Jag fick först komma på ett bedömningssamtal på Neuropsyk. Sedan satte en psykiater diagnosen AS med hjälp av DSM IV (tror jag stavat rätt). Undrar bara om fler fått diagnos på detta sätt? Läkaren träffade även mina föräldrar.

Har pratat med Synq som var ovana vid att någon får diagnos utan att ha träffat psykolog först. Psykiatern sa att det inte fanns någon tvivlan om att det var AS.

(Synq arbetar inom barn och familj på soc.)

I regel är det ofta läkare som ställer diagnos inom vården, även om andra också får göra det läste jag för ett tag sedan.

Eftersom det var tre personer inblandade i min utredning så antar jag att det var ett ett samarbete även i diagnosslutskedet - psykiatern, psykologen och arbetsterapeuten. Det står ingenstans specificerat vem det är som har ställt diagnosen.

Den som meddelade mig diagnosen var dock chefsöverläkaren (psykiatern), men de andra två var också närvarande och la in en hel del kommentarer - speciallt psykologen.

I pappersluntan med utredningsresultat och diagnos som jag fick med mig hem står alla tre namn med.

Jag har inte fått se några papper på min diagnos men det kan jag väl kräva att få?

Min diagnos ställdes av PTP-psykolog på allmänpsyk i samråd med leg. psykolog och överläkare.

vallesmamma skrev:Jag har inte fått se några papper på min diagnos men det kan jag väl kräva att få?

Ja, absolut.

För mig skötte psykologen på neuropsyk utredningen men diagnosen ställdes i samråd med psykiatern.

De säger att det är så lång kö till psykolog så därför får en psykiater ställa diagnos efter bedömningssamtal och samtal med föräldrarna.

Jag träffade en psykolog på öppenpsyk en gång våren 2001, och kom tillbaka ca ett år senare, då han hade träffat min mor under tiden, samt studerat min journal, där det bl a fanns WAIS-tester jag redan hade gjort tidigare utan att det ingick i någon planerad utredning.

Han ansåg att det låg nära såväl AS som ADHD, men inte tillräckligt mycket kriterier för någon av de diagnoserna utan ställde det långa svenska krångliga namnet på PDD-NOS, det som heter atypisk autism i ICD-10.

Hösten 2008 träffade jag en läkare för ett utlåtande som redan när han studerade min journal hade ansett att jag har klockren Asperger och inte förstod alls hur jag hade kunnat få enbart atypisk diagnos. Än mer säker blev han ju längre vårt möte pågick. I intyget han skulle utfärda angav han att Aspergers syndrom är den diagnos som framgår av dagens undersökning.

Så det kan gå till på allsköns sätt.

Och mitt i sitter ibland en del förståsigpåare och hävdar att det bara är läkare som KAN ställa diagnosen, eller att det inte kan gå till som i mitt exempel, utan måste vara någon skröna jag drar, och att det i sig bevisar att jag bara är en självdiagnosticerad bluff...

Dessutom hör jag till dem som mött Susanne Bejerot som anses vara ett av de ledande namnen i Sverige, men som också har en egen, mycket snävare, tolkning av vad som "är" autismspektrumet och Asperger, och hävdade att jag absolut inte ens befann mig inom det autistiska spektrumet, och jag vet en framstående informatör och föreläsare som fått samma utlåtande av henne.

I praktiken verkar det vara förmågan att kompensera för sina svårigheter hon inte verka se och förstå. Jag var ca 40 år gammal, och hade fått diagnos först vid 33, och kom för att vara med i en studie, och trodde att min ställda diagnos var ett redan etablerat faktum, och inget jag behövde förställa mig för att leva upp till en gång till, och dessutom till någon annans för mig helt okända bild av hurdan jag måste vara för att "kunna" ha AS.

Jag "levde ut" precis som jag hade förmåga att göra vid det laget, likaväl som jag gjort vid alla andra möten med yrkesfolk som antas kunniga om AS, t ex ovannämnde läkare. Bejerot är den enda som i det läget slängt något sådant i ansiktet på mig. Så jag ger inte särskilt mycket för hennes ord som något slags ovanligt kunnig, snarare känns det ovanligt okunnigt om något.

Heh, Bejerot är ett kapitel för sig. Hon anser tydligen att om man kan bo själv eller ha ett jobb kan man inte ha autism.

Jag utvärderades för OCD för att eventuellt ingå i en behandlingsgrupp hos henne när jag var 20. Hon konstaterade att jag var mer "obsessive" än"compulsive" och därmed inte passade för terapin. Nåväl, hon sade även till mig att hon inte tyckte jag borde skaffa barn samt att jag borde äta lax mot min depression om jag var orolig för vad Zoloft kunde göra om jag blev gravid. Men absolut inte torsk, utrotningshotat ni vet

Jag var inte imponerad. Men när jag ringde öppenpsyk och de hörde att jag träffat henne sa de att då kan jag ju inte ha AS för Bejerot är ju en sån expert!

Det är väl inte många psykologer som får ställa diagnoser? Eller inte alla, i alla fall.

Bejerot har skrivit en grej jag tycker om:
---
Många glömmer att ett liv kan kännas mycket meningsfullt, rikt och
glädjefyllt för en person som har autism, ett allvarligt förståndshandikapp
eller något annat funktionshinder. Och det kan kännas torftigt och tråkigt
för en person som är såväl begåvad som vacker och alltigenom ”normal”.
Kanske låter det banalt, men det har tagit mig ett halvt liv att riktigt
förstå den fulla innebörden av detta.
---
Vet inte vad jag såg den, men det ligger frihet i orden för mig.

vallesmamma skrev:Jag har inte fått se några papper på min diagnos men det kan jag väl kräva att få?

De kan vilja veta vad de ska vara till.