xlnt skrev:Ja både dyskalkyli och dyslexi är vanligt hos personer med AS.
Matematiksvårigheter är för övrigt ett kriterium för min egen diagnos (AS med planeringssvårigheter).
Jag har svårt även med enkel huvudräkning. Jag kan räkna ut tal i huvudet men det tar sådan tid för mig att någon annan alltid hinner långt före.

Berätta gärna hur dina planeringssvårigheter yttrar sig...För mig är det i alla fall en blandning av nedsättningar i det executiva och arbetsminnet.

Tal gick bra...sen kom det där med en massa text och vips så fungerade ingenting. Så jag vet inte ens vart jag ligger i mattekunskaper. Inte direkt så att skolan är anpassad så att man bara kan räkna tal och inte problemtal

+1

cognitive delight skrev:

xlnt skrev:Ja både dyskalkyli och dyslexi är vanligt hos personer med AS.
Matematiksvårigheter är för övrigt ett kriterium för min egen diagnos (AS med planeringssvårigheter).
Jag har svårt även med enkel huvudräkning. Jag kan räkna ut tal i huvudet men det tar sådan tid för mig att någon annan alltid hinner långt före.

Berätta gärna hur dina planeringssvårigheter yttrar sig...För mig är det i alla fall en blandning av nedsättningar i det executiva och arbetsminnet.

Hur det exakt yttrar sig är väl svårt att svara på, men jag har iaf. haft svårt att t.ex. automatiskt lägga viktiga saker på minnet, att lära in flera saker samtidigt och komma ihåg saker som bör göras.
Om det är flera saker som bör göras under en tid så är det ofta något jag missat att göra ändå, även när jag ansträngt mig att komma ihåg allt.
Svårt med simultanförmågan där lite kanske också.

Dock har jag blivit bättre på detta med åren, då jag lärt mig att t.ex. skriva upp allt jobbrelaterat i en kalender som jag sedan kontinuerligt tittar i, samt att skriva upp det allra viktigaste i mobilkalendern, med en påminnelse som ringer strax innan det ska ske.

Har inte alls svårt med matte. Säger någon något som har med uträkning att göra så är jag ofta där och rättar ifall det blir fel, enkel matematik iofs men aktiverar inte många hjärnceller. T.ex om någon kollar i almanackan vad det är för datum en bestämd veckodag några veckor framåt. Matten i skolan behövde jag inte plugga överdrivet mycket för att klara kurserna, gjorde sällan läxorna(hemma) men något snille är jag inte, hade en klasskompis i högstadiet som var det och jag vet att jag inte befinner mig på den nivån. Tror att min inlärningskurva är lite längre än för många, sen när jag ser logiken kan jag det, men för vissa så är det stopp hur mycket de än pluggar. Tex. de flesta jag testat i min släkt är kass på matte. Sen var det iofs siffror som jag började analysera. Bokstäver var mindre intressant, relativt innehållslösa.

Mjo, jag är skitdålig på matte, men desto bättre på språk.

Mina mattekunskaper är under en medelsnittig fjärdeklassare. Jag har väldigt svårt med mer eller mindre allt som har med matematik, och siffror över huvudtaget, att göra.
Har AS och står i kö för utredning om dyskalkyli, men jag är nästan bombsäker på att jag har det! Känner mig som världens största nolla eftersom jag helt tycks sakna förmåga för att förstå tal. För mig känns det mera som magi, eller nånting vetenskapligt som en idiot som jag aldrig kommer förstå mig på

annorlunda skrev:För att kunna räkna behöver jag även ha helt tyst runtomkring mig.

+1

clivia skrev:Tal gick bra...sen kom det där med en massa text och vips så fungerade ingenting.

+1

Förstår inte varför de ska röra till saker med en massa text. Jag förstår texten för sig och talen för sig men inte tillsammans.



Är jättedålig på matte oavsett vad mina betyg säger. Finns inget som får mig att känna mig lika dum, ledsen, frustrerad och förbannad som matte (utom möjligtvis datorer då).

Jag har alltid haft problem med matte! När jag var liten blev jag arg och kastade boken i golvet då jag skulle göra min läxa.

På gymnasienivå har jag tragglat mig igenom matte A-C med stora problem med sista boken. Har alltid bara haft en tvåa i matte i grundskolan, fick G på gymnasienivå på Vuxenskolan (hoppade av gymnasiet, var så less efter all mobbning).

Matten på Vuxenskolan var väldigt stressande för mig, fick göra om alla prover tills jag blev godkänd. Skönt att det är över! Plus och minus är jag bäst på. Multiplikation är svårare. Grafer och ekvationer är nästan omöjligt för mig. Kanske jag har dyskalkyli? Visste inte att det fanns! Var får man diagnos?

Minns fortfarande lyckan jag fick när förstod addition i första klass. Och så besvikelsen när jag insåg att det inte var klart där när fröken introducerade subtraktion... Hela skoltiden var en kamp med siffrorna.

Ja, jag har svårt med matten.

Jo, matematik är inte min starka sida heller.
Jag har försökt att lära mig gångertabellen i flera år nu men det fastnar helt enkelt inte. Har försökt med varenda knep i boken, men det GÅR INTE alls. Har någon sorts mentalspärr när det kommer till matte. Varje gång matteboken ska fram så känner jag en sorts ångest och allt går runt i huvudet.

Dyskalkyli? Vet inte, har inte kollat det.

RedshirtRaven skrev:Jo, matematik är inte min starka sida heller.
Jag har försökt att lära mig gångertabellen i flera år nu men det fastnar helt enkelt inte. Har försökt med varenda knep i boken, men det GÅR INTE alls. Har någon sorts mentalspärr när det kommer till matte. Varje gång matteboken ska fram så känner jag en sorts ångest och allt går runt i huvudet.

Dyskalkyli? Vet inte, har inte kollat det.

gångertabellerna klarar man sig bra utan... jag kan dem inte heller... men jag kan ju räkna ut (med mycket god hjälp av fingrarna) vad det blir...

fick ett par kommentarer om folk som tyckte det såg roligt ut när man läste matte på universitetet och satt och räknade på fingrarna när man skulle ha reda på vad 6 x 6 var

Fenren skrev:

RedshirtRaven skrev:Jo, matematik är inte min starka sida heller.
Jag har försökt att lära mig gångertabellen i flera år nu men det fastnar helt enkelt inte. Har försökt med varenda knep i boken, men det GÅR INTE alls. Har någon sorts mentalspärr när det kommer till matte. Varje gång matteboken ska fram så känner jag en sorts ångest och allt går runt i huvudet.

Dyskalkyli? Vet inte, har inte kollat det.

gångertabellerna klarar man sig bra utan... jag kan dem inte heller... men jag kan ju räkna ut (med mycket god hjälp av fingrarna) vad det blir...

fick ett par kommentarer om folk som tyckte det såg roligt ut när man läste matte på universitetet och satt och räknade på fingrarna när man skulle ha reda på vad 6 x 6 var

Hur många fingrar har du? Beskriv din teknik.

6+6=12 (6 x 2)
12+6=18 (6 x 3)
18+6=24 (6 x 4)
24+6=30
30+6=36
36+6=42
42+6=48
48+6=54
54+6=60 (6 x 10)

tar en sjujäkla tid... men det blir rätt

Jag har ingen AS-diagnos med ändå väldigt svårt för matematik. Usch för matematik säger jag bara!

Har alltid haft ganska svårt med matte... Det är ett mirakel att jag blev godkänd i matte A på gymnasiet!

Men alla vi som har svårt med matte är ju jättebra på andra saker som mattegenierna inte är lika bra på

Jag har dyskalkyli.

Peace skrev:Mjo, jag är skitdålig på matte, men desto bättre på språk.

+1

carolina skrev:Har alltid haft ganska svårt med matte... Det är ett mirakel att jag blev godkänd i matte A på gymnasiet!

Men alla vi som har svårt med matte är ju jättebra på andra saker som mattegenierna inte är lika bra på

Är du helt säker? Förresten tycker jag det är dumt att man måste vara bra på något alls. Man kan väl vara värdefull av att bara vara. Tänkte påpeka att matte för mig handlar väldigt lite om att räkna och väldigt mycket om fantasi och kreativitet ihop med precision. En hel del av det vi alla gör kan utan vidare formaliseras till seriös matte. Jag tror att en stor del i det allmänna mattehatet ligger i en (onödig) oförmåga att knyta ihop mattens språk med de resonemang vi alla sysslar med hela tiden.

Jag har haft diskalkylie på papper sedan min utredning om AS i högstadiet, det är fruktansvärt jobbigt.

För mig innebär det att vissa siffror ( specifikt 678 ) försvinner, byter plats eller ändrar form. Detta kan ske så snabbt som jag tittar bort från pappret eller får siffrorna upplästa för mig, vilket är väldigt besvärligt.

I början ansåg folk att jag var korkad, det är ju så himla lätt med gånger tabellen och klockan är ju inte alls svårt. Det var fruktansvärt jobbigt, och jagar mig än idag.

Jag tycker det är lite humoristisk dock, jag klarar av att lära mig formlerna men däremot inte komma ihåg talen. Vilket tydligen gör mig till en sämre människa?

Till detta hör även att jag inte har nån koll på tid, vilket gör mig rätt stressad om jag inte har något sätt att säga ' nu har det gått -placera passande tidsrymd. '. PGA detta så är jag alltid en tids pessimist, värsta jag varit med om var då jag räknade fel och hamnade en timme innan bussen skulle åka för jag inte visste/kände hur lång tid det tog för mig att gå till bussen.

Tid är en såpass abstrakt sak, vilket ofta gör att om jag sätter mig ner och tecknar... så kan jag inte säga hur länge jag arbetat på bilden, om jag inte direkt använder en timer. Vilket känns lite off xP

Jag har ju skapat en del egna knep för att få detta att fungera, så att jag inte ska behöva offra så mycket energi på att det också ska fungera. Tex smartphone var nog ett av det bästa jag skaffat mig, lätta larm att ställa och en del bra appar. har 3 alarm på morgonen innan jag ska till skolan, en för att vakna, en för att komma ihåg att äta och en då jag ska börja gå till bussen.

Ett annat knep jag använde innan telefonen och alarmens tid var när jag var på skolan, att alltid gå till nästa klassrum. Jag var / är fortfarande dålig på klockan och om det inte står digitalt så har jag svårt att veta vad som är vad, så jag skippade rasterna och väntade utanför klassrummet om jag nu inte var med kompisar som hade bättre koll än jag. Använder den strategin idag fortfarande, men har lättare med vanliga klockor än förr. ( Dom pratade om att klockan var för abstrakt i sig och att ASen spökade, värst var det om folk ska tio i . då stog jag där som en idiot och fattade noll )

När det gäller bussar så försöker jag skriva ner vad dom heter och nr, hatar verkligen bussar. Jag får en sådan panik om jag inte hittar dom pga att dom bytt plats eller så, för då är jag rädd att min lilla sifferblinda hjärna bytt ut nån siffra eller sett fel på tid. -ryser-

har ni några bra knep om att hantera sifferblindhet bra?

/ Sad

Jag bara undrar varför du använder den tyska stavningen, på svenska stavas det dyskalkyli...

Jag kan inte heller annat än digitalklocka.