Har i uppgift att "översätta" ord från fonetisk skrift till vanlig och har klarat alla utom två.

Kan någon vänlig engelskexpert hjälpa mig? Har ingen aning om vad det kan tänkas vara för ord.


Orden i fråga:

/'fɒrɪd/

/'sɪzm/

Banzai skrev:Orden i fråga:

/'fɒrɪd/

fond

HGJ skrev:

Banzai skrev:Orden i fråga:

/'fɒrɪd/

fond

Nej. Det står /'f ɒ r ɪ d/

Mitt fel, tänkte inte på att det ser ut som ett "n", ber om ursäkt, men tack ändå.

Banzai skrev:/'sɪzm/

schism

Banzai skrev:

HGJ skrev:

Banzai skrev:Orden i fråga:

/'fɒrɪd/

fond

Nej. Det står /'f ɒ r ɪ d/

forehead

HGJ skrev:

Banzai skrev:/'sɪzm/

schism

Tack! Var inne på detta, men hittade det inte då jag inte visste hur det stavades.

HGJ skrev:

Banzai skrev:

HGJ skrev:

Banzai skrev:Orden i fråga:

/'fɒrɪd/

fond

Nej. Det står /'f ɒ r ɪ d/

forehead

Jamen titta, det är det ju! Gud så dum jag är! Har varit inne och tittat på detta ord flera gånger och lyckats missa detta alternativ enbart för det stod i en annan färg. Nu ska jag sitta och känna mig korkad i någon timme eller så.

Tack så jättemycket för hjälpen.

Alltså, nu blir jag lite nyfiken.
Där jag är nästan uppväxt (södra England) uttalas forhead "fåhädd" med r-et förvandlad till en glottis.

Fårid låter NyaZeländskt.

Fast det är väl egentligen bara tyckande, inte vetenskapligt tänkande...

Håller med.

Flia skrev:Alltså, nu blir jag lite nyfiken.
Där jag är nästan uppväxt (södra England) uttalas forhead "fåhädd" med r-et förvandlad till en glottis.

Fårid låter NyaZeländskt.

Fast det är väl egentligen bara tyckande, inte vetenskapligt tänkande...

I min Longman så står detta uttal först:

/'fɔ:hed/ , vet inte om detta betyder att det är vanligast med detta uttal. Övrigt står:

/'fɒrɪd/ med alternativen -əd, -ed.
/'fɔ:rhed/
/'foʊr-/, -ed; /'fɔ:rəd/, /'fɑ:r-/

Det tycks helt enkelt vara ett mindre vanligt uttal av "forehead".

Jag lärde mig /'fɒrɪd/ eller /'fɒrəd/ i skolan. Men engelskan har ju massor med varieteter även i högspråket (och där har jag sedan dess hört de flesta av de andra uttalen också), så det finns inte ett uttal som är _rätt_. (Som så ofta i så många sammanhang...)

Jag är mera nyfiken på om någon möjligen kan ge en översikt över hur formerna fördelar sig dia- och sociolektalt.

Blir helt lycklig av den här tråden. Ville bara säga det.

Zombie skrev:Jag lärde mig /'fɒrɪd/ eller /'fɒrəd/ i skolan. Men engelskan har ju massor med varieteter även i högspråket (och där har jag sedan dess hört de flesta av de andra uttalen också), så det finns inte ett uttal som är _rätt_. (Som så ofta i så många sammanhang...)

Jag är mera nyfiken på om någon möjligen kan ge en översikt över hur formerna fördelar sig dia- och sociolektalt.

Jag har rätt mycket tyckande och "en känsla av" i det fallet, men inga fakta att hänvisa till.
I Nya Zeeland (mycket mer än i Australien) är det grövre diftonger och "e" och "ea" uttalas ofta som "i".

Sociolektalt tycker jag att det är som i alla språk, nämligen klassrelaterat.
När man ser på TV-program som handlar om de klassiska kolgruveområdena i norr kan man höra att de sväljer väldigt många konsonanter. Letter blir le'ö t.ex.
Intressant tycker jag är att man ofta inte tonar "th" vilket gör att det låter som F istället.

Jag växte upp i en väldigt judiskt pseudo-överklassmiljö i södra England, och vi skämtade mycket om underklassens konstiga språk.
Hela livet har jag analyserat varför en bestämd engelsk person pratar som den gör.

Banzai skrev:I min Longman så står detta uttal först:

/'fɔ:hed/ , vet inte om detta betyder att det är vanligast med detta uttal. Övrigt står:

/'fɒrɪd/ med alternativen -əd, -ed.
/'fɔ:rhed/
/'foʊr-/, -ed; /'fɔ:rəd/, /'fɑ:r-/

Det tycks helt enkelt vara ett mindre vanligt uttal av "forehead".

Då jag när jag såg tråden kollade vad det stod i den utgåva jag har till mitt förfogande, upptäcker jag att ordningsföljden skiljer sig från vad det står i ditt exemplar.

I mitt exemplar från 1991 - alltså av Wells, J.C., Longman Pronunciation Dictionary - så står det där för brittisk engelska:
/'fɒr ɪd/ först, med alternativen -əd, -ed; /'fɔ: hed/.

Tyder på en glidning över tid eller en reviderad bedömning av RP.

(Jag kunde inte motstå frestelsen att på detta sätt bidra till "nörderiet". Utan att alls vara någon hejare på engelska.)

TK skrev:

Banzai skrev:I min Longman så står detta uttal först:

/'fɔ:hed/ , vet inte om detta betyder att det är vanligast med detta uttal. Övrigt står:

/'fɒrɪd/ med alternativen -əd, -ed.
/'fɔ:rhed/
/'foʊr-/, -ed; /'fɔ:rəd/, /'fɑ:r-/

Det tycks helt enkelt vara ett mindre vanligt uttal av "forehead".

Då jag när jag såg tråden kollade vad det stod i den utgåva jag har till mitt förfogande, upptäcker jag att ordningsföljden skiljer sig från vad det står i ditt exemplar.

I mitt exemplar från 1991 - alltså av Wells, J.C., Longman Pronunciation Dictionary - så står det där för brittisk engelska:
/'fɒr ɪd/ först, med alternativen -əd, -ed; /'fɔ: hed/.

Tyder på en glidning över tid eller en reviderad bedömning av RP.

(Jag kunde inte motstå frestelsen att på detta sätt bidra till "nörderiet". Utan att alls vara någon hejare på engelska.)

Är inte heller en hejare på engelska (skulle inte behövt hjälp då) men det är kul och det finns väl en viss risk för framtida nörderi. Började läsa engelska på uni för en vecka sedan så jag är väldigt "ny" när det gäller fonetik och dylikt.

Min Longman är från 2000, så den är inte heller särskilt ny. Undrar vad som står i en från 2010 tro?

Att svälja t i letter är ett s k glottal stop, vanligt i Cockneydialekter. Förekommer även i amerikanska sociolekter, bl a Black English Vernacular.Jag gillar varianten med slit fricative, som finns på Södra Irland och vissa Londondialekter, där tt i letter påminner om ts...

alfapetsmamma skrev:Blir helt lycklig av den här tråden. Ville bara säga det.

+1