Hej är det någon mer här inne som enbart har kompisar med "nt-diagnos". har ni något tips när det blir "kultur-krockar" mellan er som har asperger och de vänner som inte har det?

Hur förklarar ni era lite "udda" reaktioner eller uttalanden som kan uppstå ibland? och hur ni gör när avläsningen inte fungerar. Alltså när de dolda budskapen inte fungerar? När ni inte förstår dem och kompisarna vägrar vara övertydliga för att de kan såra eller alternativt låta lustigt eller på annat sätt bli fel?

lite tankar bara...

Använder mig av "humor",dvs jag låtsas som om jag skämtar när folk missförstår mig

ExH skrev:Använder mig av "humor",dvs jag låtsas som om jag skämtar när folk missförstår mig

+1

mina vänner vet om på vilka sett jag är "konstig" och accepterar det och har insett att det är bättre att låta vännerna ta hand om förklaringen för eventuella nya NTare i gruppen.

Jag hade alldeles nyligen en liten incident med en hejdåkram som inte blev av, då jag ansåg att vi redan sagt hejdå och inte kände för en massa närhet i en i övrigt stökig och jobbig miljö. hon tog rätt illa vid sig, men hennes respektive (som är en mycket nära vän till mig) är nog bättre på att reda ut det än mig, så jag gick (då hejdået enligt mig var avklarat)

om jag säger eller gör något galet blir det ju oftast bara lite skratt (iallafall från vännerna, de andra blir oftast mest förbryllade) och det kan jag bjuda på. att hålla på och förklara allt stup i ett anser jag bara rör till det för folk. bättre att bara låta de tro att jag är lite excentrisk och udda... eller överlåta förklarandet åt NT-vännerna

Om man redan har en bra vänskap med sina NT-vänner blir ens tabbar bara roliga. Ibland även för en själv.

I skolan "krockar" det på ett mindre roligt sätt när lärare ger mig instruktioner. Fast de flesta lärare är inte mina vänner så jag klarar mig bra

Jag känner ofta igen mig i mycket av de saker du skriver Fenren. Speciellt nu. Ganska nyligen "avböjde" jag en handskakning (brukar göra det för att jag känner att det är ohygieniskt och allmänt påträngande) varpå mina vänner förklarade för den förbryllade nya i gruppen.

jag har i stort sett bara nt kompisar trivs bättre bland nts än aspisar

NT = Nätkompisar?

NT = neurotypiska annat namn för folk utan diagnos

zinklo skrev:Jag känner ofta igen mig i mycket av de saker du skriver Fenren.

Vad trevligt att höra att någon inte bara läser utan dessutom kan känna igen sig i vad jag skriver!

Nu blev den här smulpajsmätta unga herren mycket glad, trots att han måste jobba i morgon!

jag har bara NT kompisar :S jag fick min diagnos för typ 2veckor sen har inte den på papper än ^^

Har aldrig träffat någon annan Aspie, åtminstone inte till min vetskap. Fick min diagnos relativt sent också, när jag var 18. Så jag har försökt vara "normal" nästan hela mitt liv, är 21 nu. Det har medfört mycket ångest och stress, men tror nog att jag smälter in ganska bra. Aldrig någon som trott att det är något "fel" på mig. Kan läsa mellan raderna, förstå hur folk tänker osv. Har studerat människor väldigt, väldigt mycket. Tror nog jag känner en del bättre än de känner sig själva. Har även väldigt god självinsikt.

Tror varken det är nyttigt eller möjligt att ständigt böja sig till andras vilja bara för att försöka smälta in och vara normal. 90% accepterar att man är lite annorlunda, så det är nog knappast något som märks av ändå. Vet inte, jag kan nog inte direkt relatera till så mycket sociala svårigheter en del Aspies har, för min AS är ganska lätt i jämförelse.

Jag har bara NT kompisar fast bara 2 st och det är dom enda vänner jag har och jag har inte träffat andra som har AS

Har inga nära vänner som har asperger. Har flera bekanta med andra funktionsnedsättningar. Har bekanta som är nt.

Jag har nästan uteslutande haft NT-kompisar, men jag trivs inte med det.
Ofta har jag känt att de kräver orimligt mycket närhet och hängivenhet. Jobbigt.

De människor jag tycker är intressantast att umgås med har någon form av diagnos, men det måste inte vara AS. Sen hag jag ett stort kontaktnät av NT:s som jag försöker underhålla efter bästa förmåga eftersom jag helt enkelt tycker att det är bra för mig. Det ju inte så kul alla gånger, föröker undvika alltför mycket utmattande umgänge och blir mycket tröttare av NT:s än av andra. Jag bryr mig inte om ifall folk inte tycker att jag smälter in men har ändå skaffat mig vissa tricks för att slippa vara i fokus eftersom det är så jobbigt.
Jag håller alltså en "beige"profil och det intressanta är att de flesta NT:s uppfattar mig som rätt originell ändå, men inte så konstig att de blir rädda för att umgås med mig.
När jag var yngre behärskade jag inte de där små nyanserna och hade svårt att fungara i många grupper eftersom folk på något sätt kände sig hotade. Jag är ju precis likadan innuti men agerar det inte utåt lika starkt längre.
Sen har jag med tiden märkt att det finns drag av AS, ADHD, Schizofreni mm hos många människor som inte har diagnos. Det kommer fram i olika lägen och då är det väldigt bra att ha den förståelse som många av oss med AS har så att man förstår varför människor får ångest, deppressioner osv. Detta kan ju drabba alla.