Hur många av er lider av känslig hud?

Jag har så länge jag kan minnas lidit av att de flesta kläder kliar, är sträva eller svider mot huden, som om det vore någon slags felkoppling i hudens receptorer, som verkar feltolka lätt beröring av t ex bomull med obehag. Det är svårt att slappna av och sömmar skaver. Det ska helst vara så mjukt som möjligt och sängkläder måste vara väldigt mjuka.
Samtidigt kan jag tåla ganska mycket av hård beröring. Klarar av att bli masserad väldigt hårt osv. Det är just den lätta beröringen som kan vara mycket jobbig.

Är det någon som känner igen sig och kanske har något tips på hur man lindrar detta? Har själv märkt att en lååång promenad och mycket rörelse lindrar, men det är inte alltid man kan eller hinner gå långa promenader.

Lite grann känner jag igen mig men det gäller ylle, Fast ylle tror jag alla upplever stickigt och obehagligt.
För att inte tala om dessa tvättlappar som mer liknar rakblad.
Fjollmassage där enbart huden fluffas till håller jag med om är hemsk.

På mig kliar det ofta överallt där jag har kroppshår, även t ex på armarna (har knappt synbara hårstrån där) och i näsan - och anledningen är inte att jag har löss eller ngn hudsjukdom eller ovanligt mkt hårstrån utan att min hud är så känslig att hårstråna irriterar huden - och det känner jag. Om jag får hudinfektioner så är dom ofta helt fruktansvärda för mig, jag kan inte koncentrera mig på ngt alls (har redan extrema koncentratiosproblem), och även om man talar om att man har AS så förstår inte hudläkare, gynekologer m fl att man är känsligare än "normala känsliga".

Hej!

Jag tycker att en lätt smekning känns som om någon skulle dra sandpapper över huden, om den personen har sträva händer.

Jag tycker om fast och lagom hård beröring. Inte för hårt så det gör jätteont. Inte för löst heller. Och det värsta jag vet är att någon petar med ett finger på mig, t.ex. för att retas eller skoja.

Och jag kan inte ha en varm tröja mot bara huden. Usch. Måste ha en T-shirt eller liknande under.

Men annars har jag inte överkänslig hud.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag tål mer när jag äter Sobril, det lugnar mitt nervsystem.

Jag tål inte att folk flåsar mig i nacken, och lätt beröring får mig att bli helt förstörd. Blir jag kittlad sätter det igång hemska ticks och jag får en hemsk känsla, som att nerverna ligger utanpå kroppen. Det blir svårt att andas, nästan som att jag blir förlamad. Rakar även bort allt kroppshår, det är obehagligt med hår som ligger an mot tyget i plaggen. Ett illasittande plagg kan förstöra hela min dag.

Flinta skrev:På mig kliar det ofta överallt där jag har kroppshår, även t ex på armarna (har knappt synbara hårstrån där) och i näsan - och anledningen är inte att jag har löss eller ngn hudsjukdom eller ovanligt mkt hårstrån utan att min hud är så känslig att hårstråna irriterar huden -och det känner jag.

Det känner jag igen, hatar hårstrån som sticker och kliar. Irriterar mig på ögonfransar som blivit långa och kommer åt huden kring dom eller ibland hakar i andra ögonfransar.

Brukar plocka bort närhår och ögonfransar med pincett för att slippa eländet.

HATAR när kläder klämmer! Skavande etiketter samt skärp av alla slag är jättehemskt.

Mycket stretch ska det vara. Absolut inte jeans. Fast jag kan ha sticksig ylle direkt på skinnet, det är konstigt.

När jag tänker efter så har nog problemen minskat med stigande ålder.
Minns hur jag förstörde fuskollen (halsebabb), kastade de nya skorna jag fått. Men jag kopplade nog inte riktigt då varför jag hatade vissa plagg till den grad.
Brukade lägga ett kaninskin över kudden för att slippa få dessa jäkla dunfjädrar stickandes i ansiktet.
Är detta problem något som mildras med åldern hos fler?

ufo skrev:När jag tänker efter så har nog problemen minskat med stigande ålder.
Minns hur jag förstörde fuskollen (halsebabb), kastade de nya skorna jag fått. Men jag kopplade nog inte riktigt då varför jag hatade vissa plagg till den grad.
Brukade lägga ett kaninskin över kudden för att slippa få dessa jäkla dunfjädrar stickandes i ansiktet.
Är detta problem något som mildras med åldern hos fler?

Jo, jag hade nog också mera problem med stickiga kläder när jag var yngre. Eller så har jag kanske helt enkelt lärt mig att undvika plagg som sticks?

Jag är nog fortfarande väldigt känslig för olika känselintryck från huden, inte minst då att det nästan alltid kliar eller på annat sätt känns obehagligt någonstans på kroppen utan uppenbar anledning. Däremot har jag nog inte låg smärttröskel, utan snarare tvärtom, så det verkar inte finnas någon uppenbar koppling däremellan.

Jag e också väldigt känslig för snabba temperaturväxlingar. För mig är det fruktansvärt att först duscha i ljummet vatten och sen stå och torka sig i rumstemperatur, jag huttrar ihjäl innan jag fått på mig kläderna.

Min ansiktshy verkar inte ha samma inbyggda skydd mot kyla som andra har. När jag går ut och det är minusgrader känns det som om jag behöver en tjock rånarluva med hål endast för ögonen.

Min hud är känslig för värme också, jag mår dåligt när det är varmt, över 20 grader på sommaren, och på vintern får det inte va under noll. Höst och vår är mina årstider m a o, och det var ngn annan som skrev så i en tidigare tråd om hudkänslighet eller temperaturkänslighet.

Jag tänkte först att jag inte har några problem med det, men när jag läste om tröjor. Jag kan inte ha en varm tröja på mig utan T-shirt. Inte heller klarar jag av dunkuddar. Jag gillar inte luddiga tröjor. De skall vara jämna.

Angående hårda kramar så såg jag ett program i Discovery Science igår, Beyond tomorrow, tror jag det hette. Det handlade om en kvinna i USA som är specialist på kor. Hon har AS. Hon hade byggt en krammaskin som kunde ge en hård kram på rätt sätt. Detta var mycket avslappnande. De sade att det även hjälpt många med autism. Så det är väl bara att bygga en krammaskin. Det finns kanske någon ritning på nätet någonstans.

Jag känner ingenting, absolut ingenting.

Jag har ett par Stuprörs-jeans med märket Cheap Monday som klämmer som in i vassen, men jag bryr mig inte.

Jag skulle aldrig leva utan en åtsittande skorta på mig.

När jag har softa byxor känns det helt fel.
Har inga softa byxor alls när jag tänker på det.

Jag är extremt känslig för kläder som inte är helt perfekta. Som trådskaparen så lider jag av sömmar som svider (för att inte tala om bh-band) och tyg som inte är mjukt och lent. Ush.
Dock är jag extremt smärttålig.

Jag lider inte av överkänslig hud, däremot är jag väldigt smärt tålig. Man kan lyfta mig i håret eller slå mig hårt i ansiktet utan att det gör riktigt ont, det känns ju så klart men gör verkligen inte ont!
Tyckte det var jobbigt med stickande kläder när jag var mindre, men vem gör inte det!

Jag tycker också bara om mjuka plagg och sådana som inte skaver.
I affären känner jag först efter om det är mjukt eller strävt.
Är det strävt ignorerar jag plagget och går vidare.

jag har varit i en hel del konflikter angående det. NT verkar inte ha den känslan.

Jag har blivit tåligare nu som vuxen och smörjer jag in mig med bodylotion så tål jag mer.

Zink har jag hört skall vara bra mot huden men i vilken mat finns det och hjälper det?

jag är inte heller förtjust i fjäderlättberöring. utan mera fastare tag.

harrypotter skrev:Zink har jag hört skall vara bra mot huden men i vilken mat finns det och hjälper det?

Det finns Zink tabletter att köpa på hälsokosten. Det är det lättaste sättet att få i sig extra Zink. Huruvida det fungerar är mycket individuellt. Så det bästa är nog att testa några veckor. De kostar inte så mycket.

Tonzon skrev:Angående hårda kramar så såg jag ett program i Discovery Science igår, Beyond tomorrow, tror jag det hette. Det handlade om en kvinna i USA som är specialist på kor. Hon har AS. Hon hade byggt en krammaskin som kunde ge en hård kram på rätt sätt. Detta var mycket avslappnande. De sade att det även hjälpt många med autism. Så det är väl bara att bygga en krammaskin. Det finns kanske någon ritning på nätet någonstans.

Det här handlar om Temple Grandin och ja, det finns en ritning på hennes hemsida och en uppsats om hur och varför det fungerar som det gör för (vissa - många - alla?) personer med autism.

Jag kom också att tänka på en sak som var jätteviktig för mig när jag var liten: att bli "omstoppad" när jag skulle sova. På den tiden fanns inga påslakan och inga lätta instoppstäcken. Det var manglade linnelakan och stora tunga täcken. Att ligga innanför/under det här, ordentligt omstoppad; dvs. med överlakan och täcke hårt dragna över kroppen och instuckna under madrasskanterna - det var helt underbart. Jag skulle så gärna vilja ha den känslan nu också.

Jag är känslig för kläder som inte är helt perfekta, men jag har svårt att hitta dessa. Så, det känns också som jag kan välja mellan att gå in i en neuros eller inte beroende på hur mycket jag väljer att bry mig. Som liten liten flicka var jag extremt noga med vad för kläder jag skulle ha på mig, men vad jag kan minnas var det inte bekvämligheten i fokus (även om jag föredrar bekväma kläder!): När jag var 5 år hade min mamma sytt en vid klänning till mig med många volanger, men när jag såg mig i spegeln tittade jag (otacksam som jag var!?) missnöjt på formen eftersom jag ville att det skulle svänga in mer om midjan, så som 1700-tals korsetterade klänningar gör.
Jag minns också att jag varje morgon när jag skulle till förskolan var tvungen att ha perfekt matchade trosor till kläderna trots att det inte syntes utåt. Vetskapen om att nyanserna inte passade ihop skulle fått mig att stampa i golvet av skär frustration.

Samtidigt som jag är känslig för det estetiska kan jag också känna att jag inte lägger ner hela min själ på att bry mig, dvs jag kan gå omkring i lite enligt mig fula kläder som inte passar mig, fast innerst inne vill jag inte det.

Jag kommer ihåg i 13-års åldern när jag skulle köpa bh; jag köpte en men jag klarade inte av den skavande, tryckande, ofria känslan mot bröstet, så därför använde jag bara bh-toppar. Jag tyckte (och tycker) det är jättejobbigt att gå i affärer för att köpa kläder bara för att man är i behov av det, så därför sköt jag upp bh-handlandet till nån gång i mitten på gymnasiet. Nu är det inte likadant längre, för jag lider inte av det längre. Jag antar att det är en vanesak. Men, om man känner efter mycket så skulle nog mycket bli ganska olidligt.
Ang känslig hud så har det blivit bättre med åren. Som liten fick jag alldeles spruckna, nariga händer om vintern och det ordagrant rann blod från dem och det var ingenting som hjälpte; varken att sova med tunna bomullshandskar under natten och att smörja in dem med krämer eller att ha varma handskar på sig utomhus. Kanske berodde det lite på mitt frenetiska handtvättande och kanske nån överkänslighet för tvål. Är inte säker.

Skavande lappar klippte jag ibland bort, men vad jag kan minnas var det länge sedan jag gjorde något sådant. Antar att huden är känsligare när man är barn.
Jag föredrar mjuka mysiga men samtidigt estetiska kläder.

Oj. Jag kanske kom bort från ämnet?

Jag har extremt hög smärttröskel för tex slag av olika sorter ex gå in i något eller hundbett (har ofta stora blåmärken som jag verkligen måste fundera på när jag fick och det kan forsa blod ur sår jag inte märkte att jag fick).

Men ibland (när jag mår kasst) så tål jag inte beröring, det är smärtsamt att bli smekt och lakanen skaver.

Måste alltid somns med täcket invikt mellan benen (somnar alltid på sidan), annars klibbar/skaver benen mot varandra och jag kan omöjligt sova.

Smärta, bla elchocker är rätt skumma grejjer, när jag var liten utstod jag mig för en del mindre elchocker frivilligt av någon konstig anledning.
Men jag har oxå fått rejält ont så vet att det är inget jag alltid njöt av.

Konstiga känslor som de lapparna bak på t-shirt:ar och tröjor var min mor
alltid tvungen att ta bort på, tills typ 14års åldern.
Nu för tiden så bryr jag mig nog mer om hur de ser ut, antagligen för att jag blivit smittad av alla NT's runtom kring. Eller så har jag knarkat sönder mitt hud-känslo register.
Slår ibland me näven i min vägg, som är av betong, men då för att ja e förbannad! och inget jag rekommenderar andra att göra regelbundet. Ta tag i dina problem på ett resonligt sätt istället.
Jag var den sista me att ta på mig jacka, oxå tröja i låg-mellanstadiet när hösten kom, men blev inte förkyld för det.
Varma bastu;ar har aldrig vart spec intressanta dock, om inte det var för att springa in till tjejerna's.
Eld har jag haft rätt roligt med, var rätt nära på att elda upp min madrass när jag luntade urklippta remsor och tomtar under sängen, dock har ja ej eldat något levande eller dött(hud). Eld är väl en känsla?

Fy för skavande lappar!
Jag klipper bort lapparna som default numera. Det sitter ju en såndär plastpinne med en prislapp på de allra flesta kläder man köper. De har så ofta satt pinnen tillsammans med lappen att jag klipper lappen för att bli av med hela konkarongen på en gång.

En gång i sjätte klass hade jag en tshirt som skavde sönder skinnet på... erhm.. *generad*.. de... kvinnliga attributen, om vi säger så. Jag var så liten då, på alla sätt och vis, att jag inte ens börjat fundera på behovet av BH.

Det är också lite lustigt att om jag slår mej nånstans så det gör ont... dänger en tå i tröskeln, tex... så får ingen röra mej medan det värker. Om någon gör det så gör det nästan ont där jag blir rörd också! Det är fruktansvärt obehagligt. Det spelar ingen roll vem det är som försöker trösta mej med lite beröring; det går inte, funkar inte.

För anknyta lite till det lemur sade, så vill jag gärna känna sängkläderna ordentligt när jag sover, och gärna svepa till täcket lite om mig på sidorna. Att sova med bara ett lakan, t.ex. när det är riktigt varmt, känns konstigt. Likaså hade jag svårt med mitt duntäcke i början. Nya duntäckern är så lätta och samtidigt aningen stela, så de ligger ju bara ovanpå en som ett tak, utan att sjunka ner mot kroppet annat än på det högsta punkterna. Det kändes väldigt konstigt. Så småningom vande jag mig i alla fall, eller så blev täcket mjukare och började sjunka ner mera.

tycker jag är jobbigast.. får ryck om långärmen åker upp inanför jackan eller om långkalsongerna blir nedstoppade i strumporna knöligt.. eller om de åker upp!

jag har lyckats hitta end rös strumpor som korvar ner i skorna *suck* vad skall man ha för strumpor som INte sitter under halva foten rätt som det är ?

när jag var liten fick morsan ta bort alla lappar i mina tröjor och byxor.. jag tål lappar bättre nu.

jag kan inte heller ha enbart en "tjocktröjja" utan måste ha t-shirt under.. blir lätt övervarm också.. tempskilnader gör mina händer såriga :/ det där med iskyla i ansiktet känner jag också igen.. och mina ögon tål inte heller kyla/blåst då rinner de

Lilith skrev: det där med iskyla i ansiktet känner jag också igen.. och mina ögon tål inte heller kyla/blåst då rinner de

Känns igen, speciellt rinnande ögon. I mitt fall misstänker jag att det hänger ihop ganska mycket med torra ögon, vilket i sin tur nog är samma fenomen som att jag har torra slemhinnor.