Haiya! Shade's the name, har just hittat hit med en del funderingar.

Fick diagnosen "Asperger med Autisktiska drag" när jag var 5-6 år, och har levt med det i de senaste 10 åren. (15 nu) Jag stack ju ut från mängden, om man säger så, så jag har ju haft en ganska tuff barndom med mobbing och slagsmål. Har just kommit ur en tuff depressiv emo-period och har beslutat att börja träna upp den sociala förmågan igen.

Men nog om mig, min bakgrund är ändå hur tråkig som helst.

Funderar på att ta upp det där med vänner igen, var ett tag sen jag hade en. Fast jag hajjar inte riktigt hur man ska gå tillväga, vad tycker en "normal" person är normalt eller skumt? Ska man bara ge sig in i gruppen eller vänta tills man hamnar med nån i nått grupparbete i skolan eller vad? Kan va kul snubbe när jag väl har nån o prata med, men det är just och få nån o prata med som jag har svårt för.
Skriver och tecknar och har en sån sjuk internet-humor som knappt 2% av världens befolkning förstår sig på (Typ Youtube poops o lolcats o sånt), så jag har svårt och hitta folk med samma intressen som jag. Ska jag anpassa mig till de omkring mig eller går det att få vänner man inte delar intressen med på nått sätt?

Fick sen en flickvän i somras. (Fråga mig inte hur jag gjorde), fast hon är ju så blyg av sig och hänger bara med sina kompisar för o få stöd. Försöker prata med henne men när hon inte säger nått eller bara svarar "ja" eller "nej" fryser min hjärna liksom bara och jag vet inte hur jag ska fortsätta.
Sen verkar hennes kompisar vilja ha med mig också nu när vi väl är tillsammans. Problemet är då att de är en 7-8 st., och jag klarar liksom inte av större grupper. Går bra om jag pratar med typ 3-4 pers men fler så sitter jag bara där som ett isblock och begriper inte vad jag ska säga eller när jag ska bryta in.

Fattar att sajten kanske inte är menad som en how-to manual, men har nån några tips åtminstone? Hur skulle ni göra om ni vore mig?

Jag skulle säga så här: Sänk kraven på dig själv. Det har jag sent omsider börjat göra. Om du blir tyst i större sällskap så är väl inte det hela världen. Accepterar personerna i fråga dig som du är, så är de något att satsa på, annars inte.

när det är så många spelar det ingen roll om du mest är tyst. det är det ingen som kommer märka. dessutom delas ofta(st) så stora grupper upp sig i mindre som är lättare att handskas med. koncentrera dig på att hänga med i vad som sägs mellan de som är närmast dig. det räcker mer än väl.

om din tjej är tyst och blyg så är ju vännerna åtminstone vana med personer som inte pratar så mycket!