivitet."

Ja man undrar ju över den här meningen. Jag upplever nog min hypersensitivitet som den grundläggande orsaken till min 'aspighet', och till att jag fått diagnosen. Men sedan så innebär ju AS så mycket mer. Därför vore det ju olyckligt anser jag om man pga hypersensitivitet skulle få diagnosen social fobi istället.

Micke skrev:"Aspergers syndrom och social fobi kan ses som varandras motsatser där symtomen i det förra fallet är uttryck för en brist och i det andra för hypersensitivitet."

Ja man undrar ju över den här meningen. Jag upplever nog min hypersensitivitet som den grundläggande orsaken till min 'aspighet', och till att jag fått diagnosen. Men sedan så innebär ju AS så mycket mer. Därför vore det ju olyckligt anser jag om man pga hypersensitivitet skulle få diagnosen social fobi istället.

En klar missuppfattning grundat på okunskap.
I en psykologtidning!!!

Orkar inte ens läsa hela artikeln. Blir helt trött och uppgiven (kanske har mer med tiden på dygnet att göra ifs...).

LILITH_ skrev:

Micke skrev:"Aspergers syndrom och social fobi kan ses som varandras motsatser där symtomen i det förra fallet är uttryck för en brist och i det andra för hypersensitivitet."

Ja man undrar ju över den här meningen. Jag upplever nog min hypersensitivitet som den grundläggande orsaken till min 'aspighet', och till att jag fått diagnosen. Men sedan så innebär ju AS så mycket mer. Därför vore det ju olyckligt anser jag om man pga hypersensitivitet skulle få diagnosen social fobi istället.

En klar missuppfattning grundat på okunskap.
I en psykologtidning!!!

Orkar inte ens läsa hela artikeln. Blir helt trött och uppgiven (kanske har mer med tiden på dygnet att göra ifs...).

håller med