Föreningar och annat bra för folk med AS
25 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Föreningar och annat bra för folk med AS
av Safek » 2010-09-28 13:35:52
Undrar, finns det några föreningar som kan vara bra att vara medlem av när man har AS?
T.ex Attention, eller OA.
Vilka är ni själva medlemmar av, och varför?
T.ex Attention, eller OA.
Vilka är ni själva medlemmar av, och varför?
av Pemer » 2010-09-28 18:11:55
Första frågan, vilka finns det:
Autism- och Aspergerförbundet, nytt namn fr o m i år, tidigare Riksföreningen Autism (RFA), bildad 1973, är för alla berörda grupper, anhöriga, yrkesfolk och förstås också för oss som har egen diagnos. Vår grupp har dock aldrig dominerat och är inte i närheten av att göra det.
Det finns stora grupper med egen diagnos som hunnit vara med där länge, och inte själva märkt några direkta "fel" på förbundet, och därför av ren vana håller fast vid att vara med där och ingen annanstans - samtidigt som det alltid har funnits så många andra som inte gillat föreningens policy och ideologi, att det ju alltså har bildats en egen förening för oss som själva har diagnos. Den förstnämnda gruppen får vi ofta inte särskilt mycket kontakt med, många av dem har säkert inte ens hört talas om oss än, och många har kanske gjort det, men kan inte förstå vad vi skulle fylla för funktion och varför man borde gå med oss också (eller kanske i stället).
Många i anhöriggruppen i Förbundet är nog helt enkelt inte riktigt medvetna om hur pass högfungerande det är fullt möjligt att vara som aspergare, och som också många av oss vuxna som idag har diagnosen ställd är, och hur kapabla och intresserade vi är av att bedriva intressepolitisk verksamhet. Och många präglas väl av en väldigt grundläggande syn på autismspektrumstörningar som en defekt som borde kunna botas, för att de själva hellre hade velat få "normala" och "friska" barn. Det finns i varje fall gott om exempel på aspergare som hållits tillbaka och aldrig belönats oavsett mängden eget arbete med förtroendeuppdrag och ansvar och inflytande, och som därför ledsnat på Förbundet som aktör. I Stockholm där det görs relativt mycket och bra för gruppen med diagnos är det t ex frapperande att man aldrig vill blanda grupperna vid gemensamma aktiviteter, utan alltid särar på föräldrarna och de vuxna med egen diagnos.
Nummer två på området är Riksförbundet Attention, bildat så sent som 1999, som omfattar hela det neuropsykiatriska området, och vars namn pekar direkt på ADHD, och det vore ju det mest logiska att man hade varit ett rent komplement till autismorganisationen och bara ägnat sig åt NPF utanför autismspektrumet. Man har dock från första början varit mycket bättre på att ge personer med egen diagnos utymmme och inflytande, så innan OA hade hunnit bildas blev Attention helt enkelt för många aspergare ett lite bättre alternativ än Förbundet. Där finns nu MÅNGA aspergare på förtroendeposter med inflytande (bl a en distriktsordförande och ledamot i deras riksstyrelse, och som också är medlem i OA). Men det är ju en mycket bredare organisation som jobbar med alla neuropsykiatriska diagnoser, så att just aspergerfrågor bara är ett av många områden som täcks upp.
Därmed ansåg alltså vi som drog igång saker och ting att det behövdes ett tredje alternativ som är specifikt för aspergerfrågor, och specifikt för gruppen som själv har Aspergers syndrom. (De som inte har diagnos men vill stödja oss kan göra det, och kallas då sympatisörer.) OA växte fram som ett informellt träffgrupps-nätverk i Härnösand under 2006, började knyta kontakter på allvar, inte minst här på Aspergerforum, under 2007-08, och konstituerades hemma hos en av initiavtagarna utanför Vagnhärad den 2 augusti 2008, och antog då namnet Organiserade Aspergare, i stället för ursprungligen Organiserade Autister.
Idag, drygt två år efter att vi konstituerades som förening, har vi drygt 100 just nu anmälda och betalande medlemmar. Kommer man upp i 500 medlemmar och uppfyller några andra villkor får man statsbidrag och kan få helt andra ekonomiska förutsättningar, precis som de båda äldre föreningarna sedan länge har kunnat dra mycket fördel av. Och det som är så larvigt - det finns väl lätt 500 aspergare som känner till OA, och delar dess grundintention - att aspergare behöver en förening, som t ex OA...
Vi vill samla gruppen med Aspergers syndrom, föra dess talan, komplettera de etablerade anhörigföreningarna som remissinstans hos myndigheter, och arrangera träffar och aktiviteter för medlemskåren. Och självklart står vi för en neurodiversitetssyn. Jag tycker för min del att det är en helt glasklar programförklaring, men både bland utomstående och bland medlemmar har det stundtals förts fram att vi skulle vara "otydliga".
I de äldre föreningarna har ju folk alltid gått med bara för att de uppfattas som "föreningen på området" och att det är där man "ska" gå med om man vill vara med i en förening i de här sammanhangen, men den kopplingen verkar inte vara lika självklar och tillräckligt god anledning för många aspergare när det gäller oss.
Att inte alla kan vilja gå med i en viss förening och att det måste gälla alla föreningar är självklart, men det får onekligen sina effekter när det gäller aspergare som grupp. En missgynnad och till stor del missförstådd grupp i samhället som - just pga att vi är som vi är - är sämre än vanligt på att organisera oss och satsa på att kunna göra vår röst hörd. Ta makten över bilden av oss själva och vår diagnos. Påverka samhällsattityder så att fler skulle våga "kliva ut ur garderoben". Alla dessa ack så viktiga bitar.
Dessutom är det alltid ett problem med hur man når ut på orter där vi inte finns än. Än värre blir det när nydiagnosticerade har hittat oss på nätet, men bor där vi inte finns. Resultatet blir allt som oftast att de väljer någon av de befintliga organisationerna enbart och glömmer oss, och att det är ohyggligt svårt att komma åt att få de där första medlemmarna på en ny ort, så att de sakta men säkert kan bli många nog att bilda en lokalavdelning. Detta sakförhållande spelar hela tiden de gamla föreningarna i händerna på alla orter där vi inte finns än.
I Halmstad, som Koboshi skriver om, har vi sedan över ett år tillbaka en kontakt, som hela tiden går i vågor, med en tidigare engagerad inom Attention som har hört om OA, köper konceptet, är för och vill dra igång lokal OA-verksamhet, så där skulle vi med lite mer tur kunnat vara igång för länge sedan. En annan tidigare aktiv i den regionen pluggar fn här i sthlmstrakten, och är med i OA. Jag har en känsla av att det om inte annat kan komma att ta fart där nere när han är klar med utbildningen och kommer hemåt igen.
En aspergare på en ort där vi inte redan finns, som själv jobbar aktivt inom Förbundet eller inom Attention, är ju en aspergare som jobbar med precis det vi vill vara till för och vill verka för. För mig är saken självklar, varje sådan hör "ideologiskt" hemma i OA - också! (Inte nödvändigtvis "i stället"!)
Och just om de driftiga som redan finns med inom någon av de andra föreningarna är medlemmar hos oss, och kanske viskar något lite om OA till övriga aspergare de träffar inom "sin" organisation, så är det ju just så det kan börja bildas en OA-avdelning. Det var genom medlemskap och mötesakivitet inom dåvarande FA som hela grundargänget i Härnösand fick kontakt från start, så det är ju inget konstigare i sig om verksamhet på nya orter kommer till just genom att ordet sprids inom den kontingent med egen diagnos som finns inom /någon av/ de båda äldre organisationerna.
Vi har flera exempel på exakt den kategorin som är medlemmar tills vidare, även om det är inom oftast Attention, kanske någon gång inom Förbundet, som de är aktiva. Och det är en perfekt kombination, den logiska kombinationen, tycker jag. Attention Västra Götalands ordförande som också sitter i deras riksstyrelse är ju t ex om inte annat medlem och stödjer OA som koncept och idé. Samtidigt finns det någon eller några som har gått med oss, men som valt att fokusera på någon av de andra när de fick förtroendeuppdrag där, som om de tycker det är något slags lojalitetskonflikt att ens vara medlem i OA samtidigt. Trist.
Men vi jobbar vidare och får hoppas att våra resultat hittills och framöver ska tala för sig! Vi uppmärksammade Autistic Pride Day* 18 juni i år genom att röra oss omkring Kungliga Biblioteket i Stockholm och dela ut flygblad om dagen och om oss, och vi var nyligen med tillsammans med de båda andra organisationerna och fick en specialvisning av "I rymden finns inga känslor" med ett samtal efteråt med filmens upphovsmän. Vi har en rättssäkerhetsgrupp som försöker hjälpa enskilda medlemmar med myndighetsbeslut och andra problem, och vi har än så länge länsavdelningar i Västerbotten, Västernorrland, Stockholm och Skåne.
Som synes är jag, liksom de flesta som verkligen är engagerade i OA, mycket mån om att se effekterna av huruvida våra frågor drivs av något slags blandorganisation, eller av en renodlat egen, och att verkligen fundera noga på såväl för- som möjliga nackdelar.
Att intresseorganisationerna på vårt område traditionellt har varit av en bred "bland-typ" där företrädarna utåt oftast själva bara står "ganska nära" diagnoserna genom att vara medicinskt yrkesverksam och/eller anhörig till någon med diagnos, tror jag har bidragit mycket starkt till de grundläggande allmänna tankar som finns i varierande grad runt om i samhället, av att vi aspergare är väldigt mycket mindre kapabla och inte ens kan driva våra frågor själva, utan "måste" ha hjälp med det av utomstående.
Den aspekten tycker jag gör det än mer angeläget att alla som verkligen vill jobba med "våra frågor" ska se ett värde i att åtminstone stödja den nya egna intresseföreningen med ett medlemskap, även om man sedan länge identifierar sig med någon av de båda äldre. Att vara engagerad i de äldre föreningarna ser jag inget fel eller ont i, tvärtom är det väl jättebra att så många som möjligt "av vår sort" är med och styr upp och gör vad vi kan för att ta plats och få inflytande där. Också. Men är man aspergare och aktiv i någon av dem anser som sagt jag att man samtidigt är skolboksexempel på OA:s verkliga målgrupp.
*vi är ju för ett neurodiversitetsperspektiv så vi föredrar givetvis den dagen framför "World Autism Awareness Day", som har initierats av amerikanska "Autism Speaks", en organisation helt driven av NT:s som ser autism som en defekt som borde kunna botas.
---------------
Andra frågan:
Jag är medlem i alla tre, men lägger allt engagemang i föreningen som känns som "vår egen". Har synnerligen goda kontakter inom Förbundet, där jag var först med att komma till skott och gå med, och känner flera av de aktiva i Attentions lokalavdelning som jag bor i (Huddinge-Botkyrka), och hoppas kunna värva lite fler av dem till OA också, nu när jag precis har lyckats komma ihåg att både anmäla mig och betala avgift där också.
Autism- och Aspergerförbundet, nytt namn fr o m i år, tidigare Riksföreningen Autism (RFA), bildad 1973, är för alla berörda grupper, anhöriga, yrkesfolk och förstås också för oss som har egen diagnos. Vår grupp har dock aldrig dominerat och är inte i närheten av att göra det.
Det finns stora grupper med egen diagnos som hunnit vara med där länge, och inte själva märkt några direkta "fel" på förbundet, och därför av ren vana håller fast vid att vara med där och ingen annanstans - samtidigt som det alltid har funnits så många andra som inte gillat föreningens policy och ideologi, att det ju alltså har bildats en egen förening för oss som själva har diagnos. Den förstnämnda gruppen får vi ofta inte särskilt mycket kontakt med, många av dem har säkert inte ens hört talas om oss än, och många har kanske gjort det, men kan inte förstå vad vi skulle fylla för funktion och varför man borde gå med oss också (eller kanske i stället).
Många i anhöriggruppen i Förbundet är nog helt enkelt inte riktigt medvetna om hur pass högfungerande det är fullt möjligt att vara som aspergare, och som också många av oss vuxna som idag har diagnosen ställd är, och hur kapabla och intresserade vi är av att bedriva intressepolitisk verksamhet. Och många präglas väl av en väldigt grundläggande syn på autismspektrumstörningar som en defekt som borde kunna botas, för att de själva hellre hade velat få "normala" och "friska" barn. Det finns i varje fall gott om exempel på aspergare som hållits tillbaka och aldrig belönats oavsett mängden eget arbete med förtroendeuppdrag och ansvar och inflytande, och som därför ledsnat på Förbundet som aktör. I Stockholm där det görs relativt mycket och bra för gruppen med diagnos är det t ex frapperande att man aldrig vill blanda grupperna vid gemensamma aktiviteter, utan alltid särar på föräldrarna och de vuxna med egen diagnos.
Nummer två på området är Riksförbundet Attention, bildat så sent som 1999, som omfattar hela det neuropsykiatriska området, och vars namn pekar direkt på ADHD, och det vore ju det mest logiska att man hade varit ett rent komplement till autismorganisationen och bara ägnat sig åt NPF utanför autismspektrumet. Man har dock från första början varit mycket bättre på att ge personer med egen diagnos utymmme och inflytande, så innan OA hade hunnit bildas blev Attention helt enkelt för många aspergare ett lite bättre alternativ än Förbundet. Där finns nu MÅNGA aspergare på förtroendeposter med inflytande (bl a en distriktsordförande och ledamot i deras riksstyrelse, och som också är medlem i OA). Men det är ju en mycket bredare organisation som jobbar med alla neuropsykiatriska diagnoser, så att just aspergerfrågor bara är ett av många områden som täcks upp.
Därmed ansåg alltså vi som drog igång saker och ting att det behövdes ett tredje alternativ som är specifikt för aspergerfrågor, och specifikt för gruppen som själv har Aspergers syndrom. (De som inte har diagnos men vill stödja oss kan göra det, och kallas då sympatisörer.) OA växte fram som ett informellt träffgrupps-nätverk i Härnösand under 2006, började knyta kontakter på allvar, inte minst här på Aspergerforum, under 2007-08, och konstituerades hemma hos en av initiavtagarna utanför Vagnhärad den 2 augusti 2008, och antog då namnet Organiserade Aspergare, i stället för ursprungligen Organiserade Autister.
Idag, drygt två år efter att vi konstituerades som förening, har vi drygt 100 just nu anmälda och betalande medlemmar. Kommer man upp i 500 medlemmar och uppfyller några andra villkor får man statsbidrag och kan få helt andra ekonomiska förutsättningar, precis som de båda äldre föreningarna sedan länge har kunnat dra mycket fördel av. Och det som är så larvigt - det finns väl lätt 500 aspergare som känner till OA, och delar dess grundintention - att aspergare behöver en förening, som t ex OA...
Vi vill samla gruppen med Aspergers syndrom, föra dess talan, komplettera de etablerade anhörigföreningarna som remissinstans hos myndigheter, och arrangera träffar och aktiviteter för medlemskåren. Och självklart står vi för en neurodiversitetssyn. Jag tycker för min del att det är en helt glasklar programförklaring, men både bland utomstående och bland medlemmar har det stundtals förts fram att vi skulle vara "otydliga".
I de äldre föreningarna har ju folk alltid gått med bara för att de uppfattas som "föreningen på området" och att det är där man "ska" gå med om man vill vara med i en förening i de här sammanhangen, men den kopplingen verkar inte vara lika självklar och tillräckligt god anledning för många aspergare när det gäller oss.
Att inte alla kan vilja gå med i en viss förening och att det måste gälla alla föreningar är självklart, men det får onekligen sina effekter när det gäller aspergare som grupp. En missgynnad och till stor del missförstådd grupp i samhället som - just pga att vi är som vi är - är sämre än vanligt på att organisera oss och satsa på att kunna göra vår röst hörd. Ta makten över bilden av oss själva och vår diagnos. Påverka samhällsattityder så att fler skulle våga "kliva ut ur garderoben". Alla dessa ack så viktiga bitar.
Dessutom är det alltid ett problem med hur man når ut på orter där vi inte finns än. Än värre blir det när nydiagnosticerade har hittat oss på nätet, men bor där vi inte finns. Resultatet blir allt som oftast att de väljer någon av de befintliga organisationerna enbart och glömmer oss, och att det är ohyggligt svårt att komma åt att få de där första medlemmarna på en ny ort, så att de sakta men säkert kan bli många nog att bilda en lokalavdelning. Detta sakförhållande spelar hela tiden de gamla föreningarna i händerna på alla orter där vi inte finns än.
I Halmstad, som Koboshi skriver om, har vi sedan över ett år tillbaka en kontakt, som hela tiden går i vågor, med en tidigare engagerad inom Attention som har hört om OA, köper konceptet, är för och vill dra igång lokal OA-verksamhet, så där skulle vi med lite mer tur kunnat vara igång för länge sedan. En annan tidigare aktiv i den regionen pluggar fn här i sthlmstrakten, och är med i OA. Jag har en känsla av att det om inte annat kan komma att ta fart där nere när han är klar med utbildningen och kommer hemåt igen.
En aspergare på en ort där vi inte redan finns, som själv jobbar aktivt inom Förbundet eller inom Attention, är ju en aspergare som jobbar med precis det vi vill vara till för och vill verka för. För mig är saken självklar, varje sådan hör "ideologiskt" hemma i OA - också! (Inte nödvändigtvis "i stället"!)
Och just om de driftiga som redan finns med inom någon av de andra föreningarna är medlemmar hos oss, och kanske viskar något lite om OA till övriga aspergare de träffar inom "sin" organisation, så är det ju just så det kan börja bildas en OA-avdelning. Det var genom medlemskap och mötesakivitet inom dåvarande FA som hela grundargänget i Härnösand fick kontakt från start, så det är ju inget konstigare i sig om verksamhet på nya orter kommer till just genom att ordet sprids inom den kontingent med egen diagnos som finns inom /någon av/ de båda äldre organisationerna.
Vi har flera exempel på exakt den kategorin som är medlemmar tills vidare, även om det är inom oftast Attention, kanske någon gång inom Förbundet, som de är aktiva. Och det är en perfekt kombination, den logiska kombinationen, tycker jag. Attention Västra Götalands ordförande som också sitter i deras riksstyrelse är ju t ex om inte annat medlem och stödjer OA som koncept och idé. Samtidigt finns det någon eller några som har gått med oss, men som valt att fokusera på någon av de andra när de fick förtroendeuppdrag där, som om de tycker det är något slags lojalitetskonflikt att ens vara medlem i OA samtidigt. Trist.
Men vi jobbar vidare och får hoppas att våra resultat hittills och framöver ska tala för sig! Vi uppmärksammade Autistic Pride Day* 18 juni i år genom att röra oss omkring Kungliga Biblioteket i Stockholm och dela ut flygblad om dagen och om oss, och vi var nyligen med tillsammans med de båda andra organisationerna och fick en specialvisning av "I rymden finns inga känslor" med ett samtal efteråt med filmens upphovsmän. Vi har en rättssäkerhetsgrupp som försöker hjälpa enskilda medlemmar med myndighetsbeslut och andra problem, och vi har än så länge länsavdelningar i Västerbotten, Västernorrland, Stockholm och Skåne.
Som synes är jag, liksom de flesta som verkligen är engagerade i OA, mycket mån om att se effekterna av huruvida våra frågor drivs av något slags blandorganisation, eller av en renodlat egen, och att verkligen fundera noga på såväl för- som möjliga nackdelar.
Att intresseorganisationerna på vårt område traditionellt har varit av en bred "bland-typ" där företrädarna utåt oftast själva bara står "ganska nära" diagnoserna genom att vara medicinskt yrkesverksam och/eller anhörig till någon med diagnos, tror jag har bidragit mycket starkt till de grundläggande allmänna tankar som finns i varierande grad runt om i samhället, av att vi aspergare är väldigt mycket mindre kapabla och inte ens kan driva våra frågor själva, utan "måste" ha hjälp med det av utomstående.
Den aspekten tycker jag gör det än mer angeläget att alla som verkligen vill jobba med "våra frågor" ska se ett värde i att åtminstone stödja den nya egna intresseföreningen med ett medlemskap, även om man sedan länge identifierar sig med någon av de båda äldre. Att vara engagerad i de äldre föreningarna ser jag inget fel eller ont i, tvärtom är det väl jättebra att så många som möjligt "av vår sort" är med och styr upp och gör vad vi kan för att ta plats och få inflytande där. Också. Men är man aspergare och aktiv i någon av dem anser som sagt jag att man samtidigt är skolboksexempel på OA:s verkliga målgrupp.
*vi är ju för ett neurodiversitetsperspektiv så vi föredrar givetvis den dagen framför "World Autism Awareness Day", som har initierats av amerikanska "Autism Speaks", en organisation helt driven av NT:s som ser autism som en defekt som borde kunna botas.
---------------
Andra frågan:
Jag är medlem i alla tre, men lägger allt engagemang i föreningen som känns som "vår egen". Har synnerligen goda kontakter inom Förbundet, där jag var först med att komma till skott och gå med, och känner flera av de aktiva i Attentions lokalavdelning som jag bor i (Huddinge-Botkyrka), och hoppas kunna värva lite fler av dem till OA också, nu när jag precis har lyckats komma ihåg att både anmäla mig och betala avgift där också.
av zinklo » 2010-09-28 18:48:59
Pemer skrev:[...]
Tycker att ert namn; OA, Organiserade Aspergare är ganska vilseledande. Associerar det inte med en stödgrupp och/eller en förening för att hjälpa folk med AS.
EDIT: Inlägget är menat i ett konstruktivt syfte enbart.
av Flia » 2010-09-28 19:09:17
Jag gillar inte Attention här i Uppsala. Aspie-träffarna är för "organiserade", man sitter runt ett bord och begär ordet efter nån slags mötes-mall och det blir aldrig avslappnat.
Men jag vet att det finns Attentionföreningar som har aktiviteter på andra sätt, och att de är uppskattade.
Den enda OA-träff jag varit på var avslappnad och mysig. Hade jag bott närmare hade jag kommit oftare.
Våra forum-träffar i Uppsala är mysiga, varför gör inte fler likadant?
Men jag vet att det finns Attentionföreningar som har aktiviteter på andra sätt, och att de är uppskattade.
Den enda OA-träff jag varit på var avslappnad och mysig. Hade jag bott närmare hade jag kommit oftare.
Våra forum-träffar i Uppsala är mysiga, varför gör inte fler likadant?
av MsTibbs » 2010-09-28 19:18:14
Jag är med i Attention, främst för att jag förutom AS även har ADHD (och depressioner mm) och där är det fler aspergare än i AAF, där det verkar vara mest föräldrar. Jag sitter i styrelsen för Attention Karlstad.
av AAA » 2010-09-28 19:45:34
zinklo skrev:Pemer skrev:[...]
Tycker att ert namn; OA, Organiserade Aspergare är ganska vilseledande. Associerar det inte med en stödgrupp och/eller en förening för att hjälpa folk med AS.
EDIT: Inlägget är menat i ett konstruktivt syfte enbart.
Syftar du på http://www.oa.org?
(Också konstruktivt syfte, jag gillar grundtanken med organiserade aspergare...)
av Moggy » 2010-09-28 20:11:33
zinklo skrev:Pemer skrev:[...]
Tycker att ert namn; OA, Organiserade Aspergare är ganska vilseledande. Associerar det inte med en stödgrupp och/eller en förening för att hjälpa folk med AS.
EDIT: Inlägget är menat i ett konstruktivt syfte enbart.
Behöver det vara det då? En stödgrupp alltså? Finns väl inget som säger att en förening för AS behöver ha som främsta mål att vara en stödgrupp?
av zinklo » 2010-09-28 20:34:35
AAA skrev:zinklo skrev:Pemer skrev:[...]
Tycker att ert namn; OA, Organiserade Aspergare är ganska vilseledande. Associerar det inte med en stödgrupp och/eller en förening för att hjälpa folk med AS.
EDIT: Inlägget är menat i ett konstruktivt syfte enbart.
Syftar du på http://www.oa.org?
(Också konstruktivt syfte, jag gillar grundtanken med organiserade aspergare...)
Ja. Självklart gillar även jag tanken. Jag tror dock inte att namnet kommunicerar det föreningen vill säga. Detta är förstås något jag tror.
Moggy skrev:zinklo skrev:Pemer skrev:[...]
Tycker att ert namn; OA, Organiserade Aspergare är ganska vilseledande. Associerar det inte med en stödgrupp och/eller en förening för att hjälpa folk med AS.
EDIT: Inlägget är menat i ett konstruktivt syfte enbart.
Behöver det vara det då? En stödgrupp alltså? Finns väl inget som säger att en förening för AS behöver ha som främsta mål att vara en stödgrupp?
Mitt antagande är inte för vilt när jag antar att föreningen finns för att göra livet för oss med AS lättare. På vilket direkt eller indirekt sätt det må göras. Eller?
av Pemer » 2010-09-28 20:42:38
Aspergare som organiserat sig. Exakt vad det handlar om. För att komma till tals med våra åsikter i debatten, synpunkter som remissinstans, komma ut och föreläsa och informera, och att arrangera möten och aktiviteter för medlemmarna.
Vi är aspergare. Och organiserade.
En "stödgrupp till för att hjälpa" var inte ett primärt mål att bli och vara, och har därför inte påverkat namnvalet. Men vartefter vi blivit fler har sådant tillkommit vartefter.
Vi är aspergare. Och organiserade.
En "stödgrupp till för att hjälpa" var inte ett primärt mål att bli och vara, och har därför inte påverkat namnvalet. Men vartefter vi blivit fler har sådant tillkommit vartefter.
av Pemer » 2010-09-28 20:43:50
En förening är ju för övrigt en form man behöver inte minst t ex för att kunna hyra lokaler för möten och aktiviteter. Folk kan ju försöka gissa vilken skillnad det är i att kunna boka möteslokaler - var som helst i landet - för en lokalavdelning i stora, etablerade AAF eller Attention, respektive för någon eller några eldsjälar som just börjar från noll med att försöka starta en lokalavdelning i OA, t ex.
För övrigt märker man ibland en tendens bland en del landsting och andra helt utomstående aktörer att de verkar ta sig rätten att bedöma om de "godkänner" ytterligare en förening inom samma område där de tycker att "det redan finns en". Och trummar på med skeva verklighetsframställningar, som t ex sida med länkar där man länkar till AAF och Attention, och inte känner för att lägga till en länk till OA också. Sådant är minst sagt beklämmande när det händer.
För övrigt märker man ibland en tendens bland en del landsting och andra helt utomstående aktörer att de verkar ta sig rätten att bedöma om de "godkänner" ytterligare en förening inom samma område där de tycker att "det redan finns en". Och trummar på med skeva verklighetsframställningar, som t ex sida med länkar där man länkar till AAF och Attention, och inte känner för att lägga till en länk till OA också. Sådant är minst sagt beklämmande när det händer.
av Moggy » 2010-09-28 20:48:48
zinklo skrev:Moggy skrev:Behöver det vara det då? En stödgrupp alltså? Finns väl inget som säger att en förening för AS behöver ha som främsta mål att vara en stödgrupp?
Mitt antagande är inte för vilt när jag antar att föreningen finns för att göra livet för oss med AS lättare. På vilket direkt eller indirekt sätt det må göras. Eller?
En förening kan ju arbeta på olika sätt. Namnet Organiserade Aspergare tycker jag har en bred betydelse utan att lova för mycket.
Folk som är engagerade inom något kan ju ha en förening där man kan träffas och umgås och pratar om ett ämne på ett avslappnat sätt. Det kan vara en hjälp för vissa som underlättar deras liv. En förening är vad medlemmarna gör den till...
Men jag har egentligen ingen koll på vad OA har för visioner med verksamheten.
av Moggy » 2010-09-28 20:58:41
Pemer skrev:För övrigt märker man ibland en tendens bland en del landsting och andra helt utomstående aktörer att de verkar ta sig rätten att bedöma om de "godkänner" ytterligare en förening inom samma område där de tycker att "det redan finns en". Och trummar på med skeva verklighetsframställningar, som t ex sida med länkar där man länkar till AAF och Attention, och inte känner för att lägga till en länk till OA också. Sådant är minst sagt beklämmande när det händer.
Fast här får man nog ha förståelse för att myndigheter vill ha lite stabilitet i de föreningar man länkar till och indirekt eller direkt rekommenderar. Att man vet att dom är seriösa och är nåt mer en fikaklubb för några polare typ.
Säger inte att OA inte är seriösa men det är väl inte heller i dagsläget nåt som kan kallas en väletablerad förening...
av Pemer » 2010-09-28 21:49:57
Ja, det är sant, någonstans måste man väl dra något slags seriositetsgräns. Men att vi är en etablerad förening tycker jag är rätt otvetydigt. Vi har över 100 medlemmar, spridda över nästan alla län och har länsavdelningar i fyra. (Villkoren för att få statsbidrag är 500 medlemmar och organiserade länsavdelningar i samtliga län.) Vi har medlemmar i Danmark och Norge och officiella kontakter med autism- och aspergerföreningen i Finland, där jag som vår dåvarande ordförande varit över som inbjuden gäst på en konferens. Och vi har refererats till i dagspress och radio. Det känns som rätt god marginal till bara några kompisar som ses och fikar.
av Pemer » 2010-12-09 23:51:18
När "I rymden finns inga känslor" släpps på DVD blir det alltså en extrafilm bland bonusmaterial med intervjuer med ett par verkliga aspergare. OA Stockholms ordförande är inte bara en av de intervjuade, jag är även den som kom med den idén och planterade den hos filmproducenterna. Ett exempel till på ganska bra saker som OA kunnat bidra med, tänker jag!
av Pemer » 2010-12-09 23:54:31
Nydiagnosticerade på senare tid brukar hitta alla tre föreningarna och vara för medlemskap i den nya uttalade neurodiversitetsföreningen bildad av aspergare själva. Vi får ett par nya medlemmar per vecka i snitt.
Vuxna med egen diagnos som har gått med i någon av de två äldre innan den tredje bildades verkar däremot slentrianmässigt hålla sig till dessa, och oftast inte ens ta någon diskussion om några som helst åsikter om det nya alternativet. Och visar ofta ett mycket aktivt ointresse att ens sätta sig in i dess koncept.
Att AAF och Attention upplevs som mer stabila och etablerade är ett rent cirkelresonemang. Den enda grundläggande skillnaden är att de har varit med länge nog, och dessutom har så mycket fler medlemskategorier att de för länge sedan har uppnått medlemsantalen som krävs för statsbidrag. Dit har OA en bit kvar, och det kommer inte att hända per automatik när vi uppnår 500 medlemmar och tio länsavdelningar heller (jag har skrivit fel i tidigare inlägg).
Det finns säkerligen ingen grupp i samhället som skulle kunna få 100% medlemmar i en intresseförening för den gruppen, men det är konstigt när en så missgynnad och missförstådd grupp i samhället med så stort behov av organiserat arbete gentemot omvärlden som aspergare kan vara så dåliga på att se värdet i något sådant, och att läsa in sig på de faktiska skillnaderna mellan en egen förening för gruppen, bildad av medlemmar av densamma och andra nära berörda gruppers föreningar bildade utifrån dessa andra gruppers perspektiv, men där också vår grupp råkar vara välkomna med som medlemmar.
Och från tidigare inlägg, det här tycker jag man behöver ta sig en funderare på vad man stödjer och varför:
Vad vi aspergare behöver kunna visa omvärlden är att vi kan tala för oss själva och kan organisera oss. Ingen ska i varje fall påstå att vi som jobbar inom OA inte försöker göra just det!
Vuxna med egen diagnos som har gått med i någon av de två äldre innan den tredje bildades verkar däremot slentrianmässigt hålla sig till dessa, och oftast inte ens ta någon diskussion om några som helst åsikter om det nya alternativet. Och visar ofta ett mycket aktivt ointresse att ens sätta sig in i dess koncept.
Att AAF och Attention upplevs som mer stabila och etablerade är ett rent cirkelresonemang. Den enda grundläggande skillnaden är att de har varit med länge nog, och dessutom har så mycket fler medlemskategorier att de för länge sedan har uppnått medlemsantalen som krävs för statsbidrag. Dit har OA en bit kvar, och det kommer inte att hända per automatik när vi uppnår 500 medlemmar och tio länsavdelningar heller (jag har skrivit fel i tidigare inlägg).
Det finns säkerligen ingen grupp i samhället som skulle kunna få 100% medlemmar i en intresseförening för den gruppen, men det är konstigt när en så missgynnad och missförstådd grupp i samhället med så stort behov av organiserat arbete gentemot omvärlden som aspergare kan vara så dåliga på att se värdet i något sådant, och att läsa in sig på de faktiska skillnaderna mellan en egen förening för gruppen, bildad av medlemmar av densamma och andra nära berörda gruppers föreningar bildade utifrån dessa andra gruppers perspektiv, men där också vår grupp råkar vara välkomna med som medlemmar.
Och från tidigare inlägg, det här tycker jag man behöver ta sig en funderare på vad man stödjer och varför:
Pemer skrev:Att intresseorganisationerna på vårt område traditionellt har varit av en bred "bland-typ" där företrädarna utåt oftast själva bara står "ganska nära" diagnoserna genom att vara medicinskt yrkesverksam och/eller anhörig till någon med diagnos, tror jag har bidragit mycket starkt till de grundläggande allmänna tankar som finns i varierande grad runt om i samhället, av att vi aspergare är väldigt mycket mindre kapabla och inte ens kan driva våra frågor själva, utan "måste" ha hjälp med det av utomstående.
Den aspekten tycker jag gör det än mer angeläget att alla som verkligen vill jobba med "våra frågor" ska se ett värde i att åtminstone stödja den nya egna intresseföreningen med ett medlemskap, även om man sedan länge identifierar sig med någon av de båda äldre. Att vara engagerad i de äldre föreningarna ser jag inget fel eller ont i, tvärtom är det väl jättebra att så många som möjligt "av vår sort" är med och styr upp och gör vad vi kan för att ta plats och få inflytande där. Också. Men är man aspergare och aktiv i någon av dem anser som sagt jag att man samtidigt är skolboksexempel på OA:s verkliga målgrupp.
Vad vi aspergare behöver kunna visa omvärlden är att vi kan tala för oss själva och kan organisera oss. Ingen ska i varje fall påstå att vi som jobbar inom OA inte försöker göra just det!
av KrigarSjäl » 2010-12-10 0:03:14
Jag är med i OA av det enkla skälet att det är den enda föreningen av, med och för aspergare.
Jag anser att vi ska föra vår egen talan och går därför inte med i någon föräldraförening.
Jag anser att vi ska föra vår egen talan och går därför inte med i någon föräldraförening.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
av emer2 » 2010-12-10 0:34:36
Bra initiativ, men förvirrande namn. OA är för mig ett tolvstegsprogram för personer med ätstörningar. Kan ju bli ett problem om man ser på ambitionen att bli större som organisation. Har egentligen inget behov att hacka på det men förvirrande är det. Svårt det där med namn.
av slackern » 2010-12-10 0:38:05
emer2 skrev:Bra initiativ, men förvirrande namn. OA är för mig ett tolvstegsprogram för personer med ätstörningar. Kan ju bli ett problem om man ser på ambitionen att bli större som organisation. Har egentligen inget behov att hacka på det men förvirrande är det. Svårt det där med namn.
Haha det har du rätt i googlade det genast och hittade den här länken och dom kom upp som första alternativ.
http://www.oasverige.org/
av emer2 » 2010-12-10 0:45:50
No offence intended.
Men ska man använda förkortningen utåt så kanske man ska ha en som inte kan förväxlas med annan verksamhet. OA har ju funnits i 50år och har uppskattningsvis 200.000 medlemmar. Hårddraget. En som kommer hit och lurkar runt lite googlar antagligen på OA och får kanske för sig att det handlar om ätstörningar i stället för organiserade aspergare.
Men ska man använda förkortningen utåt så kanske man ska ha en som inte kan förväxlas med annan verksamhet. OA har ju funnits i 50år och har uppskattningsvis 200.000 medlemmar. Hårddraget. En som kommer hit och lurkar runt lite googlar antagligen på OA och får kanske för sig att det handlar om ätstörningar i stället för organiserade aspergare.
Återgå till Att leva som Aspergare