Jag sitter i ett dilemma, har börjat studera nåt som intresserad mig en del.

problemet är när det blir social kommunikation med andra, jag tycket att jag blir bortdistraherad ofta på föreläsningarna samt lär mig inget av att diskutera med klasskamrater.

även efter skoldagen så börjar jag fundera på allt som andra sagt åt mig under verbal och kropps kommunikation, sen är det inte ovanligt att jag har tvångstankar som kan vara nästan en hel dag av allt som hände under dagen, värt att notera är att jag oftast har känt mig "brännd/mobbadpsykiskt/uteslutenurstoragruppen" av andra klasskamreter mellan åldern 6-18.

men det verkar ju mindre involverad jag blir i "social lek" desto mer kan jag sätta saker och ting i perspektiv.

Hade förra veckan en mindre mental sammanbrott, hade sakta men säkert börjat komma ihåg saker från barndomen, hade en rejäl gråtstund under natten, hade även stort depression samt livsångest självmords tankar.

"Det skulle nog känns väldigt skönt och uppfriskande att totalt slänga bort den sociala masken och vara osocial och lite bisarr."

dags för dig att ta ett sabbatsår verkar det som. sakta ner och gör saker som du njuter av.

det är poänglöst att tvinga sig själv in i sociala situationer som man bara får ont av. hitta bra människor som faktiskt förstår problematiken och inte ger upphov till den.

är det på högskola/universitet? i sådana fall är chansen stor att du inte behöver vara på föreläsningarna om du tror dig kunna tillgodose dig kunskapen på annat sätt. du säger inte vad du pluggar så det kanske inte är möjligt... men de flesta naturvetenskapliga utbildningarna klarar man sig igenom utan många obligatoriska moment, bortsett tentor och liknande.