Jag undrar om det är någon som upplevt problem med att få personer med AS att passa ihop med personer med ADHD. Min son, som har AS, har hamnat tillsammans med barn med ADHD vid två tillfällen. Först var det på simskolan. Hamnade i samma grupp med en kille med ADHD och nu är det en ny kille i klassen som har ADHD. På simskolan slutade det med att de slogs så hårtussarna rök, och nu vill han inte gå till skolan mera pga den där killen med ADHD.

Någon som har erfarenhet av detta och tips på vad man kan göra för att "lugna ner" stämningen mellan barnen.

Jag är långt ifrån någon expert men...

ADHD-personer är ofta tidvis väldigt utagerande. Vilket kan gå ut över mer inåtvända personer som aspergare. Det upplevs som provocerande av ADHD-personen att inte få någon direkt respons - liksom ignoreras - från aspergaren.

När det gäller ADHD finns det ju medicinering. Har ni prövat det?

personligen så tycker jag mig gå väldigt bra ihop med ADHD-are och deras generellt mycket utåtagerande sidor fascinerar mig mycket. (och det är skönt att ha någon som drar det tunga utåtagerandelasset )

hur bemöter din son ADHD-aren? ges han utrymme eller försöker din son på något vis strukturera upp honom?

vad i din sons beteende går ej ihop med deras? (tyvärr kan du bara påverka din son, så det är väl där det är värt att titta)

Fenren skrev:personligen så tycker jag mig gå väldigt bra ihop med ADHD-are och deras generellt mycket utåtagerande sidor fascinerar mig mycket. (och det är skönt att ha någon som drar det tunga utåtagerandelasset )

Jo, som vuxen kan jag också tycka det. Som vuxen kan man vara sig själv på ett helt annat sätt. Och det respekteras också. Oftast.

Asperger och ADHD är ju varandras motpoler. Jag drar mig bort från människor medans människor med ADHD är översociala, lite klumpiga och och verkar vara korkade (samtliga personer med adhd jag känner, verkar vara korkade för att dom pratar innan dom tänker ^^ .. betyder inte att dom verkligen är det!)

Jag sitter på två stolar, har både AS och ADHD, men ändå tycker jag aspergare är enklare att umgås med, kanske för jag har mest AS. När Nätverket Asp skulle ha julavslutning, så borde vi inte bjudit in ADHD-folket, inte för de är elaka, de är tom vuxna allihop, utan för att AS folket hamnade i en hörna för sig.

Förutom jag som spelade biljard med en utvecklingsstörd autistisk liten kille.

Jag känner att jag nästan funkar bättre med folk som har ADHD. Jag pratar så mycket och associerar så fort att det nästan krävs nån som är van vid att vara speedad för att det ska klaffa. Jag har svårt att vara passiv och blir lätt otålig när folk är för avvaktande. Själv har jag bara AS, men jag har fått höra på ett par AS-träffar att jag ger intryck av att ha ADHD. Har dock inga koncentrationssvårigheter och har faktiskt screenats för ADHD. SÅ det finns nog en del överlappningar.

Min son har autismliknande tillstånd men kommer jättebra överens med en kille i samma ålder som har både autism och ganska svår ADHD. Han är även väldigt förtjust i en liten tjej som snart ska utredas för ADHD. Själv är han lite mer passiv, lugn, avvaktande och behöver hjälp att komma igång.

thefilosofer skrev:Asperger och ADHD är ju varandras motpoler.

Visserligen är det en del typiska AS-drag som är motpol till vissa typiska ADHD-drag, men en massa överlappning finns det också (som problem med exekutiva funktioner t ex). Och vissa med ADHD är inte impulsiva eller stökiga osv. Plus att vissa med AS kan vara lika gräns- och distanslösa eller intensiva som man förknippar med ADHD.

Så riktigt så enkelt är det inte.

För att inte tala om alla som kvalar in för båda diagnoserna, som t ex jag själv.

Jag kvalar in på båda tydligen. Jag vräcker inte ut idiotiska saker eller sitter i ett hörn och gungar.

Tror personligen att de finns lika många olika varianter på asperger och adhd som det finns folk inom ramarna för "sjukdomarna"

Jag ser det som kvalitèr inte hinder

Funktionshinder, inte sjukdom.

Alla är ju olika individer med olika personligheter, och det är väl mer fråga om personkemi än om diagnoskemi där om man säger så.

Många med ADHD har ju vissa drag av AS också (och vice versa) vilket kan skapa en viss känsla av samhörighet i sig. Men om personkemin inte funkar så spelar det ju ingen roll ändå.

Konstigt nog så är jag tillsammans med en kille som sannerligen har någon form av ADHD och själv har jag asperger. Förhållandet är väldigt påfrestande för mig, men jag tycker om honom ändå.

Jag förstår verkligen att det kan bli bråkigt mellan aspergare och ADHDare just för att de kan vara så olika, och de retar sig på varandras egenskaper. Det bästa man kan göra är väl att försöka förklara för barnen att alla människor är olika och att man får respektera det. Det är så jag försöker tänka iaf

Jag vill ha ordning och reda medan han uppfattas som väldigt slarvig och kan verkligen inte städa, han verkar inte ens kunna se smutset..
Jag vill planera saker i god tid och tänka igenom allt som ska göras medan han bara blir sur så fort jag undrar över något som ska göras.
Jag är ärlig och ljuger aldrig medan han ljuger varje dag, som tex. "ja, jag har gjort det och det...", så visar det sig att han inte alls hade gjort det.

Vet inte om alla dom här sakerna har med ADHD att göra eller om han helt enkelt är en skitstövel, men har man en sådan svår planeringsförmåga som han har måste det ju vara något i alla fall.

xlnt skrev:Alla är ju olika individer med olika personligheter, och det är väl mer fråga om personkemi än om diagnoskemi där om man säger så.

Många med ADHD har ju vissa drag av AS också (och vice versa) vilket kan skapa en viss känsla av samhörighet i sig. Men om personkemin inte funkar så spelar det ju ingen roll ändå.

Inte bara det, många har båda samtidigt. Har läst någonstans att de flesta med AS också har AD(H)D (med eller utan diagnos). Eller om det var inklusive bara "drag", men de av oss som fyller kriterierna är inte få. Finns trådar om det, den som vill kan leta. (Det här ämnet är ett av våra återkommande.)

Har umgåtts och trivts en hel del med personer som troligtvis haft åtminstone drag av ADHD utan att jag för den skulle vet ifall det är så.

Första gången jag mötte någon med ADHD fick jag mitt ansikte nedtryckt i snön. :/ Andra gången var det en tjej (som jag misstänker hade ADHD efter egen utsago). Vi hade ett förhållandevis kaotiskt förhållande - drygt 7 gånger gjorde vi slut och blev ihop - som överlappade hela högstadiet.

Nog blir det intressant för mig iaf när jag möter någon med nämnda diagnos - vad som helst kan hända!

Jag tror att AS och ADHD kan komplementera varandra ganska bra... (eller krocka, beroende på personligheterna!) Många jag umgåtts med under åren har ADHD, inklusive min bästa vän sedan mer än 10 år tillbaka.

Hej!

Men om två personer har Asperger + ADHD kan det bli problem ibland. Bägge måste ta hänsyn till varandras Asperger som kan innebära känslighet för höga ljud/buller, att man upplever låga ljud som plågsamma medan höga ljud går bra och en hel rad andra saker jag inte kommer på nu. Så har bägge ADHD då de lätt blir irriterad/arg på saker som går snett. Det säger sig självt att i en sådan relation måste bägge vara försiktiga och visa hänsyn till den andres Asperger, men det kan ändå "smälla till" ibland och utmynna i större eller mindre raseriutbrott.

Givetvis finns det olika grader av både Asperger och ADHD. Det kan fungera väldigt bra om bägge inte har så starkt utpräglade funktionshinder och klarar av att ta hänsyn till varandra utan att för den skull tassa på tå.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jobbade på samma arbete med en person med adhd. Han pratade ju på hela tiden och jag som har asperger och add jag slutar att lyssna efter ett tag och sitter förskunken i mina egna tankar och koncentrerar sig på annat.

Han blev arg och sårad och kallade mig för lite allt möjligt men jag ville ju inte alls såra honom på något sätt så missförstånd uppstår ju lätt.

Min pojkvän har ADD och vi fungerar utmärkt tillsammans

Jag har Asperger diagnos och fick under utredningen veta att jag inte hade ADHD. Men jag har kommit på att jag troligtvis har ADHD också. Jag är sjukligt rastlös och brister i impulskontrollen. Sen har jag ju stora koncentrationsproblem.

Det konstiga är att mina ADHD-symptom har blivit större och större med åren. Nu vid 36 års ålder är jag enormt utåtagerande ofta.

Tack och lov kan Asperger-sidan hålla ADHD sidan i någorlunda schack med enorm ansträgning. Fast då blir jag så uttråkad och rastlös så jag håller på att avlida.

Cest la vie

Jag har både ADHD och Asperger och jag tycker själv att jag kan umgås med både dem som har bara ADHD eller som bara har Asperger.

Samtidigt så vet jag att det händer att det blir en del krockar på Attention i Gbg mellan dessa grupper på våra träffar och det kommer ibland önskemål om att det ska vara en grupp för ADHD och en för Asperger (det kommer också önskemål om en grupp för för bara kvinnor, en bara för de som har arbete, en för dem som har haft missbruksproblem), men jag tycker inte att man ska splittra gruppen utan försöka hålla ihop... Vi är tillräckligt marginaliserade i övriga samhället så jag vill inte skapa grupper inom föreningen.

Krockade lätt med ADHD:are som yngre och med min förmåga att haka upp mig på störande personer blev det inte bra:(
Jag tror att personer med AS och ADD kommer överens bra ihop med tanke på att båda grupperna ofta är lugna, behöver lugn i varierande grad och har troligen förståelse för varandras styrkor och svårigheter.

Har både ADHD och Asperger, så det är svårt för mig att avgöra Tror faktikst jag har problem med folk med diagnoser överhuvudtaget, umgås helst med folk utan diagnoser, som kan vägleda mig liksom

Jag har både autism och adhd och jag funkar med båda grupperna, fast bäst med de som har båda diagnoserna.