Hejsan alla! Jag är ny här, och har försökt få en utredning i ett flertal veckor. Jag har stora misstankar om att jag skulle ha just aspergers, men har inte haft någon att prata med.

Jag har försökt skriva ner alla mina "symptom", och det blev en del:

Kraftigt nedsatt förmåga när det gäller att ta kontakt med andra och behålla kontakten.

Ovilja att delta i sociala sammanhang, oftast pga att jag helt enkelt inte vill/orkar.

Spenderar all (och jag menar all) min tid på mitt rum, ensam framför datorn.

Stora svårigheter att tolka hur andra personer mår, kan aldrig se om någon är försjunken i tankar eller nedstämd, och finner mig ofta i den situationen att jag förolämpat någon oavsiktligt, eller missat något som de flesta andra fattade.

Väldigt dålig på att hålla en allmän konversation igång, är mer fokuserad på att svara på vad den andre säger än att själv fråga.

Ogillar generellt sett att träffa nya människor, och kan vara mycket avståndstagande innan jag lär känna dem bättre.

Helt nöjd med att göra samma saker, klä sig likadant eller äta samma mat, om och om igen.

Ogillar, för att inte säga avskyr saker som stör min vanliga fritid d.v.s. saker som jag inte brukar göra, eller som kom väldigt snabbt och spontant.

Blir väldigt trött av att umgås med andra, och är generellt sett trött på att försöka passa in.

Trivs med att vara ensam under en längre tid utan någon kontakt med andra.

Väldigt oregelbunden sömnrytm, har ofta svårt att sova för att jag har för mycket som "flyger" runt i huvudet.

Funderar ständigt på olika saker, får aldrig något mentalt andrum, fokuserar tankarna till mycket stor del kring mina sociala problem.

Mycket känslig för höga ljud såsom bromsande tunnelbana eller gasande moped/motorcykel. Kan resultera i att jag bli illamående eller får en sorts migränattack. Det kan även vara simpel sak som att sitta i en bil med flera andra människor som pratar i baksätet. Ogillar dessutom för mycket ljus, och har oftast rullgardinerna nerdragna.

"Känslokall", kommer ofta på mig själv med att inte bry mig om hur någon annan känner, när jag nu tänker på det alls.

Fingrar mycket gärna på olika föremål t.ex. pennor, eller håller på med händerna. Biter även på naglarna sedan lång lång tid tillbaka.

Mycket intresserad av teknik, datorer och även musik.

Svårt att knyta skosnören, knäppa knappar och har en väldigt ful och ojämn handstil (kanske inte är så jätterelevant).

Följer gärna filosofin "Det gick ju bra att göra så här förra gången, varför pröva något annat?".

Pratar gärna om saker som jag är intresserad av.

Ingen som helst tidsbegränsning för hur mycket jag t.ex. kan sitta framför datorn.

Har väldigt stora problem med att prata om känslor och liknande ämnen, oavsett om det gäller mig själv eller andra sammanhang.

Mycket pragmatisk, ibland cynisk.

Gillar struktur och ordning, och även fast mitt rum oftast ser väldigt stökigt ut har jag en väldigt god koll på vart allting finns, en ordning i oordningen.

Har ända sedan jag började prata använt mig av väldigt formella eller gammalmodiga ord och uttryck.

Lite av en perfektionist, avskyr stavfel och ologik. Bara en sån sak som att ett cd-fodral står uppochner när alla andra är rättvända kan vara väldigt irriterande, ibland.

Inga större problem i klassrummet.

Inga språkliga problem eller andra avvikanden som märks tydligt.

IQ 127+ enligt mensas online-test.

160 av 200 "aspergers-poäng" på ett mycket omfattande 150-frågors onlinetest med kommentaren "Du har förmodligen Aspergers". (Långt ifrån samma sak som en diagnos, men kan vara bra som referens när man jämför mig med vad man uppfattar som en stereotypisk person med aspergers).

Inte rädd för en diagnos, utan att behöva fortsätta att känna mig utanför.

Ledsen om det blev lite mycket :<

Jag kontaktade BUP för över en månad sen, och fick prata med två av deras psykologer. Då fick jag en väldigt spontan respons, och det var att jag hade relativt god ögonkontakt, och det avfärdade enligt dem tanken på aspergers. Jag vet inte vilka svårigheter ni andra har, men jag uppfattar inte ögonkontakt som något universellt aspergers-problem. Hursomhelst så pekade de på social fobi, och jag blev mycket snabbt instoppad i en grupp för ungdomar med de problemen. Känner dock att det inte har så mycket med fobi att göra.

Anledningen till varför jag kom att tänka på Aspergers syndrom är att jag (som så många andra här) tycker att jag skiljer mig från alla andra i min omgivning. Måste hela tiden kämpa för att hålla upp någon sorts normalhet och utstå detta ständiga "socialande" med folk som jag helst av allt inte vill ha något att göra med. Jag har 1 bra kompis som jag känt sen tre år tillbaka, och det bästa med honom är att han tycks acceptera att jag är rätt asocial av mig. Trots det är det dock väldigt många andra, mina föräldrar inkluderat, som ofta missförstår mig eller mobbar mig (inte mina föräldrar då) genom att hela tiden slänga kommentarer och gliringar etc. etc. Är ett he***te rent ut sagt, och jag skulle verkligen uppskatta om man fick någon typ av förklaring eller tröst.

Om ni har läst så här långt applåderar jag. Och om ni i så fall tycker att det här känns relevant och då svarar är jag tusenfalt tacksam.

Tack för applåderna ;) ok jag läste inte varje rad ... inte av nonchalans utan för att jag snabbt ville ha reda på ditt problem

Det tycks vara att de två psykologer du pratat med har en enkel schablonföreställning om hurdan man ska vara om man har AS.

Tyvärr ser verkligheten inte så enkel ut.
Om du kan så skriv ut det du skrivit här och leta också upp lite på nätet om vad som ingår i AS och vad kriterierna för diagnos säger.
Dit hör INTE att man inte ska klara att ha ögonkontakt, det kan hur många som helst som har AS så det visslar om det.

Ta det sen med dig till dem och be att de tar sig en funderare.

Vill du så får du gärna berätta var nånstans du sökt hjälp så kan jag kanske tipsa dig på nåt sätt. Skicka ett pm om du inte vill skriva det här.

ja, det är väl bara att fortsätta med dina applåder då...

det där med ögonkontakt verkar vara ett knepigt ämne som många förståsigpåare lägger väldigt mycket vikt vid... för egen del ser jag inga problem med att hålla ögonkontakt, mer än att jag ofta glömmer bort att göra det...

med avseende på din lista verkar du vara rätt så lik iallafall mig (fast jag är bara självdiagnostiserad, tycker vårdapparaten är för krånglig och den skrämmer mig)

Gillar struktur och ordning, och även fast mitt rum oftast ser väldigt stökigt ut har jag en väldigt god koll på vart allting finns, en ordning i oordningen.

Ordning är till för idioter, genier behärskar även kaos! - ett ganska bra ordspråk har länge funderat på att fixa en banderoll med det och "varför ändra på ett vinnande koncept?" att sätta upp i lägenheten...

välkommen hit förresten... det glömde jag nästan att säga

Tack så mycket för svaren! Ska ta upp det igen när jag träffar BUP'arna nästa gång.

Förresten, är du säker på att det var psykologer du träffade?
Mycket ovanligt att man får det och absolut inte TVÅ på samma gång

Ta reda på vad de har för yrke, kan t ex ha varit kurator, sjuksköterska, skötare. Bara att fråga i deras rec vilka det var du träffade.

Locks skrev:Jag kontaktade BUP för över en månad sen, och fick prata med två av deras psykologer. Då fick jag en väldigt spontan respons, och det var att jag hade relativt god ögonkontakt, och det avfärdade enligt dem tanken på aspergers. Jag vet inte vilka svårigheter ni andra har, men jag uppfattar inte ögonkontakt som något universellt aspergers-problem. Hursomhelst så pekade de på social fobi, och jag blev mycket snabbt instoppad i en grupp för ungdomar med de problemen. Känner dock att det inte har så mycket med fobi att göra.

Som A säger: de vet inte vad de talar om. Och nu far jag med andrahandsuppgift, men eftersom jag inte ser att någon annan har skrivit det: Vad jag har fått intryck av framför allt härifrån, brukar BUP vara rejält efter på NPF, om de ens vet något alls. Bättre att anlita andra, om nu jag har fattat den saken rätt. (Vuxenhab? Neuropsyk? Eventuellt privatläkare med gott rykte i NPF-kretsar?)

Fast om inte det går så kanske man blir tvungen att fortbilda sina egna blivande diagnostiker, som A var inne på, om man bara kan göra det tillräckligt vänligt och diskret...

Med det fria vårdvalet kan man ju alltid söka ett annat BUP än det område man tillhör (eller?). Tyvärr finns det ju väldigt lite inside-info om vilka som kan vad, såvida man inte råkar känna någon i branschen. Eftersom det är BUP gissar jag att du är under 18? Hur ställer sig dina föräldrar till att få en ordentlig utredning (förlåt om du redan sagt det, jag läste TS igår och det var ganska mycket info på samma gång)?

Om du är i Stockholmsområdet känner jag till ett par ställen som är bra på utredningar, men ofta är det ju tyvärr privat man får gå (eftersom landstinget effektivt ignorerat de npf-specialister som haft åsikter om driften) och det är ju rätt dyrt.

Ett bra argument för att få dina föräldrar att gå med på utredning är ju att AS till skillnad från många andra diagnoser faller under LSS och ger rätt till särskilt stöd. Om de är bekymrade över hur det ska gå för dig kanske detta argument fungerar.

En liten varning bara: Din beskrivning av dig själv utesluter inte AS, det tycker jag är helt klart, men det finns många andra tillstånd som kan ge liknande symptom så var försiktig med självdiagnostiken och lita inte på någon såvida de inte kan NPF ordentligt och åtminstone har pratat med dig IRL. Aspie-quiz kan ifrågasättas på många sätt och används inte av professionella utredare.