Här är en artikel från dagens Guardian.

Den handlar dels om att många barn med särskilda behov feldiagnosticeras.

Men också om att en diagnos inte alltid behövs om skolan och andra sköter sitt jobb.

På engelska, och handlar om engelska förhållanden. Men kanske relevant för oss.

Hej!

Mycket intressant.

Ibland krävs det en diagnos för att ett barn ska få rätt hjälp och stöd i skolan. Det är synd. Barn borde ha rätt till stöd i skolan utan att för den skull påtvingas en diagnos.

Många barn har ju faktiskt ADHD, Asperger och liknande, och är betjänta av att få en diagnos. Andra har inte något funktionshinder, utan är lite udda inom ramen för det normala, men om de behöver stöd i skolan är det lättare om de först får en diagnos och det är fel tycker jag.

En del barn blir hyperaktiva av att äta socker, konstgjorda färgämnen och liknande. De uppvisar ADHD-symptom, men när de slutar att äta det de blir hyperaktiva av så försvinner symptomen. Men det lär bli svårt att ta reda på om dessa barn verkligen har ADHD eller om det beror på kosten. Kanske skulle man kunna föreslå att innan man får en ADHD-diagnos och Concerta/Ritalin utskrivet får barnet prova en sockerfri kost under några veckor. Om barnet fortfarande är lika hyperaktivt så ställs diagnosen ADHD. Om barnet har blivit lugnare och mår bättre så behövs kanske ingen diagnos. Det var bara en tanke. Jag kanske blev för OT nu.

Men hursomhelst så tycker jag att oavsett vilket funktionshinder barnet har, eller om det inte har något funktionshinder alls, ska det få samma möjlighet att klara den vanliga skolan med eller utan hjälp och stöd.

Hälsningar

Lilla Gumman

Detta stämmer ganska bra för min dotter. Hon har ett matsug vilket i princip är ett sug efter snabba kolhydrater och socker vilket gör att hon går upp i vikt och det har funnits hela hennes liv och är ett gissel för henne. Samtidigt så är hon lite utåtagerande och ibland får jag hämta hem henne och det fungerar inte i skolan, springer ut från lektionerna, gillar inte att det inte är tyst i klassen och sätter sig i grupprummet. Känner sig otrygg i skolan, mobbas.

De håller nu på att göra en BAS utredning på henne. Hon kommer kanske få concerta.

Men herregud, concerta bara för att man inte funkar i skolan. Håller helt med Lilla Gumman. Kan inte du på egen hand försöka få henne att prova en sockerfri diet ett tag och se om det hjälper?

Lilla Gumman skrev:Ibland krävs det en diagnos för att ett barn ska få rätt hjälp och stöd i skolan. Det är synd. Barn borde ha rätt till stöd i skolan utan att för den skull påtvingas en diagnos.



Men hursomhelst så tycker jag att oavsett vilket funktionshinder barnet har, eller om det inte har något funktionshinder alls, ska det få samma möjlighet att klara den vanliga skolan med eller utan hjälp och stöd.

Håller helt med dig, har sett så många tragiska historier i min närhet samt min egen. Även lyckliga historier. Den enda röda tråd jag kan hitta kring varför en persons historia är tragisk och en annans lycklig är huruvida de fick effektiv och individanpassad hjälp eller inte.

För mig har utebliven diagnos inneburit totalt haveri. Ska inte gå in på detaljer men jag hoppade av skolan redan som 14 åring, på grund av mobbing från rektor och lärare och otrygga förhållanden överallt. Nu är jag 21 så självklart har jag ett eget ansvar för hur jag formar min framtid nu, men samtidigt är möjligheterna begränsade av mitt förflutna. Har från min nuvarande ( och förståndiga ) psykolog fått medhåll om att det antagligen är detta som format den antisociala delen av min person ( Har dock inte en antisocial störning,endast vissa drag ).


Om ett barn möts av kyla,mobbning och isolering och endast känner skuld,ilska och skam så är det inte så konstigt om barnet hamnar snett i vuxenlivet. Skolan är bra på att sålla ut alla som avviker från normen.

matterik skrev:Detta stämmer ganska bra för min dotter. Hon har ett matsug vilket i princip är ett sug efter snabba kolhydrater och socker vilket gör att hon går upp i vikt och det har funnits hela hennes liv och är ett gissel för henne. Samtidigt så är hon lite utåtagerande och ibland får jag hämta hem henne och det fungerar inte i skolan, springer ut från lektionerna, gillar inte att det inte är tyst i klassen och sätter sig i grupprummet. Känner sig otrygg i skolan, mobbas.

De håller nu på att göra en BAS utredning på henne. Hon kommer kanske få concerta.

För mig låter concerta som en väldig stark medicin på en sådan ung person. Sen utifrån det du delar med dig, så ser det ju inte ut som om koncentrationsproblem- är där var problemet ligger, utan på helt andra "yttre områden".

Jag har arbetat en hel del med barn med olika neuropsykiatriska problem (som behandlingsassisten), lite trist du bor så långt ifrån. Men om du vill ha råd och stöd, så finns jag här- skicka bara en pm.

Vänliga hälsningar

Ja hon har inte fått någon medicin ännu. Hon säger att hon vill ha det. Hon har ett matsug som gör att hon lider av att inte få mat. Hon går sakta upp i vikt. Men ni kanske har rätt att hon inte borde få någon medicin. Jag vet inte uppriktigt sagt. Läkaren trodde att det kunde vara farligt att inte ge henne medicin. Jag vet inte. Tänkte man kanske kunde prova så att hon fick möjlighet att testa liksom, dvs om läkaren ansåg att det var lämpligt dvs. Men om de inte anser det så kommer jag inte propsa på det heller.

matterik skrev:Ja hon har inte fått någon medicin ännu. Hon säger att hon vill ha det. Hon har ett matsug som gör att hon lider av att inte få mat. Hon går sakta upp i vikt. Men ni kanske har rätt att hon inte borde få någon medicin. Jag vet inte uppriktigt sagt. Läkaren trodde att det kunde vara farligt att inte ge henne medicin. Jag vet inte. Tänkte man kanske kunde prova så att hon fick möjlighet att testa liksom, dvs om läkaren ansåg att det var lämpligt dvs. Men om de inte anser det så kommer jag inte propsa på det heller.

Om hon har koncentrationsproblem, så kan ni börja med att testa höga doser av omega 3, det låter som en "huskur", men på behandlingshemmet där jag arbetade gav det goda resultat. Kan läsa lite kort om omega 3 här: http://www.bbc.co.uk/science/humanbody/ ... hree.shtml

Sen ser det ju ut åtminstone från din lilla beskrivning, att din dotter är utsatt för orättvis behandling av sin skolmiljö. Och blir hon mobbad, missuppfattad av lärarna, m.m. så är det ju inte alls konstigt att detta färgar hennes beteende, även när det gäller mat. Så jag skulle anbefalla terapi, det tror jag kan vara till stor hjälp.

Viktigt också, din dotter ser ju ut att befinna sig i en mycket utsatt situation. Tålamod, närhet, varme, och omsorg- är nyckelord- det tror jag hon behöver av nära och kära (inte sagt att hon inte får det. Men i utsatta situationer har vi alla behov av det lilla "extra").

Kan säkerligen vara så att hon behöver medicin, men man behöver väl inte börja med något av det starkaste?

- Jag har fruktansvärd ångest i kväll, så ledsen jag inte skriver så varmt och kärleksfullt, har svårt för att koncentrera mig när jag har sådan här ångest.

Vänliga hälsningar

matsuget finns även när hon inte går i skolan. Vet inte vilken medicin det handlar om exakt men tror det är typ concerta ja. Men som sagt jag vet inte vad de kommer fram till. Vet inte hur det blir förrän vi gått igenom det liksom.