Jag har en son på 18½ år som,vad jag vet,inte har AS.
jag har legat på sjukhus i 2 dygn pga operation. Min son skulle vara ensam tillsammans med en kompis och ta hand om våran lilla hund.

När jag kommer hem är han "förändrad".Det visade sig att han fått tag på citodon och tagit dessa,som han själva sa,för att dämpa oron över att jag blev opererad.
När jag sedan fick prata med honom ensam så kröp det fram att han var "ledsen",hade ingen "livslust",hade tänkt på självmord.
Jag talade om för honom att vi kanske skulle träffa en läkare för bedömning av hans sinnestillstånd.
Men han ville inte gå utan ville klara sig själva.jag menade att han kanske var deprimerad vilket inte är ovanligt att man kan bli.

Nu är frågan Hur skall jag hjälpa honom förutom att jag stöttar och lyssnar på honom? kan det vara så att han kanske också har AS?
Han är ingen kille som festar,är inte intresserad av tjejer,spelar nästan bara dataspel.Han har en bästa kompis men har många "vanliga" polare.
Han har diabetes sedan 8 år tillbaka,har svårt att visa känslor är rak och ärlig.
Han är artig och social när detta behövs men gillar inte för mycket stoj och stim.
Är väldigt intelligent på det han är intresserad av och gör bara saker som han "måste göra" tex skolarbeten m.m. under stor protest.

Jag har diagnosen AS,min mamma hade troligen AS. Kan han också ha AS?
Har ni några råd och tips för hur jag skall göra för att hjälpa honom?
Jag vill inte vara en "överbeskyddande mamma".

Hans pappa är väldigt "opedagogisk" i allt som har med sin son att göra,är väldigt "enkelriktad".

Jag tror inte någon här kan avgöra om han har AS bara på din korta beskrivning. Om du har det så är det mycket möjligt att han också har det, men det kan ju bara en NPF-utredning ge besked om.

Att man blir orolig för sin mamma när man bara är 8 är nog inget konstigt alls, och knappast något att ta barnet till doktorn för. Det vore nog mer alarmerande om han inte brydde sig ö h t.

Inte heller är det konstigt att man som pojke har svårt att visa känslor. Vilka föräldrar har inte svårt att nå fram till sina barn och få veta vad dessa tänker och känner?

Om man gillar att festa eller ej kan variera mellan personlighetstyp och ålder. Man kan vara stillsam, introvert eller mer cerebralt lagd utan att ha AS (även om dessa drag verkar vara lite vanligare bland aspergare).

Man kan även vara lite extra känslig utan att det är något fel, en femtedel av befolkningen lär vara det (även om detta också tycks lite vanligare ihop med NPF).

Om han verkligen har AS så lär det visa sig så småningom. Så länge han inte har några större sociala, mentala, motoriska eller sensoriska problem så tror jag inte han är betjänt av att bli utredd och särbehandlad, tvärtom.

Tips är att du låter honom vara som han är och försöker att inte överbeskydda.

Sätt lås på medicinskåpet.

Inger: jag tror du tar fel på tio år där. Han verkar vara 18.

Citodon är ganska beroendeframkallande eftersom det innehåller kodein, som ju i princip är morfin. Har själv tagit det mot migrän, men försöker låta bli eftersom jag blir helt ångestfri när jag tar dem. Det är så skönt att det känns lätt att åka dit. Om han tar dem för ångest tycker jag det låter illa. AS däremot, det är ju omöjligt att säga sådär, många har ju personlighetsdrag som påminner om symptom.

Oj där missade jag visst en siffra! I så fall kommer saken i ett helt annat läge.

Jag var själv väldigt lättstressad som tonåring och hade nog vid några tillfällen varit betjänt av att ha haft tillgång till antingen lugnande medicin eller något annat sätt att lugna nerverna vid kritiska tillfällen. Det bör man kunna få hjälp med utan NPF-diagnos.

Håller med om rekommendationen att sätta lås på medicinskåpet så att han inte tar annan medicin istället.

Inger skrev:Oj där missade jag visst en siffra! I så fall kommer saken i ett helt annat läge.

Jag var själv väldigt lättstressad som tonåring och hade nog vid några tillfällen varit betjänt av att ha haft tillgång till antingen lugnande medicin eller något annat sätt att lugna nerverna vid kritiska tillfällen. Det bör man kunna få hjälp med utan NPF-diagnos.

Håller med om rekommendationen att sätta lås på medicinskåpet så att han inte tar annan medicin istället.

Jag har inte citodon själva utan han har fått det på annat håll Jag har gömt mina mediciner allt från värktabletter till vitaminer.
Har alltid varit mån om att han inte skall äta medicin i onödan och det är knappt han får en alvedon av mig och han vill själva inte ha mediciner i onödan. Men tydligen tyckte han att citodon var "bra"....
Men han har gått med på att träffa en läkare idag.

Han tror själva att han lider av någon psykisk störning,hans egna ord,såsom ADHD,ADD och liknande områden.

Ja, om han själv tror det så kan det nog vara bra att kolla upp. Lycka till!