Det här med barn och förhållanden som inte håller är ju en komplicerat problem. Det är inte bara män som kan bete sig illa, kvinnor kan vara lika jävliga.

Finns ju kvinnor som ser till att bli med barn men en kille som dom inte är intresserade att ha ett förhållande eller ha delad vårdnad med. Dom är ute efter att få ett barn och att tvinga mannen att betala underhåll.

Jag tycker inte att en man ska åka på underhåll efter ett ONS där kvinnan mer eller mindre frivilligt ser till att bli med barn utan mannens vetskap. Vill inte mannen där ha ett barn så borde valet ligga hos kvinnan, antingen abort eller att ta hand om barnet på egen hand utan underhåll från mannen.

Månna män får sin ekonomi raserad pga att ett barn dyker upp helt oväntat med en kvinna som det aldrig funnits nån avsikt att ha ett förhållande eller ett barn med.

Moggy
[img]http://hallonkyssar.blogg.se/images/kondom_1178520149.jpg[/img]

Jag kunde inte sagt det bättre själv, Ufo.
Helt ärligt, Moggy...

ufo skrev:Moggy
[img]http://hallonkyssar.blogg.se/images/kondom_1178520149.jpg[/img]

Sant.

tahlia skrev:

Alien skrev:Om du har svårt att förstå varför jag "gnäller" (som du kallar det), så kanske det säger mer om din inlevelseförmåga än om mig.

Även om man vill ha barn, kan ingen föreställa sig hur det är innan. Särskilt inte om man varken haft småsyskon el nånsin passat småbarn.

Jag har två barn själv, varav en hade kolik i 3 månader. Jag behöver ingen inlevelseförmåga, jag har liksom varit där själv.

Alien skrev:Jag trodde inte att jag skulle bli väckt av kolikskrik flera gånger varje natt. Jag trodde att en baby skulle kunna sitta nöjd i sin babysitter och titta på när jag jobbade i köket utan att kräva underhållning varje stund. Jag trodde att barnet när det blev äldre skulle kunna leka självt med sina leksaker och inte kräva jämt att jag lekte med. Jag visste inte hur svårt jag skulle finna det. Och moraliserande hjälper inte mot känslor.

Om man tror att en baby bara kommer att sitta i babysittern helt nöjd hela tiden så är man mer än lovligt blåögd. Hade du aldrig pratat med någon som har barn innan du skaffade egna? Eller var ingen villig att tala om för dig att man faktiskt måste anstränga sig?

Alien skrev:Om pappan skiter i sin unge för att han tröttnat på mamman, då tycker jag verkligen det finns anledning att fördöma honom. Han ska inte behöva umgås med barnet om han inte vill? Jag tycker det är hans förbannade skyldighet. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

Jag har aldrig sagt att det är beundransvärt. Men det finns många som är så pass "omogna" (i brist på ett bättre ord) att de inte kan tillbringa 2 minuter på samma plats utan att börja vråla och skrika åt varandra. Då anser jag att det är bättre för barnen att slippa se och höra detta var gång de skall till den ena eller den andra föräldern.

Alien skrev:Många ondgör sig över att barn får vara 9-10 timmar på daghem. Ja, om mamman är ensamstående har hon inget val. Men om föräldrarna är två är det lätt att fixa; båda arbetar t ex 75% men inte exakt samma tider.

Ja det låter ju enkelt. Det finns några brister i det resonemanget bara. Till att börja med har inte alla råd att gå ned på 75%. För det andra så tycks du tro att det finns massor av jobb att välja mellan så att man kan anpassa det till 75% och olika tider. Tyvärr ser inte verkligheten sådan ut. Man får ta det som finns.

Även om du tror att du upplevt samma som jag så har du inte det. Du är nämligen inte jag. Det som du tyckte var uthärdligt, kanske jag tyckte var outhärdligt.

Du behöver inte var så nedlåtande mot mig. Vad vet du om hur jag ansträngt mig? Du har väl också gjort saker du borde avstått från? Eller låtit bli att göra saker som du borde ha gjort (hur var det med tandläkarbesöken?). Klart jag förstod att det skulle bli jobbigt med barn, varför tror du jag tvekade i flera år? Men jag visste inte hur just mitt barn skulle bli och inte hur just jag skulle reagera. Och det gäller fler än mig. Tur det kanske, annars skulle det födas ännu färre barn här i landet.

Jag trodde aldrig att mitt barn skulle sitta nöjd i babysittern hela tiden, men nån gång. Varför annars tillverka babysitters, om man ändå måste bära barnet el leka med det hela tiden?

Kan man inte samarbeta om barnen fast man gått skilda vägar, borde man nog aldrig ha skaffat barn. Men det styrker min teori, folk känner inte sig själva och har ingen aning om hur de kommer att bli som föräldrar. Just det vet jag att jag aldrig skulle gjort iaf, om vi skilts. Just för att jag kan skilja på mina känslor och vad som är bäst för barnet. Och det är bättre för barnet att ha tillgång till bägge föräldrarna. Jag ansåg också att det var bättre för mitt barn att bli uppfostrad på daghem än enbart av mig. Hon skulle ju inte leva med mig hela livet, bättre att bli anpassad till omvärlden än till mig som var ganska speciell.

I många fall skulle föräldrarna kunna arbeta deltid bägge två. Men de överväger aldrig det alternativet, eftersom det är enklast att följa det gamla könsrollsmönstret "mannen tjänar mera, alltså ska kvinna stanna hemma/ta ut VAB". Bo Rothstein har nog rätt: Det blir ingen jämställdhet för att kvinnor väljer äldre män. Och eftersom de männen därför kommit längre i yrkeslivet, så har de högre lön; alltså blir det kvinnan som halkar efter.

Panika skrev:Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.

Det här är ingen universell sanning. Kompisen snackar om sin mamma och sin biologiska mamma. Ingen tvekan om vem som är den "riktiga". Jag vet inga siffror men jag tvivlar mycket starkt på att han är ensam. Antagligen har de allra flesta adopterade en nyfikenhet på sina biologiska päron men det är ju en lite annan sak.

Alien skrev: Du har väl också gjort saker du borde avstått från? Eller låtit bli att göra saker som du borde ha gjort (hur var det med tandläkarbesöken?).

Jag har en diagnostiserad och regelrätt fobi för tandläkaren och allt runt omkring. Tror inte det är jämförbart i den här situationen.

Alien skrev:I många fall skulle föräldrarna kunna arbeta deltid bägge två. Men de överväger aldrig det alternativet, eftersom det är enklast att följa det gamla könsrollsmönstret "mannen tjänar mera, alltså ska kvinna stanna hemma/ta ut VAB". Bo Rothstein har nog rätt: Det blir ingen jämställdhet för att kvinnor väljer äldre män. Och eftersom de männen därför kommit längre i yrkeslivet, så har de högre lön; alltså blir det kvinnan som halkar efter.

Det handlar inte om gamla könsrollsmönster. Det handlar om det faktum att när man har barn (vilket du torde veta) så behöver man alla pengar man kan skrapa ihop. Det är därför man resonerar att mannen tjänar mer, så kvinnan stannar hemma.

Om det handlade om en överklassfamilj, där man har en stor sparfond och drar in pengar på investerat kapital, och kvinnan ändå är den som stannar hemma, DÅ kan man börja argumentera om gamla könsrollsmönster.
Men så länge människor är vanliga arbetare, så är det tyvärr så att mannen tjänar bättre, så familjen tjänar på att mamman är hemma. I dagens samhälle måste man vara ekonomisk.

Sedan undrar jag vad du tycker man skall göra åt att kvinnor väljer äldre män. Det är väl inte så konstigt, med tanke på att kvinnor/tjejer oftast mognar mycket tidigare och oftast tänker på familj och giftemål när killar i deras egen ålder vill gå ut på krogen och ragga upp Carolina Gylling-kopior.

Pja, det förekommer ju faktiskt även att kvinnor och män råkar mötas i sådana konstellationer att det inte är mannen som tjänar mer av de tu. Visst, det är verkligen inte det vanligaste, och kanske inte särskilt vanligt alls än så länge. Men jag behöver bara se till mig själv och min egen inkomstnivå - rent statistiskt måste det vara ganska stor sannolikhet att jag inte kommer att vara den som tjänar mest i min framtida familj.

Jonte skrev:

Panika skrev:Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.

Det här är ingen universell sanning. Kompisen snackar om sin mamma och sin biologiska mamma. Ingen tvekan om vem som är den "riktiga". Jag vet inga siffror men jag tvivlar mycket starkt på att han är ensam. Antagligen har de allra flesta adopterade en nyfikenhet på sina biologiska päron men det är ju en lite annan sak.

Pratar inte ni två åt samma håll där??? vad är meningsskiljaktigheten?

Jag tycker det verkar som Panika hävdar att det är de biologiska föräldrarna som är de "riktiga"

Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska

Det tror jag inte på men jag har kanske missförstått.

Jonte skrev:Jag tycker det verkar som Panika hävdar att det är de biologiska föräldrarna som är de "riktiga"

Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska

Det tror jag inte på men jag har kanske missförstått.

ok då hänger jag med.

Många av de som växt upp utan sina biologiska föräldrar kallar de som uppfostrat dem för mamma/pappa.(adpotivbarn/fosterbarn) men jag vet att de riktiga(biologiska) föräldrarna ligger och maler i huvudet på dem.
Vad är ens genarv?

Men självklart så kan man som adoptiv/bonusförälder bygga upp starka band till barnet, tillit. Det är inget fel med att vara en bonus.

tahlia skrev:

Alien skrev: Du har väl också gjort saker du borde avstått från? Eller låtit bli att göra saker som du borde ha gjort (hur var det med tandläkarbesöken?).

Jag har en diagnostiserad och regelrätt fobi för tandläkaren och allt runt omkring. Tror inte det är jämförbart i den här situationen.

Alien skrev:I många fall skulle föräldrarna kunna arbeta deltid bägge två. Men de överväger aldrig det alternativet, eftersom det är enklast att följa det gamla könsrollsmönstret "mannen tjänar mera, alltså ska kvinna stanna hemma/ta ut VAB". Bo Rothstein har nog rätt: Det blir ingen jämställdhet för att kvinnor väljer äldre män. Och eftersom de männen därför kommit längre i yrkeslivet, så har de högre lön; alltså blir det kvinnan som halkar efter.

Det handlar inte om gamla könsrollsmönster. Det handlar om det faktum att när man har barn (vilket du torde veta) så behöver man alla pengar man kan skrapa ihop. Det är därför man resonerar att mannen tjänar mer, så kvinnan stannar hemma.

Om det handlade om en överklassfamilj, där man har en stor sparfond och drar in pengar på investerat kapital, och kvinnan ändå är den som stannar hemma, DÅ kan man börja argumentera om gamla könsrollsmönster.
Men så länge människor är vanliga arbetare, så är det tyvärr så att mannen tjänar bättre, så familjen tjänar på att mamman är hemma. I dagens samhälle måste man vara ekonomisk.

Sedan undrar jag vad du tycker man skall göra åt att kvinnor väljer äldre män. Det är väl inte så konstigt, med tanke på att kvinnor/tjejer oftast mognar mycket tidigare och oftast tänker på familj och giftemål när killar i deras egen ålder vill gå ut på krogen och ragga upp Carolina Gylling-kopior.

Jag är jätterädd för tandläkaren men tvingar mig ändå dit. Men till skillnad från dig har jag inte utgått från att jag därför vet precis hur du haft det.

Du kanske missade vad jag skrev tidigare: även i familjer där kvinnan har högre lön så är det ändå hon som stannar hemma.

Familjer borde tänka lite mer långsiktigt. Just nu är det ekonomiskt mest fördelaktigt att mamma är mest hemma. Men på lång sikt är det bättre om de delar på ledigheten och VAB, för att då kan hon få högre lön. De vet ju inte om mannen kommer att bli sjuk el dö en dag, då är det kvinnan som måste försörja familjen ensam.

Jag tycker faktiskt att man ska skrapa ihop ett kapital innan man skaffar barn. Och eftersom de flesta väntar tills de är minst 28 år innan de gör det, så har de möjlighet. Pengar tycks då inte saknas, folk dricker och festar och reser på långresor och köper det dyraste och senaste. Det går att leva billigt, köpa begagnade kläder/leksaker och barnvagn. Blöjorna kostar mycket, men på min tid hade vi blöjsnibbar och T-blöjor (förutom tygblöjor för de riktigt ekologiska), nu finns bara de riktigt bekväma och dyra allt-i-ett-blöjorna.

Nej, det går väl inte att göra något åt att tjejer bildar familj med äldre killar. Men de borde fundera på vad deras val betyder och tänka lite längre än bara ett år framåt.

Moggy skrev:Det här med barn och förhållanden som inte håller är ju en komplicerat problem. Det är inte bara män wsom kan bete sig illa, kvinnor kan vara lika jävliga.

Finns ju kvinnor som ser till att bli med barn men en kille som dom inte är intresserade att ha ett förhållande med eller ha delad vårdnad. Dom är ute efter att få ett barn och att tvinga mannen att betala underhåll.

Jag tycker inte att en man ska åka på underhåll efter ett ONS där kvinnan mer eller mindre frivilligt ser till att bli med barn utan mannens vetskap. Vill inte mannen där ha ett barn så borde valet ligga hos kvinnan, antingen abort eller att ta hand om barnet på egen hand utan underhåll från mannen.

Månna män får sin ekonomi raserad pga att ett barn dyker upp helt oväntad med en kvinna som det aldrig funnits nån avsikt att ha ett förhållande med eller ett barn.

Men ska verkligen barnet straffas för att mamman fött det mot faderns vilja? Underhållet är ju till barnet, inte till mamman.

Och som sagt, varför använder inte mannen kondom vid ONS?

Alien skrev:Och som sagt, varför använder inte mannen kondom vid ONS?

Därför att dagens ungdom tycker det är något tufft och romantiskt med div sexuellt överförbara sjukdommar såsom klamydia HIV gonnore etc....

Eller så är dom naiva och tror att alla som har dessa går omkring med plakat som tydligt redogör vilka exotiska frukter de bär på i grenen.

Alien skrev:Jag är jätterädd för tandläkaren men tvingar mig ändå dit. Men till skillnad från dig har jag inte utgått från att jag därför vet precis hur du haft det.

DET är ju bra, med tanke på att du inte kan ha en susning. Har man en regelrätt fobi för tandläkaren och allt runtom (som mig) så KAN man inte tvinga sig dit. Inte ens lugnande hjälper.

Alien skrev:Du kanske missade vad jag skrev tidigare: även i familjer där kvinnan har högre lön så är det ändå hon som stannar hemma.

Hon kanske VILL stanna hemma. Bara för att du inte vill ha hela föräldrarledigheten med dina barn, utan hellre delar upp den, så betyder det inte att alla andra kvinnor vill ha det så.

Alien skrev:Jag tycker faktiskt att man ska skrapa ihop ett kapital innan man skaffar barn. Och eftersom de flesta väntar tills de är minst 28 år innan de gör det, så har de möjlighet. Pengar tycks då inte saknas, folk dricker och festar och reser på långresor och köper det dyraste och senaste. Det går att leva billigt, köpa begagnade kläder/leksaker och barnvagn. Blöjorna kostar mycket, men på min tid hade vi blöjsnibbar och T-blöjor (förutom tygblöjor för de riktigt ekologiska), nu finns bara de riktigt bekväma och dyra allt-i-ett-blöjorna.

Det där är lite översitterifasoner. Om man skulle skrapa ihop ett kapital innan man skaffar barn, så skulle många aldrig ha chansen att få några barn, trots att de säkerligen har råd att ha dem. Varför? För att det inte är den lättaste saken i världen att skrapa ihop ett kapital. Det kan ta åratal, och när man sedan står där och inte kan bli med barn (det blir faktiskt svårare och svårare ju äldre du blir) vad skall man då med pengarna till?

Alien skrev:Nej, det går väl inte att göra något åt att tjejer bildar familj med äldre killar. Men de borde fundera på vad deras val betyder och tänka lite längre än bara ett år framåt.

Ahaaa. Så de skall alltså stå ut med den där barnsliga omogna killen i väntan på att han skall mogna. DET lär ju funka jättebra och vara ett mycket hälsosamt förhållande att grunda barn på.

tahlia skrev:

Alien skrev:Du kanske missade vad jag skrev tidigare: även i familjer där kvinnan har högre lön så är det ändå hon som stannar hemma.

Hon kanske VILL stanna hemma. Bara för att du inte vill ha hela föräldrarledigheten med dina barn, utan hellre delar upp den, så betyder det inte att alla andra kvinnor vill ha det så.

Alien skrev:Jag tycker faktiskt att man ska skrapa ihop ett kapital innan man skaffar barn. Och eftersom de flesta väntar tills de är minst 28 år innan de gör det, så har de möjlighet. Pengar tycks då inte saknas, folk dricker och festar och reser på långresor och köper det dyraste och senaste. Det går att leva billigt, köpa begagnade kläder/leksaker och barnvagn. Blöjorna kostar mycket, men på min tid hade vi blöjsnibbar och T-blöjor (förutom tygblöjor för de riktigt ekologiska), nu finns bara de riktigt bekväma och dyra allt-i-ett-blöjorna.

Det där är lite översitterifasoner. Om man skulle skrapa ihop ett kapital innan man skaffar barn, så skulle många aldrig ha chansen att få några barn, trots att de säkerligen har råd att ha dem. Varför? För att det inte är den lättaste saken i världen att skrapa ihop ett kapital. Det kan ta åratal, och när man sedan står där och inte kan bli med barn (det blir faktiskt svårare och svårare ju äldre du blir) vad skall man då med pengarna till?

Alien skrev:Nej, det går väl inte att göra något åt att tjejer bildar familj med äldre killar. Men de borde fundera på vad deras val betyder och tänka lite längre än bara ett år framåt.

Ahaaa. Så de skall alltså stå ut med den där barnsliga omogna killen i väntan på att han skall mogna. DET lär ju funka jättebra och vara ett mycket hälsosamt förhållande att grunda barn på.

Och varför vill alltid kvinnorna stanna hemma? Det är det intressanta. Och jag anser fortfarande att det är för att de följer minsta motståndets lag. "Det privata är politiskt."

Det är inget översitteri att påpeka att folk (de som haft jobb alltså) gott kunde ha sparat under "de fria åren" utan barn. Om de inte får barn, så kanske de vill adoptera, och det kostar också pengar. Vill man genomgå fler fertilitetsbehandlingar än landstinget tillåter (el slippa stå i kö), så kostar det också pengar. Massor av pengar försvinner utan att man riktigt vet vart, om man så bara sparat 100 kr/mån, blir det iaf 6000 kr på fem år. Och folk får högre lön också, ska man slösa bort allt oavsett hur mycket pengar man har?

Roar du dig med att avsiktligt missförstå mig? Klart att kvinnorna inte ska välja män efter ålder. Däremot ska de tänka sig för vilka beslut de fattar om barn och ledigheter, eftersom det kommer att påverka hela deras framtid.

Panika skrev:Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.

Synnerligen tramsigt inlägg.. För ett barn som blir adopterad vid bara några månaders ålder så är det ingen tvekan om vem mamma å pappa är. Är man den som varit närmast och viktigast för barnets välbefinnande under hela uppväxten så är man en "riktig" förälder.. Punkt!

Alien skrev: Bo Rothstein har nog rätt: Det blir ingen jämställdhet för att kvinnor väljer äldre män. Och eftersom de männen därför kommit längre i yrkeslivet, så har de högre lön; alltså blir det kvinnan som halkar efter.

Kvinnor som väljer äldre män med bra inkomst så att han ska ha råd att köpa drömhuset åt henne kan ju direkt lägga ner allt jämlikhetssnack och lägga ner gnället om vem som ska vara hemma med barn eller inte..

Alien skrev:Men ska verkligen barnet straffas för att mamman fött det mot faderns vilja? Underhållet är ju till barnet, inte till mamman.

Det får man ju fråga kvinnan som väljer att föda barnet trots avsaknad av en man som vill ha barn.

Dessutom finns det ju barnbidrag...

Thunderchild skrev:

Alien skrev: Bo Rothstein har nog rätt: Det blir ingen jämställdhet för att kvinnor väljer äldre män. Och eftersom de männen därför kommit längre i yrkeslivet, så har de högre lön; alltså blir det kvinnan som halkar efter.

Kvinnor som väljer äldre män med bra inkomst så att han ska ha råd att köpa drömhuset åt henne kan ju direkt lägga ner allt jämlikhetssnack och lägga ner gnället om vem som ska vara hemma med barn eller inte..

Huruvida ett förhållande mellan människor med stor åldersskillnad blir jämlikt eller inte har mer att göra med i vilken fas de är i sitt liv och vad de har för tidigare erfarenheter än deras direkta fysiska ålder. Bara för att en man är äldre än du måste han inte ha bättre ekonomi. Det kan finnas andra anledningar till att en kvinna söker sig till en äldre man.

Kan inte se att man förverkar sin rätt att förvänta sig ett jämställt eller jämlikt förhållande för att ens partner är äldre eller rikare än en själv. Den personen har väl förhoppningsvis också gått in i det hela med öppna ögon,

Thunderchild skrev:

Panika skrev:Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.

Synnerligen tramsigt inlägg.. För ett barn som blir adopterad vid bara några månaders ålder så är det ingen tvekan om vem mamma å pappa är. Är man den som varit närmast och viktigast för barnets välbefinnande under hela uppväxten så är man en "riktig" förälder.. Punkt!

Så har jag inte uppfattat det som av kompisar som är adopterade...De ser sina adoptivföräldrar som adoptivföräldrar och kallar dem mamma och pappa, men de nämner även sina biologiska som de "riktiga" föräldrarna.
Men dom kanske också är tramsiga i dina ögon, Thunderchild...

Panika skrev:

Thunderchild skrev:

Panika skrev:Även adoptivbarn, som kanske aldrig ens träffat sina biologiska föräldrar, hävdar att "mina adoptivföräldrar är som min riktiga mappa och pappa."
Alltså - de känner lika starkt att de har biologiska föräldrar OCH adoptivföräldrar.
Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...
Som vuxen är det ens personliga ansvar att agera därefter.

Synnerligen tramsigt inlägg.. För ett barn som blir adopterad vid bara några månaders ålder så är det ingen tvekan om vem mamma å pappa är. Är man den som varit närmast och viktigast för barnets välbefinnande under hela uppväxten så är man en "riktig" förälder.. Punkt!

Så har jag inte uppfattat det som av kompisar som är adopterade...De ser sina adoptivföräldrar som adoptivföräldrar och kallar dem mamma och pappa, men de nämner även sina biologiska som de "riktiga" föräldrarna.
Men dom kanske också är tramsiga i dina ögon, Thunderchild...

Dom är "riktiga" i den mening att dom är biologiska och inget annat..

Självklart anser jag inte dina vänner som tramsiga för att du missförstått kontentan av vad dom sagt till dig..

Precis så menade jag också: Dom är "riktiga" i den mening att dom är biologiska och inget annat..
Och det tyckte du var tramsigt...
Det är nog så att det är du som missförstått mitt inlägg, Th....och inte tvärtom.
Men du är inte tramsig för det - inte i mina ögon iallafall.

Roligt att vi är överrens för en gångs skull Panika.. Hoppas du förstår att det du skrev är lätt att tolka som en helt motsatt uppfattning..

Panika skrev:Det går aldrig att bortse fråm faktum att det bara finns en mamma och en pappa - och de är de biologiska - sen om de finns närvarande i barnets uppväxt eller inte, är ovesäntligt - ingen kan någonsin ta deras plats...