Första mötet angående AS
33 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Första mötet angående AS
Träffade idag en ST-läkare (inte TS som jag inbillade mig ett tag) angående min/mina inbillade AS/AS-drag. Samtalet utgick från mitt, tydligen väldigt långa, personliga brev jag skrivit och det gick väl inget vidare. Precis som jag befarat så hade jag tagit upp saker jag fått för mig var avvikande, men som var helt normala.
Läkaren bad mig förtydliga vissa påståenden vilket jag försökte göra, men jag kom inte på hur jag skulle ha sagt det förrän jag kommit hem och funderat igenom saken.
Jag kände att jag inte fick fram det jag menade, vare sig med samtalet eller brevet. Jag tänker i regel 20 meningar men får endast fram en, fel sådan dessutom.
Läkaren bad mig fundera om det inte var så att denne ändå kanske uppfattat vad jag menade, genom att läsa mellan raderna. Jag håller fullkomligt med NN om detta, så är nog fallet, men det viktigaste för mig är inte vad denne uppfattade, utan att jag misslyckades formulera mig.
Den spontana bedömningen blev iaf att läkaren inte såg några klockrena AS-tendenser och ville inte uttala sig om eventuella drag, men tyckte ändå jag hade fog för mina funderingar. Det är svårt att se vad mina "problem" kan bero på enligt NN. Nu ska "mitt fall" bollas över till bedömningsgruppen så får jag se vad som händer. Jag tvivlar allt mer och mer på att jag har AS, drag kanske, men inget annat. Att jag känner igen mig i så mycket ni skriver om här beror antagligen på att jag tillhör skaran som omedvetet "vill" ha en AS-diagnos. Bekräftelsebehov kanske?
Jag ska nu börja knapra antidepressiva igen då jag inte mår bra och lyckades börja gråta under samtalet (är så trött då jag inte sover som jag ska).
Läkaren antydde att jag kanske ska få komma och göra några test hos en psykolog för att utesluta AS vilket jag verkligen hoppas att jag får, men NN ville inte lova något.
Bla, bla, bla... Är helt slut och har migrän som smyger runt i huvudet nu.
Läkaren bad mig förtydliga vissa påståenden vilket jag försökte göra, men jag kom inte på hur jag skulle ha sagt det förrän jag kommit hem och funderat igenom saken.
Jag kände att jag inte fick fram det jag menade, vare sig med samtalet eller brevet. Jag tänker i regel 20 meningar men får endast fram en, fel sådan dessutom.
Läkaren bad mig fundera om det inte var så att denne ändå kanske uppfattat vad jag menade, genom att läsa mellan raderna. Jag håller fullkomligt med NN om detta, så är nog fallet, men det viktigaste för mig är inte vad denne uppfattade, utan att jag misslyckades formulera mig.
Den spontana bedömningen blev iaf att läkaren inte såg några klockrena AS-tendenser och ville inte uttala sig om eventuella drag, men tyckte ändå jag hade fog för mina funderingar. Det är svårt att se vad mina "problem" kan bero på enligt NN. Nu ska "mitt fall" bollas över till bedömningsgruppen så får jag se vad som händer. Jag tvivlar allt mer och mer på att jag har AS, drag kanske, men inget annat. Att jag känner igen mig i så mycket ni skriver om här beror antagligen på att jag tillhör skaran som omedvetet "vill" ha en AS-diagnos. Bekräftelsebehov kanske?
Jag ska nu börja knapra antidepressiva igen då jag inte mår bra och lyckades börja gråta under samtalet (är så trött då jag inte sover som jag ska).
Läkaren antydde att jag kanske ska få komma och göra några test hos en psykolog för att utesluta AS vilket jag verkligen hoppas att jag får, men NN ville inte lova något.
Bla, bla, bla... Är helt slut och har migrän som smyger runt i huvudet nu.
Hej!
Stå fast vid att du behöver träffa en psykolog och diskutera igenom dina misstankar med denne. Kräv det, för så länge du mår dåligt, är deprimerad och har misstankar om AS, är du i behov av det. Vet att det finns AS-test man kan göra på nätet, där man inte ska ta resultaten alltför allvarligt, men som ändå kan ge en själv en vink om att man inte är ute och cyklar alt att man är det.
Ett tips är att läsa lite böcker om AS och markera det som du känner igen dig i och ta med till psykologen och diskutera.
Hälsn Flinta
Stå fast vid att du behöver träffa en psykolog och diskutera igenom dina misstankar med denne. Kräv det, för så länge du mår dåligt, är deprimerad och har misstankar om AS, är du i behov av det. Vet att det finns AS-test man kan göra på nätet, där man inte ska ta resultaten alltför allvarligt, men som ändå kan ge en själv en vink om att man inte är ute och cyklar alt att man är det.
Ett tips är att läsa lite böcker om AS och markera det som du känner igen dig i och ta med till psykologen och diskutera.
Hälsn Flinta
Håller med Flinta och önskar dig lycka till som bara den samt hoppas du fortsätter posta dina fina bilder inne på forumet.
Kan lägga till att när jag yppade mina planer på att söka utredning för mig själv, för BUP-läkaren som misslyckats med mina barns utredning och fått skicka vidare till specialist, så skrattade hon bara. Sen fick jag diagnos, i alla fall.
Så att en läkare, psykolog, arbetsterapeut, specialpedagog eller vem du vill inte ser behovet eller känner igen ens form av npf, det betyder inte mer än så.
Kan lägga till att när jag yppade mina planer på att söka utredning för mig själv, för BUP-läkaren som misslyckats med mina barns utredning och fått skicka vidare till specialist, så skrattade hon bara. Sen fick jag diagnos, i alla fall.
Så att en läkare, psykolog, arbetsterapeut, specialpedagog eller vem du vill inte ser behovet eller känner igen ens form av npf, det betyder inte mer än så.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Flinta skrev:Hej!
Stå fast vid att du behöver träffa en psykolog och diskutera igenom dina misstankar med denne. Kräv det, för så länge du mår dåligt, är deprimerad och har misstankar om AS, är du i behov av det. Vet att det finns AS-test man kan göra på nätet, där man inte ska ta resultaten alltför allvarligt, men som ändå kan ge en själv en vink om att man inte är ute och cyklar alt att man är det.
Ett tips är att läsa lite böcker om AS och markera det som du känner igen dig i och ta med till psykologen och diskutera.
Hälsn Flinta
Jag tror det framgick att jag verkligen ville det. Ska på uppföljning i sept ang antidepr. Läkaren sade att det inte var aktuellt med ngr test förrän depressionen var under "kontroll", då denna kan påverka resultaten. Om det nu blir några test ö.h.t.
Har gjort alla test jag hittat och dessa har påvisat AS. Är orolig att jag kanske vinklar svaren för att få det resultat jag "vill"? Jag minns att jag gjorde ett test för ngr månader sedan som inte påvisade AS, skulle vilja göra detta igen bara för att se, minns dock inte vart jag hittade det.
Har du ngn litteratur att rekommendera? Har läst En riktig människa men den känner jag verkligen inte igen mig i förutom några få saker.
alfapetsmamma skrev:Håller med Flinta och önskar dig lycka till som bara den samt hoppas du fortsätter posta dina fina bilder inne på forumet.
Kan lägga till att när jag yppade mina planer på att söka utredning för mig själv, för BUP-läkaren som misslyckats med mina barns utredning och fått skicka vidare till specialist, så skrattade hon bara. Sen fick jag diagnos, i alla fall.
Så att en läkare, psykolog, arbetsterapeut, specialpedagog eller vem du vill inte ser behovet eller känner igen ens form av npf, det betyder inte mer än så.
Kommer fortsätta plåga er med bilder när jag har ngr att visa upp.
Känner igen det där. När jag berättat för min omgivning så har jag fått höra att jag är för social, glad och trevlig för att ha AS. En specialpedagog skrattade och sa att "du har ingenting". Har även fått höra att om jag har det så döljer jag det väl.
Läkaren sade att jag fungerar väldigt bra (fast arbete, ordnad ekonomi, eget boende, socialt liv - en vän betraktas som socialt liv tydligen) och jag försökte förklara att det är ytan som ser så himla bra ut. Ingen tror mig heller om jag säger att jag har svårt för matte då jag har VG i matematik C, men de anar inte det slit som ligger bakom...
Luften har gått ur mig en smula så jag får se om jag orkar bråka med dem ang psykolog ifall det inte blir ngt med det. Tvivlar på mitt eget omdöme just nu.
Vilket sammanträffande, jag träffade också en läkare igår angående AS utredning. Mötet varade i högst tio minuter där läkaren frågade mig kring 20 banala frågor typ Har du jobb, Är du singel, Vad jobbar du med, Har du koncentrationssvårigheter... Utifrån det trodde inte läkaren att jag hade AS, men erkände att han inte är någon expert på området och sa att han skulle kontakta öppenpsyk för remiss vilket var mitt syfte med mötet.
Jag tror inte att en allmänläkare besitter den kompetens som krävs för att bedöma AS. Alltså kvarstår misstankarna. Misstankarna grundar sig på 30 års spekulationer från anhöriga och skolpersonal och de kan inte avfärdas så enkelt. Därför tänker jag försöka igen ifall jag får avslag.
Själv vill jag inte ha AS och skulle bli väldigt glad om en specialist kommer fram till att så är fallet. Jag tillhör inte dem som anser att AS är en annorlunda typ av personlighet utan mer likställt med att sitta i rullstol. Men jag tror man ändå får stå ut med att bli betraktad som en simulant tills vidare.
Jag tror inte att en allmänläkare besitter den kompetens som krävs för att bedöma AS. Alltså kvarstår misstankarna. Misstankarna grundar sig på 30 års spekulationer från anhöriga och skolpersonal och de kan inte avfärdas så enkelt. Därför tänker jag försöka igen ifall jag får avslag.
Själv vill jag inte ha AS och skulle bli väldigt glad om en specialist kommer fram till att så är fallet. Jag tillhör inte dem som anser att AS är en annorlunda typ av personlighet utan mer likställt med att sitta i rullstol. Men jag tror man ändå får stå ut med att bli betraktad som en simulant tills vidare.
AS är så vitt jag förstår bara en personlighetstyp som samhället har valt att definiera upp för att kunna ge dem en annan styrning och behandling i samhället pga att man märkt att det går att få ut en bättre kommunikation och resultat och kontakt och produktivitet från dem om man behandlar dem annorlunda.
Reaktionen "Att DU skulle ha Asperger har jag svårt att tro" är nog inte helt ovanlig och inte konstig. Många människor har ofta bara en diffus bild av AS - så reaktionen e förståelig. Givetvis kan det va heltråkigt och jättejobbigt att bli avfärdad - speciellt av folk som känner en någorlunda.
Jag kände mig helförbannad men visade inget vid tillfällena, utan reaktionerna kom eftterråt när jag tänkt igenom responsen. Då var jag redan färdigutredd och hade AS på papper, och det viktigaste var att JAG visste att jag fått rätt diagnos och det var en lättnad - mycket för att jag inte kände mig så konstig längre efter att jag fattat att det finns många andra konstiga som är som jag - eller iaf: också konstiga. Det kändes plötsligt mer acceptabelt att vara mig själv, eller rättare uttryck att börja vara mig själv lite mer.
Jag kände mig helförbannad men visade inget vid tillfällena, utan reaktionerna kom eftterråt när jag tänkt igenom responsen. Då var jag redan färdigutredd och hade AS på papper, och det viktigaste var att JAG visste att jag fått rätt diagnos och det var en lättnad - mycket för att jag inte kände mig så konstig längre efter att jag fattat att det finns många andra konstiga som är som jag - eller iaf: också konstiga. Det kändes plötsligt mer acceptabelt att vara mig själv, eller rättare uttryck att börja vara mig själv lite mer.
Banzai skrev:Har du ngn litteratur att rekommendera? Har läst En riktig människa men den känner jag verkligen inte igen mig i förutom några få saker.
Många här läser betydligt (vissa betydligt betydligt ) mer än mig men jag har ändå hyfsat bra koll på författare och har hittat mina favoriter.
Malin Nordgren har skrivit "Jag avskyr ordet Normal" och den gav mig mycket när jag läste den under tiden jag höll på att utreda mig. Tog t o m med mig den till utredare och läste högt...
Torbjörn Anderssons "Asperger syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna - en grundbok" rekommenderar jag. Den låter och ser tråkig ut - men den är lättläst och skriven av en som vet vad AS är eftersom han har det själv och är en känd föreläsare på området.
Gunilla Brattberg och då speciellt hennes bok "Guide i helvetet- personlig ordbok om livet med Aspergers syndrom" blir rekommendation nr 3.
Andra rekommendationer från forummedlemmar hittar du t ex i dessa trådar:
http://www.aspergerforum.se/sokes-den-b ... ight=torbjörn
http://www.aspergerforum.se/basta-bocke ... ight=torbjörn
http://www.aspergerforum.se/as-hfa-bock ... ight=torbjörn
Flinta skrev:Reaktionen "Att DU skulle ha Asperger har jag svårt att tro" är nog inte helt ovanlig och inte konstig. Många människor har ofta bara en diffus bild av AS - så reaktionen e förståelig. Givetvis kan det va heltråkigt och jättejobbigt att bli avfärdad - speciellt av folk som känner en någorlunda.
Jag kände mig helförbannad men visade inget vid tillfällena, utan reaktionerna kom eftterråt när jag tänkt igenom responsen. Då var jag redan färdigutredd och hade AS på papper, och det viktigaste var att JAG visste att jag fått rätt diagnos och det var en lättnad - mycket för att jag inte kände mig så konstig längre efter att jag fattat att det finns många andra konstiga som är som jag - eller iaf: också konstiga. Det kändes plötsligt mer acceptabelt att vara mig själv, eller rättare uttryck att börja vara mig själv lite mer.
Jag tror inte jag kommer få ngn diagnos, max AS-drag. Jag har alltid varit lite udda, men aldrig så att skolpersonal har reagerat särskilt mycket. Är väl dock den i familjen som alltid krånglat mest med allt (skola, jobb, depressioner), men aldrig så att det har slutat med totalkaos. Är väl också den som betett sig mest som en social kladd - inte min bror med AS.
Sedan jag började fundera på om jag kanske också har AS så har jag gett mig själv tillåtelse att låta bli vissa saker, som jag tvingade mig att göra förut. Jag skulle också behöva få vara mig själv mer, skulle nog må bättre då.
Banzai skrev:Flinta skrev:Reaktionen "Att DU skulle ha Asperger har jag svårt att tro" är nog inte helt ovanlig och inte konstig. Många människor har ofta bara en diffus bild av AS - så reaktionen e förståelig. Givetvis kan det va heltråkigt och jättejobbigt att bli avfärdad - speciellt av folk som känner en någorlunda.
Jag kände mig helförbannad men visade inget vid tillfällena, utan reaktionerna kom eftterråt när jag tänkt igenom responsen. Då var jag redan färdigutredd och hade AS på papper, och det viktigaste var att JAG visste att jag fått rätt diagnos och det var en lättnad - mycket för att jag inte kände mig så konstig längre efter att jag fattat att det finns många andra konstiga som är som jag - eller iaf: också konstiga. Det kändes plötsligt mer acceptabelt att vara mig själv, eller rättare uttryck att börja vara mig själv lite mer.
Jag tror inte jag kommer få ngn diagnos, max AS-drag. Jag har alltid varit lite udda, men aldrig så att skolpersonal har reagerat särskilt mycket. Är väl dock den i familjen som alltid krånglat mest med allt (skola, jobb, depressioner), men aldrig så att det har slutat med totalkaos. Är väl också den som betett sig mest som en social kladd - inte min bror med AS.
Sedan jag började fundera på om jag kanske också har AS så har jag gett mig själv tillåtelse att låta bli vissa saker, som jag tvingade mig att göra förut. Jag skulle också behöva få vara mig själv mer, skulle nog må bättre då.
De flesta ST-läkare har ofta ingen som helst kunskap eller förmåga att göra en riktig bedöming om du har asperger eller inte.
Själv gick jag i samtal under flera års tid till en person som remitterat mängder av personer till undersökningar. Hon misstänkte aldrig att jag kunde ha asperger eller någon annan diagnos.
Efter 30 minuter hos en riktig specialistläkare på en specialenhet så sade han att jag inte ens behöver göra en hel utredning om jag inte ville, så säker var han på det.
Sen gick jag till uppföljning till en sjuksköterska på samma avdelning som enbart träffar de med diagnos och hon lät själv tveksam och undrade lite utan att säga något rakt ut. Hon kunde inte heller se det tydligt.
Jag är oerhört tacksam över att jag råkade träffa på rätt läkare till slut som hade en så gedigen erfarenhet.
Speciellt om man undersöks som vuxen har man lyckats skapa massor av olika strategier för att fungera hyfsat normalt och har man lätt inom andra områden kan man ta sig igenom det mesta utan att det märks för mycket.
Om du tror dig ha Asperger ligg på om en remiss eller sök dig någon annanstans. Aspergare har ofta andra diagnoser också och de kan i vissa fall motverka varandra i olika situationer och då kan okunniga läkare säga att om du inte är så, så kan du absolut inte ha det, men det är helt enkelt inte sant. I enkla fall kan man gå igenom en lista och vara säker annars behövs en riktig undersökning.
Att du alltid känner att du varit lite underlig är snarare ett tydligt tecken för as och inte emot. Det är ett krav att det skall vara synligt tidigt (har jag för mig).
Här är en intressant diagnos som man kanske har:
http://en.wikipedia.org/wiki/Multiple-c ... l_Disorder
http://en.wikipedia.org/wiki/Multiple-c ... l_Disorder
0622 skrev:De flesta ST-läkare har ofta ingen som helst kunskap eller förmåga att göra en riktig bedöming om du har asperger eller inte.
Själv gick jag i samtal under flera års tid till en person som remitterat mängder av person till undersökningar. Hon misstänkte aldrig att jag kunde ha asperger eller någon annan diagnos.
Efter 30 minuter hos en riktig specialistläkare på en specialenhet så sade han att jag inte ens behöver göra en hel utredning om jag inte ville, så säker var han på det.
Sen gick jag till uppföljning till en sjuksköterska på samma avdelning som enbart träffar de med diagnos och hon lät själv tveksam och undrade lite utan att säga något rakt ut. Hon kunde inte heller se det tydligt.
Jag är oerhört tacksam över att jag råkade träffa på rätt läkare till slut som hade en så gedigen erfarenhet.
Speciellt om man undersöks som vuxen har man lyckats skapa massor av olika strategier för att fungera hyfsat normalt och har man lätt inom andra områden kan man ta sig igenom det mesta utan att det märks för mycket.
Om du tror dig ha Asperger ligg på om en remiss eller sök dig någon annanstans. Aspergare har ofta andra diagnoser också och de kan i vissa fall motverka varandra i olika situationer och då kan okunniga läkare säga att om du inte är så, så kan du absolut inte ha det, men det är helt enkelt inte sant. I enkla fall kan man gå igenom en lista och vara säker annars behövs en riktig undersökning.
Att du alltid känner att du varit lite underlig är snarare ett tydligt tecken för as och inte emot. Det är ett krav att det skall vara synligt tidigt (har jag för mig).
Måste ha varit skönt att få dina misstankar bekräftade. Själv känner jag mer att jag fick alla mina tvivel bekräftade (samtalet pågick en timma ungefär). Jag var aktiv i början, men kände mig bara mer och mer dum och sa inte mycket till slut, mest "mhm" och "ja".
Det jag fetmarkerat var nästan exakt vad läkaren sade till mig. NN tyckte jag hade utarbetat bra strategier för att klara mig i vardagen. Problemet är att jag inte vet hur länge dessa "strategier" fungerar, det är därför jag sökt hjälp.
Ärendet ligger nu hos bedömningsgruppen så jag får vänta och se helt enkelt. Blir det ett nej så ska jag försöka se till att få komma och göra de där testen iaf.
Problemet är att det inte är/varit synligt så pass att folk har reagerat. Det mest konkreta är att jag aldrig hälsade på folk och alltid undvek ögonkontakt när jag var liten. Har problem med detta än idag, upplever det som onaturligt. Allt annat är bara småsaker som gjort att jag uppfattats som lite egen.
matterik skrev:Här är en intressant diagnos som man kanske har:
http://en.wikipedia.org/wiki/Multiple-c ... l_Disorder
Intressant läsning, ytterligare något jag kan inbilla mig att jag har.
Hejsan Banzai!
Det var tråkigt att höra att ditt möte med läkaren inte kändes helt ok för din del, men det är väl tyvärr ofta mer en regel än undantag i de flesta fall. (Talar förstås bara utifrån egen erfarenhet här!)
Det här med att möta en ny människa och dessutom försöka göra sig förstådd på ett bra, kort och koncist sätt, ja det är ju ingen baggis precis!
Men inte ge sig nu, Banzai (inte Bali heller inte ), för om jag förstår det rätt, behöver även du få "mer kött på benen", mer kunskap och förståelse för/om dig själv och dina svårigheter - låtom oss alltså spotta i nävarna och kämpa vidare. (Jag vet, hurtfriskt som vore sagt av självaste "tant" Lanefelt. )
Flinta har ju redan nämnt Gunilla Brattbergs Guide i helvetet, men jag nämner den även jag, för du kan t.ex. använda den som en grund för att skapa en egen ordbok genom att stryka över, stryka under, lägga till, dra ifrån etc.
Sedan vill jag rekommendera en bok av Karin Stadler; Konflikter, missförstånd, ensamhet - Återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?
Här finns mängder med exempel inte bara på hur komplex AS - diagnosen är utan, framför allt, på det stora antal människor som inte "platsar in" och kanske då snarare kan kallas ha en "diagnos" som "subklinisk Aspergers syndrom"/"drag av autism".
Lycka till!
Det var tråkigt att höra att ditt möte med läkaren inte kändes helt ok för din del, men det är väl tyvärr ofta mer en regel än undantag i de flesta fall. (Talar förstås bara utifrån egen erfarenhet här!)
Det här med att möta en ny människa och dessutom försöka göra sig förstådd på ett bra, kort och koncist sätt, ja det är ju ingen baggis precis!
Men inte ge sig nu, Banzai (inte Bali heller inte ), för om jag förstår det rätt, behöver även du få "mer kött på benen", mer kunskap och förståelse för/om dig själv och dina svårigheter - låtom oss alltså spotta i nävarna och kämpa vidare. (Jag vet, hurtfriskt som vore sagt av självaste "tant" Lanefelt. )
Banzai skrev: Har du ngn litteratur att rekommendera? Har läst En riktig människa men den känner jag verkligen inte igen mig i förutom några få saker.
Flinta har ju redan nämnt Gunilla Brattbergs Guide i helvetet, men jag nämner den även jag, för du kan t.ex. använda den som en grund för att skapa en egen ordbok genom att stryka över, stryka under, lägga till, dra ifrån etc.
Sedan vill jag rekommendera en bok av Karin Stadler; Konflikter, missförstånd, ensamhet - Återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?
Här finns mängder med exempel inte bara på hur komplex AS - diagnosen är utan, framför allt, på det stora antal människor som inte "platsar in" och kanske då snarare kan kallas ha en "diagnos" som "subklinisk Aspergers syndrom"/"drag av autism".
Lycka till!
Banzai skrev:Har du ngn litteratur att rekommendera?
Vad vill du läsa? Svårt eller iaf vetenskapligt, lättläst och kort, på svenska eller funkar engelska, måste det handla om vuxna eller kan det handla om barn, självbiografiskt eller skrivet utifrån? Jag har läst mängder och tipsar gärna, men då behöver jag lite mer att utgå ifrån.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
alfapetsmamma skrev:Banzai skrev:Har du ngn litteratur att rekommendera?
Vad vill du läsa? Svårt eller iaf vetenskapligt, lättläst och kort, på svenska eller funkar engelska, måste det handla om vuxna eller kan det handla om barn, självbiografiskt eller skrivet utifrån? Jag har läst mängder och tipsar gärna, men då behöver jag lite mer att utgå ifrån.
Det skulle vara intressant om du sammanställde vad du har läst i ämnet i en lista eller ett Excel-ark, där böckerna delas in i enlighet med de kategorier du anger. Den skulle sedan kunna läggas ut här. Det skulle vara en bra informationskälla för både ny- och gammbörjare.
Bali skrev:Hejsan Banzai!
Det var tråkigt att höra att ditt möte med läkaren inte kändes helt ok för din del, men det är väl tyvärr ofta mer en regel än undantag i de flesta fall. (Talar förstås bara utifrån egen erfarenhet här!)
Det här med att möta en ny människa och dessutom försöka göra sig förstådd på ett bra, kort och koncist sätt, ja det är ju ingen baggis precis!
Men inte ge sig nu, Banzai (inte Bali heller inte ), för om jag förstår det rätt, behöver även du få "mer kött på benen", mer kunskap och förståelse för/om dig själv och dina svårigheter - låtom oss alltså spotta i nävarna och kämpa vidare. (Jag vet, hurtfriskt som vore sagt av självaste "tant" Lanefelt. )Banzai skrev: Har du ngn litteratur att rekommendera? Har läst En riktig människa men den känner jag verkligen inte igen mig i förutom några få saker.
Flinta har ju redan nämnt Gunilla Brattbergs Guide i helvetet, men jag nämner den även jag, för du kan t.ex. använda den som en grund för att skapa en egen ordbok genom att stryka över, stryka under, lägga till, dra ifrån etc.
Sedan vill jag rekommendera en bok av Karin Stadler; Konflikter, missförstånd, ensamhet - Återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?
Här finns mängder med exempel inte bara på hur komplex AS - diagnosen är utan, framför allt, på det stora antal människor som inte "platsar in" och kanske då snarare kan kallas ha en "diagnos" som "subklinisk Aspergers syndrom"/"drag av autism".
Lycka till!
Jag ska försöka fortsätta kämpa här, men univeristetet drar igång i morgon och jag har misslyckats registrera mig, raderat sms-avi:n för kurslitteraturen av misstag och är alldeles trög i huvudet av antidepressiva, så det börjar inte bra...
Ska nog se om jag inte orkar leta reda på boken av Karin Stadler, det lät som något som kunde vara av intresse.
Lakrits skrev:alfapetsmamma skrev:
Vad vill du läsa? Svårt eller iaf vetenskapligt, lättläst och kort, på svenska eller funkar engelska, måste det handla om vuxna eller kan det handla om barn, självbiografiskt eller skrivet utifrån? Jag har läst mängder och tipsar gärna, men då behöver jag lite mer att utgå ifrån.
Det skulle vara intressant om du sammanställde vad du har läst i ämnet i en lista eller ett Excel-ark, där böckerna delas in i enlighet med de kategorier du anger. Den skulle sedan kunna läggas ut här. Det skulle vara en bra informationskälla för både ny- och gammbörjare.
Håller med Lakrits om den där listan.
Det mesta är av intresse, gärna liknande den ena boken Bali rekommenderade. Självbiografiskt eller utifrån spelar heller ingen roll. Svenska eller engelska kvittar, jag måste ändå sitta och googla på de
medicinska/psykologiska termerna...
Just nu kommer det dock inte bli något "AS-forskande" av. Måste försöka få in hjärnan på universitetsspåret och inget annat. Kan man studera när man har tuggummi innanför pannbenet?
Lakrits skrev:alfapetsmamma skrev:Banzai skrev:Har du ngn litteratur att rekommendera?
Vad vill du läsa? Svårt eller iaf vetenskapligt, lättläst och kort, på svenska eller funkar engelska, måste det handla om vuxna eller kan det handla om barn, självbiografiskt eller skrivet utifrån? Jag har läst mängder och tipsar gärna, men då behöver jag lite mer att utgå ifrån.
Det skulle vara intressant om du sammanställde vad du har läst i ämnet i en lista eller ett Excel-ark, där böckerna delas in i enlighet med de kategorier du anger. Den skulle sedan kunna läggas ut här. Det skulle vara en bra informationskälla för både ny- och gammbörjare.
Hela listan har jag, men det där kategoriseringsjobbet orkar jag inte med just nu, eller hinner, för den delen. Så jag gör personliga listor när folk frågar. Säkert inte tidsbesparande i längden, men så har det blivit.
Och här är den ful med okursiverade titlar, för jag har bara kopierat från word.
--------
Aspergers syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna- grundboken. Andersson, Torbjörn
Asperger och HF autism – Radikala perspektiv Andersson, Torbjörn
Autism, Aspergers syndrom och arbete. Andersson, Torbjörn och Zandén, Håkan.
Asperger’s and girls Attwood, Tony et al.
Om Aspergers syndrom. Attwood, Tony
En skrift om DAMP/ADHD. Axengrip, Christina och Jens
Att växa upp med en bror med autism : en lillasysters berättelse : en bok för barn om autism och Aspergers syndrom. Band, Eve och Hecht, Emily
ADHD in Adults- What the science says. Barkley, Murphy & Fischer. (Läste bara sammanfattningen, det var bara staplar, diagram och fotnoter hela vägen…)
Autism and Asperger Syndrome. Baron-Cohen, Simon
ADHD/DAMP- en uppdatering. Beckman, Vanna
En väg till fängelset, om hyperaktivitet och aggressivitet. Beckman, Vanna
Gång på gång - Pedagogik vid autism och autismliknande tillstånd. Beckman, Vanna
Projektet. Beckman, Vanna
Strider under hjärnåldern. Beckman, Vanna
Vulkanutbrott och istider, Beckman, Vanna och Fahlén, Tom
Vuxna med DAMP/ADHD. Beckman, Vanna
Vem var det du sa var normal? Bejerot, Susanne
Alone together- Making an Asperger marriage work. Bentley, Katrin
Congratulations, it’s Aspergers syndrome! Birch, Jen
Reweaving the autistic tapestry- Autism, Asperger syndrom and ADHD. Blakemore-Brown, Lisa
Lycklig varannan onsdag. Boethius, Gunilla och Rydlund, Christina
Sensory Perceptual Issues in Autism and Asperger Syndrome. Different Sensory Expreciences Different Perceptual Worlds. Bogdashina, Olga
Enastående. Brattberg, Gunilla
Guide i helvetet. Brattberg, Gunilla
Innanförskap- autismspektrumtillståndets funktionshinder inifrån. Brattberg, Gunilla
En väg genom världen - en far minns sin sons resa genom autism och epilepsi. Calinescu, Matei
Autism från insidan. de Clercq, Hilde
Mamma, är det där ett djur eller en människa? de Clercq, Hilde
Flickor med AS och liknande störningar. Dahlgren, Inger
Två själar- en förklaring av min Asperger. Dahlgren, Linnea
Varför stannar bussen när jag inte ska gå av? Dahlgren, Sven Olof
Adhd : Impulsivitet, Överaktivitet, Koncentrationssvårigheter. Duvner, Tore
Barnneuropsykiatri. Duvner, Tore
Nu förstår jag mig själv. Dysthe, Pernille
Aspergers syndrom: en översikt. Ehlers, Stefan och Gillberg, Christopher
Jag är ändå jag. Ekman, Oscar
Fräknar på hjärnan, Eriksson, Monica
Hur gör vi nu? - handbok för föräldrar och lärare, om barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Eriksson, Monica
Exekutiva svårigheter hos barn : bedömning och praktiska åtgärder. Anne Vibeke Fleischer och John Merland
4 weeks to an organized life with ADHD. Freed, Jeffrey och Shapiro, Joan
Att stödja barn med DAMP. Frelofte, Ingrid
Autism och Aspergers syndrom. Frith, Uta
Arbeta med Aspergers syndrom : hantverket och den professionella rollen. Gerland, Gunilla
Aspergers syndrom - och sedan? Gerland, Gunilla
Autism: relationer och sexualitet. Gerland, Gunilla
Det är bra att fråga. Gerland, Gunilla
En riktig människa. Gerland, Gunilla
Hur kan man förstå och behandla utagerande och självskadande beteende vid autism? Gerland, Gunilla
På förekommen anledning- om människosyn, "biologism" och autism. Gerland
Autism och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna. Gillberg, Christopher
Ett barn i varje klass- om ADHD och Damp. Gillberg, Christopher
Barn, ungdomar och vuxna med Aspergers syndrom. Normala, genier, nördar? Gillberg, Christopher
Genom dörrar. Grandin, Temple
Att handskas med Emil. Gravander, Åsa
Att handskas med diagnoser. Gravander, Åsa
Att handskas med livet. Gravander, Åsa, Widerlöv, Malin och Sjögren, Kristina
En riktig ”Emil”. Gravander, Åsa och Suominen, Sauli
Explosiva barn. Greene, Ross
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten Haddon, Mark
Aspergers syndrom, universum och allt annat. Hall, Kenneth.
Driven to distraction Hallowell,Edward M och Ratey John.J
Jag vill ha ett liv Hedman, Sofia
Kanske ett liv Hedman, Sofia
Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder. Hejlskov Sörensen, Bo
Vad händer med Kalle? En pappa berättar Hjelm, Fredrik
Inre och yttre världar - funktionshinder i psykologisk belysning. Hjelmquist, Erland (red)
Asperger Syndrome in Adolescence: Living With the Ups, the Downs and Things in Between, red Holliday Willey, Liane
Asperger Syndrome in the Family- Redefining Normal. Holliday Willey, Liane
Pretending to be normal. Holliday Willey, Liane
ADHD/ADD som vuxen Så lyfter du fram dina styrkor. Honos-Webb, Lara
Mysteriet med den blå flaskan- ett aspergeräventyr. Hoopland, Kathy
Möss och utomjordingar. Hoopland, Kathy
Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med ADHD och Tourettes syndrom. Iglum Lisbeth
Tio tankar i huvet, men ingenting på pappret. Iglum Ronhövde, Lisbeth
Miffon, nördar och Aspergers syndrom. Jackson, Luke
Nördsyndromet. Jalakas, Inger
Jag och mina diagnoser. Jansson, Håkan
Varför vill ingen leka med Dennis? Jasmin
En annorlunda barndom. Johansson, Iris
På hög tomgång genom livet- vår son har ADHD. Karlsson, Anette
The ADHD-Autism Connection: A Step Toward More Accurate Diagnoses and Effective Treatments, Kennedy, Diane
ADD-friendly ways to organize your life Kolberg, Judith och Nadeau,Kathleen
ADHD book- Living Right Now! Kutscher, L. Martin
Kids in the Syndrome Mix of ADHD, LD, Asperger's, Tourette's, Bipolar, And More!: The One Stop Guide for Parents, Teachers, and Other Professionals. Kutscher, L. Martin
Min ljusa och mörka sida. Lantz, Theres
Det räcker inte med kärlek. Lexhed, Jenny
När jag blir stor ska jag bli Askungen. Lindgren, Birgitha
Lasses revansch. Lindström, Sverker
Psykiska funktionshinder. Lennart Lundin och Ove S Ohlsson
Autismens kultur. Mesibov, Gary
Flickor med AD/HD. Nadeau, G. Kathlyn
Understanding women with ADHD, Nadeau, G. Kathlyn och Quinn, O Patricia
When Moms and Kids Have ADD. Nadeau, G. Kathlyn och Quinn, O Patricia
10 kvinnor med ADHD. Naucler, Martin
Mozart och valen. Newport, Jerry
Inte som alla andra. Nilsson, Per
Jag avskyr ordet normal. Nordgren, Malin
Barn och ungdomar med DAMP Nydahl, Erika
Autismspektrumstörningar hos vuxna - några frågor och svar. Nylander, Lena
Aspergers syndrom- har jag verkligen det? Nörrö, Gunnel
Vi är inte bra på barn som Oscar- hur kan vi bli det? Petterson, Lena
Skuggsyndrom. Ratey, John
Barnet i glaskulan. Rubin, Birgitta.
En antropolog på Mars. Sacks, Oliver
ADHD hos flickor. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering)
Stjärnor, linser och äpplen. Schäfer, Susanne
En överlevnadsguide för personer med Asperger Syndrom. Segar, Marc
Autism och autismliknande tillstånd hos barn och ungdomar. Smedler, Ann-Charlotte
An Asperger Marriage. Slater-Walker, Gisela & Christopher
Women with Attention Deficit Disorder- Embrace your differences and transform your life. Solden, Sari
Konflikter, missförstånd, ensamhet- återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? Stadler, Karin
Aspergers syndrom. Steindal, Kari
Född en blå dag. Tammet, Daniel
Sofias egen bok. Tikkanen, Märta
Sofia vuxen med sitt MBD. Tikkanen, Märta
Bråkiga ungar och snälla barn. Thimon, Ann-Christin
Integrative treatment for Adult ADHD. Tuckman, Ari (bara några kapitel, den var för psykologer, inte roligt att läsa ur det perspektivet)
Att handskas med skitungar. Widerlöv
Att handskas med skitungar- en vardagspedagogisk handbok för skolan. Widerlöv
Ingen ingenstans. Williams, Donna
Autismspektrum. Wing, Lorna
Aktiva lärare- Aspergers syndrom : vad lärare behöver veta. Winter, Matt
ADHD Grown Up- A Guide to Adult and Adolescent ADHD. Young, Joel.L
How to Be Yourself in a World That’s Different. Yoshida, Yuko
Föräldraskap och expertis: motsättningar kring handikappade barn. Åkerström, Malin
Hur skolan kan hjälpa elever med Asperger Syndrom. Östman, Hans
Lite off-topic men ändå inte
Att acceptera det oacceptabla. Brattberg, Gunilla
Väckarklockor. Brattberg, Gunilla
Pillret. Carlberg, Ingrid
Vägen till hälsa. Doctare, Christina
Hjärnkoll på vikten. Ingvar, Martin och Eldh, Gunilla
YCDBRALAI. You can’t do business running around like an idiot. Hallberg, Klas
Det räcker inte att vara snäll- om empati och professionellt bemötande i människovårdande yrken. Holm, Ulla
Tid. Upplev- Utnyttja-Uppskatta. Klein, Stefan
Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet. Klingberg Larson, Solveig
Att leva ett liv, inte vinna ett krig- om acceptans. Kåver, Anna
Himmel, helvete och allt däremellan. Kåver, Anna
Tillsammans- om medkänsla och bekräftelse. Kåver, Anna och Nilsonne, Åsa
Den mänskliga hjärnan- en upptäcktsfärd. Ladberg, Gunilla
Någonting är sjukt- reflektioner kring stress, människoöden och vår samtid. Lytsy, Per
Mindfulness i hjärnan. Nilsonne, Åsa
Vem är det som bestämmer över ditt liv? Nilsonne, Åsa
Kognitiv coaching Oestrich. Irene Henriette och Johansen, Frank
Prins Annorlunda. Olsson, Sören.
Eskil- riddare av syrenbersån. Persson, Gunilla Linn
Förälskad i vardagen. Solin, Elisabeth
Du måste inte älska dig själv. Wijnberg, Jeffrey
Långsamhetens lov. Wikström, Ove
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Banzai skrev:Tack! Det var ingen dålig lista du har där.
Fast allt jag läst har inte tyckt var särskilt bra.. Så listan rätt av är det ingen mening med att utgå ifrån, om man inte vill vara just copy-cat.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Det finns så många som tror att de vet en massa saker. Det går inte att bestämma om någon har asperger eller inte genom ett kort samtal eller under ett läkarbesök. Asperger har man om man diagnostiseras med asperger. Det kan låta simpelt. Men det är en extremt viktig princip för mig. Det enda sättet att veta om en människa har asperger är att låta den genomgå utredning.
Jag möter hela tiden på folk som inte tror, vet eller anar att jag har asperger. En sinnessjuk jävel gav sig till och med på att försöka BEVISA att jag inte hade det. Men jag har diagnosen, fick den med orden:
- Diagnosen är INTE förhandlingsbar.
Om du misstänker att du har asperger, låt dig inte nöjas förrän du åtminstone får komma till en neuropsykiatrisk mottagning eller något annat ställe där dina misstankar kan behandlas seriöst.
Också beskedet att du inte har asperger kan vara livsviktigt.
Jag möter hela tiden på folk som inte tror, vet eller anar att jag har asperger. En sinnessjuk jävel gav sig till och med på att försöka BEVISA att jag inte hade det. Men jag har diagnosen, fick den med orden:
- Diagnosen är INTE förhandlingsbar.
Om du misstänker att du har asperger, låt dig inte nöjas förrän du åtminstone får komma till en neuropsykiatrisk mottagning eller något annat ställe där dina misstankar kan behandlas seriöst.
Också beskedet att du inte har asperger kan vara livsviktigt.
vadloink skrev:Det finns så många som tror att de vet en massa saker. Det går inte att bestämma om någon har asperger eller inte genom ett kort samtal eller under ett läkarbesök. Asperger har man om man diagnostiseras med asperger. Det kan låta simpelt. Men det är en extremt viktig princip för mig. Det enda sättet att veta om en människa har asperger är att låta den genomgå utredning.
Jag möter hela tiden på folk som inte tror, vet eller anar att jag har asperger. En sinnessjuk jävel gav sig till och med på att försöka BEVISA att jag inte hade det. Men jag har diagnosen, fick den med orden:
- Diagnosen är INTE förhandlingsbar.
Om du misstänker att du har asperger, låt dig inte nöjas förrän du åtminstone får komma till en neuropsykiatrisk mottagning eller något annat ställe där dina misstankar kan behandlas seriöst.
Också beskedet att du inte har asperger kan vara livsviktigt.
Absolut. Det är det det mest handlar om. Problem har jag, men vad är orsaken? Kan det ligga AS bakom eller är det något annat? Får jag veta så kommer jag kunna gå vidare på ett eller annat sätt.
Ursäkta OT...
Jag kan inte hjälpa det, jag skulle ändå tycka det vore en superbra idé att göra en lista. Det vore ju en perfekt samanställning, kanske att klistra som Sticky på forumet?
Om inte en kan göra det kan vi ju gå tillsammans och göra det, som när barracuber behövde hjälp med att översätta de 12 myterna häromveckan. Då behövde alfapetsmamma bara renläsa och se att allt stod rätt till.
Fast, jag skall inte säga nåt. Jag är så livsled just nu, så att det är ett under att jag ens orkar sitta här och läsa. Måste nyttja hösläsning för att begripa nedskrivna ord. ^^ Allt är på dekis med mig nu, så jag skulle inte vara till någon hjälp själv och då kan man inte kräva något. Men kunde ändå inte låta bli att bli fattad av iver och jag tyckte att det skulle ha varit en bra idé.
Jag kan inte hjälpa det, jag skulle ändå tycka det vore en superbra idé att göra en lista. Det vore ju en perfekt samanställning, kanske att klistra som Sticky på forumet?
Om inte en kan göra det kan vi ju gå tillsammans och göra det, som när barracuber behövde hjälp med att översätta de 12 myterna häromveckan. Då behövde alfapetsmamma bara renläsa och se att allt stod rätt till.
Fast, jag skall inte säga nåt. Jag är så livsled just nu, så att det är ett under att jag ens orkar sitta här och läsa. Måste nyttja hösläsning för att begripa nedskrivna ord. ^^ Allt är på dekis med mig nu, så jag skulle inte vara till någon hjälp själv och då kan man inte kräva något. Men kunde ändå inte låta bli att bli fattad av iver och jag tyckte att det skulle ha varit en bra idé.
- Emmely_404
- Inlägg: 10
- Anslöt: 2009-06-06
Återgå till Att leva som Aspergare