Jag har tagit upp detta förrut men jag tänkte om någon ville ge sin synpunkt.

Nu har jag varit på möte med AF igen och min handläggare ville inte ge mig information om deras avdelning för personer med asperger och liknande. Detta är väl främst för att de har blivit tillsagda att spara pengar samt att hon har svårt att tänka.

Jag blev istället bokad till ett möte med en rådgivare. Vilket hon hävdar att vi bestämt tillsammans.

Efter att jag tänkt skriva och fråga henne varför hon inte skickar mig direkt till den andra avdelningen (de vill väl inte ta tag i det, antar jag.) så tänkte jag att jag kanske ska strunta i att försöka komma dit då jag bävar för att de kommer behandla mig som en icke förstående person.
Dvs. att alla med asperger är rigida enstöringar och att man dessutom får ta vilket jobb som helst i princip, för MAN ÄR JU DÄR FÖR ATT ÖVA OCH DE MED ASPERGER FATTAR JU INTE SÅ BRA ÄNDÅ SÅ DE KAN GOTT ÖVA GENOM ATT DISKA!
Kanske överdriver jag nu, men ändå.

Men samtidigt behöver jag nog en del anpassning på praktiken.
Jag är inte lika snabb och blir ju trött av en massa tjafs.
Så jag vet inte hur jag ska göra.

När jag ringde anonymt till AF och fick prata med ansvarig på avdelningen för de med asperger så tog hon för givet att jag inte var den med asperger??
jag blev så paff och skämdes helt plötsligt att jag inte sa som det var.

Varför trodde hon att jag ringde för en annan? Trodde hon inte att en med asperger kan föra sin talan, eller?

Hon sa till mig att man kunde få välja vilken plats som helst (så länge de tar emot såklart) men det har jag hört förr och det var inte riktigt så då. Men det var i o f s en annan AF.

Kanske ska jag försöka luska ut mer info om denna AF..
Fan, kan dom inte bara vara tydliga med vad dom håller på med så skulle det vara lättare att välja.

Hur man än gör så känns det som om man blir klämd. Ger man gärnet så går man i väggen på ett halvår och säger man att man behöver stöd så är jag rädd för att de tar ens vilja ifrån en och sätter en på någon kommunal verksamhet som inte känns framtids-givande.

Men jag vet ju inte, jag kanske bara är fördomsfull.

Har ni varit på AF:s avdelning för funktionshindrade och hur blev/blir ni bemötta där??

Tacksam för synpunkter

Har ni varit på AF:s avdelning för funktionshindrade och hur blev/blir ni bemötta där??

Jag fick psykbryt efter att ha träffat en arbetspsykolog på arbetsförmeddlingen rehab.

Vet du vad du vill arbeta med?

MVH

Psykbryt?? Vad gjorde dom då?

Nej, jag har en del ideér men jag ändrar mig hela tiden. Tänker på nått, men tröttnar efter några timmar på det!!

Och jag misstänker att säger man inte vad man vill så kör de bara på.

Är det så du upplevde det??

Dessutom börjar jag se att jag förmodligen inte har en karriär framför mig. Hade jag ett specialämne så kanske jag skulle kunna göra något, men det har jag inte.

Jag är bra på IT och har universitetsexamen. Min SIUS-handläggare vill att jag ska PRAKTISERA HELA MITT LIV med en LÖN PÅ 240 KRONOR FÖRE SKATT PER DAG. Praktik, praktik åter praktik.

Då jag har praktiserat i över 8 år tycker jag att handläggaren borde kunna fatta någon form av slutsats då han sitter på en 10000+ sidor lång journal i mitt namn där alla sidor säger samma sak.

Jag är irriterad på hur man blir bemött och deras inkompetens.
Ska jag vara ärlig så är jag fullständigt rasande på alla inkompetenta människor i hela landet. Är man inkompetent så ska man för bövelen inte ha ett rätt till ett arbete. Hur fick de ens jobb som arbetsförmedlare? Ljög de i sin ansökan? Jag läser nästan varje dag i tidningarna om människor som ljugit i sina ansökningar och på arbetsintervjuer. Då jag beställer hamburgare så blir det alltid fel !!!!!!!!!!! Om jag ber om extra ost så får jag senap på hamburgaren istället. Jag blir så arg varje gång och tänker att jag hade kunnat göra arbetet bättre. Arbetsförmedlingen klarar inte ens att passa tider ! Idag var jag på arbetsförmedlingen och fick veta att jag är för gammal för att få ett arbete trots att jag har kompetensen... jag saknar ord !!

Man får nog vänja sig vid lite daltande. (Det betyder ju dock inte att man ska ta skit från någon.) En NT kan nog inte alls sätta sig in i hur en Aspie tänker, det finns ganska få av oss, och vi är lite olika. Vi själva däremot har ju chans att studera NTs dagligen. Jag stör mig också på detta daltande, och skäms ibland när det känns som folk överdriver. Jag har Asperger, jag är ju inte mentalt handikappad, men det är lika jobbigt när de förväntar sig för mycket av en. Så ja...det är väl lite si och lite så. Bara att vänja sig.

1010010 skrev:Jag är bra på IT och har universitetsexamen. Min SIUS-handläggare vill att jag ska PRAKTISERA HELA MITT LIV med en LÖN PÅ 240 KRONOR FÖRE SKATT PER DAG.

Jag är bra på IT men har ingen utbildning och har jobbat med en lön på 35.000:- i månaden (före skatt)...

Jävla larv SIUS håller på med, du kan ha ett riktigt jobb, bara du får instruktioner utan en massa jävla omskrivningar...

Folk som behandlar andra människor dåligt är stackare som är svaga.

sanny skrev:När jag ringde anonymt till AF och fick prata med ansvarig på avdelningen för de med asperger så tog hon för givet att jag inte var den med asperger??
jag blev så paff och skämdes helt plötsligt att jag inte sa som det var.

Varför trodde hon att jag ringde för en annan?
Trodde hon inte att en med asperger kan föra sin talan, eller?

Skulle absolut inte förvåna mig. Stora delar av omvärlden inklusive ALLA yrkesgrupper som kan få med "oss" att göra - till viss del t o m inklusive pyskolåger som ska förväntas kunna utreda för att ställa diagnos! - har inte mer nyanserad bild än att de tror alla aspergare är en totalt avskärmad ensamvarg som sitter på sin kammare och rabblar tidtabeller, decimaler av pi eller svenska mästare i varpa.

Och är man mer högfungerande än så "kan" det inte vara Asperger.

kapuni skrev:Hej!
I mitt fall har det bara varit positivt med en diagnos. Jag blev nyligen utredd (är 24 år). Jag förstår mig själv mycket bättre nu när jag vet vad som är "felet" och att få veta mina styrkor och svagheter. Jag går fortfarande och pratar med min psykolog som utredde mig och hon ger tips och stöd hur jag kan må bättre etc. Man kan ju prata med vilken psykolog som helst men det är mycket bättre (tycker jag i mitt fall iaf) att ha sin egna psykolog/utredare för den personen har fått lära känna dig och får reda precis hur du fungerar i.o.m en grundlig utredning.

Hej o välkommen!

kapuni skrev:Man får även vissa rättigheter i samband med diagnos. Jag har inte hunnit få så mycket erfarenhet av det än men min situation just nu är att komma på vad jag vill göra i framtiden. De tipsade mig om att arbetsförmedlingen har personer som är specialiserade på folk med funktionsnedsättning (tror jag vad jag vill på än så länge...!) Jag gick in på ams.se och kollade vad de har att erbjuda.

Jag är långtidsarbetslös, varit inskriven ett bra tag på AF, i början som normalt öppet arbetslös. När jag (efter diskussion med min läkare, detta var före min utredning) berättade att jag kände igen mig i beskrivningar av autism/asperger/adhd flyttade de mig till den "dolda" avdelningen AF Rehab (som egentligen borde heta Rehab/Hab) och fick en ny handläggare. De anlitade en arbetspsykolog som gjorde en s.k. arbetspsykologisk utredning (APU) som formellt sett är en del av en Arbetsförmågeutredning. Alla de här sakerna är svåra att googla fram information om.

Min APU bestod av två entimmessamtal med arbetspsykologen. Flera månader senare fick jag hennes rapport på posten som kallades "Samtalsredovisning".

Dessutom har de (AF Rehab) gett mig en funktionshinderkod som jag inte minns i huvudet (de har sina egna koder).

Utöver detta så har varken AF Rehab eller vanliga AF gjort ett enda förbannat skit åt mig utöver de program som man är skyldig att deltaga i för att få sin ersättning!

Numera ingår jag i Jobb- och Utvecklingsgarantin Fas 1 snart Fas 2. Fortfarande låtsas de inte om att jag har tre (3) diagnoser - de har aldrig frågat någonting eller bett att få se min utredningsrapport!

Allt detta beror antagligen på att jag framstår som så normal när man träffar mig irl, att jag lärt mig "koderna", att jag spelar, kompenserar, till priset av att tappa bort mig själv. När jag själv dessutom har svårt att förhålla mig till de diagnoser jag fick har jag svårt att veta var jag står och att kunna ställa krav på omgivningen.

Ursäkta för att jag kapar din tråd men du skrev ganska mkt om arbete som jag hakade på....
EDIT, Kapuni, ser nu att det inte var DIN tråd utan VilsenViljas..sorry, VV

Dessutom: diskussioner om arbete ska ligga i underavdelningen Studier och Arbete, jag anmäler till modd om ev delning av tråd.

kapuni skrev:Det som jag tyckte verkade intressant var att du som har npf kan få stöd i att starta eget företag, och de kan bidra med upp till 60 000 kr. Det ska jag kolla upp eftersom jag är intresserad av att starta mitt eget företag men har aldrig kommit igång.

Mmm det där är intressant.

kapuni skrev:...Man får [vid diagnos Barracuber anm.] även rätt till viss sjukpenning/aktivitetsersättning,

Det handlar väl om att kvalificera sig till den rätten höll jag på att säga. Så det har alltid varit en bedömningsfråga men har på senare år blivit det i ännu mycket högre grad (Alliansen, arbetslinjen, utförsäkringarna, osv). Diskuteras mycket här.


Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: pa-vilket-satt-skulle-en-diagnos-kunna-hjalpa-just-mig-t20775.html

Hej o välkommen!

Tack så mycket!

Utöver detta så har varken AF Rehab eller vanliga AF gjort ett enda förbannat skit åt mig utöver de program som man är skyldig att deltaga i för att få sin ersättning!

Ja det är den erfarenheten jag också har, de hjälper en inte! När jag var inskriven på AF förra året fick jag en jobb-coach. Det enda hon försökte hjälpa mig med var att visa hur man skriver ett bra CV och personligt brev. Det hade jag lärt mig långt tidigare än hon själv verkar det som.
När vi i slutet av perioden skulle utvärdera, sade hon att "jag har medvetet inte försökt att pusha dig för hårt eftersom du har varit inlagd på slutenpsyk." eh tack för omtanken.. men jag tror hon sade det bara för att hon hade kommit på sig själv att hon inte kunnat hjälpa mig ett dugg. Jag behövde mer än någonsin blivit "pushad" för att komma framåt i livet. Och behöver fortfarande.

Det handlar väl om att kvalificera sig till den rätten höll jag på att säga. Så det har alltid varit en bedömningsfråga men har på senare år blivit det i ännu mycket högre grad (Alliansen, arbetslinjen, utförsäkringarna, osv). Diskuteras mycket här.

Ja precis..det var så jag menade..


Moderator Alien: Flyttat från denna tråd: pa-vilket-satt-skulle-en-diagnos-kunna-hjalpa-just-mig-t20775.html

Arbetsförnedringen ja
Jag känner inte till någon människa som har fått riktig hjälp av dem. Det är en myndighet som borde läggas ner helt och hållet. Pappersvändande byråkrater hela bunten.

Jag skickades till deras specialist på funktionshinder. Hon kunde inte stava till aspergers utan skrev "aschbergers syndrom" i sin dator.

Jag ser AF som en enda stor sysselsättningsåtgärd för överblivna och undermåliga akademiker.

Vad man aldrig hör sägas högt är det faktum att många socionomer blev socionomer för att klättra socialt. Så nu sitter de där medelklasskoftorna på sina avskalade funkiskontor med ljusa trämöbler, gröna pärmryggar, toscakakor, intetsägande tavlor och lyfter tjänstemannalön och dompterar underklassen och planerar årets solsemester eller vilka utemöbler de ska tjacka till sommarstugan.
De talar sällan eller aldrig klarspråk med sina klienter utan kör sina socionomvalser tills du självdör av ålder och allmän atrofiering och du känner dig inte klokare efter mötet, snarare tvärtom.

Jag värderar en hora högre än tjänstemännen på AF & FK.

Du skriver så prosaiskt KS!

KrigarSjäl skrev:Jag värderar en hora högre än tjänstemännen på AF & FK.

Inte för att jag tycker om att värdera människor, men jag förstår din ståndpunkt!

Själv tycker jag att jag har fått ett bra bemötande från AF, men det kanske beror på att jag är ganska driftig som person. Jag har inte varit arbetslös "på riktigt" nån längre period, däremot har jag varit utan jobb när jag varit långtidsssjuk och vägrat sjukskriva mig.

KrigarSjäl skrev:Vad man aldrig hör sägas högt är det faktum att många socionomer blev socionomer för att klättra socialt. Så nu sitter de där medelklasskoftorna på sina avskalade funkiskontor med ljusa trämöbler, gröna pärmryggar, toscakakor, intetsägande tavlor och lyfter tjänstemannalön och dompterar underklassen och planerar årets solsemester eller vilka utemöbler de ska tjacka till sommarstugan.

"Klättra socialt" tycker jag inte är rätt uttryck. De jag känner som blivit socionomer har haft en "taskig barndom" och vill betala tillbaka genom att "hjälpa" folk. Tyvärr blir det lätt fel när man blandar ihop sina egna problem med andras.

Tja när jag tidigare i år blev utförsäkrad tog det 2 månader och 19 dagar av arbetslivsintroduktionen att skaka fram den handläggare jag skulle ha.
Ett samtal med arbetspsykolog och ett möte med handläggaren var vad jag fick, sen
föreslog de Misa där jag är idag.
Jag pressade dessutom handläggaren lite så till sist så sa hon rakt ut att om Misa inte fungerar så skriver de ut mig helt och skickar mig tillbaka till FK.

Har dessutom vart i tre omgångar hos Unga handikappade och där fått nada hjälp.
Så förtroende för AF existerar inte.

Jag har både bra och dåliga erfarenheter av Arbetsförmedlingen.

Tyvärr handlar det väldigt mycket om personkemi och om okunskap hos handläggaren. Tyvärr verkar de på Arbetsförmedlingen vara väldigt nischade och de kan väldigt ofta bara sin sak.

För att underlätta er relation, var väldigt påläst så du kan fråga efter rätt saker. Heter det verkligen "avdelning för personer med asperger" och inte Arbetsförmedlingen rehabilitering, Arbetsförmedlingen samverkan (om du uppbär ersättning från Försäkringskassan) eller SIUS. Om personen du möter inte arbetar med området funktionsnedsättningar så kan denne förmodligen inte så mycket om vilka hjälp och stödinsatser som finns, men om du använder rätt namn så ringer kanske en klocka.

En annan sak, Arbetsförmedlingen tycker om när du tar egna initiativ. Om du fixar en praktikplats som senare leder till ett arbete så kommer de bistå med alla papper, fylla i dem åt dig och ställa upp med lönesubventioner. Problemet är att de flesta förväntar sig att Arbetsförmedlingen ska fixa arbeten åt dem. De borde heta Arbetsstödsenheten istället, då skulle inte människor bli så besvikna på att de inte förmedlar arbeten men det kan vara bra att ha detta klart för sig.

Det finns en djungel av olika projekt som arbetar med att hjälpa personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Om du föreslås ett sådant, kolla upp vad som finns skrivet om anordnaren innan och hur väl de har lyckats med sina tidigare projekt.

Jag har haft så dåliga erfarenheter av AF att jag aldrig skulle gå dit igen.

Jag har varit arbetslös i lite drygt ett år, först fick jag en kontaktperson för unga arbetslösa denna hade jag bara en månad. Efter detta fick jag en ny men då informerade jag om mitt funktionshinder och blev då skickad till en tredje person. Då mitt intyg på min diagnos är drygt 10 år gammalt så har jag nyss genomfört en massa tester för att dels bedöma mina färdigheter samt arbetsförmåga men även få veta mer om min personlighet. Detta genom kontakt med arbetspsykolog.

Har inte särskilt stora förhoppningar på arbetsförmedlingen i sig. Jag bor hemma hos mina föräldrar sedan drygt ett år, jag har inget socialbidrag eller A -kassa i stället studerar jag utan studiebidrag... Detta i sig är en invecklad historia.

Tycker det är lite ironiskt att de säger att de drar in A - kassan om man inte är aktivt sökande eller om man råkar missa ett möte.Jag tror inte att arbetsförmedlingen är intresserad av att "hjälpa mig ut i arbetslivet". De har själva sagt att de inte är någon arbetsförmedling...

Apropå praktikanter i arbetsmarknadsprogram, arbetsskadorna för praktikanter har ökat med 67% sedan 1997 och minskat med 15% för övriga under samma tid. (SVT)

Det att den minskat för en annan grupp är ju mycket intressant, eller märkligt beroende på vilka ord man väljer.
En logisk slutsats är ju då att det är sannolikt att de som förut gjorde dessa farliga jobb där de blev skadade har ersatts av andra som blivit skadade istället.

Därmed gör de som administrerar detta fel, det går o göra så att ingen blir skadad och jobbet ändå blir gjort, man får göra det som behövs för att lyckas även om det innebär att skapa nya verktyg eller ta mer tid i anspråk för uppgiften.

Ja så fort jag sa att jag hade asperger så hamnade jag hos en siso?konsulent. Han gör inte många knop. Sagt att vården inte funkar,ändå så öser han fram vårdjobb. SAgt att heltid inte funkar, ändå har han heltidsjobb på förslag. Sagt att jag har diskbråck, får förslag på att arbeta som trappstädare. Han ber mig komma med egna förslag, men det bli inget med det jag föreslår. Om jag kunde arbeta i "skarpt läge" så skulle jag ju ha hittat något för längesedan.

Det ultimata vore ju en fas 3 placering, inte behöva oroa sig över att jag inte kan hantera stress osv.

Vidare så får jag höra:
-Du har ju så stor intelektuell kapacitet så du är nära arbetsmarknaden. Ja, lätt o sitta o vara social en timme med honom.
-Jag har inte tid den här veckan, jag har fått in ett gäng nya klienter.
-Det finns ju många sommarjobb, ha,ha så jag sitter här i september igen i samma sits?
Dessutom så pratar han om allt och inget och skall det bli något gjort så får jag ta kommandot och hetsa som attan.

Han är så jäkla naiv också, "jag tycker att komumnen borde anställa folk med olika funktionsnedsättningar. Vakna och lukta på kaffet, jag är sist i kön på de flesta jobb.

Det senaste är att skall prata med Lidl, affären. Sommarvikariat, men som han säger:
"Sen kanske dom tycker att Kattpappa är ju en bra kille honom ger vi fast jobb".

Men den som lever får se. I mina ögon är arbetsförmedlingen bara en massa flum. Jag skulle kunna ta min handledares plats utan problem kan jag säga. Skulle klara det på en halvtid.

Jag har ju ingen rätt till något bidrag, äger ju ett hus så försörjningsstöd är uteslutet, känns lite som att det gör att jag blir bortprioriterad. Jag ringer honom 4 ggr i veckan, vi träffas om jag hetsar. Det ägnas en timme åt o skriva ihop ett brev till arbetsgivare som jag skulle kunna sno ihop på 20 min osv.

Jag är inte dum i huvudet, råkade bara gå in i den berömda väggen och får riks-ångest av stress efter det.Nu blev det mycket här, sorry...

mvh, Kattpappa

Känner igen mycket av det som nämnts i tråden. Efter en APU för nio år sedan fick jag förslaget om att en SIUS- konsulent kunde följa med mig ut till nya arbetsplatser men sa bestämt nej! Har mött många märkliga handläggare på Af och några riktigt bra också.

Skriv en jobbdagbok, ditt allra mörkaste CV du aldrig skulle visa någon annan. Svart som satan och med en gnutta svart humor. Ge dig själv en massa beröm för all kamp, oavsett framgångar och motgångar. Tänk på att du är en riktigt överlevare! För mig var det en hjälp att bearbeta mina besvikelser och att få skratta åt eländet (om det inte var för smärtsamt).

@matterik bra, så är det. -de som behandlar andra människor dåligt är människor som är svaga.


Jag fick välja att återinkoppla AF igen eller stå kvar på Daglig Verksamhet, jag valde DV.
Hoppas därefter att när jag fått nys på nytt "jobb", kunna tjäna pengar på nåt sätt, kanske i och med att jag sjunger vem vet...


Har även hört talas om SIUS, det är nog den vägen jag ska gå, även MISA finns det nåt som heter. Jobbar nog helst på ett företag, typ i butik, på bibliotek eller så, som kan leda till en anställning...men jag vet på deras grunder då med ers via f-kassan.